Köp & Sälj
Artiklar
Forum
Nya inlägg
Forumlista
Sök trådar
Medlemmar
Regler/Hjälp
Skidorter
Snödjup
Boende
Prylar
Video
Shop
Logga in
Bli medlem
Vad är nytt
Sök
Sök
Sök bara rubriker
Notera
Av:
Nya inlägg
Forumlista
Sök trådar
Medlemmar
Regler/Hjälp
Meny
Logga in
Bli medlem
Ladda ner Freeride som app
JavaScript är inaktiverat. För en bättre upplevelse, vänligen aktivera JavaScript i din webbläsare innan du fortsätter.
Du använder en gammal webbläsare. Den kanske inte visar den här eller andra webbplatser korrekt.
Du bör uppgradera eller använda en
alternativ webbläsare
.
Forum
Utrustning
Övrig utrustning
Hur kör ni som har hög DIN?
Svara på tråd
Meddelande
<blockquote data-quote="MnO" data-source="post: 1329722" data-attributes="member: 12152"><p>Ja, naturligtvis överdriver jag rejält. Du ska inte läsa det ordagrant, utan det var ett försök till att beskriva hur olika attityd olika åkare har inför ett åk och hur olika synen kan vara när man står inför samma uppgift. Vissa har som mål att ta sig ner för ett åk med i princip minsta möjliga insats, samtidigt som andra ser det som en maxintervall, sett då till muskulär insats. Vissa tar sig kattlikt nedför även rejält stök medan andra förefaller köra över allt med kraft och ta smällarna därefter. Är det två åkare av samma vikt kommer den sistnämnda ha en mycket högre risk för tjuvsläpp än den första, men båda kan komma ner på samma tid. Det var ju det frågan gällde initialt i tråden.</p><p></p><p>Men det är som du är inne på indirekt inte så enkelt heller. Exakt vad man har för DIN är personligt. Det har bland annat med skidlängd, kroppslängd, vikt, skostorlek, bergets storlek, ålder, fysisk hållbarhet, skadehistorik, riskbenägenhet, typ eller modell av bindning, skidans svängradie och bettförmåga och åkstil att göra.</p><p></p><p>Efter några år som skidåkare vet man ungefär vad man behöver för DIN i olika situationer och de flesta skruvar inte om speciellt ofta utan det DIN man kör med är ett resultat av tidigare erfarenhet och ofta lägger man sig där gränsen går för den hårdaste åkningen. Egentligen skulle man justera efter hur man har tänkt åka just den dagen, men det är det nog få som gör. Jag brukar skruva ner när jag ska åka med barnen i barnbacken, eftersom risken är hög för konstiga fall i låg fart där, men annars tenderar jag att ha i princip samma DIN jämnt. Lite högre på hårda pistskidor och lite lägre på topptursskidor. </p><p></p><p>Men som sagt, DIN är beroende av många faktorer. Tar jag med mina 83 kg en parkskida som har gått 30 dagar sedan den senaste slipen och åker i mjuka natursnöpister skulle jag med en Marker Griffon ställa den på DIN 6 utan att ha några som helst problem under en hel vecka. Om jag tar en nyslipad Hendryx 917 med en Marker Squire och åker i en hård försäsongspist kommer de DIN 6 innebära att jag garanterat inte kommer ner ens första åket utan att skidorna släpper. Har du möjligheten så kan du testa det själv. Kliv i bindningen och knacka med den ena pjäxans häl i sidled på tån på den andra. Griffon har en lätt exponentiell kurva i sidled och återställer sig även om den når ut till ändläget genom att hämta hem pjäxan igen. Squire däremot är helt linjär i rörelsen och släpper helt bara efter några få mm, och sen hämtar den inte tillbaka pjäxan igen från sitt ändläge. Har den lämnat centralzonen i rörelsen släpper all fjäderspänning. Det är likadant med häldelen. Griffon är seg och lång i rörelsen och Squire är direkt och kort och släpper mycket lättare på samma inställning. Squires fjäderkaraktärestik är en stor fördel för nybörjare, barn och äldre åkare vid fall i låg fart, eftersom drag- och rotationskrafterna i lederna avbryts omedelbart vid överbelastning. Det är en lika stor nackdel för mer avancerade åkare som vill att bindningen ska sitta kvar tills det verkligen är på gränsen till skada när den väl löser ut. Därför är det viktigt att välja rätt bindning, för båda de grupperna. Rätt val minskar risken för skada markant.</p></blockquote><p></p>
