JavaScript är inaktiverat. För en bättre upplevelse, vänligen aktivera JavaScript i din webbläsare innan du fortsätter.

Svara på tråd

Meddelande: <blockquote data-quote="MnO" data-source="post: 997447" data-attributes="member: 12152">Salomon BBR 10.0, 191cm, 147/97/113mm, r=22m<img src="https://www.freeride.se/img/review/original/10732_pic1b.jpg" alt="" class="fr-fic fr-dii fr-draggable " data-size="" style="" />Testad i: ÅreTestad av: MnOSalomon lyckas alltid ta ut svängarna med sin hypemaskin. När Rocker2:orna förra året blev en av de mest hypade modellerna i modern skidhistoria passade de samtidigt på att skapa en attityd kring BBR som gjorde den till av de mest nördstämplade skidorna genom samma historia. Sällan har en skida varit så fullständigt otänkbar att äga för en så stor grupp initerade åkare. BBR är djupt inrotad som en gubbräser efter bara ett år i butikshyllorna och konceptet kommer förmodligen aldrig nå någon framgång hos seriösa friåkare, trots att konstruktionen faktiskt är ganska raceinspirerad och biffig. Friåkare av den medvetna skaran är knappast målgruppen förvisso, så det är nog ingen större förlust. De som köper en BBR är förmodligen mest skidåkare som har hyrt den en vecka och därför gillar den. Man ska inte förakta den försäljningskanalen dock. Den gamla grundregeln att man kan sälja vilken skida som helst till en omedveten kund om han eller hon får åka in sig på den ett par dagar stämmer lika väl som alltid. Det är ju alltid säkrare att köpa en skida som man känner till än att ta något annat oprövat. Och vips så säljer man ett par BBR till. Förmodligen har alla uthyrare av någon form av storlek minst ett par BBR i sin flotta. Med tanke modellens rykte är det underligt att Salomon presenterar en BBR vid namn 10.0 som faktiskt riktar sig till en mer driven friåkare. Med 97mm under foten är den inte speciellt bred, men den känns som en mycket rejäl och stor skida på grund av eller tack vare titanalförstärkning och en rätt så massiv tip. Den är tung i egenvikt och rejält hård i flexet. Rockerkurvan är liknande som orginal-BBR:en med en begränsad, men tydlig tiprocker och resterande del av skidan är traditionellt spannad. På snön är 10.0 dämpad och hela snökontakten andas racing och metall. Det är lätt att initera svängen och kortsvängar läggs som ett pärlband av rytmik och för en stund känner man sig som en solbränd österrikisk skidlärare som i spegelglasbrillor lägger perfekt rappa skärsökande kortsvängar ner mot en välfylld uteservering i nån rustik alphytta. En stoppsladd och ett leende senare inkasseras en öl på dricks från en imponerad aningen till åren kommen tysk dam med stor betalningskraft. Eller visst ja... det var ju mörk svensk försäsong det handlade om den här gången och damerna har gett upp framåt eftermiddagen, men ändock... BBR:en är helt rätt verktyg om man är van vid bredlagg, men ändå har tänkt att gå till final i en demotävling någonstans. Jag har nog aldrig testat en 100mm bred skida som är så lättkörd i kortsväng. Men för bövelen… Kortsväng kan man ju inte syssla med 2013 och i synnerhet inte i Åre under en välbesökt testhelg! Risken är uppenbar att någon får syn på att man åker runt och BBR-wedlar och då vore den surt förvärvade friåkarimagen förlorad på ett kick. Det blir att göra vad det sociala trycket kräver och släppa iväg skidan i större svängar. Föga förvånande är skäret lite släpigt och det går inte att belasta tailen alltför mycket innan den börjar sladda. Jämfört med ur-BBR:en är 10.0 dock betydligt solidare i skäret och pintailbalansen är inte alls lika framträndande. Istället är BBR 10.0 en ganska mogen och behärskad skida med ett metalliskt lugn som baskaraktär, men som kompletteras med en lättkörd geometri med en snäll och lättsladdad bakände. Mot min förmodan så gillar jag faktiskt skidan och jag får villigt erkänna att jag var inställd på att såga, men faktiskt tvingas konstatera att det är en kompetent skida med en säregen karaktär. Den går riktigt bra i vindpacket uppe på toppen och det är hela tiden lätt att låta skidan driva sig själv genom skitsnö och mjukare partier. Isgreppet är också riktigt bra, om än med en lätt orenhet i bakänden som sagt. För konservativa åkare som är vana vid att gå in i svängen med mycket plöstryck så är det här en riktigt bra allroundpresterare, om man nu kan stå ut med att den heter