Köp & Sälj
Artiklar
Forum
Nya inlägg
Forumlista
Sök trådar
Medlemmar
Regler/Hjälp
Skidorter
Snödjup
Boende
Prylar
Video
Shop
Logga in
Bli medlem
Vad är nytt
Sök
Sök
Sök bara rubriker
Notera
Av:
Nya inlägg
Forumlista
Sök trådar
Medlemmar
Regler/Hjälp
Meny
Logga in
Bli medlem
Ladda ner Freeride som app
JavaScript är inaktiverat. För en bättre upplevelse, vänligen aktivera JavaScript i din webbläsare innan du fortsätter.
Du använder en gammal webbläsare. Den kanske inte visar den här eller andra webbplatser korrekt.
Du bör uppgradera eller använda en
alternativ webbläsare
.
Forum
Övrigt
Allmänt skidsnack
Kan vi prata om det här med lavinglorifiering?
Svara på tråd
Meddelande
<blockquote data-quote="ella_swan94" data-source="post: 1077757" data-attributes="member: 149089"><p>Okej att det går laviner där de åker ibland, okej att de tar med det, det är verkligheten. Men att de fortsätter åka och filma på ca samma plats, samma förhållanden, när det uppenbarligen är så farligt. Att de inte nämner lavinerna. Att de tar med ett kort klipp där de undersöker snön och inte mer. Att Travis Rice själv hamnar i en mardrömslavin som han inte riktigt borde klara sig så helskinnad från och att de lallar bort det med några naturbilder som för mig säger "naturen bestämmer, livet går vidare" och några ord om att vara sur på att ha hamnat där och skadat sig, men att ha fått en "gåva" att kunna uppskatta livet. Eller något liknande. Men nej, en lavin är inte en gåva. Livet går inte vidare för alla. Du ska inte vara sur för att du hamnade där, du ska vara lycklig att du hamnade där, på toppen av lavinen, levande. Du ska ägna livet åt att tolka dina beslut och förstå varför det som inte får hända hände, så du kan se till att samma sak inte händer igen. För dig eller någon annan. För det är inget coolt, det är ingen nödvändig del av sporten, det är inget att framställa som något bra. Det framställs i filmen som något som slutade lyckligt, inte som något som slutar katastrofalt för allt för många. </p><p></p><p>De borde ha med mer laviner, mer undersökningar av snön, mer smarta beslut. Så som verkligheten är. Men mindre laviner som de framställs, som ett coolt fenomen. Hur kan de göra så? Inser de inte faran? Har de inte påverkats av alla som blivit tagna av snön för alltid och sina egna lekar med döden? Är de bara för besatta av att göra en cool film? </p><p></p><p>De nämner även att det är otroligt viktigt för dem att fullfölja deras planer och idéer. Det får mig att tänka på bergsbestigarregeln att en expedition som man kommit tillbaka från är lyckad, oavsett om du nått toppen eller inte. Att komma hem hyffsat hel borde vara det viktigaste även i denna sport. Och att ha det kul. I the Fourth Phase ser jag för lite av båda, och för mycket besatthet av att göra den sjukaste filmen med de sjukaste åken. Jag blev inte särskilt åksugen av denna filmen, mest rädd. För hur långt det ska behöva gå. </p><p></p><p>(Vore även trevligt om de värnade lite mer om miljön de visar som så vacker. De noterar hur det blir mindre och mindre snö, men åker helikopter som dårar ändå. Ge klimatförändringar och miljötänk mer plats tack!)</p><p></p><p>Jag uppfattar ofta att folk som inte själva åker friåkning och liknande tror att extremskid- och snowboardåkare inte är rädda för att dö. Jag brukar säga att det är tvärt om, man är rädd för att inte leva. Och det är därför man är där, för att man verkligen vill leva. Ordentligt. Och att man bara gör saker som man vet att man i princip kan klara (om man kommer klara det i slutändan är ju en annan femma). Men dessa killar får även mig att undra.</p></blockquote><p></p>
[QUOTE="ella_swan94, post: 1077757, member: 149089"] Okej att det går laviner där de åker ibland, okej att de tar med det, det är verkligheten. Men att de fortsätter åka och filma på ca samma plats, samma förhållanden, när det uppenbarligen är så farligt. Att de inte nämner lavinerna. Att de tar med ett kort klipp där de undersöker snön och inte mer. Att Travis Rice själv hamnar i en mardrömslavin som han inte riktigt borde klara sig så helskinnad från och att de lallar bort det med några naturbilder som för mig säger "naturen bestämmer, livet går vidare" och några ord om att vara sur på att ha hamnat där och skadat sig, men att ha fått en "gåva" att kunna uppskatta livet. Eller något liknande. Men nej, en lavin är inte en gåva. Livet går inte vidare för alla. Du ska inte vara sur för att du hamnade där, du ska vara lycklig att du hamnade där, på toppen av lavinen, levande. Du ska ägna livet åt att tolka dina beslut och förstå varför det som inte får hända hände, så du kan se till att samma sak inte händer igen. För dig eller någon annan. För det är inget coolt, det är ingen nödvändig del av sporten, det är inget att framställa som något bra. Det framställs i filmen som något som slutade lyckligt, inte som något som slutar katastrofalt för allt för många. De borde ha med mer laviner, mer undersökningar av snön, mer smarta beslut. Så som verkligheten är. Men mindre laviner som de framställs, som ett coolt fenomen. Hur kan de göra så? Inser de inte faran? Har de inte påverkats av alla som blivit tagna av snön för alltid och sina egna lekar med döden? Är de bara för besatta av att göra en cool film? De nämner även att det är otroligt viktigt för dem att fullfölja deras planer och idéer. Det får mig att tänka på bergsbestigarregeln att en expedition som man kommit tillbaka från är lyckad, oavsett om du nått toppen eller inte. Att komma hem hyffsat hel borde vara det viktigaste även i denna sport. Och att ha det kul. I the Fourth Phase ser jag för lite av båda, och för mycket besatthet av att göra den sjukaste filmen med de sjukaste åken. Jag blev inte särskilt åksugen av denna filmen, mest rädd. För hur långt det ska behöva gå. (Vore även trevligt om de värnade lite mer om miljön de visar som så vacker. De noterar hur det blir mindre och mindre snö, men åker helikopter som dårar ändå. Ge klimatförändringar och miljötänk mer plats tack!) Jag uppfattar ofta att folk som inte själva åker friåkning och liknande tror att extremskid- och snowboardåkare inte är rädda för att dö. Jag brukar säga att det är tvärt om, man är rädd för att inte leva. Och det är därför man är där, för att man verkligen vill leva. Ordentligt. Och att man bara gör saker som man vet att man i princip kan klara (om man kommer klara det i slutändan är ju en annan femma). Men dessa killar får även mig att undra. [/QUOTE]
Verifiering
Skicka svar
Forum
Övrigt
Allmänt skidsnack
Kan vi prata om det här med lavinglorifiering?
Tillbaka
Topp
