JavaScript är inaktiverat. För en bättre upplevelse, vänligen aktivera JavaScript i din webbläsare innan du fortsätter.

Svara på tråd

Meddelande: <blockquote data-quote="MnO" data-source="post: 997446" data-attributes="member: 12152">Soul Lila 183 cm, 23 m, 140-124-134 mm, r=23m<img src="https://www.freeride.se/img/review/original/11115_pic1b.jpg" alt="" class="fr-fic fr-dii fr-draggable " data-size="" style="" />Testad i: ÅreTestad av: MnO, MarkusO, xJONxSist ut i Soulflottan är Lila och här pratar vi verkligen lila. Den här skidan är lika lila som den blå är blå <img src="https://cdn.jsdelivr.net/joypixels/assets/8.0/png/unicode/64/1f642.png" class="smilie smilie--emoji" loading="lazy" width="64" height="64" alt=":)" title="Smile    :)"  data-smilie="1"data-shortname=":)" /> I tider när skidjackor och övrig utrustning skenar iväg med neonfärger och kraftiga kulörer passar Soul lila in som en fot i en formgjuten innersko. Det var många som kommenterade att den här skidan var riktigt snygg och jag är beredd att hålla med trots enkelheten i grafiken. Soul Lila är i sin udda kostym än mer iögonfallande än den blåa och Soul har med enka medel fått till en lineup som verkligen är egen ur grafiksynpunkt och som dessutom hålls ihop med ett simplistiskt, men tydligt grafikspråk. Lila är Souls mest offpistinriktade modell. Den är med sina 124mm under foten inte jättebred, utan snarare lite lagom fet om man strävar efter att optimera utrustningen för planande åkning, men ändå inte vill gå riktigt ända upp till de fetaste modellerna. Skärningen är 23m, vilket känns precis lagom. Indraget är långt och tydligt och skidan är helt plan i mitten och går därefter ut i en lång, jämn och mjukt formad tiprocker och en lite kortare, men lika tydlig tailrocker. Den aktiva kantlängden är utpräglat kort och det märks också i åkningen. En av skidans mest framträdande attribut är en rekommenderad monteringspunkt som sitter otroligt långt bak och det framstår som något av en gåta att försöka reda ut hur grabbarna Soul tänkte när de byggde skidan runt den rekommenderade linjen på -14. Redan den svartas -10 är långt bak, men här går vi alltså ytterligare nästan en halv decimeter bakåt. I tider när monteringspunkterna kryper framåt är Soul lilas rekommenderade montering en riktig bakåtsträvande (i bokstavlig mening) outsider som för tankarna till gamla goda Sanouk. Även för en åkare som MnO som ofta står lite längre bak än de mer moderna MarkusO och xJonx känns den här monteringen som ett ganska stort antal centimetrar bakom vad man är van vid. Skidan är dock byggd för att åkas på den punkten, vilket framförallt framgår av det massiva indraget fram. Jon pratar om att testa att flytta fram 10cm från linjen och MarkusO är också inne på att testa en slutposition på runt -5, vilket är 9cm framför rekommenderad punkt. Snygg som få är den allt, Soul Lila, men trots att vi försöker gilla den får vi inte ordning på den i åkningen. Vi saknar inspirationen och stunsen från den svarta och lättsamheten från den blåa. I de bästa av världar hade dessa båda egenskaper förenats i ett lätthanterligt lila paket. Så är dock inte fallet utan den lila skidan är riktigt bångstyrig och svåråkt, vilket senare delvis visar sig bero på trimmet som den levereras i. Problemet är att framänden är totalt dominerande på alla underlag utom rent planande och det blir värre ju hårdare snön är. På fast snö är den riktigt svåråkt och den hookar oförutsägbart i det oförlåtande konstsnöunderlaget. Anledningen är lite oklar, men teorier om en för lite hängd skida, en kraftig bakmontering som gör att framänden tar över och en obalans i harmonin mellan indrag och rocker diskuteras i testgruppen. Oavsett anledning är skidan svår att läsa och ännu svårare att få med sig i svängväxlingar och kortsväng. I riktigt mjuk snö i kanterna på Lundsrappet går den kanonfint, men så fort det hårdnar till det minsta tar frontbettet över igen. Greppet är riktigt bra för bredden och det gör att obalansen träder fram och blir tydlig. Hade den varit slashig och lös så hade man förmodligen inte märkt det alls lika mycket. Jon konstaterar: "VM i svårkontrollerat grepp i fronten. Jag måste trimma om och flytta fram en decimeter. Nästan otestbar i nuvarande utförande".Efter ett antal åk beslutar vi att totalt trimma om skidan och den hängs kraftigt från bindningen och framåt med handverktyg inställt på 2 grader mitt i pisten. Nu händer det grejor. Man känner fortfarande tendenser till hooking fram, men det är endast ett litet fragment av hur det var innan. Plötsligt känner vi idén med skidan och den är lätt och direkt i snökontakten med en krispig närvaro som förmedlar snökristallernas sammansättning direkt upp till åkaren utan störande filter. Jag gillar