BBR... njaaa… det får nog bli en sprayburk med svart färg och lite dödskalleflamesklibbor från Biltema om jag ska åka runt på den här. Movement Super Turbo 192cm, 144/115/129m, r=22m<img src="https://www.freeride.se/img/review/original/9709_pic1b.jpg" alt="" class="fr-fic fr-dii fr-draggable " data-size="" style="" />Testad i: ÅreTestad av: MnOMovement, som har varit ganska osynliga i testsammanhang, är glädjande nog på plats i Åre med ett digert modellutbud. De har också som enda aktör dessutom mässpriser med 15% rabatt på alla modeller om man beställer under helgen, vilket underligt nog känns som ett nytt grepp. Det är konstigt att inte fler märken kör någon motsvarande variant med kombinerad demo och försäljning. För oss i gruppen är det första gången som vi testar Movements skidor och därmed är det med helt öppet sinne man kliver i bindningen. Förutsättningarna är goda med långtgående schweiziska skidbyggartraditioner i bakgrunden, vilket borgar för hög kvalitet. Och nog är det välbyggt alltid. Schweizarna kan i vanlig ordning bygga absolut felfritt oavsett om det är klockor, multiknivar eller skidor. Först ut blir den bastanta Super Turbo, som är en 115mm bred storabergsbombare som trots de ganska beskedliga måtten tar priset som årets känslomässigt största skida. Skidan har rejält med tiprocker i kombination med ett lågt spann och konstruktionen är riktigt tung och biffig. Iögonfallande är också monteringspunkten som sitter långt bak med dagens mått och mer påminner om en GS-räser än en friåkningsskida. Det här är en skida som inte passar åkare som är vana vid att stå närmare mitten, utan här är det en fullt ut traditionell balans. Skidan som finns för test är 192cm och är som sagt en i det närmaste skräckinjagande pjäs. Vid granskande av Movements modellprogram ser vi att den också finns i 202cm, vilket måste vara något av det mest överdjävliga som finns att få tag på idag. 120kg muskler och bra teknik? Kika på den besten.Väl på snön visar det sig dock att efter några åks tillvänjning så är inte Superturbon så farlig som den först verkar. Det är otroligt vad rocker gör för så här biffiga skidor. För bara några år sedan hade den här varit i princip oåkbar för en åkare med min teknik och storlek, men nu är den istället fullt hanterbar, om än en smula kraftkrävande i manövrar. Movements pjäs släpps lös i ett ganska folktomt Gästrapp på fredagmorgonen i Åre och ojojojoj, vad bra det här är för att döda höjdmeter. Det går RIKTIGT fort och skidan bara uppmanar till mer och mer. Aldrig har den pisten känts mindre. Isgreppet är mycket imponerande och stabilitet finns i överflöd. Radien är kortare än vad man skulle kunna tro med 22m, vilket gör att skidan svänger en hel del och svängväxlingarna går lite segt, men retur och livlighet finns ändå någonstans där under den väldämpade kostymen. Super Turbo kan sammanfattas som en bombare av rang för åkare som gillar att lägga ner en dos kraft som insats i åkningen. Movementlaggen ger god avkastning på insatt kapital i form av biffighet, stuns och en smula glädje på toppen. Toppbetyg för kategorin chargers!Movement Trust 186cm, 141/108/129mm, r=21m<img src="https://www.freeride.se/img/review/original/9133_pic1b.jpg" alt="" class="fr-fic fr-dii fr-draggable " data-size="" style="" />Testad i: ÅreTestad av: MnO, MarkusO, xJonxMovements nästa kombatant är Super Turbos lillebror Trust 108. Shapen och balansen känns igen, även om tiprockern är betydligt lägre och mindre i den här skidan jämfört med Turbon. Det som är totalt annorlunda däremot är konstruktionen. Trust är i relation med storebror en rätt så nätt skida med en harmonisk flexkurva och en väl avvägd dämpning med en aning gummiinslag blandat med keramisk botten. Även Trust har en monteringspunkt som sitter långt bakom vad man är van vid numera och det ser nästan konstigt ut när man kliver i bindningen. Det är mycket framände helt enkelt rent optiskt, men det är i viss mån något som inte alls märks i åkningen. Åsikterna gick isär rejält om den här skidan. MarkusO och MnO klassade den som en av vinnarna i 110mm-klassen. Jon och PNyberg kom inte alls överrens med monteringspunkt och balans. Men alla fyra är överrens om att det är en bra skida för rätt typ av teknik. För en åkare som är van vid bakmonterade skidor blir det inte mycket bättre än så här idag med 108mm under foten. Snökontakten är