Köp & Sälj
Artiklar
Forum
Nya inlägg
Forumlista
Sök trådar
Medlemmar
Regler/Hjälp
Skidorter
Snödjup
Boende
Prylar
Video
Shop
Logga in
Bli medlem
Vad är nytt
Sök
Sök
Sök bara rubriker
Notera
Av:
Nya inlägg
Forumlista
Sök trådar
Medlemmar
Regler/Hjälp
Meny
Logga in
Bli medlem
Ladda ner Freeride som app
JavaScript är inaktiverat. För en bättre upplevelse, vänligen aktivera JavaScript i din webbläsare innan du fortsätter.
Du använder en gammal webbläsare. Den kanske inte visar den här eller andra webbplatser korrekt.
Du bör uppgradera eller använda en
alternativ webbläsare
.
Forum
Utrustning
Freeride - Skidor
- MnO&Co:s SKIDTEST 2014 -
Svara på tråd
Meddelande
<blockquote data-quote="MnO" data-source="post: 1032895" data-attributes="member: 12152"><p>Det där var ju ett inlägg som kräver en kort kommentar. För det första så är hela grunden till testet att vi testar de skidor som finns att tillgå under de förhållanden som råder och kommenterar med utgångspunkt från det. Oavsett hur dåliga förhållandena är så får man alltid ett intryck av en skida. Vi är i år, och har alltid varit, fullständigt tydliga med det. Vi kommenterar lössnöegenskaper när det är teoretiskt uppenbart med bra eller dåliga rockerkurvor osv, eller i fall där vi har haft tur att kunna testa skidor i sådana förhållanden. Men för mig är det skidor som ska hänga med varje dag hela säsongen, oavsett hur kass det är. Jag kör aldrig GS-skidor. Det är bredlagg jämnt. Vi har sagt det förr och jag säger det igen: Hade vi kunnat testa skidorna på större berg och i bättre snö så hade vi gärna gjort det. Men det är en logistisk och framförallt tidsmässig omöjlighet. Det här är en ren fritidssyssla för vår del. Vi talar om hur förhållandena var och hur vi uppfattade skidorna de dagarna. Det är allt som vi har möjlighet till. Punkt. </p><p></p><p>MEN, du har rätt i vad du skriver och vi har tagit hänsyn till förhållandena. Det här är ett annorlunda år när det gäller testet. Det är första gången någonsin som vi medvetet har utelämnat en ganska stor mängd skidor för att vi inte tyckte att vi fick en bra bild av dom. De skidor som testades på fredag och lördag eftermiddag i Åre tex är inte med överhuvudtaget, trots att det fanns partier med bra snö även då. Likaså har vi inte med några skidor från fredagen i Tandådalen, eftersom snön då var för flytig med en massa små snökulor. Otestbara förhållanden. Uppskattningsvis har vi testat runt 10-15 par skidor till som vi inte fick ihop tillräckligt bra material om. </p><p></p><p>Jag har själv varit med i testgruppen för Åka Skidors friåkningstest, även om jag fick avbryta mitt deltagande i halvtid på grund av ett avslitet korsband, och därmed aldrig officiellt fanns med i tidningen. Men jag känner till upplägget väl och hann med ett par helgers åkning på testflottan innan jag rundade av säsongen med att landa alltför tungt efter en ofrivillig lufttur över ett krön. Du har helt rätt i att det statistiska underlaget för Åka Skidors test är mycket bättre. Skidorna åktes då jag var med under en månads tid i Åre i väldigt varierande förhållanden. I år var det väl betydligt kortare tid som jag har förstått det, med en långhelg i Riksgränsen eller liknande, men ändå med goda möjligheter till friåkningstest. Jag vet precis hur mycket man kan få ut av att åka skidorna under den typen av förhållanden och jag vet precis hur mycket jag själv HADE kunnat skriva om inte testrapportformatet för Åka Skidors test hade varit så stelbent och begränsat. Det kanske har ändrats nu, men jag tyckte det var helt omöjligt att få in någon som helst vettig omfattning på intrycken på en rapportmall med lika mycket utrymme som på en normal post-it. </p><p></p><p>Det spelar ingen roll hur mycket det åks när resultatet ändå sedan presenteras med minimala tio smala rader text, varav fem är direkt ur produktkatalogen. I bästa fall bjuds man på ett par citat från några i gruppen som i alla fall känns lite personliga, men mängden info är katastrofalt liten i relation till hur själva teståkningen går till. Det är ju kul att åka runt med polare på flångnya nästaårsskidor nån månad, men med tanke på hur testet sedan ser ut så är det ju knappast nödvändigt. Två