verkligen den här typen av snökontakt i puderskidor. I puder vill jag uppleva snön och det kan man göra med den här typen av konstruktion. I mjuk snö går nu skidan riktigt fint och är lekfull och rapp och låter sig pressar ur spåret med enkelhet. Precis som övriga Soulskidor handlar det om att vara ett med snön. Upplevelsen med Soul Lila blir ändå att den med små justeringar hade kunnat bli en fantastisk skida, men i nuläget når den inte fram. Snökontakten är kanonfin och då och då blixtrar skidan till och blir riktigt rolig, men problemen på fast underlag och tom i uppkörd mjuk snö gör att vi inte riktigt litar på den. Litar man inte på hur en skida beter sig blir man passiv och det är det sista man vill vara som skidåkare. Det är framförallt två parametrar som Soul behöver ta sig en funderare på och det är monteringspunkten och leveranstrimmet. Den nuvarande bootcenterrekommendationen är ett något av ett statement i designväg som går ifrån det mesta annat på marknaden idag. Med tanke på de problem vi kände i skidan så är vi väldigt tveksamma till att Lila verkligen ska monteras på -14 som det är rekommenderat. -8 eller något sådant hade förmodligen gått betydligt bättre och då hade man fortfarande stått långt bak i relation till hur de flesta andra liknande shaper är monterade. Trimmet måste också ges en översyn. Det känns som om den nu är trimmad som en raceskida och det fungerar helt enkelt inte på en 124mm bred puderinriktad skida. Det är ytterst få som hade gillat den här skidan i orginaltrim, det står helt klart. För mig är det också efter ett antal års testande solklart att en true 5-point där rockerns start sammanfaller med skärningens avslut inte är en bra idé. Då får man en alltför kort längd av skidan som kan användas för kraftinlagring och skidan blir alldeles för känslig för viktfördelning och även monteringspunkt. Ju tydligare skärningen avslutas och rockern startas, desto tydligare blir problemen. Soul lila har en harmonisk start på rockern och därför är det inte så utpräglat "first 5-pointers"-aktigt, men tendenserna finns ändå där. Med en sådan geometri blir känsligheten för bootcenterplacering otroligt stor och när man hamnar fel så blir det ordentligt fel. Vi kunde dock inte ens med demobindning hitta rätt i bootcenter. Det första som behöver göras är att förse ett par Lila med en Jester eller Griffon demo, där man kan flytta bootcenter en massa centimetrar för att testa sig fram. Som sagt hade några få åtgärder skulle kunna lyfta modellen till stora höjder, men som den är nu - nej. Tillbaks till ritbordet. Det går förstås att gömma sig bakom uttalanden om att det är en ren puderskida, men det håller inte. De åtgärder vi diskuterade under helgen skulle förmodligen göra skidan flera klasser bättre även i perfekt orörd snö. Moment Deathwish, 184cm, 138-112-129, r=25m<img src="https://www.freeride.se/img/review/original/10262_pic1b.jpg" alt="" class="fr-fic fr-dii fr-draggable " data-size="" style="" />Testad i: TandådalenTestad av: MnO, MarkusOMoment presenterar i vanlig ordning en massiv lineup inför säsongen med närmare 20 modeller inom friåkningssektorn med en salig blandning av parkskidor, allroundfats och pudermonster. Deathwish är en udda fågel med vad Moment kallar "Dirty Mustasch Rocker", vilket innebär en slags dubbelrocker, eller vad man ska kalla det. Skidan har en spannprofil i en vågform med tre spannsektioner och därmed fyra tydliga kontaktpunkter. Tanken är att skidan ska få ett större tryck på ett antal punkter i kantningen och därmed få bättre isgrepp. Idén känns bla igen från sliptekniken Ultimate Grip och LibTechs skidor och brädor, men här är det första gången man ser någon implementera det i en spannprofil. I övrigt är skidan en relativt neutral skapelse med 112mm midja och 25 meters radie och ett medelhårt flex. På snön beter sig skidan lite underligt. Det har en konstig känsla tidigt i svängen och på plana skidor. Det skrapar lite mot snön på något lite lätt odefinierbart sätt, som stör oss framförallt i lägre farter. När man glider fram mot liften känns det riktigt konstigt, även om det förmodligen är något som man vänjer sig vid efter ett tag. I de första svängarna blir skidan återigen lite underligt oren, och just namnet dirty rocker känns väldigt passande. När trycket i svängarna ökar känns den smutsiga mustaschen mindre, men skidan är hela tiden svårtolkad och svängarna varierar i tryck och form utan att det är meningen. Det är framförallt i sladdsväng som skidan beter sig konstigt med en markerad bettande framdel i balansen. I mjuk snö märker man inte av tidigare noterade egenheter, utan skidan går riktigt bra. Den är rapp och reaktiv och på typiskt Momentsätt är snökontakten precis lagom balanserad mellan dämpning och direkthet. Men