helt perfekt med en blandning av närkontakt och pondus. Skidan drar in i sväng när man vill det, men avvaktar ändå nästa manöver i lägen där man behöver extra tid. Kring tusenmetaren är det lite mjukt här och där blandat med greppig vindpåverkad snö. Trust 108 är otroligt lekfull här samtidigt som den känns stabil och trygg när den släpps iväg i större svängar. Framförallt är det ständigt parallella beteendet som imponerar. Med det menar jag att den aldrig någonsin visar ens tendenser till att yttern skär in eller att innern sticker iväg. Inte ens Åres svårbemästrade vindpack får Trusten att tappa humöret, utan den bara matar på i sväng efter sväng och känns hela tiden smidig och trygg på samma gång. I pisten går den också kanonbra och har ett fullt godkänt grepp, om än inte fullt ut toppklass. Kortsväng, skärande stora svängar och allt däremellan hanteras utan konstigheter. Markus fyller på med: "Trevligt tuggmotstånd som är hanterbart och inspirerande. Den ser ut att vara rejält bakmonterad, en känns ändå balanserad i åkning. Förmodligen luras blicken av den raka bakänden som trollar bort lite bakände och därmed flyttar monteringen bakåt rent måttmässigt. Fenomenalt rolig både i forcerad kortsväng och på skär. Jag känner små tendenser att den blir lite tungjobbad när syran kommer fram, eller när jag slöåker, men så länge benen är skapligt pigga och sinnet är aktivt så har jag roligt på 108:an. Trusten imponerar storligen och blir en av helgens överraskningar."  Jon tycker: "Väldigt flytig nos, men bedrövlig monteringspunkt som sitter alldeles för långt bak för mig. Men Trusten spårar bra och är kul i kortsväng. Det här är en kompetent skida i lite halvcharger-segmentet som passar den konservative. Kul sak, men monteringspunkten på -25cm, eller vad det nu var, gör dock att jag får tacka nej."Faktum kvarstår. För den som föredrar traditionell montering och balans är Trust 108 en av säsongens absolut bästa skidor i 110mm-kategorin. Rekommenderas. Elan 1010 183 cm, 140/110/130mm, r=23m<img src="http://www.ski-review.com/images/stories/reviews/2013/elan/elan_1010_alu_2013.jpg" alt="" class="fr-fic fr-dii fr-draggable " data-size="" style="" />Testad i: ÅreTestad av: MnOElans 1010 är en friåkningsskida av klassiska mått. Den är tillbaka i år med nytt namn efter att ha kallats Olympus Mons förra året, men den skidan var inte lätt att få tag på i Sverige utan togs bara in i ett fåtal exemplar i landet och få har ens sett den. Det var ett mycket underligt beslut av Elans representanter i Sverige och man kan ju undra om de ens hade testat den skidan när det beslutet togs. Monsen är tillbaka i ny kostym och det här är en riktigt bra skida som definitivt har potential att bli populär bland svenska åkare. 1010 är en skida som liknar den första generations Völkl Katana med tillskott av metallförstärkning. Den har en ganska nätt och tunn konstruktion med ett relativt snällt flex. Spannet är lågt och det finns en ytterst liten, men ändå synlig spanniniterad tiprocker. Monteringspunkten sitter en bit bak, men inte fullt ut lika långt bak som hos sin tyska motpart Katana. När marknaden fullkomligt exploderar av otaliga rockeridéer och diverse fantasifyllda namn på shaper och spannprofiler är det befriande att Elan svarar genom att samla hela sin anrika slovenska skidbyggarkunskap och smäller ihop en skida som har en suverän konstruktion och sen lägger de ett uns tiprocker som enda krydda. Ibland behövs det inte mer. Ibland är i det här fallet Åre en försäsongshelg. Elans 1010 briljerar för dagen. Med sitt neutrala uppträdande, harmoniska flex och påkostade klassiska metallsandwichkonstruktion bjuder den på stabilitet, grepp och balans av toppklass. Jag gillar skidor där metallen står för dämpningen istället för att blanda in för mycket gummi. Det ger pondus utan att döda snökänslan. Jump on and go och Elanen känns som en livskamrat redan från första sväng. Hur charmerande det än kan vara att slovenerna vägrar att peta in funshapeparametrar i 1010 så har det trots allt en baksida. Skidan blir lite anonym och trots att den presterar väl så är det ändå en skida som har svårt att höja sig över mängden. Man vet vad man får redan efter första åket på något sätt. Den här skidan väcker ingen upptäckarådra. Det är istället en skida för en åkare som vet vad han/hon vill ha och nöjer sig med det. Men prestanda finns sannerligen inkluderat i paketet. 