JavaScript är inaktiverat. För en bättre upplevelse, vänligen aktivera JavaScript i din webbläsare innan du fortsätter.

Svara på tråd

Meddelande: <blockquote data-quote="MnO" data-source="post: 936902" data-attributes="member: 12152">Salomon Rocker 2<img src="https://www.freeride.se/img/review/original/8845_pic1b.jpg" alt="" class="fr-fic fr-dii fr-draggable " data-size="" style="" />Mått: 144/122/134, r=26m@184cmTestad längd: 184Testad av: MnO, MarkusO, xJONx, PNybergTestad i: Tandådalen, Åre, Alperna (nyårsveckan -11/12... do we need to say more?)Om Salomon har missat en aning med marknadsföringen och hypebuildingen kring BBR, så har de gjort desto mer rätt med Rocker 2. Varje år är det någon skida som verkligen höjer sig över mängden i förhandssnacket. Förra året var det RP112 från DPS. I år är det tveklöst Rocker2 från Salomon.Det var länge sedan någon skida hypades upp till en sådan grad. Det började redan förra vintern när information om en efterföljare till Rocker började läcka ut. Lägg till lite spyshots och Cody-insideinfo på Teton och snöbollen är i rullning. Sen när skidan officiellt lanseras är det i begränsad upplaga, såklart, som alltid när Salomon gör sina late-släpp i februari-mars. Ju svårare att få tag på nyheten, desto bättre, även om det faktiskt står ett par i ett skyltfönster i Cham, enligt någon på forumet. Salomon följer upp med att låta Michael Douglas presentera skidan i en video och han är mästaren på att få skidor att se sköna ut. Salomon sätter dit en monteringslinje och kallar den "Salomon reference", men låter samtidigt teamåkarna gå ut och rekommendera helt andra positioner på skidan. Som gjort för diskussion, och det är nästan så att man undrar om det är medvetet för att öka forumfrekvensen för modellen. Sedan fylls det på med nån video med Henke Windstedt som drar på som satan och visar att det går att åka fort på R2 också. Visst hade han kunnat åka precis lika fort på precis vad som helst med tanke på hans åkförmåga, men de som tidigare tvivlar på om det bara var ytterligare ett par BC-jibbers kan sluta undra. Sida efter sida med kommentarer produceras på skidforumen runt om i världen och sakta men säkert växer bilden fram. Det här ÄR verkligen skidan som förändrar allt och som är bättre än allt annat, åtminstone i forumvärldens teoretiska höstverklighet. Salomon är och kommer förmodligen förbli mästaren på att skapa en hype kring en produkt och den här gången har de överträffat sig själva.Hype är en sak och praktiken en annan. Rocker2:an har vi testat betydligt mer ingående än det mesta annat i det här testet. Den har körts i på glaciär tidigare i höst, under skidtesten och just i skrivande stund också under en fantastisk snöperiod i alperna. Absolut fjäderlätt och meterdjup lössnö har fallit över alperna de senaste dagarna och några i testgruppen hade turen att vara på rätt plats vid rätt tillfälle den här gången (dock inte MnO, som istället visar full medmänsklig glädje för de andra. Fan heller i sanningens namn. Puder är inte värt ett skit om jag inte åker det själv...). Rocker2:an har testats på ett sätt som vi borde göra med alla skidor, men som vi aldrig har eller kommer få möjlighet att göra.Rocker 2:s shape är inget speciellt direkt. Det är en typisk 5-point med indragen skärning fram och bak, en lång tiprocker och rejäl, men något kortare tailrocker. 184 och 192cm är 122mm under foten, vilket är ganska medel för kategorin och radien är strax över 25m. Inget som förvånar där alltså. Det som är mest iögonfallande med skidan är avsaknaden av stålkant i hela fram och bakänden, i den del av skidan som inte ligger i snön på hårt underlag. Där behövs den inte, förutom för att skydda skidan mot skador, så det är ett bra sätt att eleminera vikt där det märks som mest, dvs långt ut i spetsarna. Som förstärkning finns dock stålkanten fortfarande kvar längst ut både på tippen och tailen, för att skydda skidan mot slitage när man ställer ner dom på marken. De två par som vi har tillgång till är båda monterade -3 cm från true center, som referens.I pist går skidan förvånande bra, och klart bättre än de flesta andra 5-points vi har testat genom åren. Visst är den aktiva längden fortfarande kort, men det är inte det minsta svårt att hamna rätt i skäret och spårviljan är mycket god. Det är framförallt dessa två punkter som felar på många skidor med liknande shape. Jämför man den med en fulllängskontaktskida av stabilare art, tex Katana, så är det naturligtvis inte samma solida känsla på skär, men det är ändå mil bättre än skidor som exempelvis JJ. Så länge man har kontroll och underlaget är skapligt jämnt så presterar skidan fullt godkänt även i mycket hög fart och med bra tryck i pist. Det är först när det blir slagigt och svårt som man märker att kantlängden är begränsad och då tappar den lätt spåret och börjar drifta en aning. Tappar man balansen och viktfördelningen i längsled förstärks effekten ytterligare.På fast underlag är balansen i skidan är relativt neutral, med en tendens mot en lös bakände. Det finns ingen framände alls att jobba med i inledningen på svängen, så den som är van vid att initiera svängen med plöstryck för att låta fronten driva svängen kommer att kamma helt noll med den tekniken med R2. Istället gäller det att stå mitt på skidan och låta kantningen starta svängen. Med lite vana av olika modeller kommer det naturligt redan efter ett par svängar, men är man konservativt lagd, eller inkörd på skidor med mycket front i skärningen, tex moderna pistskidor, så krävs det en omställning. Ju mjukare snö, desto enklare att hamna rätt på skidan. Personligen hade jag lite svårt att ta till mig R2 direkt. Jag föredrar en mer drivande front och behöver tid för att lägga om balansen. R2 är en av de allra minst frontdrivande skidor av alla som jag har testat genom åren. Detta innebär dock inte att den är obalanserad, eftersom den obefintliga framänden kompenseras med en ungefär lika frånvarande bakände. Det är helt enkelt bara ett segment i mitten som används som åkyta i pisten och det märks.Greppet är fullt godkänt, även på hårt underlag som närmar sig isigt. Det är ett mycket gott betyg för en skida av den här typen. Är snön greppig blir bredden märkbar och vridmomentet i fötterna känns av. Det är dock, som alltid, något av en trimfråga. Det handlar om att hitta en balans mellan hängningsvinkeln och kravet på grepp. Man skulle kunna tänka sig att med en så kort kant så