det totala intrycket blir ändå att den här skidan är svår att motivera. Vi ser ingen som helst anledning till att man ska välja Deathwish före den klart bättre Bibby. Moment Bibby Pro, 190cm, 143/118/134, r=26,5m<img src="https://www.freeride.se/img/review/original/10259_pic1b.jpg" alt="" class="fr-fic fr-dii fr-draggable " data-size="" style="" />Testad i: TandådalenTestad av: MarkusOBibby Pro har varit populär i många år både i testgruppen och bland många åkare och det är inte det minsta förvånande. Det är en skida som känns väldigt lagom på det mesta, både i mått och i egenskaper. Bibby är i år uppdaterad med en lite lättare konstruktion med en kolfiberstringer och en aningen mjukare, mer harmonisk rockerkurva. Bibby är en kanonskida i alla aspekter med äkta jump-on-and-go-känsla. Från första sväng beter den sig precis som man förväntar sig utan några egenheter eller störande konstigheter. Det kan tolkas som lite tråkigt kanske, men så är det verkligen inte, utan Bibbyn är inspirerande och inbjuder till aktiv åkning. Skidan klarar både avslappnad åkning och kraftfull forcering och följer med i minsta vink. Balansen är perfekt och det är lätt att växla mellan kortsväng och skär, oavsett typ av underlag. I de mjuka och på morgonen orörda partierna, får vi en föraning om hur skidan kommer att kännas i planande åkning i puder. Det är knappast något pudermonster, men den flyter bra för att "bara" vara 116mm under foten och den kommer inte göra någon besviken i djup snö. Liksom Deathwish har Bibby en perfekt mix av direkthet och dämpning. Man upplever tydligt snön man har under fötterna, utan att skidan för den skull någonsin känns fladdrig. Framåt eftermiddagen när pisten hårdnar till hittar vi den egentligen enda kritiken till skidan och det är att den saknar det där sista udden av isgrepp. Även om den inte är direkt dålig så hade lite mer bett varit önskvärt i just de förhållanden som råder. Testexemplaren är för en gångs skull inte i perfekt skick när det gäller kantskärpan, vilket vi annars har blivit bortskämda med när det gäller skidor från den gode Hasse som så gott som alltid har presenterat skidor i toppskick. En Hasse-prepp hade säkerligen kunnat lyfta fram de lilla extra greppet som vi saknar. Men nu valde Hasse att löga sig i Danmarks sol istället för att grovjobba uppe i Sälen J och då får han ju skylla sig själv.Bibby Pro är återigen en suverän skida och ett säkert val för den som letar efter ett mångsidigt, neutralt och välpresterande verktyg. Moment PB&J, 188cm, 129/101/121, r=23m<img src="https://www.freeride.se/img/review/original/10268_pic1b.jpg" alt="" class="fr-fic fr-dii fr-draggable " data-size="" style="" />Testad i: TandådalenTestad av: MarkusO och MnOPBJ&J är något av en mini-Bibby som har alla kvaliteterna från storebror, men i ett mindre format, viket gör att den hamnar i den populära 100mm-gruppen. Det här är skidor för de som antingen vill ha något litet och smidigt, eller också för de som inte riktigt fullt ut vågar ta steget upp på breda skidor. Och visst är det smidigt onekligen. PB&J är rapp och direkt i alla manövrar då speciellt i trixig åkning. Jämfört med bredare modeller fastnar yttern ibland när det är riktigt mjukt, men det har inte så mycket med modellen att göra utan bara det faktum att den är så pass smal.PB:n har rejält med tiprocker, vilket förefaller ge ett acceptabelt flyt trots den relativt smala midjan. Konstruktionen är lätt och spänstig, vilket ger en skida som är kul att åka i trånga och trixiga lägen. Den sitter bra så länge det inte är stenhårt och spårar kanonbra även i mjukt underlag. När det rinner iväg och man behöver korta upp åkningen i sladdsvängar är den lite svår att trycka ur och det är en skida som har ett stort steg mellan skär och sladd. Känslan är on-off in och ut ur skäret när man blandar mellan sladd och skärande sväng. Överlag är det en mångsidig kamrat på berget och många hade i praktiken klarat sig med att ha en PB&J som enda skida om man släpper prestigen och inser att det faktiskt inte behövs 120mm under foten speciellt många dagar om man åker några veckor om året. Även om den inte kan konkurrera med 115-125mm-skidor i löst eller pistspecifika modeller på hårt underlag, så är det ändå en skida som verkligen presterar godkänt i väldigt många snötyper och underlag. Kategorin 100mm rockerförsedda smala midfats tror jag kommer att bli mycket populära de närmaste åren. Tilläggas bör för övrigt att det var ett rent ut sagt bedrövligt glid på testparet, vilket alltid gör att en skida känns lite segare än vad den egentligen är. No Copy Jarlesome 184cm, 137/115/133mm, r=21.7m<img src="https://www.freeride.se/img/review/original/9136_pic1c.jpg" alt="" class="fr-fic fr-dii fr-draggable " data-size="" style="" />Testad i: TandådalenTestad av: MnO, MarkusO, xJonxNoCopy är ett företag med lite oklar profil, men med ett stort modellprogram. Grundidén är att ta fram moderna shaper i Sverige och sen låta en kinesisk fabrik tillverka dom till låga kostnader, d.v.s. i princip samma idé som flera av dom stora drakarna som också har flyttat stora delar av tillverkningen till Asien. Linjen är lite smått brokig med en mängd anonyma jibbskidor och ett antal mer intressanta friåkningsmodeller. Freerideprofilen Jarle står bakom flera av skapelser, vilket också kan utläsas av namnen på två av skidorna. Mest iögonfallande är Super Mega Jarlesome som minst sagt innehåller en hel del nytänkande. Om inte DPS redan hade claimat namnet Spoon, så hade det annars varit ett givet val när skidan skulle döpas. Det ser ut som en kort bred skida med en rejäl sked i varje ände. Tanken med detta är något oklar och tyvärr fanns den inte på test heller. Det var nog tur iofs, för den lär inte gå direkt episkt i pist med tanke på den förmodligen enormt hookiga tippen (och tailen också för den delen).  Tar vi bort SuperMega-tillägget så får vi enligt alla rebusregler istället Jarlesome. Det är skida som är betydligt mer användbar. Formen är symmetrisk och modern med indragna långa spetsar och inslag av tip- och tailrocker. Monteringsrekommendationen sitter nära center och skidan är balanserad därefter, även om vi inte gillar den på -2 där bindningen sitter först. Tailen blir för dominerande och överstyrningen är kraftig i svängens inledning. Vi flyttar bak bindningen till runt -5 och då känns skidan betydligt enklare att hantera och då beter den sig som man förväntar sig. Konstruktionen är medelhård, men relativt tjock och den ser biffigare ut än vad den känns på snön. Det är speciellt tipparna som är tjockare än man förväntar sig och det gör att skidan ser lite klubbig ut. Åsikterna går isär en del om den här modellen. MnO kallar den för anonym, men ok, och saknar liv och nerv i en konstruktion som känns lite gammal. MarkusO gillar den verkligen och utnämner den till dagens smidigaste skida och trivs storligen under ett par åk i eftermiddagens stökiga pister i Tandådalen. Jon är mindre positiv och hittar inte vare sig balans eller närvaro i skidan, oavsett om det är kortsväng eller skär. Skidan är hur som helst relativt neutral, förutsatt att man är ute efter en skida med en symmetrisk balans. Alla tre är överrens om att skidan går bäst i relativt låg fart. Den är lätt att få igenom i svängen även med ganska lite tryck och den tar sig smidigt fram mellan pucklar och ojämnheter. När skidan pressas mer svarar den inte riktigt upp mot utmaningen. Stabiliteten försvinner och tryggheten saknas i högre fart och större svängar. Sammanfattat är det en skida som gör det den ska fullt godkänt, men det finns inget som gör att den höjer sig från mängden. Shapen känns vettig, men konstruktionen är en smula trist och prestandan blir därför ok, men inte mer. Vi hade önskat oss både lite mer dämpning, mer pondus, en dos spänst och lite smäckrare och lättare tipparDPS Wailer 99 Pure, 184 och 192cm, 126/99/110(184) och 127/99/111(192), r=19m <img src="https://www.freeride.se/img/review/original/9277_pic1b.jpg" alt="" class="fr-fic fr-dii fr-draggable " data-size="" style="" />Testad av: MnO, MarkusO, xJonxTestad i: ÅreWailer 99 är en smalare och nertunad variant av den forna hypemaskinen RP112 som också finns kvar i sortimentet. Med lite längre skärning, mindre och lägre rocker och en smalare midja är det en mer pistorienterad allroundskida, men dock med samma grundkaraktär som den bredare föregångaren. Skidan är tänkt som en daily driver som det ofta kallas, vilket innebär en skida som ska fungera i alla tänkbara förhållanden. Med lite lagom rocker, en hel del skärning och mycket bra prestanda är Wailer 99 en skida som definitivt aspirerar till att vara en riktigt vass allroundskida. DPS har alltid byggt extremt vridstyva skidor med mycket krispighet och respons och Wailer 99 är inget undantag från den regeln, även om den är aningen mer sansad än 112:an. Det beror förmodligen främst på att 112:an har så kort skärning och därmed blir lite nervös. Liksom alla DPS i Purematerialet är Wailer 99 otroligt lätt. Det tillsammans med den bra prestandan gör att den är ett kanonval för en åkare som vill ha en skida som ger bra svar, men som ändå är lätt nog för att passa på toppturer. Wailer 99 är helgens vinnare när det gäller kortsväng och snabba manövrar, trots att testparet är så pass långt som 192cm. Den är sanslöst rapp och svarar direkt på input, oavsett om det är i lättsam poppig åkning eller hårt pressad fartdämpande sväng. I skär är den också lättåkt och är trygg med ett mycket bra isgrepp, samtidigt som den har en