1010:s största konkurrent i den egna produktlinjen är förmodligen långköraren Boomerang, som bara har blivit bättre och bättre genom åren efter en del uppdateringar. Även om Elan har kommit med nyheter de senaste åren med bla Chainsaw, så är det först nu med 1010 som Boomerang har fått konkurrens i den breda delen av modellprogrammet hos Elan. Boomerang är lite bredare än 1010, men är ändå en skida som är lättsam, kul och extremt mångsidig trots sina 119mm under foten. 1010 är en skida som känns mer mogen än Boomerang med en mer racebaserad konstruktion och ett mer traditionellt utseende, men det är inte helt självklart vilken olika typer av åkare föredrar. Helt klart står däremot att Elan med 1010 och Boomerang har två riktigt välpresterande skapelser att erbjuda en friåkare. Dynastar Cham 127 189cm, 149/127/141mm, r=22m<img src="https://www.freeride.se/img/review/original/9500_pic1b.jpg" alt="" class="fr-fic fr-dii fr-draggable " data-size="" style="" />Testad i: TrysilTestad av: MarkusO och xJonxDynastars Chamserie har marknadsförts hårt som ersättare till långkörarna i Legendserien. Skidorna finns i bredder 87-97-107-127 och dessutom i tre extra lätta varianter som kallas HM, eller High Mountain, i de tre smalaste bredderna. Chamskidornas har en del säregna karaktärsdrag med en ovanligt spetsig tip och ett tailindrag med rakt avslut. Grafiken är också lite speciell och det är nog få som skulle klassa dom som de snyggaste skidorna genom tiderna... Alla skidor i linjen har vanligt spann som avslutas i en relativt liten tiprocker. Det är snarare en lång tip än en tiprocker egentligen, men det räcker för att skapa lite extra flyt och en modern hanterbarhet i svänginitieringen. Precis som väntat är graden av rocker ökande när bredden växer. Cham 127 är den bredaste Cham-skidan och det är en skida som på pappret är intressant. Tipgeometrin sticker ut med vad som ser ut att vara ett långt indrag. Vid närmare besiktning ser man att det faktiskt inte riktigt är så. Skärningen rätas bara ut rejält, men det finns fortfarande en radie kvar, om än klart längre än i skidan i övrigt. Det verkliga indraget är därmed ganska kort, men någon form av grafisk synvilla lurar blicken och det ser ut som att den har ett långt indrag. Rätad skärning är en bättre term i det här fallet. Hur går den då? Tja, Markus och Jon är inte alls positiva i sina kommentarer. Markus utbrister efter ett par åk: "Rolig i mjukare partier och i kortsväng i uppkört. Men den går också helt värdelöst på all form av fast eller ens preparerat underlag så fort jag åker med, eller ens söker, skär. Bygget i sig andas kompetens och sedvanlig Dynastar-kvalitet. Men nosen. Nosen. Den fungerar riktigt dåligt. Något diametralt fel tar överhanden när man initierar svängen. Jag upplever det som att fronten helt enkelt går åt fel håll när jag sätter an skäret. Det har nämnts ibland att det kan hända med ett rejält indrag, men här är det nog snarare så att det gömmer sig en längre radie där framme efter att skärningen rätas och det kan vara den som tar över tidigt i svängen. Det är svårt att säga vad som egentligen händer, men jag får hålla i skidan - alltså aktivt dra den inåt för att den inte ska sticka iväg. Det händer i princip i varje sväng också. Enormt skumt och otryggt och det känns som att ytterskidan hela tiden vill sticka iväg. Känslan är ovanlig. Det är första gången på många år som en skida mer eller mindre totalt falerar för mig på ett skidtest. Bra bygge, men riktigt konstigt beteende på fast underlag."Jon är inte lika hård, men har också stora problem i skär i pisten: "Det här är en trevlig skida som är välbyggd med touch åt det raceiga hållet. Den har ett tydligt släktskap med gamla Prorider, men visar ett bättre isgrepp. Cham127 känns smidig i kortsväng trots att den är relativt stor och den är väldigt stabil också. Jag kunde känna lite på skidan i lösa partier i stängda pister och i några skogspartier och det känns initialt som den skulle kunna gå ganska bra i planande snö. Det är för lite rocker för att den ska kunna mäta sig med de bästa puderlaggen dock. 2013 räcker det inte med lite tipböj och 127 i midja för att gå in i topp i puderkategorin. MEN så var det här med att ligga på skär i pisten och det är ett stort men. Om skidan liksom börjar slå bara lite när man ligger på kant