Köp & Sälj
Artiklar
Forum
Nya inlägg
Forumlista
Sök trådar
Medlemmar
Regler/Hjälp
Skidorter
Snödjup
Boende
Prylar
Video
Shop
Logga in
Bli medlem
Vad är nytt
Sök
Sök
Sök bara rubriker
Notera
Av:
Nya inlägg
Forumlista
Sök trådar
Medlemmar
Regler/Hjälp
Meny
Logga in
Bli medlem
Ladda ner Freeride som app
JavaScript är inaktiverat. För en bättre upplevelse, vänligen aktivera JavaScript i din webbläsare innan du fortsätter.
Du använder en gammal webbläsare. Den kanske inte visar den här eller andra webbplatser korrekt.
Du bör uppgradera eller använda en
alternativ webbläsare
.
Forum
Utrustning
Parkskidor
Hören i alla...
Svara på tråd
Meddelande
<blockquote data-quote="freeride_nu" data-source="post: 5135" data-attributes="member: 10565"><p>Jag kan naturligtvis inte referera till innehållet i HitMe:s och JCM:s födelseattester, men väl min egen. Och visst, jag måste konstatera att en viss ålder har onekligen hunnit infinna sig. Frågan är dock vad den förmenta åldern per tradition och definition förmodas föra med sig. Vem utformar mina mallar? Vem anger mina begränsningar? Varför budgeterar jag alldeles för många kkr till denna glidande verksamhet? Varför åker jag mina 40 km, i ur och skur, från december till april, till mitt 250 meter höga berg? </p><p></p><p>Nu i slutet av mars är kvällarna ljusa. I solnedgången kan man, i ensam majestät sätta kanterna i en folktom vårfrusen pist, lägga långa bågar i 70-80 knyck, låta laggarna susa tyst mot snön, känna att tekniken sitter automatiserad efter en vinter av kallt nötande i kyla och vind. Ok, åket tar kanske 50 sekunder, men det är kvalitetssekunder, sekunder som man märkligt nog minns längre än det det där åket i Cham (eller var det var). Det är en konst odla, att kunna vila i ögonblicket, och måhända börjar man äntligen fatta lite hur saker och ting hänger samman.</p><p></p><p>Reumatism, nej, krämpor, ja. Det kostar som bekant att ligga på topp, och ”die Alte Knochen” blir ju inte yngre, det måste medges. Nej, det hoppas inte speciellt långt och högt längre. Flexibilitet, snabbhet , nej, inte riktigt som förr, medges, men ett par schyssta slalomcarvers kan pigga upp den tröttaste.</p><p></p><p>Så tack och lov att utrustningen stadigt utvecklas! Ett tag såg det mörkt ut. Same shit, different color, ungefär, år ut och år in. Som vanlig, det finns inga absoluta sanningar, bara en ohemula massa tyckanden. </p><p></p><p>Så alla gaffers, jibbers, rejs-puttar, girls and boys, å annat löst folk, det är timmarna på snö, kvaliteten och engagemanget som räknas, inget annat. Man känner alltid igen en sann entusiast på det fåniga flinet efter ett lyckat åk! Och en sann entusiast blir ALLTID bara bättre, å bättre, å bättre, å... </p><p></p><p>/eder Ace</p><p>still breathing, still going, never quitting…</p></blockquote><p></p>
[QUOTE="freeride_nu, post: 5135, member: 10565"] Jag kan naturligtvis inte referera till innehållet i HitMe:s och JCM:s födelseattester, men väl min egen. Och visst, jag måste konstatera att en viss ålder har onekligen hunnit infinna sig. Frågan är dock vad den förmenta åldern per tradition och definition förmodas föra med sig. Vem utformar mina mallar? Vem anger mina begränsningar? Varför budgeterar jag alldeles för många kkr till denna glidande verksamhet? Varför åker jag mina 40 km, i ur och skur, från december till april, till mitt 250 meter höga berg? Nu i slutet av mars är kvällarna ljusa. I solnedgången kan man, i ensam majestät sätta kanterna i en folktom vårfrusen pist, lägga långa bågar i 70-80 knyck, låta laggarna susa tyst mot snön, känna att tekniken sitter automatiserad efter en vinter av kallt nötande i kyla och vind. Ok, åket tar kanske 50 sekunder, men det är kvalitetssekunder, sekunder som man märkligt nog minns längre än det det där åket i Cham (eller var det var). Det är en konst odla, att kunna vila i ögonblicket, och måhända börjar man äntligen fatta lite hur saker och ting hänger samman. Reumatism, nej, krämpor, ja. Det kostar som bekant att ligga på topp, och ”die Alte Knochen” blir ju inte yngre, det måste medges. Nej, det hoppas inte speciellt långt och högt längre. Flexibilitet, snabbhet , nej, inte riktigt som förr, medges, men ett par schyssta slalomcarvers kan pigga upp den tröttaste. Så tack och lov att utrustningen stadigt utvecklas! Ett tag såg det mörkt ut. Same shit, different color, ungefär, år ut och år in. Som vanlig, det finns inga absoluta sanningar, bara en ohemula massa tyckanden. Så alla gaffers, jibbers, rejs-puttar, girls and boys, å annat löst folk, det är timmarna på snö, kvaliteten och engagemanget som räknas, inget annat. Man känner alltid igen en sann entusiast på det fåniga flinet efter ett lyckat åk! Och en sann entusiast blir ALLTID bara bättre, å bättre, å bättre, å... /eder Ace still breathing, still going, never quitting… [/QUOTE]
Verifiering
Skicka svar
Forum
Utrustning
Parkskidor
Hören i alla...
Tillbaka
Topp