skulle man kunna köra med ett lite mer aggressivt trim, men så upplevde inte vi det. Alla tre teståkarna (MarkusO, MnO och xJONx) som körde skidan kartongny klagade på ett väl aggressivt trim från fabrik och upplevde skidan som för lite hängd. Båda paren fick en grundpreparering med standardvinklar 89/1 grad och blev då avsevärt bättre i kortsväng och allmän hantering, utan att för den skull tappa i egenskaper på hårt underlag. För de som inte trivs med skidan vid första testet på fabrikstrimmet kan det vara bra att känna till, speciellt eftersom Salomon annars brukar leverera skidor som är vältrimmade från fabrik. En nollställning i planslip och vinklar rekommenderas alltså.PNyberg testar skidan enbart i Åre och är klart skeptisk innan start. Han gillar inte stora drakar i branschen och i synnerhet inte sellouts och hypade produkter därifrån. Med en rebellisk ton lägger han ribban direkt i liften med kommentaren: "Hoppas att dom här suger"  och fortsätter med "Honeycomb mumbo jumbo... det är säkert inget nytt under solen". Ett par åk senare är tonen totalt annorlunda. PNyberg tvingas lägga prestigen åt sidan och konstaterar motvilligt att skidorna är välbalanserade, förlåtande, lagom dämpade och otroligt lekfulla. Han kallar vidare stabiliteten för bra, men inte i toppklass, när han låter skidan löpa i pistens nedre del. PNyberg låter senare meddela att han beställt ett par 192:or. Åkaren som sågade hypen initialt har alltså därmed hjälp till att ytterligare förstärka den när tom de mest skeptiska omvänds efter ett par teståk. En spelvändning i klass med en Sverige-Finland-match i hockey <img src="https://cdn.jsdelivr.net/joypixels/assets/8.0/png/unicode/64/1f642.png" class="smilie smilie--emoji" loading="lazy" width="64" height="64" alt=":)" title="Smile    :)"  data-smilie="1"data-shortname=":)" />Rocker 2 är trots avsaknaden av stålkant i front och tail ganska tung i konstruktionen, vilket förvånar en aning med tanke på bc-jibb-inriktningen. Det är dock inget som känns på snö, utan där är den poppig och rolig och känns lätt i manövrar, trots en ganska hög grad av dämpning. Förmodligen är det de upplättade spetsarna tillsammans med shapen som skapar den karaktären. En av fördelarna med 5-points är just lekfullheten. I puder är flytet inte helt perfekt i jämförelse med mer traditionellt monterade skidor. Framförallt är det flytet i lägre fart som är ganska dåligt, rent ut sagt. Skidan har en tydlig planingströskel som ligger en bit upp i fartregistret i lätt, orörd kallsnö. Det ger ungefär samma reaktion som en hård pistskida som är svår att betta i låga farter, fast vi här pratar lössnö istället. När man känner lite på skidan i lägre fart i de första svängarna finns risk för tipdive om man lägger vikt på framänden innan man har fått upp farten. MarkusO och Jon upplever att tippen i allra högsta grad är möjlig att sänka i den lägre delen av fartregistret och det händer då och då, speciellt i början när man inte är fullt ut inåkt. Det första intrycket blir för många att den är för frammonterad, och det var också min initala reaktion. Men efter ett tag när man vågar lita mer på skidan och låter den löpa mer fritt så märker man snart att monteringen snarare är en av skidan absoluta fördelar. -3 från true som testparen är monterade känns för mig aningen långt fram, men det är ändå någonstans runt -3 till -5 som man hittar sweetspoten för monteringen. Den långa bakänden ger ett stöd och en stabilitet som verkligen imponerar. Faktum är att inte ens Jon hittade någon övre fartgräns med skidan i löst underlag, och det vill inte säga lite. Det är trots allt en bc-jibber vi pratar om och en åkare som normalt sett åker på styva comp-skis.Skidan är fullständigt styrbar när det gäller svängradie i puder. Från långa svepande högfartssvängar, via uppkortade snärtigt poppiga puderslashturns till klassiskt puderpump med spänstig retur. Skidan klarar allt och dessutom med oavbruten skidglädje. Det går att stå helt mitt på skidan och sen är det bara att kanta och åka med och sen tar skidan hand om resten. Går det för fort är det bara att slasha ut tailen och sakta ner. Det här är en av de bästa puderskidorna vi har testat, trots att den inte är direkt superbred. I lite trånga rejält branta skogsrännor presterar den närmast bisarrt väl. Maken till harmoni och “ett-med-skidan-känsla" har vare sig MarkusO eller kryss-Jon upplevt. Det är bara att dråsa och studsa ner med full kontroll och minsta antydan till sväng räcker för att ändra riktning. Det enda den inte är riktigt hundra på är som sagt all form av lössnöåkning i låg eller begränsad fart. Då krävs det en shape som är mindre beroende av fart för att plana upp på snön. Det är en viktig aspekt att tänka över faktiskt, eftersom en vanlig inställning är att en centermonterad skida med mycket rocker ofta nämns som ett mycket bra val för en nybörjare i lössnö. Jag skulle snarare säga att Rocker 2 inte är ett optimalt val för en nybörjare som vill lära sig puderåkning. Visst... det är ändå inte direkt svårt att åka puder med den här skidan, hur man än ser det, men det gäller att våga dra på lite för att skidan ska vakna till och fungera som det är tänkt med en modern stance. En ovan åkare som åker med låg fart kommer att styras mot att åka med alldeles för mycket bakvikt, eftersom han/hon helt enkelt inte vågar stå så mitt på skidan som man behöver göra. Skidor som tex Pontoon är betydligt mer sorglösa att åka puder med för en ovan åkare.Ett av paren monteras om i testsyfte till -5 från true center, vilket resulterar i ett lite annat beteende. Då flyter framänden även i flackare terräng med begränsad fart och tipdivetendenserna försvinner nästan helt. Samtidigt blir skidan lite vingligare bak när det rullar iväg ordentlig och vi hittar inte riktigt samma totala harmoni i brant skog. Det man vinner i lågfartsflyt förlorar man i stabilitet helt enkelt. Som alltid en avvägning.Lever då Rocker 2 upp till hypen? Ja, till viss mån gör den det, för det är en fantastisk skida som kombinerar lekfullheten hos 5-points med stabilitet och skidkänsla på ett sätt som få har lyckats med tidigare. Den går i jämförelse med liknande skidor mycket bra i pisten och är en av de bästa puderskidorna vi har testat. Men, det är ingen skida som alla kommer att älska från första sväng. Gillar man inte centermonterade skidor så bör man leta någon annanstans, eller vara beredd på att ge skidan rejält med