kraftull retur och en svängväxling som är snabbare än det mesta i breddkategorin. Balansen är neutral och när man väl har vant sig vid de snabba reaktionerna känns skidan förutsägbar och den gör precis vad man förväntar sig så länge man söker skäret. I sladdsväng däremot är den lite orolig och slagig, precis som storebror RP112. Kolfiberkonstruktionen ger skidan ett aggressivt beteende mot snön, speciellt i greppig konstsnö. Det hackar en del när den pressas ur i sladd, men även det är en vanesak. Rockerkurvan är förändrad i relation till 112:an med en lägre slutrocker och en lite kortare rocker överlag, både fram och bak. RP112:ans tiprocker är alldeles för hög, vilket gör att skidan flyter bra till en viss gräns i snödensitet, då den plötsligt blir väldigt plogig och svåråkt. Tyvärr har vi inte haft möjlighet att testa Wailer 99 i djup snö, men bara genom att titta på rockern kan man lätt inse att den här skidan kommer att bete sig bättre än 112:an i djup, lös snö, då i relation till respektive modells konkurrenter i dess egens breddklass såklart. Speciellt Jon har en liten speciell relation till kolfiberbaserade skidor. Det har tagit många år för tekniken att mogna och DPS, eller dåvarande DB, ett antal Amplid, Bogner och liknande tidiga försök har alla dragits med samma problematik. Jon beskriver det som att de kan pressas och förefalla gå alldeles utmärkt för att sedan helt plötsligt balla ur totalt utan förvarning vid någon snabb manöver eller liknande. Jon körde en del tester av kolfiberskidor när de var som mest i ropet för mellan 5 och 8 år sedan. Samtliga testsessioner tenderade att sluta i oväntade krascher just på grund av ovan nämnda beteende. Jon förklaring till detta är: "Det kan bero på att kolfibern ger en överspänstig skida som förr eller senare hittar sin egenfrekvens eller på annat sätt börjar oscilliera med tilltagande styrka tills allt havererar. Det blir lite som att åka runt på med ett instabilt system på fötterna för att prata reglerteknikspråk. Jag vill mycket hellre ha ett stabilt system på fötterna. Efter helgens tester tror jag att jag får revidera mina åsikter lite. Jag tror fortfarande att det är lite av ett instabilt system, men alla system kan ju göras stabila och jag tror snarare att det allmäna problemet är att kolfibern behöver mixas med material som har högre dämpning jämfört med om samma skida skulle byggts med glasfiber. Både Wailer99 och 112RPC är skidor som har utvecklats åt detta håll och för första gången någonsin skulle jag kunna tänka mig att åka på kolfiberskidor. Det är ett MYCKET bra betyg."I fallet Wailer 99 ger kolfiberinblandningen en skida som är rapp och rolig snarare än nervös. Precis som förra året blir intrycket att DPS når höga prestanda genom att attackera problemet från en helt egen vinkel. Där de flesta stora firmorna satsar på beprövade kort som dubbla titanallager och bastanta träkärnor när det ska byggas prestanda så jobbar istället DPS med dyra kolfibervävar och lätta konstruktioner med mycket vridstyvhet. De har med detta hittat en unik nisch på marknaden. Wailer 99 är en kanonskida från DPS som återigen lyckas imponera stort på oss i testteamet. Det här var en av favoriterna.  Markus kommenterar:  "Oj, vad bra. Det är första gången jag åker på Wailern, och den föll mig verkligen i smaken. Skidan har en stor semi-sweetspot när det gäller position där den går bra, men få skidor premierar en perfekt balans så tydligt som Wailer 99 när man hamnar perfekt på den. Du får verkligen betalt när du står mitt på med ganska låg tyngdpunkt. Där går den fantastiskt bra. Den kräver lite tryck för att sitta, men väl där levererar den spår. Kortsvängar i lösdrivorna är även det ren underhållning. En av favoriterna i Åre!"Jon sammanfattar sina åsikter: "En av testets absolut bästa och roligaste skidor på skär ned mot fjällgården på söndagen, om inte den bästa. Känns stabil på skär och väldigt spänstig, rejält med retur i svängen. Konstruktionen är och upplevs inte helt oväntat lätt och med ganska lite dämp. Wailer 99 inbjuder till en väldigt aktiv åkning och är enkel att trivas på även utan tillvänjning. Det här är ett väldigt bra alternativ t.ex. i Sverige när det inte alltid finns kul terräng utan där man i första hand får roa sig i pisten. Skidan ger DPS-typiskt ett ganska kraftigt bredlaggs-hack när man trycker hårt i sladd eller när den pressar ur skäret. Det är hanterbart men inte jättelyckat och det är en av nackdelarna med kolfiber som fortfarande märks. Är man åt det lättfotade hållet i kortsväng dock går den enormt fint. Skidan känns lagom för det mesta, men den är lite liten när jag släpper iväg den i Gästrappet."PNyberg fortsätter: "Ett Swiss-armyknife-koncept för Skandinavien som kan vara svaret på den eviga frågan