går en punkt framför svängradiens slut in och liksom rätar ut skärningen och ersätter den aktiva radien med en längre. Jag stannar upp och undrar vad fasen det är som händer egentligen när skidan kantas på fast underlag. Den driver snett på något konstigt sätt. Det kan inte klassas annorlunda än RIKTIGT störigt och det är helt ohållbart att åka runt med 127:an i testpisterna. Möjligen kan det gå att trimma bort med en rejäl rundning, eller tom 45 graders total eliminering av kanten, vilket i så fall skulle göra skidan till en trevlig charger. Med nuvarande skärning och trim i kombination med den konstiga skärningen blir svaret enkelt: Nej tack!"Teståkarna är alltså inte nöjda med fastsnöegenskaperna på skär framförallt. Det går att göra det enkelt för sig och säga att 127:an är en puderskida som inte behöver fungera i hårda pister, men det håller inte riktigt. Det blir så gott som alltid en del åkning på fast underlag, även om man prickar in en pudervecka i Alperna. När man flyttar sig i systemet eller när man hamnar på en avblåst sida som ska passeras, då måste skidorna fungera skapligt. Med 127:an rekommenderas därför en rejäl översyn av kanttrimmet, framförallt i fronten. Testa innan köp blir rådet.  Dynastar Cham 107 184cm, 137/107/122mm, r=20m<img src="https://www.freeride.se/img/review/original/9501_pic1b.jpg" alt="" class="fr-fic fr-dii fr-draggable " data-size="" style="" />Testad i: ÅreTestad av: PNyberg och MnOVi tar ett steg ner i bredd i Cham-serien och hamnar då något förvånande på 107mm istället för 117 som annars hade varit en lagom bredd för många offpisträvar som letar allroundlagg. 107:an är då med andra ord den skida som ska fungera som en varjedagskida för det stora flertalet offpistinriktade åkare när det inte har dumpat nog för 127:an. Överlag är Cham 107 en skida som är svårläst. Den är neutral i balansen och väldigt tyst mot snön. Den förmedlar väldigt lite känsla och efter tre åk är jag nästan lite förvirrad. Jag brukar ha mycket att säga om en skida, men den här talar inte till mig överhuvudtaget. Den gör vad den ska, den har ett ok isgrepp, men den saknar helt och hållet karaktär och är lite småtrist att åka runt på, trots att den överlag är smidig både i svängväxlingar i skär och i trixig kortsväng. Så visst fungerar det, men det är snökontakten som är trist i kombination med en geometri som gör den snäll och ganska död i reaktionerna. Konstruktionsmässigt känns den som en klassisk Dynastar. Det är racingbas i konstruktionen och hela skidan andas kvalitet. Men åkglädjen, Dynastar... var är åkglädjen? När MnO har svårt att läsa skidan får PNyberg ta över. Han luftar 107:an under ett par åk och håller med i det mesta. Han tycker inte att skidan bjuder in till lek alls, utan istället att den känns lite framtung och inriktad på fart i typisk Dynastaranda. Han känner också en lite konstig känsla tidigt i svängen där spetsen liksom växlar mellan två grepplägen, precis av samma typ som Markus och Jon beskrev rörande 127:an. Det krävs att man är medveten och trimmar fronten för att få ut max av den här skidan, alternativt vänjer sig efter någon vecka. Vidare kommenterar han: "Ända sedan jag först såg de första bilderna på Cham-serien så har jag tänkt...wtf Dynastar?Det är en märklig och lite smått semimodern shape där man blandat indrag och tiprocker med ett ganska aggressivt spann som förvånande nog går HELA vägen ut i tailen. Trimmet på skidorna var av det slöare slaget och de isiga partierna högst upp i Störtloppet blev mest balansträning. Istället för att halka omkring där tog jag med 107:an på ett par par varv i outpisten till höger om nämnda nedfart. Föret varierade mellan stenhård blomkål, puderliknande orörd snö och lätt bristande windfuck. Skidan var lätt att hantera och kändes smidiga. De är inte alls så tungrodda som jag annars förknippar med Dynastar. De krävde dock aktiv åkning och gärna konstant plöstryck mot den tyngre tippen för att den skulle lyda fullt ut. I slagig hård offpist, eller i pist märker man att det är en skida med metallinslag. Fartstabiliteten är mycket god även i den beskedliga 184cm-längden"Sammantaget en skida som är smått anonym i snökontakt, men som däremot har en del udda drag i balans och skärning. MnO gillar inte, PNyberg ger godkänt. Återigen rekommenderas ett test före köp för alla utom inbitna Dynastarfantaster. Blizzard