inåkningstid. För en åkare som är van vid jibbskidor är det här förmodligen en av marknadens bästa allroundskidor med offpistfokus. För en mer konservativ åkare, speciellt om antalet åkdagar per år är begränsat, kan det blir ett förhållande som aldrig riktigt blommar ut. Rocker 2 är skidan för dig som antingen vet att du gillar mittmonterat, eller också vill utveckla dig mot att göra det. För tre i testgruppen (xJONx, MarkusO och PNyberg) är det här årets favorit och alla dessa tre äger numera ett par, vilket får ses som det bästa betyg som kan delas ut. Jag (MnO) är inte lika säker. Det är en kanonskida utan tvekan, men jag trivs bättre på skidor som är anpassade för en montering längre bak. Salomon har gjort ett ypperligt jobb i alla fall och hypen är inte på något sätt obefogad. "Destined to be a classic", som Atomic hade sagt, eller som PNyberg träffsäkert säger. "Rocker 2 tummar upp!".Hendryx Purple Haze<img src="https://www.freeride.se/img/review/original/8311_pic1b.jpg" alt="" class="fr-fic fr-dii fr-draggable " data-size="" style="" />Mått: 149/110/143, r=18m@182cmTestad längd: 182cmTestad av: MnOTestad i: TandådalenHendryx är numera en tung aktör på den svenska skidmarknaden. Få skidor uppskattas lika mycket på testhelgerna, och i år är Hendryx återigen kung bland tälten. Åkare efter åkare kommer in med ett stort leende på läpparna och det är inte svårt att förstå varför. Hela Hendryxlinjen, med undantag för Idiosynaptic, är som gjorda för de förhållanden som ofta dyker upp på skidtestarhelgerna. Allra bäst för den stora massan skidåkare går Hendryx i hårt till isigt underlag och i begränsad lutning, där även en medelgod åkare klarar att hålla skäret. Under lördagen i Tandådalen håller Henrik Luthman med medhjälpare hov i testpisten och i det närmaste förlöjligar konkurrenterna. I en stenhård Stora Backen är isgrepp och spårning över ojämn snö de viktigaste egenskaperna och där matchar ingen Hendryx. Precis som vanligt är Henrik otroligt noggrann med prepareringen på sina skidor. Varje par maskinslipas flera gånger under testdagen och i princip innan varje utlåning kontrolleras kanterna så att de är i toppskick. Det påverkar naturligtvis testintrycken i positiv riktning, men skidorna är så välbyggda att de tveklöst hade gått som skållade troll på isen även utan denna specialbehandling.Hendryx har hela tiden gjort skidor som har varit inriktade på piståkning i första hand även om allroundegenskaperna inte har skämts för sig heller. Iom årets kollektion tar de ytterligare ett steg mot pistprestanda. Henrik har sedan länge varit förespråkare av rocker på pistskidor, men i år är rockern förminskad och ersatt med ett lätt spann under foten som kompletteras med en ytterst låg tip- och tailrocker. För prestanda i pisten är det ett steg i rätt riktning, iom att vi tidigare har upplevt skidorna som väl överstyrda i kortsväng när man tappar balansen och hamnar lite fel. Purple Haze årgång -10 tex var ett typexempel på det. Den roterade nästan kring sin egen centerpunkt ibland när det stökade till sig bland pucklarna. Å andra sidan gav rockern mer flyt och mer "servostyrning" i lössnö och allmänt svår snö. Med ett lätt spann blir skidan lite stabilare i pisten, men har förmodligen tappat en del av sitt flyt utanför. Tanken är, enligt Henrik själv, att skidorna ska ha ett lätt spann i början för att sedan efter inåkning bli i det närmaste helt plana i mitten. Skidorna vi kollar på i testtältet är relativt nya och oåkta och har tydligt spann, speciellt på 917-modellerna. De mer offpistinriktade Cash och Rhino har lägre spann och mer rocker. Det återstår att se om Henrik har tänkt rätt här, men det ska mycket till att kritisera en sådan skidmagiker. I pist är jag övertygad om att det här är den bästa linje skidor som Hendryx har levererat. Vad som har hänt med offpistegenskaperna kan jag inte uttala mig om, men med tanke på hur centermonterade skidorna är borde de vara känsliga för minskning av rockern ur den aspekten.Hendryx säljer inte bara skidor. Han säljer ett helt koncept för hur man ska attackera ett berg och verktygen för att utföra det hela. Skidorna ska åkas med en kraftfull, modern carvingposition och med mycket kantning och framförallt mycket kraft och insats. Vill man åka på detta sätt är de här skidorna rätt val, och om man dessutom kan göra det, så kommer de här planken att förvandla dig till en superhjälte på snö. Alla skidor i linjen, förutom återigen Idiosynaptic, följer samma grundidé. Sen gäller det för konsumenten att försöka lista ut vilken modell som passar bäst. Hendryx skidor är uppdelade efter bredd och framförallt flex. 80-100-110-120-130mm ca beroende på vart skidan ska användas. Från ren pistskida i form av Cobra eller 917 till de mer offpistinriktade Rhino och Chash. Välj bredd efter önskad optimerad snö och flex efter din vikt. Det är inte helt enkelt att förstå modellprogrammet vid en första anblick, så ta dig tid att fundera och red ut vad du egentligen vill ha.  Först ut på en testsväng blir Purple Haze, som är en gammal favorit för mig. Den är den mjukaste av alternativen hos Hendryx och mäter in på ett ganska lagom midjemått på 110mm. Skärningen är oförändrad mot i fjol och det är inte mycket andra förändringar heller, förutom då som tidigare nämnts ett nytt spann under foten istället för ett platt eller aningen rockat mittparti som tidigare år. Upplevelsen i testpisten är föga förvånande väldigt lika från föregående år. Det här är en riktigt, riktigt bra skida om man gillar att dra på skär och åka aktivt. Isgreppet är obevekligt och spårningen över varierade snötyper är suveränt bra. Purple Haze är dock ändå åt det klart lättsammare hållet i jämförelse med de andra skidorna i linjen. Det går lätt och ledigt att pressa ut bakänden och sladda ner farten om man behöver, samtidigt som den går som på räls när man vill det. I kortsväng är den rapp och smidig, så länge som man åker den i relativt upprätt position med skärsökande kortsväng ala en modern slalomcarver. Sladdgreppet är ok, men tryggheten försvinner en aning när man släpper skäret.För mig blir Purple Haze även i år favoriten bland Hendryx +100mm-modeller. Det mjukare flexet och allmänt snällare uppträdandet gör att jag kan åka utan att fundera på vad skidan gör. Den är lättare än de andra att verkligen få igenom i svängen och blir för mig tydligt kvickare när det stökar till sig. Samtidigt är isgrepp och spårförmågan i absolut