Köp & Sälj
Artiklar
Forum
Nya inlägg
Forumlista
Sök trådar
Medlemmar
Regler/Hjälp
Skidorter
Snödjup
Boende
Prylar
Video
Shop
Logga in
Bli medlem
Vad är nytt
Sök
Sök
Sök bara rubriker
Notera
Av:
Nya inlägg
Forumlista
Sök trådar
Medlemmar
Regler/Hjälp
Meny
Logga in
Bli medlem
Ladda ner Freeride som app
JavaScript är inaktiverat. För en bättre upplevelse, vänligen aktivera JavaScript i din webbläsare innan du fortsätter.
Du använder en gammal webbläsare. Den kanske inte visar den här eller andra webbplatser korrekt.
Du bör uppgradera eller använda en
alternativ webbläsare
.
Forum
Åkning
Åkteknik
Knäkantning, höftkantning eller bankning ???
Svara på tråd
Meddelande
<blockquote data-quote="Ace_DG" data-source="post: 84447" data-attributes="member: 12483"><p>Knäkantning förekom förr i tiden (70-80 tal, Thöni , Stenmark m fl), ja. Det var bl a ett ingående element i den revolutionerande s k omstegstekniken (nu helt borta) som bl a Stenmark var med om att introducera. På den tiden, d v s långt innan dom djupt skurna carvingskidorna ens var påtänkta, bestod det rikningsändrande momentet i svängen av ett kort kraftfullt skär. Slalomåkarna använde i princip det korta skäret ända fram till 1996-97 då dom första carvingskidorna för slalom kom fram. I samband med detta började man även staka rundare banor, d v s portarna var mer sidoförskjutna i förhållande till varandra än tidigare, och svängarna måste göras rundare.</p><p></p><p>P g a carvingskidans förmåga att greppa i underlaget, och därigenom radikalt ökande g-krafter, plus det faktum att det skärande momentet i svängen blev mycket längre, måste tekniken ändras. Man orkar helt enkelt inte hålla emot med ett invinklat knä. I det fall man kör ner i ett slag eller grop är skaderisken dessutom överhängande. Istället låter man hela kroppen luta inåt (i princip bankning) och ytterbenet sträckas ut i svängens tyngsta fas. Ett nästintill utsträckt ben kan utveckla (stå emot) mångdubbelt större kraft än ett böjt.</p><p></p><p>Bankning var bannlyst i slalomgrenarna förr i tiden, utom möjligen under greppiga förhållanden eller i svängar med stor radie i flack terräng. Risken var att tappa fästet nämligen. Det var korta skär, knäkantning och höftkantning som gällde. Fartåkarna har däremot kört med bankning sen urminnes tider, dels för att det är ett effektivt och enkelt sätt att svänga, dels för att det var det enda sättet att ORKA fånga upp g-krafterna i svängarna. Den höga farten och de stora svängradierna till trots har man inga problem (…nåja) med fästet trots isigt eller hårt underlag.</p><p></p><p>Traditionell höftkantning då? Jovisst! En universell, säker och fungerande teknik. Gör man den enligt boken så kommer PER AUTOMATIK innerskidan att hamna något före ytterskidan. I mitt tycke en solid och fungerande teknik på i stort set alla underlag, med eller utan carvingskidor. Den kommer alltid att finnas där eftersom den är så naturlig (speciellt för oss äldre).</p><p></p><p>Men vill man vara modern bör man däremot (och här snackar vi pist)…</p><p>- bredda ut mellan skidorna, hålla knapp axelbredd, konstant.</p><p>- stå i obrottsligt neutral position på skidan.</p><p>- ha skidorna parallella, eller nästan (d v s yttern går INTE före innern nämnvärt)</p><p>- ha underbenen i samma vinkel i förh till underlaget (tryck på stortå – lilltå)</p><p>- trycka 90-100% på ytter-, 0-10% på innerskida.</p><p>- luta kroppen inåt i svängen (= bankning).</p><p>- hålla axlarna vågrätt (i princip)och på konstant höjd över underlaget (i princip).</p><p></p><p>Med ett par bra, välslipade carvinglagg, har man nu förutsättningarna för ett fäste som är rent förbluffande, även på ren jäkla is, d v s så länge du orkar och vågar hålla skäret kvar.</p><p></p><p>Vi gamlingar har dock en tendens att återfalla i traditionell höftkantning med smalare skidföring, vilket i sig inte direkt behöver vara sämre vid vanlig friåknng. Det hör troligen ihop med åldern och sen åratal invanda rörelsemönster.</p><p></p><p>MnO: I djupsnön, i hög fart måste viktfördelningen på ytter- respektive innerskida vara i stort sett lika, det inser man lätt. Själv har jag liten erfarenhet av den typen av åkning. I pist anser jag dock att ytterskidan måste ta upp huvuddelen av trycket.</p><p></p><p>Förutom att det finns en ”glidande skala” i användningen av knä- och höftkantning och bankning, kan man slutligen konstatera att alla ”gamla” tekniker (t o m omsteg) går att utföra på moderna skidor. Det är bara blanda och ge! Ge tusan i knäkantningen i hög fart bara. </p><p></p><p> Nån som kan ”Wedeln” här förresten?</p><p></p><p> Eder vänlige Schwesserbisser, </p><p></p><p>Ace DG</p><p></p><p>…f- n, nu blir man ju sugen!</p></blockquote><p></p>