om en skida som klarar allt, från pist via liftburen offpist till toppturer. DPS har tagit ett grepp om marknaden i detta segment... eller borde iaf göra det med sina lätt och spänstiga konstruktioner som ändå fungerar ypperligt på hårt underlag! Skidorna är och känns lätta på foten med både låg svingvikt och låg egenvikt. Det skulle lätt gå att snurra treor med de här. Men det är inte det de är gjorda för i första hand, utan det här är en lite mer mogen allrounder. De är lätta att få med sig i uppkört och hittar inte på några dumheter på vägen. Jag upplever ingen hookighet överhuvudtaget utan det är snarare en silky smooth känsla. Grundkänslan är dock rätt pappig och lätt. Det märks att skidan är konstruerad för att ha en låg egenvikt. Det som imponerar är dock att den inte på något sätt känns fladdrig och instabil, utan i det avseendet liknar den mer en tyngre skida. Kantgreppet är bra, om än inte klockrent perfekt. Den är lite trevande i ingången i spåret, och man får vara bestämd när kanten sätts an. Väl på skär så sitter den dock som klistrad i pisten... även i helgens stenhårda sådana. Den här skidan har faktiskt det mesta. Den gör det den lovar, och gör det riktigt bra."DPS RP112 Hybrid 184cm, 141/112/127, r=18m<img src="https://www.freeride.se/img/review/original/9276_pic1c.jpg" alt="" class="fr-fic fr-dii fr-draggable " data-size="" style="" />Testad i: ÅreTestad av: MarkusO och xJONxSkidan testades förra året och det finns en mer ingående beskrivning i förra årets test. Här kommer ett par kompletterande kommentarer från Markus och Jon som testade skidan för första gången: MarkusO: "Nja. Inte min kopp te riktigt. Det här är för mycket sväng, för hög nos och ett allmänt lite för nervöst beteende. Skidan bjuder visserligen på många överraskningar i åken jag gör med den, men inte alla är angenäma. Det kastar dig lite hit och lite dit. Perfekta vulgärcarve-svängar blandas med drift och slalomretur. Jag blandar och ger i ett högt tempo. Det gäller att vara med dock, annars slår RP:n dig på fingrarna."Jon:"En lekfull skida som svänger mycket, men det är mycket fladder i tippen och jag känner mig aldrig riktigt trygg på skär. Känns som en leksak som kan vara kul en stund, men inget jag skulle vilja åka runt på jämnt. Tror dock det kan vara en bra och lättåkt skida för de som åker lugnare eller inte åkt så mycket puder innan eftersom spetsen ger ett bra lågfartsflyt. Skulle tro att det ändå finns bättre/billigare alternativ för dom allra flesta. Bredlaggshacket är mycket kraftigt precis som tidigare recensioner antyder. Kolfiber har ju alltid fördelen att det är lätt dock och det ger onekligen ett smidigt paket."DPS RPC112 192cm, 144/115/127mm, r=23m<img src="https://www.freeride.se/img/review/original/9347_pic1b.jpg" alt="" class="fr-fic fr-dii fr-draggable " data-size="" style="" />Testad i: ÅreTestad av: MarkusO, xJONx, PNybergRPC är DPS vidareutveckling av RP-konceptet och C-tillägget står för charger. Skärningen har rätats ut, rockern har sänkts och konstruktionen har styvats upp. Det ger en skida som precis som namnet antyder hämtar inspiration från RP112, men som är mer inriktad på fart och ladd i stora linjer. Det här är en skida som kan jämföras med tex Katana. Markus tar en sväng på skidan och konstaterar att han gillar geometrin, men att 192cm känns lite för stort för honom. Det går lite småsegt och han kan inte hitta den kraft som krävs för att hitta inspiration. Ett snäpp ner i längd vore mer lagom, men vi fick inte tillfälle att testa någon kortare variant. Jon noterar att RPC:n är enormt mycket mer dämpad än alla andra kolfiberskidor han har åkt på tidigare. Skidan är stabil och för första gången hos DPS märks inget störande bredlaggs-hack, inte ens i pressade kortsvängar. Den är trygg och stabil på skär till en mån som känns nästan tråkig. Närvaron är begränsad och mycket snökontakt är bortfiltrerad, på gott och ont.Radien är tydligt längre än på 112RP och det krävs en del fart för att få upp tryck på kant. I större pister lär det vara en riktigt trevlig kamrat att hålla i handen när det ska dödas fallhöjdsmeter. I jämförelse med tidigare nämnda Katana är den lite mindre krävande och den passar en åkare som söker en riktig charger men som ändå vill ha kvar en del smidighet. Kolfiber och charge är en ny kombination för oss i testgruppen. PNyberg hinner också med ett par åk och sammanfattar det hela med: "En drake som fick många att köra Mastercardet i bott när den först presenterades i höstas. Den svängglada RP112ans yngre och biffigare bror i bitigt upplägg med förstärkt nos och ännu mer S.S (Special Sauce) än i deras andra skidor. Jag beställde faktiskt själv ett par, men sålde dom vidare (utan vinst...hooking a brother up!) pga köp av randoprylar (spandex+mockasiner+legobindning)."RPC112 är ingen game changer i stil med föregångaren RP, men väl en mycket högpresterande laddarskida från DPS.  