toppklass. En kanonskida för den som vill testa Hendryxprestanda, men som inte riktigt orkar med de styvare modellerna. Hendryx Cobra GLH<img src="https://www.freeride.se/img/review/original/8308_pic1b.jpg" alt="" class="fr-fic fr-dii fr-draggable " data-size="" style="" />Mått: 117/79/111(182) och 112/79/106(172), r=23,5m@182cmTestad längd: 182Testad av: MnOTestad i: TandådalenCobra är en helt ny skida från det svenska märket. Här är det rå racingprestanda rakt igenom och det här var en av de skidor som jag såg fram mest emot att få testa i år. Tyvärr faller testet helt platt. Jag åker den på söndagen i Tandådalen och då är backen slaskigt mjuk efter ett kraftigt regn under sennatten. Redan där är förutsättningarna fel för att provåka en raceinspirerad pistskida. Dessutom saknas både fallhöjd och lutning för att kunna känna efter vad den klarar av eller inte, eller i det här fallet förmodligen mer att känna vad jag klarar av eller inte. I det mjuka underlaget kommer den inte alls till sin rätt. Den skär fast på mjukare partier och jag tappar ytterskidan gång på gång. Dessutom är  farten inte ens i närheten av tillräckligt hög för att jag ska kunna få skidan att livas upp. Tyvärr får jag lämna tillbaka skidan redan efter två åk utan att ens ha en bild av den. Tråkigt, men det är bara att inse att testhelgens förhållanden inte räcker till för att testa den här. Fint bygge dock...Hendryx Cash is King<img src="https://www.freeride.se/img/review/original/8314_pic1b.jpg" alt="" class="fr-fic fr-dii fr-draggable " data-size="" style="" />Mått: 155/127/150, r=19m@180cmTestad längd: 180Testad av: MnOTestad i: TandådalenCash is King är en skida som har funnits med några år nu. Även Cash anno 2012 är, liksom Purple Haze, väldigt lik sin föregångare från förra året. Det är en styv och relativt bred skida med alla de attribut som vi numera är vana vid att se ifrån Hendryx. Det är mycket skärning, relativt lite taper, framflyttad montering, duckstance och rockerinslag. Även Cashen har fått en aning spann mitt i skidan, men har samtidigt en högre rocker än de smalare alternativen. Även den här skidan är för stor för att på allvar testas i Tandådalen. Men efter några kliv upp i branten går det ändå ganska bra att släppa tyglarna och låta den Johnny Cash-prydda besten lägga några djupa fåror i underlaget. Det här är prestanda av allra yppersta mått, men det är också en skida som kräver sin åkare. Flexet är hårt och stumt och skärningen aggressiv och oförlåtande. Jag får bita ihop rejält och försäsongsträningen får bekänna all färg den har för att Cashen ska göra som jag vill. Men när den gör det så är det en imponerande mix av prestanda och underhållning. Cashen låter sig rullas från sväng till sväng och skickar mig med en resolut retur upp från en låg position och in i nästa sväng. Kortsvängar går så länge jag lägger in full insats, men med det minsta slöande så känns skidan lite seg i vändningarna och för stum för att hänga med i mina inviter. I en pist av Sälenstorlek innebär det inga problem, och det är snarare roligt att man får jobba lite och fokusera på att få så mycket kraft ner i snö som möjligt, men den här skidan hade varit jobbig och tung för mig under en alpdag tex. Det krävs något tiotal kilo till, eller en mer kraftfull teknik för att den här skidan ska vara rätt val.Hendryx 917:7 och 917:20<img src="https://www.freeride.se/img/review/original/8309_pic1b.jpg" alt="" class="fr-fic fr-dii fr-draggable " data-size="" style="" />Mått: 139/97/133, r=17m@180cm / 21m@186cmTestad längd: 180 och 186cmTestade av: MnOTestade i: TandådalenNästa modell för rakning är den pistinriktade 917, som med sin racinginspirerade grafik andas storslalombana och fartdräkt redan när man får syn på den i skidstället. Förra årets absoluta pistfavorit, 186:an är tillbaka i en något förändrad upplaga. 178:cm-varianten har blivit 2cm längre, men är i övrigt mycket snarlik med fjolårets skida. Båda längderna har fått Hendryx nya spannprofil med ett ganska lågt spann under foten som sedan övergår i en harmonisk, lätt tiprocker och en aning, aning tailrocker, även om den är nästan rak bak. Båda dessa två skidor är egentligen för högpresterande för att testas fullt ut i rådande förhållanden, men det går ändå förvånande bra märker jag när jag tar några åk med varje. 917 är tillräckligt bred för att hantera mjuka partier och för en åkare som är van vid bredlagg är det här en mycket lämplig skida att ha som enda pistalternativ. Bredden ligger strax under 100mm och det är precis lagom för att man ska ha kvar den kraftfulla känslan och egenskaperna i blandad snökvalitet från en feting. Samtidigt är de klart smalare än vad de flesta avancerade friåkare är vana vid idag, och det gör att att kantnärvaron och rappheten i svängväxlingar närmar sig en "riktig", smal, raceskida utan att för den skull kräva den stora omställning det blir när man går på riktiga racegrejor direkt från bredlagg. Det här är en suverän pistskida helt enkelt, för oss som kommer från bredlaggshållet och har ett friåkningsperspektiv på vår skidåkartillvaro.180-cm-versionen är mycket lik förra årets 178:a, till den grad att jag har svårt att känna någon skillnad alls faktiskt. Den är aggressiv både in och ut ur sväng och spårar och bettar som inget annat. En racestock-skida bettar kanon på riktig is, eller i alla fall hård snö, men blir flytig och driftig så fort underlaget övergår till mjukt. 917 bettar som en racestock på is, men tappar inget spår alls när det mjuknar till. Det enda som händer är att det går från att bli skärsår i isen till att bli diken i slasket, men skidan släpper inte en mm någonstans, om man nu inte vill att den ska göra det. När jag pressar skidan ur skäret är den påtagligt aggressiv och letar sig så fort det går tillbaka igen till utgångsläget, dvs skär med fullt tryck. I kortsväng är den smått hooky och jag får ta i rejält för att tygla den. Den känns helt enkelt, precis som förra året, som ett snäpp för högpresterande för vad jag klarar av. Också precis som förra året får jag stunder av total lycka med den här skidan. Plötsligt stämmer allt och jag tar åkningen till en ny nivå för ett antal svängar. Men plötsligt får jag ett slag, eller så kommer det någon i vägen och jag tappar positionen eller missar i vägvalet en aning och tvingas till ett par fartdämpande kortsvängar. Då blir 917 väl mycket att ha att göra med för mig, återigen. Men herredjävlar, vilka bra skidor det här är. Det får mig att tänka på ett gammalt Jack Nicholsson-citat från nån gammal smörig kärleksrulle om livets ljusa sidor: "You make me want to be a better skier", som den gode Jack hade sagt. Eller, nja, det där med "skier" kanske inte riktigt var helt korrekt återgivet, men andemeningen är densamma. Det handlar om en skida som utför stordåd, och kanske framförallt inspirerar till stordåd. 