Gunsmoke 186cm, 140/114/130mm, r=23m<img src="https://www.freeride.se/img/review/original/10089_pic1b.jpg" alt="" class="fr-fic fr-dii fr-draggable " data-size="" style="" />Testad i: ÅreTestad av: MnO, PNyberg, xJONx, MarkusOBlizzards modellprogram innehåller en hel del guldkorn och Gunsmoke är en av dessa. Det här är en skida som tillsammans med Salomon Rocker2, Nordica Patron och Black Crows Nocta går i frontlinjen för den nya generationens mångsidiga offpistskidor. De har alla gemensamt att de har en framflyttad bootcenterplacering med inspiration från tidigare generationers bc-jibbers. Det är skidor som har lyckats få åkare som tidigare bara tittade åt chargers att börja åka på mer lekfulla verktyg och många är de som har insett att de faktiskt åker bättre på skidor av den här typen jämfört med raka hårda plank med bindningen monterad på -12cm. Hur eller hur så är Gunsmoke en skida med mått som representerar trenden just nu, om än kanske med en dragning åt det traditionella hållet. 10mm taper, 114mm i midja och 23 meters radie. Konstruktionen är en välbyggd klassisk sandwich med lätt nerdragen topsheet, vilket också är helt i linje med vad som är mest populärt på marknaden för stunden. Gunsmoke är en skida som står med en fot i jibbsektorn och en fot i freerideditot. Många jibbers hade säkert önskat att Blizzard gjorde en skida som var en mer ren bc-jibber, men än så länge får de hålla tillgodo med Gunsmoke och det är inte fy skam det. Gunsmoke är en relativt odämpad skida, i alla fall i jämförelse med flera av Blizzards övriga modeller. Den har ett uns av krispig kolfiber i botten, men den kan ändå klassas som en skida med en klassisk metallfri glasfiberkaraktär. De första åken känns skidan lite greppig i fronten och den överstyr en del, men när man har vant sig kan man snarare använda de egenskaperna till att snabba upp svängarna och liva upp åkningen. Gunsmoke drar tydligt in i sväng och den är rapp ur med en spänstig retur. Isgreppet är bra, men skäret är aningen diffust på hård snö. I mjukare snö hänger skidan med riktigt bra i kortsväng och spårar oklanderligt även i skär med rejält med tryck. Den blir lite flytig i grovkristallsnö, speciellt i jämförelse med metallförsedda skidor. Markus: "Klart folkligare framtoning än Cochisen och jag gillar den mer tack vare att den är så lättåkt. Den saknar lite av det obevekliga spåret, men å andra sidan är den lekfullare och lite vänligare. Den uppmanar fortfarande till att forcera och mata på i trycksatta svängar. Överlag är den förutsägbar och bjuder inte på några överraskningar, vilket snabbt inger förtroende. Jag behöver ingen inåkning alls, utan hoppar bara på och kör."Jon:"Jag tycker det är gött att stå mer centrerat än på t.ex. Blizzards Bodacious och jag hamnar mer rätt i balansen. Gunsmoke spårar extremt bra i vissa typer av underlag, men den är lite flytig i grov snö, speciellt där det finns lite rullklot. Den känns lätt och smidig överallt dock. Kan tycka att den är väl krispig i en del lägen och hade nog gärna sätt en liten liten bit gummi till. Skoj skida dock."PNyberg:"Förra året fick jag en förhandstitt och lite kläm tack vare Freerides egen Utter och nu får jag i Åre chans att åka en vända på Gunsmoken. Flexet är vad jag skulle kalla för medelmjukt, vilket känns ganska otypiskt för Blizzard. Det gäller i synnerhet deras lite äldre skidor med Titan Pro i spetsen som var hårdare än det mesta. Stabila som tåg och bombarpotential utöver det vanliga, men också för hårda för de allra flesta i praktiken. Gunsmoke är, enligt mig, deras första riktigt lyckade försök att bygga en modern BC-jibb-skida. De har tidigare haft Big Akira som jag tror få känner till och än färre har åkt. Uppföljaren The Answer, som kom med Blizzards railsystem (IQ) som gjorde att du kunde relativt enkelt byta bindning utan att borra om, är väl något mer känd...men blev ingen direkt succé trots att det var en kanonskida. Mitt första intryck av Gunsmoke är att den känns betydligt styvare än vad man skulle kunna tro efter en handflexning. Den beter sig också betydligt biffigare i alla parametrar jämfört med mina förväntningar. Greppet finns där och är, enligt mig, helt okej, även om det inte når upp till de allra bästa. Balansen i skidan är fin och den är lätt att få med sig överallt. Jag upplever ingen hookighet alls och känner att jag fort blev vän med