Köp & Sälj
Artiklar
Forum
Nya inlägg
Forumlista
Sök trådar
Medlemmar
Regler/Hjälp
Skidorter
Snödjup
Boende
Prylar
Video
Shop
Logga in
Bli medlem
Vad är nytt
Sök
Sök
Sök bara rubriker
Notera
Av:
Nya inlägg
Forumlista
Sök trådar
Medlemmar
Regler/Hjälp
Meny
Logga in
Bli medlem
Ladda ner Freeride som app
JavaScript är inaktiverat. För en bättre upplevelse, vänligen aktivera JavaScript i din webbläsare innan du fortsätter.
Du använder en gammal webbläsare. Den kanske inte visar den här eller andra webbplatser korrekt.
Du bör uppgradera eller använda en
alternativ webbläsare
.
Forum
Övrigt
Hälsa
Hjälp - känslig & mono ute i spenaten
Svara på tråd
Meddelande
<blockquote data-quote="Heddious" data-source="post: 1081648" data-attributes="member: 77701"><p>God jul på er allesammans.</p><p></p><p>Jag vet inte hur det är med er, men lika mycket som jag älskar julgodis och att kolla på Karl-Bertil Jonssons julafton (som en rumskompis i Valdi 2009 förövrigt dissade med orden "det där är alldeles för deprimerande socialistiskt") avskyr jag andra delar av julen. Främst att den framkallar hemlängtan och att julhelvetet får mig att gå lite allmänt sönder av saknad efter kompisarna därhemma. Särskilt dom som inte åker så mycket skidor och som jag därför litegrann lämnar därhän ett halvår i taget, eftersom jag trots alla nutidens lösningar vad gäller kommunikation inte riktigt har kommit ikapp och helst håller mig till snigelpost och telefonsamtal. (När jag inte häller ut mitt liv i textform på internet, såklart.)</p><p></p><p>Det är helt och hållet mitt eget fel/val, men ibland undrar jag om det är värt det, att leva livet i halvårsbitar och komma hem i maj och ha missat tusentals internskämt och små vardagshändelser. Innerst inne så vet jag att det nog är så, värt det, för det är något med dom jävla bergen som gör mig lugn på ett sätt som nästan inga andra saker kan, men det känns också som att jag alltid befinner mig lite i limbo och aldrig riktigt hör hemma någonstans. Att jag sällan är särskilt saknad, för att min omgivning är så vana vid att jag hela tiden flyttar på mig. Och det är fan jobbigt. Särskilt på jul när en befinner sig i en skitliten skidby och har svårt för att lära känna folk mer än ytligt.</p><p></p><p>Givetvis försöker jag då och då (senast igår, ja detta är ett bakisinlägg) råda bot på mina sociala tillkortakommanden med att hälla i mig överdrivna mängder alkohol, men det går aldrig bra, det slutar alltid med en rejäl dos ångest med rötterna i intrycks-överdos och den där fantastiska personlighetsförändringen som sker efter en öl för mycket.</p><p></p><p>Jag vet inte riktigt vart jag vill komma med dethär, kanske bara ge min personliga motreaktion till att julen åtminstone utåt sett alltid ska vara så jävla härlig. Kanske behövde jag bara skriva av mig lite. Jag mår inte så bra just nu, whoop there it is. Det kommer nästan säkert att bli bättre, men precis just nu är jag en gnutta eländig och om någon annan också är en gnutta eländig – på grund av julen eller bara för att – så skickar jag en virtuell kram i relevant riktning.</p></blockquote><p></p>
[QUOTE="Heddious, post: 1081648, member: 77701"] God jul på er allesammans. Jag vet inte hur det är med er, men lika mycket som jag älskar julgodis och att kolla på Karl-Bertil Jonssons julafton (som en rumskompis i Valdi 2009 förövrigt dissade med orden "det där är alldeles för deprimerande socialistiskt") avskyr jag andra delar av julen. Främst att den framkallar hemlängtan och att julhelvetet får mig att gå lite allmänt sönder av saknad efter kompisarna därhemma. Särskilt dom som inte åker så mycket skidor och som jag därför litegrann lämnar därhän ett halvår i taget, eftersom jag trots alla nutidens lösningar vad gäller kommunikation inte riktigt har kommit ikapp och helst håller mig till snigelpost och telefonsamtal. (När jag inte häller ut mitt liv i textform på internet, såklart.) Det är helt och hållet mitt eget fel/val, men ibland undrar jag om det är värt det, att leva livet i halvårsbitar och komma hem i maj och ha missat tusentals internskämt och små vardagshändelser. Innerst inne så vet jag att det nog är så, värt det, för det är något med dom jävla bergen som gör mig lugn på ett sätt som nästan inga andra saker kan, men det känns också som att jag alltid befinner mig lite i limbo och aldrig riktigt hör hemma någonstans. Att jag sällan är särskilt saknad, för att min omgivning är så vana vid att jag hela tiden flyttar på mig. Och det är fan jobbigt. Särskilt på jul när en befinner sig i en skitliten skidby och har svårt för att lära känna folk mer än ytligt. Givetvis försöker jag då och då (senast igår, ja detta är ett bakisinlägg) råda bot på mina sociala tillkortakommanden med att hälla i mig överdrivna mängder alkohol, men det går aldrig bra, det slutar alltid med en rejäl dos ångest med rötterna i intrycks-överdos och den där fantastiska personlighetsförändringen som sker efter en öl för mycket. Jag vet inte riktigt vart jag vill komma med dethär, kanske bara ge min personliga motreaktion till att julen åtminstone utåt sett alltid ska vara så jävla härlig. Kanske behövde jag bara skriva av mig lite. Jag mår inte så bra just nu, whoop there it is. Det kommer nästan säkert att bli bättre, men precis just nu är jag en gnutta eländig och om någon annan också är en gnutta eländig – på grund av julen eller bara för att – så skickar jag en virtuell kram i relevant riktning. [/QUOTE]
Verifiering
Skicka svar
Forum
Övrigt
Hälsa
Hjälp - känslig & mono ute i spenaten
Tillbaka
Topp