917 skapar drömmar om att satsa mer på gymmet nästa höst och om att bli en bättre åkare.186:an var ren magi förra året. Ren och skär skidmagi. Jag har en förmåga att komma ihåg nästan alla skidor jag har åkt på genom åren, när det gäller snökontakt, balans och allmän känsla. Men inte alla. En del skidor är tråkigt neutrala och är svåra att komma ihåg ens någon timme efter test. 186:an från förra året är den raka motsatsen till det. Få, om ens någon skida har vare sig före eller efter lämnat ett lika starkt avtryck i mitt arkiv av skidtestarminnen som den skidan. Den var en fullkomligt lysande stjärna och kändes som en förlängning av min själ som skidåkare under ett par fantastiska åk i Specialen i Tandådalen förra hösten. Därför känner jag mig lite oroad när jag kliver i samma modell, men i en uppdaterad version ett år senare i klart sämre förhållanden. En del saker ska man kanske lämna orörda, både när det gäller skidkonstruktioner och minnen. Men prylbög som man är så kan jag såklart inte nöja mig med det utan stakar bort mot liften med ett hoppfullt, lite smålurigt leende inom mig, som bäst kan liknas vid en tioåring som precis har färdigställt en ny slangbella. Här handlar det inte om att skjuta sönder gatlyktor dock, utan om att försöka sig på att känna vad som har förändrats sedan sist vi sågs, 917:20 och jag.Jag tar återigen ett antal kliv upp i branten för att ge skidan mer rättvisa. Väl iväg känner jag direkt vad tanken från Hendryx är. Den här skidan har tagit ett steg närmare 178:an förra året, eller 180:an i år om man så vill. Fronten är aningen mer framträdande och den initerar svängen lite tidigare. Den känsla av att skidan låg och väntade på input i neutralläget är betydligt svagare nu. Istället har den fått mer av den direkta och aggressiva känslan av sitt kortare syskon. Kantningen kommer tidigt och direkt och prestandan är, precis som med 180:an vulgärt bra. Det blir inte bättre än så här när det gäller kantgrepp, balans och svar i skäret. Stabiliteten är helt suverän och ojämnheterna i testpisten är som bortblåsta. Det är bara att dundra över vad som än må dyka upp framför spetsarna.Men, det är ändå något som har förändrats och ur mitt eget egoistiska perspektiv så är det mot det sämre. Den harmoni och grad av ökad hanterbarhet som gjorde att förra årets skida lyfte sig från övriga Hendryxskidor genom åren är delvis borta. Kvar är den lite längre skärningen och den absoluta topprestandan, men det som verkligen gjorde fjolårets skida populär bland lättviktarna i testgruppen var att den var lite mjukare och snällare än de övriga när det stökade till sig och när man inte förmådde hålla ett perfekt skär. Nu känns linjen mer unison och det är säkert det som är meningen. 186:an känns som en längre variant av de mindre och inte tvärtom som det var förra året när den längsta skidan också var den minst krävande och mest lättåkta. Hade Bud66 varit kvar i testteamet hade han jublat över förändringarna, men för oss dödliga är det ett steg mot en mer krävande skida. Ett litet steg förvisso, men ändå ett steg ifrån en av tidernas bästa skidor ur min synvinkel och redan föregångaren var på gränsen av vad jag klarar av med bekvämlighet.Inte samma totala magi i år, men inte desto mindre infinner sig ett sånt där nästan osläckbart habegär efter att ha testat den här skidan. Varför ska man åka runt på nåt annat i Sverige, egentligen? Hur kan man försvara att man INTE äger ett par? 917 förblir i mitt tycke marknadens bästa pistskidor för bredlaggsvana friåkare. Testa och njut av vad svensk skidindustri kan prestera när den är som allra bäst.Down Skis Countdown 2<img src="https://www.freeride.se/img/review/original/7869_pic1b.jpg" alt="" class="fr-fic fr-dii fr-draggable " data-size="" style="" />Mått: 137/114/129, r=25m@190cmTestad längd: 190Testad av: MnO, MarkusO, PNyberg och xJONxTestad i: Sälen och AlpernaEn skida som vi har testat ingående förut och som jag åkte på en del redan i våras. Ett mer detaljerat test från tidigare i höst finns här:<a href="https://www.freeride.se/forum/thread.php?t=81400" target="_blank">https://www.freeride.se/forum/thread.php?t=81400</a>Eftersom förmodligen fler kommer att läsa den här tråden så använder jag mig av den texten som grund även här. Det känns som onödigt att bara omformulera samma intryck. Däremot kompletterar jag med en del intryck från de övriga i gruppen.Down är ett nytt märke på den redan ganska dignande skidhimlen och än så länge är det skidor i små serier och ett återförsäljarnätverk saknas. Produktlinjen går från puderplankan CD1 via everyday-semi-jibbern CD2 till chargern CD3 och turskidan CD4. 1-4 alltså beroende på egenskaper. Inte helt lätt att hålla reda på, även om det finns någon form av logik i modellnumreringen. Till denna mix läggs dessutom en riktigt udda fågel i form av CD-V som är en full reverse-reverse med "bara" 117mm under foten. Den måste ändå aspirera på titeln smalaste R-R:en på marknaden. Förmodligen en dödare för riktigt svår snö, men annars en rätt underlig skapelse. I Åre finns Down på plats med hela sitt sortiment, exkl R-R:en och SiSt, som han heter på Freeride visar sig vara en trevlig prick som gärna snackar skidor och förklarar om företagets idéer bakom de olika modellerna.Countdown 2 är ett stadigt bygge och finns dessutom bara i 190cm. Kortare längder verkar inte vara något som Down bryr sig om för tillfället, utan här är det skidor för åkare som kan dra på och inte är alltför små. Längden är "reell", dvs skidan är 190cm med rakt måttband (underligt att man ska behöva skriva det, men det skiljer sig ju ett par cm beroende på tillverkare). Shapen är lätt 5-pointinspirerad, med indragen skärning fram och bak. Konstruktionen var på de skidor vi testade förra våren lite halvt garageaktig, men till den här säsongen och serietillverkningen så har Down steppat upp det hela ett snäpp och skidorna ser riktigt bra ut rent byggtekniskt.  