Salomon Rocker2 108 182cm och 190cm, 132/108/125(182) och 137/111/130, r=19 resp. 20m <img src="https://www.freeride.se/img/review/original/10774_pic1b.jpg" alt="" class="fr-fic fr-dii fr-draggable " data-size="" style="" />Testad i: Trysil och ÅreTestad av: MarkusO, MnO, xJonxAtt Salomon skulle göra allt för att slå mynt av succén med fjolårets Rocker2 förvånande nog ingen. Men att de skulle gå så långt som att döpa om hela sin friåkningslinje till något med Rocker2 var nog inte många som räknade med. Rocker2 108 är en skida som kan sägas vara en det enda "riktiga" syskonet till orginal-122:an. 115 är betydligt mer charger och de smalare varianterna är dekaltrimmade modeller som tidigare hette något annat. R2 108 är nästan en rakt av en nerskalad variant av förra årets Rocker2:a med allt vad det innebär. Konstruktionen är lite lättare än i den bredare skidan med en lite direktare snökontakt. Förmodligen är det någon gummistringer mindre på vägen som gör att graden av dämpning är något lägre. Vi känner igen den långa tiprockern, upplättningen med honeycomb i tip- och tail och shapen i stort. Tailen är mer full på 108:an och indraget är betydligt kortare, liksom tailrockern som är lägre. Förändringarna känns mycket väl genomtänkta och skidan hämtar det bästa från 122:an och samlar de omtyckta egenskaperna i ett mer allroundanpassat paket. Den minskade bredden gör också att Rocker2-konceptet blir nåbart för fler åkare. Ett smart drag av Salomon och vi kan redan nu konstatera att det här är en av säsongens storsäljare. Den är slut i de flesta butikshyllor redan när det här skrivs. På snön känns det här väldigt mycket Rocker2. Det är samma grundbalans, dvs en skida med jibbig monteringspunkt med centrerad stance. Det gör att det inte är en skida som man bara kliver på och gillar direkt om man är van vid mer bakmonterade modeller. Svänginiteringen framförallt måste ske utan att man går in och laddar upp skidan med plöstryck. Här är det istället direkt kantning och utnyttjande av radien som gäller. Jon och MarkusO, som har kört en hel säsong på Rocker2 122 vid det här laget, klickar i bindningarna och hittar hem direkt och hyllar skidan för dess smidighet och lekfullhet. MnO däremot hamnar inte där han vill i balansen och får jobba konstant med att översätta tekniken till de moderna påhitten. Det går sådär i ärlighetens namn och det skulle behövas minst ett antal dagar för att vänja sig. Nu tycker MnO att den är lite väl lös i tailen och den överstyr rejält då och då när han hamnar långt fram i vikten. Markus säger efter Trysiltestet:"108:an är kvick och lättstyrd i 182 cm längd och spårar bra. Den har en lekfull följsamhet paketerad i ett litet kompakt format och ger ett kanonkul helhetsintryck. Den känns lite pluttig när jag kliver på den, men efter lite inåkning går det inte att komma ifrån att det är en så jädra rolig liten sak! Den är sprudlande, livlig och inspirerande. 182:an har ett relativt tydligt driv in i svängen framtill i skärningen i jämförelse med den tipdöda R2 122. Den är lättåkt, men pallar ändå en del kraft. För dagen i Trysil är det lite stökigt i Hestens brant, och där känns det lite som om man balanserar på gränsen för vad skidan klarar av. Å andra sidan balanserar jag också på gränsen till vad jag som åkare åkare klarar av, så det är svårt att avgöra om det beror på skidan eller mig. Skidan inspirerar dock helt klart till lekfull aktiv åkning snarare än tung chargeing. Jag testade för övrigt skidan med två olika bindningar, vilket var intressant. Guardian kändes väldigt vridstyv och direkt och den ger full prestanda utför utan minsta tvekan. Dag 2 testas samma skida med Z12 istället och Jon och jag byter tom halvvägs ner i åken för att få en direkt jämförels i samma förhållanden. Med Z12 blir skidan lite mer återhållsam. Den reagerar lite senare och intrycken på kant dämpas något. Det är svårt att säga att det är sämre, men skillnaden är tydlig.190cm:aren är som förväntat klart lugnare än 182:an och har dessutom en lite annan balans i skärningen. Den svarar inte lika bra på frontdriv in i svängen som den kortare skidan och den blir då lite segare än 182:an, även om man räknar bort effekten av längden. 