[QUOTE="MnO, post: 1329722, member: 12152"] Ja, naturligtvis överdriver jag rejält. Du ska inte läsa det ordagrant, utan det var ett försök till att beskriva hur olika attityd olika åkare har inför ett åk och hur olika synen kan vara när man står inför samma uppgift. Vissa har som mål att ta sig ner för ett åk med i princip minsta möjliga insats, samtidigt som andra ser det som en maxintervall, sett då till muskulär insats. Vissa tar sig kattlikt nedför även rejält stök medan andra förefaller köra över allt med kraft och ta smällarna därefter. Är det två åkare av samma vikt kommer den sistnämnda ha en mycket högre risk för tjuvsläpp än den första, men båda kan komma ner på samma tid. Det var ju det frågan gällde initialt i tråden. Men det är som du är inne på indirekt inte så enkelt heller. Exakt vad man har för DIN är personligt. Det har bland annat med skidlängd, kroppslängd, vikt, skostorlek, bergets storlek, ålder, fysisk hållbarhet, skadehistorik, riskbenägenhet, typ eller modell av bindning, skidans svängradie och bettförmåga och åkstil att göra. Efter några år som skidåkare vet man ungefär vad man behöver för DIN i olika situationer och de flesta skruvar inte om speciellt ofta utan det DIN man kör med är ett resultat av tidigare erfarenhet och ofta lägger man sig där gränsen går för den hårdaste åkningen. Egentligen skulle man justera efter hur man har tänkt åka just den dagen, men det är det nog få som gör. Jag brukar skruva ner när jag ska åka med barnen i barnbacken, eftersom risken är hög för konstiga fall i låg fart där, men annars tenderar jag att ha i princip samma DIN jämnt. Lite högre på hårda pistskidor och lite lägre på topptursskidor. Men som sagt, DIN är beroende av många faktorer. Tar jag med mina 83 kg en parkskida som har gått 30 dagar sedan den senaste slipen och åker i mjuka natursnöpister skulle jag med en Marker Griffon ställa den på DIN 6 utan att ha några som helst problem under en hel vecka. Om jag tar en nyslipad Hendryx 917 med en Marker Squire och åker i en hård försäsongspist kommer de DIN 6 innebära att jag garanterat inte kommer ner ens första åket utan att skidorna släpper. Har du möjligheten så kan du testa det själv. Kliv i bindningen och knacka med den ena pjäxans häl i sidled på tån på den andra. Griffon har en lätt exponentiell kurva i sidled och återställer sig även om den når ut till ändläget genom att hämta hem pjäxan igen. Squire däremot är helt linjär i rörelsen och släpper helt bara efter några få mm, och sen hämtar den inte tillbaka pjäxan igen från sitt ändläge. Har den lämnat centralzonen i rörelsen släpper all fjäderspänning. Det är likadant med häldelen. Griffon är seg och lång i rörelsen och Squire är direkt och kort och släpper mycket lättare på samma inställning. Squires fjäderkaraktärestik är en stor fördel för nybörjare, barn och äldre åkare vid fall i låg fart, eftersom drag- och rotationskrafterna i lederna avbryts omedelbart vid överbelastning. Det är en lika stor nackdel för mer avancerade åkare som vill att bindningen ska sitta kvar tills det verkligen är på gränsen till skada när den väl löser ut. Därför är det viktigt att välja rätt bindning, för båda de grupperna. Rätt val minskar risken för skada markant. [/QUOTE]
Verifiering
Skicka svar
Forum
Utrustning
Övrig utrustning
Hur kör ni som har hög DIN?
Tillbaka
Topp