Flexet är tämligen bastant, om än inte överdrivet hårt. Böjkurvan är aningen mjukare fram och går mot en tail som är hårdare än vad man förväntar sig och som svarar rejält vid provflex. Tillsammans med en skärning med moderna inslag med earlytaper och en bra rocker har CD2 en väl avvägd och ganska neutral shape. Spannprofilen är för övrigt riktigt lyckad. En lång och inte alltför hög tiprocker, ett platt parti i mitten, utan någon som helst antydan till spann och därefter en aningen kortare, men ändå tydlig tailrocker ut mot en full twintip. Helt i min smak.Skidorna har testats en del utöver skidtestarhelgerna, bland annat under en senvinterhelg i Sälen (som trots sin storlek bjöd på högklassig åkning under en marshelg, bland annat det här: <a href="https://www.freeride.se/forum/thread.php?t=78121" target="_blank">https://www.freeride.se/forum/thread.php?t=78121</a>) och en femdagarstripp i Alperna med mycket bra kvalitet på åkningen. Skidorna har hängt med i allt från dagsgammal kallsnö till slask och isigt pistföre och nu dessutom även i klassisk svensk försäsongspist.Det sammanfattade intrycket är att skidorna presterar riktigt, riktigt bra som allroundskida i lite större åkning. Testgruppen gillar känslan i bygget överlag, även om det finns lite att fila på till kommande säsonger för att utvecklas ytterligare. Det är en lagom kombo mellan direkthet och dämpning och det finns mycket spänst att hitta i konstruktionen i kortsväng och kantväxling. Vi saknar lite krisp i kontakten med underlaget för att det fullt ut ska bli toppbetyg i den här punkten och på vissa snötyper upplevdes skidan som snäppet för mycket dämpad. Det är ganska vanligt bland undergroundmärken av någon anledning, och det beror förmodligen på att det är en ytterst finkänslig avvägning där det alltid är säkrare att gå mot mer dämp. Balansen i skidan passar mig verkligen, speciellt på fast underlag. Det är en skida som har en traditionell grundbalans med tydliga inslag av en modernare bc-jibbinspirerad bootcenterpunkt. Flera i gruppen refererar till likheterna med Moment Bibby Pro. Karaktären är liknande, men Down har en aningen dovare och lite mer diffus snökontakt och ett lite sämre grepp, med de för- och nackdelar som det innebär. Mer Ross-rubber än Solly-crisp, som Tetontomtarna skulle ha uttryckt det och lite mer slash än rent spår i alla lägen.I pist är CD2 rapp och alert i reaktionerna och lagom spårvillig, med tendens åt det flytiga hållet. Isbettet är inget speciellt, men ungefär som man förväntar sig av kategorin och speciellt i försäsongspisterna hade det varit bra med lite mer greppegenskaper. Noteras bör dock att underlaget var mycket krävande ur den aspekten för ett par bredlagg. Med vassa, underhållna kanter klarar den även mycket hårt underlag utan att falera, men det gör å andra sidan det mesta annat också av den här kalibern. I skär är den lätt att pressa ur spåret för att ta ner farten och lika lätt att hitta tillbaka i skär igen när man vill det. Skidan är överlag väldigt lättkörd, trots sin kraftfulla konstruktion och känns smalare än den i själva verket är. Snabba manövrar mellan pucklar och stök går galant och utan större kraftansträngning. I pist är det faktiskt en av mina favoriter i fetingkategorin, så länge det inte är alltför hårt. Inte för spåret och direktheten då, utan för den mycket väl avvägda balansen i skär och sladd och i blandningar däremellan. Stabiliteten är mycket god, vilket förvånar föga med tanke på den allmänna biffigheten. Vad som är glädjande är att denna stabilitet inte medför en svåråkt skida. Det kan man tacka rockerkurvan för.Till skillnad från många andra skidor i det här testet har vi haft möjlighet att testa CD2 även i djup kallsnö. CD2 planar upp tidigt och känns välbalanserad i puder så länge jag har skapligt med utrymme. I trånga lägen, eller när jag kortar upp svängar för att få ner farten gillar jag inte skidan fullt ut. Oftast känns det bekvämt, men då och då hamnar jag i lägen där jag tappar kraft och kontroll en aning, precis som jag brukar känna med stora skidor. För mig är 190 i reell längd aningen för långt och skidan är väl stum i flexet, vilket märks. Det här är ingen skida för småväxta. Hade jag fått välja själv hade jag hellre tagit en längd runt 186-187 kanske för att snälla till den en aning och dessutom gjort den överlag lite tunnare och mjukare. Förr körde jag alltid med längder runt 190cm, men nu med rockerns intåg och minskat antal skiddagar, så har jag klivit ner lite i mitt optimala längdmått.Jag gillar generellt sett mjukare skidor, men iom rockern så kan jag åka även på en så här pass hård pjäs med full behållning i nästan alla lägen och det är imponerande att känna att en så stor skida ändå kan vara så pass smidig. Bakänden är som sagt rejält hård och den är lite stum i lägen när jag will washa ut den för att ta ner farten. Skidan är väldigt okänslig för bakvikt och har en stor sweetspot i viktfördeling åt det hållet. Framåt däremot så finns det en tydligare gräns för när tippen börjar känna lite överstyrd och i vissa snötyper, lite hooky. Den gränsen ligger rejält framför min normala viktfördelning och jag hamnar bara där då och då när jag tappar balansen, men jag märker det ändå här och där när jag hamnar lite snett. I ärlighetens namn åker nästan alla med en stance som är lite mer bakåt när det åks lössnö jämfört med piståkning, även med rockerskidor. Alla pratar om centerposition, men 90% åker ändå med lite "säkerhet" i form av en ytterst liten, men ändå existerande bakvikt (90% av åkarna med koll alltså... bland massan så snackar vi äkta baksäte och inte finlir med viktfördelning). Så även jag. Det gör att många, för att inte säga nästan alla kommer att ha väldigt lätt att hitta rätt på den här skidan. Den går helt enkelt bäst i en viktfördelning som dom flesta redan använder utan att tänka på det.Skidan reagerar logiskt och som man förväntar sig vid input och känns rapp och responsiv på ett surfigt sätt i planande snö. Samtidigt ligger den snällt och väntar på order när det går rakt fram, något som är ganska ovanligt annars i tider av lätt överstyrda rockerplank. Jag förmodar att livligheten kommer från den aningen mjukare tippen, och stabliteten från den bastanta tailen. Jag har svårt att bestämma mig om jag tycker den är för hård bak, eller om det är jag som behöver vänja mig. Eftersom de har CD3 i linjen för de som vill ladda på så tycker jag nog ändå att tailen kunde varit ett snäpp softare, men många kommer att gilla den just för tailen. Förmodligen