Köp & Sälj
Artiklar
Forum
Nya inlägg
Forumlista
Sök trådar
Medlemmar
Regler/Hjälp
Skidorter
Snödjup
Boende
Prylar
Video
Shop
Logga in
Bli medlem
Vad är nytt
Sök
Sök
Sök bara rubriker
Notera
Av:
Nya inlägg
Forumlista
Sök trådar
Medlemmar
Regler/Hjälp
Meny
Logga in
Bli medlem
Ladda ner Freeride som app
JavaScript är inaktiverat. För en bättre upplevelse, vänligen aktivera JavaScript i din webbläsare innan du fortsätter.
Du använder en gammal webbläsare. Den kanske inte visar den här eller andra webbplatser korrekt.
Du bör uppgradera eller använda en
alternativ webbläsare
.
Forum
Övrigt
Allmänt skidsnack
Larmrapport från skidgymnasium
Svara på tråd
Meddelande
<blockquote data-quote="Corin" data-source="post: 1137618" data-attributes="member: 54815"><p>Intressant tråd! Sjuka berättelser!</p><p></p><p>Jag tävlade i alpint mellan typ 8 och 15 års ålder. Jag slutade efter 9:an dels får att jag inte ville gå skidgymnasium, och dels för den brutala hetsen och ganska dåliga stämningen i sporten. Jag tror att det generellt blev bättre stämning bland de som fortsatte, men som 14-15-åring var det fan sämst. Fokuset på enbart resultat var sjukligt. Och grejen för mig är inte att folk ville bli bättre och åka fortare, utan att de till varje pris skulle åka fortare än dom andra. Att vara bättre än dom andra var viktigare än att åka bra egentligen. Skidåkning betydde ingenting. Nästan ingen åkte skidor förutom på träning. Jag var med om föräldrar och tränare som fipplade med konkurrenters bindningar, om rena psykningar på besiktning och på start, och om medvetet asdåliga banor. Tränare som sa rakt ut "vi är inte hör för att ha roligt, vi är här för att bli bättre".</p><p></p><p>Någon här ovanför skrev att tävla i ung ålder är viktigt om man vill fostra vinnare. Frågan är om det är viktigt att man är en "vinnare" i 10:årsåldern? Är det sen sån värld vi vill leva i? Vetefan alltså.</p><p></p><p>Vi tävlade från början. Jag var nog 7 eller 8 när jag körde min första tävling. Jag vet inte om det var bra eller dåligt. I början var det mest fokus att ska mycket, i olika banor, göra olika övningar osv. Jag var på mitt första gaciärläger när jag var kanske 11 eller möjligen 12. Såhär i efterhand gjorde det antagligen inte så mycket för skidåkningen, men väldigt mycket för gemenskapen och upplevelsen. Det var ju svinkul att åka på läger! Vi hade lite fysträningar från början, barmarksträning på hösten osv. Det var oftast en gång i veckan, på måndagar. Jag kommer ihåg att vi absolut inte ens fick gå in i ett gym innan vi var 13 eller nåt. Det känns ju supervettigt faktiskt. När vi blev äldre hade vi lite genomgångar, men när vi började ha fysträning en gång i veckan även på vintern, var det nästan aldrig på gymmet. Då var det olika former av cirkelträning i idrottshallen. </p><p></p><p>Det klassiska var två träningar i veckan. Slalom på tisdagar och storslalom på torsdagar. Såvitt jag vet är det fortfarande så. Sen hade vi fartträning på onsdagar ibland, och var det inte tävling på helgen, brukade det åtminstone finnas en bana att åka i, och ibland mer regelrätta pass. Inga träningar var tvång. Faktiskt inte ens sista året på juniornivå. En i min årskull (vi var 7-8 st som tränade tillsammans) är i landslaget nu, och klubben är världens mest framgångsrika genom tiderna.</p></blockquote><p></p>
[QUOTE="Corin, post: 1137618, member: 54815"] Intressant tråd! Sjuka berättelser! Jag tävlade i alpint mellan typ 8 och 15 års ålder. Jag slutade efter 9:an dels får att jag inte ville gå skidgymnasium, och dels för den brutala hetsen och ganska dåliga stämningen i sporten. Jag tror att det generellt blev bättre stämning bland de som fortsatte, men som 14-15-åring var det fan sämst. Fokuset på enbart resultat var sjukligt. Och grejen för mig är inte att folk ville bli bättre och åka fortare, utan att de till varje pris skulle åka fortare än dom andra. Att vara bättre än dom andra var viktigare än att åka bra egentligen. Skidåkning betydde ingenting. Nästan ingen åkte skidor förutom på träning. Jag var med om föräldrar och tränare som fipplade med konkurrenters bindningar, om rena psykningar på besiktning och på start, och om medvetet asdåliga banor. Tränare som sa rakt ut "vi är inte hör för att ha roligt, vi är här för att bli bättre". Någon här ovanför skrev att tävla i ung ålder är viktigt om man vill fostra vinnare. Frågan är om det är viktigt att man är en "vinnare" i 10:årsåldern? Är det sen sån värld vi vill leva i? Vetefan alltså. Vi tävlade från början. Jag var nog 7 eller 8 när jag körde min första tävling. Jag vet inte om det var bra eller dåligt. I början var det mest fokus att ska mycket, i olika banor, göra olika övningar osv. Jag var på mitt första gaciärläger när jag var kanske 11 eller möjligen 12. Såhär i efterhand gjorde det antagligen inte så mycket för skidåkningen, men väldigt mycket för gemenskapen och upplevelsen. Det var ju svinkul att åka på läger! Vi hade lite fysträningar från början, barmarksträning på hösten osv. Det var oftast en gång i veckan, på måndagar. Jag kommer ihåg att vi absolut inte ens fick gå in i ett gym innan vi var 13 eller nåt. Det känns ju supervettigt faktiskt. När vi blev äldre hade vi lite genomgångar, men när vi började ha fysträning en gång i veckan även på vintern, var det nästan aldrig på gymmet. Då var det olika former av cirkelträning i idrottshallen. Det klassiska var två träningar i veckan. Slalom på tisdagar och storslalom på torsdagar. Såvitt jag vet är det fortfarande så. Sen hade vi fartträning på onsdagar ibland, och var det inte tävling på helgen, brukade det åtminstone finnas en bana att åka i, och ibland mer regelrätta pass. Inga träningar var tvång. Faktiskt inte ens sista året på juniornivå. En i min årskull (vi var 7-8 st som tränade tillsammans) är i landslaget nu, och klubben är världens mest framgångsrika genom tiderna. [/QUOTE]
Verifiering
Skicka svar
Forum
Övrigt
Allmänt skidsnack
Larmrapport från skidgymnasium
Tillbaka
Topp