190:an har en Z12:a monterad, vilket gör att den reagerar lite senare på input överlag, precis som vi märkte vid bindningsbytet på 182:an och längden förstärker intrycket. Även den klart längre radien har samma effekt och lugnar ner hela upplevelsen. Lägg därtill 3mm extra midjebredd och det är ytterligare en parameter som lägger till ett uns långsammare reaktioner. Längdvalet är svårt i mitt fall när det gäller 108:an. Båda längderna hade garanterat både fungerat och bjudit på underhållning. Salomon har helt klart fått fram ytterligare en en väldigt trevlig skida som hade platsat fint i mitt skidkoger."Jon kallar både 182:an och 190:an för testvinnare i Trysil. Han gillar kombon mellan en lek och jibbskida och en skida som samtidigt håller skäret väldigt bra och känns trygg när man drar på. Den fladdrar mininmalt trots den väl tilltagna indragna skärningen. Liksom Markus tycker han att den känns lite liten när det börjar gå undan och är brant, men det är till viss del en omställning till att vänja sig vid den låga vikten och den korta aktiva kanten. Jon gillar vidare den indragna skärningen som bidrar till att den släpper skäret lättare när det blir lite stökigt. Resultatet är en lättåkt skida som ändå spårar och sitter bra på hårt underlag. Salomon Rocker2 115 188cm, 139/115/131, r=21m<img src="https://www.freeride.se/img/review/original/10773_pic1b.jpg" alt="" class="fr-fic fr-dii fr-draggable " data-size="" style="" />Testad i: TrysilTestad av: MarkusO, xJonxR2 115 är den skida som det har snackats mest om i år, i alla fall om man med snack med menar Freeride, Teton och liknande ställen. Jon och Markus får några åk var på den i Trysil och jämför den framförallt med 108:an och 122:an i samma serie. Skidan är mycket mer lugn och som väntat mer charge i känsla och balans i jämförelse med framförallt småsyskonen i linjen. 115 är dock fortfarande lättåkt och den har inte riktigt den stuns som en del rapporter hävdar att den har. Såklart är den lite långsammare i reaktionerna när man försöker forcera tempot i kortsvängen, men den är ändå långt ifrån de ganska nasty byggen som Salomons föregångare i kategorin. Xwing Lab och Dictator är skidor med samma målgrupp och de är betydligt större och mer krävande. I jämförelse med R2 122 och R2 108 har 115-versionen ett bastantare skär. I sväng är skidan bestämd, men det är ingen räls utan skidan har ett lättlossat spår som går att trycka ut när det behövs. 115 ger samma grundkänsla som övriga R2:or, men med lite dragning åt det mer traditionella med en aningen tillbakaflyttad montering. Markus sammanfattar teståken med: "En skön skida och söndagens favorit i Trysil."Jon håller med: "Det här är helt klart mer charge än den första R2(122), men den är ändå vädigt lättåkt för att kallas charger. Den är mycket lättare att få upp på kant och in i sväng än R2122 och håller skäret betydligt bättre. Det är mer sväng än R2122 och också mer dämp. Den balanserar på gränsen till att bli tråkig i lite snällare pister, men hanterar å andra sidan riktig hårdkörning när det brantar på. Jag tycker man står lite för långt bak och styr tippen istället för att stå mitt på och driva hela skidan som med 122:an. I löst går den inte lika bra som 122:an, som är grymt bra där. Istället är 115 lite mer åt en trappmaskin som kräver mer passning. Men en mycket bra skida."Rocker2 115 är för åkare som vill ha en skida som kan åkas hårt och stort, men som ändå är relativt lätthanterad i botten. Salomon Rocker2 90 185cm, 130/90/118, r=19,5m<img src="https://www.freeride.se/img/review/original/10777_pic1b.jpg" alt="" class="fr-fic fr-dii fr-draggable " data-size="" style="" />Testad i: ÅreTestad av: MarkusO, xJonxRocker2-namnet har som tidigare nämnts tagit över hela Salomons friåkningsprogram. För 108:an och 115 känns det motiverat, men för den här smala 190cm:aren är det inte alls lika självklart. 90-varianten är enormt långt från ursprungstanken i Rocker2-konceptet. Här handlar det nog snarare om att det blev någon eller några skidor över som smögs in i serien för att produktlinjen skulle se mer unison ut. Det här är en smal pistorienterad skida med lite smått jibbinspirerad balans, men det är långt från en fullt ut centermonterad parkskida. Det är snarare en lätt trimmad Lord, vilket innebär en smal allroundskida för åkare som i första hand åker pist, men som ändå vill ta en tur ut i det mjuka lite då och då och som samtidigt vill kunna dra en snurr i parken när andan faller på. Vare sig Jon eller Markus får riktigt kläm på den här skidan. Den är lite stökig i beteendet och känns lite allmänt skum i balans och reaktion. Spåret och isgreppet är kanonbra, men helhetsintrycket är att skidan är alltför orolig och nervös. Det skakar, skär iväg och känns allmänt bångstyrigt och fladdrigt. Jon håller med och kallar den för ok, men definitivt inte mer. Hans kommentar säger egentligen allt i ett fåtal ord: "Tja. Jag tar mig ju ner."Det finns ingen anledning för någon egentligen att välja den här skidan framför de bredare varianterna i Rocker2-serien.</blockquote>

Verifiering

Svara på tråd

Artiklar

Tjänster

Information

Svara på tråd

Artiklar

Tjänster

Följ oss

Information