har Down någon hårdkörare i prototypteamet som droppar betydligt högre än vad jag gör och som vill ha en styvare tail för att undvika wheelies i landningar.Flytet är mycket bra och får mig att fundera på om jag någonsin behöver något bredare än det här, trots den beskedliga faktiska bredden. Görs en 115mm:are med rätt rocker så räcker definitivt flytet i de allra flesta lägen. Jag gillar verkligen rockerkurvan med den flata sektionen i mitten som ger ett visst mått av stöd i straightlining och i annan typ av passiv åkning. Man slipper den gungbrädekänsla som fullrockerskidor ger, samtidigt som flyt och "servostyrning" är i toppklass och bättre än på hybridspannade skidor. Kanon. Ska jag ge någon form av kritik så får jag använda mig av kryss-Jons åsikter (han höll sig som vanligt framme och tog ett par provåk). Han hade velat se en aningen lägre tip med obruten rockerkurva för att få ännu mer silkeslen och "obromsande" gång i puder. Något som jag själv inte märkte av, men Jon har en finkänsla för detaljer som få besitter och har dessutom en mer framåtfokuserad stance än mig.  Rocker har verkligen gjort underverk för åkning i varierad snö. I tider när hybridspann av olika art översvämmar marknaden är det befriande att Down väljer att inte lägga spann under foten. Även om motivering till att lägga spann i mittsektionen är att skidorna ska gå bra på fastare underlag, så visar det sig gång på gång att det kan vara precis tvärtom. Av alla breda skidor som jag har testat genom åren har de gått BÄST i pisten ofta haft platt eller lätt negativt spann under foten, och Down är ytterligare ett exempel på detta. Den går fenomenalt bra i pisten som sagt, även om rent rått grepp inte är helt i toppklass.  Sammanfattat är CD2 ett par riktigt trevliga skidor som riktar sig till relativt kraftfulla och/eller stora åkare. Skidan har bra stöd i tailen och en mycket lyckad rocker. Snökontakt åt det dova hållet och en relativt väl dämpad skida. Kanonbra i pisten, bra flyt och allmänt trevlig. Välkommen in på marknaden, Down.Down Skis Countdown 3<img src="https://www.freeride.se/img/review/original/7870_pic1b.jpg" alt="" class="fr-fic fr-dii fr-draggable " data-size="" style="" />Mått: 135/115/122, r=41m@190cmTestad längd: 190Testad av: MnO, MarkusO, PNybergTestad i: ÅreCD3 är ett steg upp på charge-skalan från CD2. Flexet är aningen hårdare och skärningen är betydligt rakare, framförallt i bakänden. Här är det en ren pintaildesign det handlar om och egenskaperna blir därefter. Känslan är i grunden ganska lik CD2 i konstruktionen. Skidan är lite styvare, men det känns knappt på snön eftersom shapen är snällare. Isgrepp, dämpning och allmänt uppträdande när det gäller själva bygget är snarlikt och den känns också ungefär lika stor, eller liten, beroende på hur man ser det. Den stora skillnaden är skärningen. CD3 har en lite längre aktiv kant, men annars är framänden ganska lik lillebrorsan till formen. Från mitten och bakåt däremot är CD3 nästan helt rak och har bara 7mm:s skillnad mellan midjan och den bredaste punkten bak, vilket också i allra högsta grad visar sig i åkningen.Skidan är extremt lättsladdad trots sin i övrigt rejäla konstruktion och ger en mycket god kontroll tack vare detta. Ska man få tryck i skäret krävs hög fart och även då är bakänden snäll och sladdvänlig, även om skidan sitter bra i skäret ändå när man vill att den ska göra det. Precis som vanligt med styva skidor är isgreppet lite svårfunnet i låg fart och det krävs att man vågar släppa iväg skidan för att greppet ska träda fram. Med sladdgrepp är det precis likadant. I de första svängarna känns skidan hal och svårbettad, men när jag pressar den mer så dyker plötsligt ett resolut grepp upp, i alla fall så länge snön är något annan än riktigt hård och isig. Det blir aldrig ohanterligt på något sätt dock, utan det här är en skida som hela tiden är ganska lättåkt, i alla fall ur den aspekten att den aldrig skenar iväg med åkaren. Precis som med de andra Downskidorna saknas den där sista spetsen när det gäller isgreppet. Det känns som att kanterna är en aning slöa och på de riktigt hårda partierna längst upp i Gästrappet får ingen i testgruppen riktigt fast kanterna. I slutet på svängen i skär är det svårt att runda upp svängarna för att hitta någon retur. Istället ligger skidan lugnt och tryggt och gör sig redo för nästa manöver. Lika tryggt och säkert rullar den över när man byter kant. Hela tiden behärskat och kontrollerat och i väntan på order från åkaren. I kortsväng däremot där man inte är lika beroende av skärningen är skidan relativt rapp och alert. Inte riktigt på samma sätt som CD2, men den är ändå förvånande lättåkt även när det börjar puckla på lite  trots att det är två tjocka träbitar som man har under fötterna.CD3 är ett bra alternativ för de som verkligen vill stå på och som vill styra skidan och inte tvärtom. Den tillåter åkare att helt på egen hand bestämma sin väg ner för berget, utan att man styrs av tighta svängradier, vilket i viss mån känns som befriande i tider där 20m:s-skidor är mer regel än undantag. Den kommer att vara mycket riktningsstabil i större åk och det här är en skida som inte hittar på några egna konstigheter. I viss mån är den faktiskt mer lättåkt än CD2, men för att den verkligen ska komma till sin rätt så krävs det vikt, kraft och teknik. Det här är testets i särklass mest bastanta skida. PNyberg avslutar med orden: "Den här skidan hade jag lätt kunnat tävla på! Smidig och stabil!"EDIT: Ytterligare kompletterande info finns längst ner i inlägget. PNyberg har kört CD3 i Bulgarien...Down Countdown 4, prototyp<img src="https://www.freeride.se/img/review/original/7871_pic1b.jpg" alt="" class="fr-fic fr-dii fr-draggable " data-size="" style="" />Mått: 122/102/109, r=41m@180cmTestad längd: 180cmTestad av: MnO, MarkusOTestad i: ÅreNästa skida att luftas blir en prototyp till CD4. SiSt vid skidstället låter meddela att de serietillverkade skidorna skulle ha varit på plats, men att leveransen hade blivit försenad under frakten från fabriken. Den skida vi testar ska vara väldigt lik de som senare ska dyka upp.CD4 är en udda fågel. Det är en skida som i princip är en CD3 som har smalnats av en aning och sågats av i båda ändar. Trots att den är en decimeter kortare än de övriga har den samma aktiva längd och känns faktiskt också nästan lika lång på snön. Det får en verkligen att fundera över hur mycket det faktiskt kan skilja i