Pistolrökarna. Trots att de har prickat bra på det mesta så är det ingen skida som sticker ut för mig. Jag ser detta som en fin Åre-skida, och kanske alpskida för en åkare som varken ska jibba till tusen, eller åka machschnell över megapucklar. Den träffar brett i målgruppen, men den har heller ingen specialitet som gör att den lyfter från mängden. Sen om det är bra eller dåligt låter jag vara osagt. Ibland är det bra att hålla sig i mitten..."Gunsmoke är ett typexempel på en riktigt bra skida av år 2013. Att åka Gunsmoke är hela tiden kul och inspirerande och det är ju så åkning ska vara. Den här är en kanonskida för en säsongare eller en åkare som vill ha en enda skida som i första hand är en offpistskida, men som ändå klarar det mesta. Rekommenderas varmt.  Blizzard Cochise 185cm, 135/108/123mm, r=28.5m<img src="https://www.freeride.se/img/review/original/10082_pic1b.jpg" alt="" class="fr-fic fr-dii fr-draggable " data-size="" style="" />Testad i: ÅreTestad av: MnO och MarkusOCochise är Blizzards representant i 110mm-klassen och det här är ett par rejäla doningar i jämförelse med det mesta annat. Den spelar i samma klass som tex Project 110 från Extrem och Katana från Völkl, dvs det är skidor med tydlig metallinblandning och mycket stabila egenskaper. Cochise är byggd med Blizzards numera välkända flipcore-teknologi, vilket innebär att det är en svag continious rocker som är infräst i kärnan istället för att kärnan är böjd via pressning. Om det gör skillnad eller ej har diskuterats till döddagar, men Cochise är i alla fall ytterligare en riktigt fin skida från Blizzard. Shapen är ovanligt rak med nästan 29 meters radie. Det känns därför lite ovant när man kliver på Cochise efter att ha åkt mängder med skidor med radier mellan 18 och 23 meter. Den långa radien tillsammans med ett hårt flex gör att Cochise inte svänger speciellt mycket. Här krävs det fart, utrymme och kraft för att det ska börja hända något. Fartstabiliteten är i absolut toppklass och skidan ligger lugnt och stabilt. Den bestämta Blizzen störs inte nämnvärt av vare sig isiga partier, ojämnheter eller andra oviktigheter som kan tänkas dyka upp framför spetsarna. Isgreppet är i det närmaste vulgärt bra. Under söndagen i Åre är Stjärnbackens högra kant otroligt isig och det är få skidor som kan klassas som kaxiga där. De flesta bettar inte alls, oavsett hur bra teknik man har. Med Cochise kan man konstatera att det förmodligen är lite hårt, men bettar det gör det. Så inihelvete. Det spårar helt felfritt och det känns nästan overkligt med tanke på hur svårt det just var med i princip alla andra skidor för dagen. Bettet gör också att Cochise blir en smula svåråkt. Den är inte direkt lättsladdad och det hugger ibland ganska rejält när man hamnar lite fel. Skidan känns också tung och stor på snön, trots att den bara är 108mm bred och 185cm lång. Anledningen är enkel. Det här är ett bastant bygge med massor av metall, gummi och hårt trä. Det kommer aldrig att bli lätt och det är inte meningen heller. Snökontakten är därefter och påminner om en GS-racer bestyckad med en dämpande platta. Det är dovt och en smula dött. Det som livar upp skidan i viss mån är rockerkurvan. En lång full rocker gör som vanligt att skidan får en känsla av servo och den initierar svängarna enkelt och smidigt, men mycket tidigt i svängen är det därefter kraft och insats som gäller. Cochise är en äkta högprestandaskida för åkare som gillar att ta i och som åker fort och hårt, eller för de som väger mer än genomsnittet. Kan man tämja den kommer de natt uträtta stordåd och nåde den som försöker hänga på en duktig åkare som har ett par Cochise under fötterna. Markus sammanfattar: "Cochise ger ett riktigt kassaskåpsintryck med en välbyggd och solid känsla. Den går lätt in i sväng och är brutal på kant när du trycker på. Returen i svängväxlingarna är tydlig. Kantbettet innehåller mycket närvaro och är direkt. Ibland blir det dock lite för rejält för min smak. När jag kommer lite fel och sätter lite plötsligt tryck är det lätt att det blir lite hugg. Skidan belönar åkaren när man gör rätt, men straffar densamme när man gör fel... Trots det bastanta greppet känns dock skidan inte tung på något sätt, snarare lätt på snön. I lite lösare underlag är den rentav lättkörd. En av årets bästa för åkare som värderar pistprecision och hårdsnökompetens högt." Hendryx