[QUOTE="Ace_DG, post: 84447, member: 12483"] Knäkantning förekom förr i tiden (70-80 tal, Thöni , Stenmark m fl), ja. Det var bl a ett ingående element i den revolutionerande s k omstegstekniken (nu helt borta) som bl a Stenmark var med om att introducera. På den tiden, d v s långt innan dom djupt skurna carvingskidorna ens var påtänkta, bestod det rikningsändrande momentet i svängen av ett kort kraftfullt skär. Slalomåkarna använde i princip det korta skäret ända fram till 1996-97 då dom första carvingskidorna för slalom kom fram. I samband med detta började man även staka rundare banor, d v s portarna var mer sidoförskjutna i förhållande till varandra än tidigare, och svängarna måste göras rundare. P g a carvingskidans förmåga att greppa i underlaget, och därigenom radikalt ökande g-krafter, plus det faktum att det skärande momentet i svängen blev mycket längre, måste tekniken ändras. Man orkar helt enkelt inte hålla emot med ett invinklat knä. I det fall man kör ner i ett slag eller grop är skaderisken dessutom överhängande. Istället låter man hela kroppen luta inåt (i princip bankning) och ytterbenet sträckas ut i svängens tyngsta fas. Ett nästintill utsträckt ben kan utveckla (stå emot) mångdubbelt större kraft än ett böjt. Bankning var bannlyst i slalomgrenarna förr i tiden, utom möjligen under greppiga förhållanden eller i svängar med stor radie i flack terräng. Risken var att tappa fästet nämligen. Det var korta skär, knäkantning och höftkantning som gällde. Fartåkarna har däremot kört med bankning sen urminnes tider, dels för att det är ett effektivt och enkelt sätt att svänga, dels för att det var det enda sättet att ORKA fånga upp g-krafterna i svängarna. Den höga farten och de stora svängradierna till trots har man inga problem (…nåja) med fästet trots isigt eller hårt underlag. Traditionell höftkantning då? Jovisst! En universell, säker och fungerande teknik. Gör man den enligt boken så kommer PER AUTOMATIK innerskidan att hamna något före ytterskidan. I mitt tycke en solid och fungerande teknik på i stort set alla underlag, med eller utan carvingskidor. Den kommer alltid att finnas där eftersom den är så naturlig (speciellt för oss äldre). Men vill man vara modern bör man däremot (och här snackar vi pist)… - bredda ut mellan skidorna, hålla knapp axelbredd, konstant. - stå i obrottsligt neutral position på skidan. - ha skidorna parallella, eller nästan (d v s yttern går INTE före innern nämnvärt) - ha underbenen i samma vinkel i förh till underlaget (tryck på stortå – lilltå) - trycka 90-100% på ytter-, 0-10% på innerskida. - luta kroppen inåt i svängen (= bankning). - hålla axlarna vågrätt (i princip)och på konstant höjd över underlaget (i princip). Med ett par bra, välslipade carvinglagg, har man nu förutsättningarna för ett fäste som är rent förbluffande, även på ren jäkla is, d v s så länge du orkar och vågar hålla skäret kvar. Vi gamlingar har dock en tendens att återfalla i traditionell höftkantning med smalare skidföring, vilket i sig inte direkt behöver vara sämre vid vanlig friåknng. Det hör troligen ihop med åldern och sen åratal invanda rörelsemönster. MnO: I djupsnön, i hög fart måste viktfördelningen på ytter- respektive innerskida vara i stort sett lika, det inser man lätt. Själv har jag liten erfarenhet av den typen av åkning. I pist anser jag dock att ytterskidan måste ta upp huvuddelen av trycket. Förutom att det finns en ”glidande skala” i användningen av knä- och höftkantning och bankning, kan man slutligen konstatera att alla ”gamla” tekniker (t o m omsteg) går att utföra på moderna skidor. Det är bara blanda och ge! Ge tusan i knäkantningen i hög fart bara. Nån som kan ”Wedeln” här förresten? Eder vänlige Schwesserbisser, Ace DG …f- n, nu blir man ju sugen! [/QUOTE]
Verifiering
Skicka svar
Forum
Åkning
Åkteknik
Knäkantning, höftkantning eller bankning ???
Tillbaka
Topp