aktiv längd och känsla mellan två skidor som till synes har samma längd. På CD4 har en dryg centimeter bantats på bredden och sen är det framförallt tailen som har försvunnit samt att flexet har blivit en aning mjukare. Till skillnad från CD1-3:s fulltwins så har 4:an en kort liten twintip. Det hela ger en skida som är speciell och som inte liknar något annat jag har testat. Trots att den är mjukare än CD3 så är det ändå ett i sammanhanget enormt styvt flex och en tydlig pintaildesign. Samtidigt är vikten relativt låg och det känns som att det har blandats i en hel del kolfiber i konstruktionen för att lätta upp den. Framänden på skidan har en radie på 29 meter och sen är bakänden kanske upp mot 50m, vilket i effektiv teoretisk radie ger en skärning på 41 meter. Balansen är därmed nästan exakt lika som CD3, om än i ett kortare och framförallt smalare format. Jag vet inte riktigt vad jag ska förvänta mig av det här och på väg till liften känns det som jag har två styva och korta klubbor på fötterna.Ett par svängar ner i Gästrappet lägger jag en stoppsladd och har redan då hunnit bli rejält förvånad. Fasen vad den går bra! De udda parametrarna till trots är det är faktiskt en av favoriterna i år för min del när det gäller åkning på stökigt underlag. I Gästrappet framåt eftermiddagen är det inte lätt att vara kaxig och köra på skär hela vägen. Det är det iofs aldrig i den pisten, men alla som har varit med på en skidtestarhelg i Åre vet hur det blir framåt tretiden. Det pucklar på rejält helt enkelt. I det läget var CD4 en fantastisk kamrat. Med en framände som styr svängen och en bakände som hänger med utan att märkas blir man påtagligt kvick i fötterna och plötsligt blir pucklarna underhållning. Nån puckelåkare kommer jag förmodligen aldrig att bli, men jag tar i alla fall ett steg i den riktningen med den här skidan som är rapp som attan i reaktionerna.MarkusO tar ett par vändor och håller med. Han brukar gilla skidor med lång radie och den här passar honom perfekt. "Befriande lång radie i kontrast till mycket annat", utbrister han och fyller i med "Puderwedla, smeara eller släpp iväg. Det här är en explosion i åkglädje!". Skidan klarar sig dock inte utan kritik, utan MarkusO hade gärna sett att den hade varit lite bredare och därmed lite mer kraftfull i känslan.Känslan i konstruktionen är spänst, krisp och lite lagom pigg på nåt sätt. För min del hittar jag en del av de komponenter i snökontakten som jag saknar hos de andra Downskidorna, även om det också innebär att den är lite mindre dämpad. När jag släpper iväg den i skär imponerar den inte lika mycket, men är ändå lätthanterlig och smidig. Med tanke på den långa radien svänger det ändå en del, men nån carving med armbågarna i snön blir det aldrig med dryga 40 meters radie. Däremot är skidan mycket trevlig att köra med en aning släpp, eller i ett läge nära ett släpp i bakänden, då man kan runda upp åkningen och verkligen kontrollera radien i varje sväng. Fördelen med den raka skärningen är att skidan blir stabil och fullständigt un-hooky (vad det nu heter på svenska) i mjukare och konstig snö. Lägg därtill en slashig bakände och en pigg konstruktion och vi har ett riktigt underhållande paket.CD4 är en helt annan skida än skidor i samma breddkategori med radie neråt eller en bit under 20 meter, och man åker den också på ett helt annat sätt. För mig känns radien för lång för att jag verkligen ska ge den toppbetyg, men jag är ändå förvånad över hur roligt jag har på skidan. Det är som sagt en konstig skida i viss mån, eftersom det mer är en avsågad 190cm charger som har lättats upp, än en ren turskida, men faktum är att den tack vare detta är en skida som verkligen står ut i det annars rätt likformade formatet på 100-110mm-skidor. Väl värd ett test och en kanonskida för den som gillar skidor med rak skärning med bra stuns.Down Countdown 1<img src="https://www.freeride.se/img/review/original/7868_pic1b.jpg" alt="" class="fr-fic fr-dii fr-draggable " data-size="" style="" />Mått: 151/135/145, r=31m@194cmTestad längd: 194Testad av: MnOTestad i: TandådalenTrots olämpligheten att testa en puderskida i rådande förhållanden kan jag inte motstå att ta ett par åk med CD1. Det här är en stor skida. En riktigt stor skida, tom. 194cm lång i "true" längd och 135 under foten skojar man inte bort i en försäsongspist. Och nog får jag jobba en del för att få den att svänga, men förvånande nog går det ändå ganska skapligt. Isgreppet är inte speciellt bra, och tur är nog det, för redan nu vrider det märkbart i fötterna när jag kantar upp skidan. Man tar sig ändå fram med någon form av heder i det hårda Gästrappet, men det är mer transport än underhållning. Precis som förväntat är den seg i vändningarna mellan pucklar och ojämnheter, men med tanke på sin storlek kan den ändå klassas som skapligt lättåkt. Skidan är plan under foten och har rejält med både tip- och tailrocker. Flexet är mjukt och böjkurvan är jämn och harmonisk.CD1 är lätt att böja igenom i kortsväng och känns välbalanserad i alla manövrar. Men det är ändå fullt tydligt att man är helt fel ute med en sån här skida under en försäsongshelg på konstsnö. Därför smiter jag in i det stängda Lundsrappet istället och får några orörda svängar i nåt 30-tal centimetrar fluffig kallsnö. Med den här bredden är risken för att gå i botten obefintlig och jag flyter högt upp på snön och det känns då och då som jag åker i meterdjup lössnö. En så här bred skida trollar verkligen fram en känsla av bottenlös snö av relativt små snöfall. I pudret är den fortfarande stor och för mig lite onödigt lång. Men oj, vad bra den går. Den påminner mycket om CD2 i balansen, men i ett mjukare och bredare format. Skärningen är dock liknande och den har samma fina balans mellan spårning och möjlighet att trycka ur bakänden vid behov. Det är bara att kanta och låta skidan surfa sig fram. Det blir inget ingående test av den här skidan. Det saknas snö för att köra löst i någon form av lutning. Jag nöjer mig med att konstatera att den här skidan är en äkta feting som går kanon i mjuk snö och som jag gärna hade testat en bra dag i alperna. Men jag har också en viss oro över att jag kommer att uppleva den som lite väl stor i ett sådant läge.EDIT: Kompletterande info finns längs ner i inlägget. PNyberg har åkt CD1 i Bulgarien...</blockquote>

Verifiering

Svara på tråd

Artiklar

Tjänster

Information

Svara på tråd

Artiklar

Tjänster

Följ oss

Information