Rhino Chaser 188cm, 150/120/145mm, r=21m<img src="https://www.freeride.se/img/review/original/10550_pic1b.jpg" alt="" class="fr-fic fr-dii fr-draggable " data-size="" style="" />Testad i: ÅreTestad av: PNyberg, MnOHendryx fortsätter att utveckla sin produktlinje och behåller sina befintliga modeller ytterligare ett år, med vissa modifikationer. Rhino Chaser är nu inne på sitt sjunde modellår och inte så mycket har hänt de senaste två åren. Skidan har gått från fullt positivt spann, via fullrocker till den nuvarande varianten med ett lågt spann och en ganska lång, men låg tiprocker och en aning spannsläpp i tailen. Rockern har blivit en smula tydligare i år, vilket välkomnas, eftersom Rhino är en skida som blir lite väl svåråkt om spannet tar över. Konstruktionen är klassiskt Hendryx med en full on racesandwich med dubbla titanallager och mycket dämpning. Flexet är definitivt åt det hårda hållet och fokus ligger som vanligt på bett och spårvilja framförallt på fast underlag. Rhinon har tagit MnO på ett antal åkturer genom åren och det blir inget undantag den här gången. Man lär sig aldrig <img src="https://cdn.jsdelivr.net/joypixels/assets/8.0/png/unicode/64/1f642.png" class="smilie smilie--emoji" loading="lazy" width="64" height="64" alt=":)" title="Smile    :)"  data-smilie="1"data-shortname=":)" /> Det här är ett stort och elakt stycke skida att försöka hålla ordning på. Bitvis går det riktigt bra och det är enkelt att inse varför en del åkare hissar den här modellen till skyarna. Bettet är orubbligt och skidan hanterar verkligen obegränsat med kraft. Problemet är att den också med mina mått kräver obegränsat med kraft. Tyvärr har den gode MnO inte begåvats med sådana resurser i år heller. Rhinon är dock aningen mer lättkörd i år, vilket förmodligen beror på att testparet har betydligt mer rocker än det par som vi testade i Tandådalen förra året. När jag hamnar rätt och får ner kraften i skidan så bombar man igenom vad som helst och isfläckar, rullsnö eller vad det nu kan vara har ingen som helst inverkan på skidans beteende. Men... så fort jag gör det minsta misstag så slår Rhinon mig på fingrarna. Det vrider till i fötter och knän och man blir smärtsamt påmind om att det här är en skida för åkare som är ett antal snäpp tyngre och/eller starkare än mig. På sladd är isgreppet ganska dåligt om man inte pressar den ordentligt. Med ett så hårt flex är det svårt får tryck på kanten om man inte får ner kraft i snön. Om man däremot pressar kortsvängen eller gör som herr Luthman vill att man ska göra, dvs sätter ett stadigt skär direkt i svänginiteringen och sen ligger kvar där, ja då sitter skidan som ett skruvstäd i underlaget, eller som PNyberg uttrycker det: "Sikta på isen och tryck till... i pisten sitter den precis som jag trodde... som en våffla!"PNyberg tar med Rhinon på en sväng uppe vid Tusenmetaren när högzon öppnar upp. Han har länge varit lite skeptisk till Hendryxkonceptet framförallt pga den korta radien och det överdjävliga greppet. För en åkare som Nyberg som gärna slarvar mer än råcarvar är inte spår och grepp prioriterat. Det gäller i synnerhet utanför pisten. För dagen körs ett varierat underlag med mjuka partier uppblandat med fastare snö och en del vindpack ovanpå en stadig grund. Nyberg testar att droppa lite smågrejor i höjd upp mot 3-4m och lattjar runt i största allmänhet med Rhinon. Han uttrycker förvåning över att skidan faktiskt är lätt att slarva ut när det behövs och att den uppmanar till en del lek, vilket han inte alls förväntade sig. Även om Nyberg lockar fram en del lekfullhet ur Rhinon är de i grunden väldigt dämpade, styva och sväljer allt i sin väg utan nåd, vilket passar utmärkt för dagen. Någon i Hendryxtältet kallar den för linjens "tank", men det är en lite tunn beskrivning. Även om den mosar allt som kommer i vägen så finns det ändå betydligt mer kvaliteter i Rhinon. Under den biffiga ytan hittas en hel del finess, precision och reaktivitet. Det krävs som sagt kraft och fart för att hitta det, men för en stor och tung åkare så är det här en skida som kan göra betydligt mer än att bara kötta igenom ojämnheter. Ännu en imponerande skida i Rhino-serien för precis samma åkare som förut, men i ett aningen uppgraderat format.</blockquote>

Verifiering

Svara på tråd

Artiklar

Tjänster

Information

Svara på tråd

Artiklar

Tjänster

Följ oss

Information