pers, en släpkärra med skidor och en dags åkning med lite flyt med snöförhållandena hade definitivt räckt för att få till ett test med precis samma precision i bedömningarna. </p><p></p><p>Det som imponerar däremot är att ni alltid lyckas fånga känslan i skidorna med en så kompakt beskrivning, men det är för mig helt otroligt hur man kan gång på gång kan förvandla ett digert testunderlag till en så kortfattad artikel. Ni har alltså 10-20 par skidor som åks i bra förhållanden av en hel grupp åkare under en lång tid vanligen. Det är fantastiska förutsättningar. Du/ni jobbar heltid på en skidtidning. Numren med skidtesterna är förmodligen några av de mest populära bland den inbitna läsarkretsen (även om sportlovsnumrena antagligen säljer bättre tack vare strököpen på väg till fjällen). Och ÄNDÅ väljer ni att totalt massakera ett underlag som hade räckt för att slå alla andra försök till test med hästlängder. Nu tycker jag iofs att de senaste årens tester har tagit ett klart steg framåt i Åka Skidor och årets test var riktigt träffsäkert och bra, men det hade ändå gått att mätta betydligt fler prylhungriga munnar genom att lägga ner lite mer insats på sammanställningen. De som inte orkar läsa långa texter kollar ändå bara på bilder och medaljloggor, så dom lär inte säga upp sin prenumeration på grund av testen är för avancerad. Nej, lägg krut på att beskriva top of the line pistskidor och offpistlagg, och behåll nuvarande ytliga format på enklare skidor för mindre avancerade åkare är mitt stalltips. </p><p></p><p>Jag håller med Markus om att förhållandena inte var så jäkla dåliga. Det var snarare fullt normala försäsongshelger. Is var det ju gott om, men förutom för att kaxa sig med GS-lagg fanns det ju ingen anledning att åka just där. Det fanns ju hela tiden alternativa vägar som var betydligt bättre ur snösynpunkt. Tandådalen bjöd på riktigt trevliga vinterförhållanden och Stora Backen och Specialen hör till mina absoluta favoritpister för skidtestande. Att kalla dessa två pister för barnbacke är antingen en kaxig beskrivning av sig själv som skidåkare, eller ett tecken på att det var ett bra tag sen du åkte där. Jag inbjuder Skare till att hänga på mig i antingen Stora Backen eller Specialen vid tillfälle så får vi väl se vem som släpper skäret först. Kör du Stora (aka Barnbacken) utan gubbsläpp så lovar jag att ödmjukt ta i hand och bocka. </p><p></p><p>I Åre under luciahelgen var det bitvis riktigt bistert före. Visst var det krävande, men jag körde i princip samma linje hela tiden och tyckte det gick alldeles utmärkt att känna in skidorna. Fredag och lördag kväll efter kl 16.00 var helt omöjligt hårt, men resten av helgen var det i allra högsta grad åkbart. Lägg sen till söndagen med sol och ett nypistat störlopp och helgen knöts ihop på ett helt ok sätt. Jag åkte hemåt vid två på söndagseftermiddagen och fram tills dess var det riktigt bra tyckte jag, så länge man undvek de värsta mass-stråken. </p><p></p><p>För din information så såg mitt standardteståk för helgen i Åre ut så här under de tider då det med dina mått var oåkbart: </p><p></p><p>Först kände jag lite på lätt kantning för att känna in trim och grundkaraktär i låg fart på flacken från liften. Det för att lära känna skidan lite innan man är framme i toppen på Gästrappet. Det byggdes upp fart bort mot första krönet och sen drog jag en högersväng ner i hanget. Underlaget gick från att vara lättbettat i 2-3 svängar till att gradvis bli omöjligt hårt efter 4-5. Helt perfekt eftersom man bettade med allt i första svängen och sen klarade sig olika skidor olika långt. När skäret släppte gick jag alltid över i pressad kortsväng för att se om den bettade då istället. Det gjorde nästan inga skidor. Kanske den bästa isgreppstest jag någonsin gjort och det var nästan identiska förutsättningar för alla skidor under de två första dagarna. Därefter växlade jag till vänsterkanten där det låg två decimeter djup pärlsockersnö som var perfekt för att känna mjuksnöresponsen och få lite förnimmelse av hur rockern fungerar i mjuk snö och lite småstökig puckel. Det gick även utmärkt att lattja lite på pistkanten/åsen där det var mycket mjukt och gött, om än lite flytigt. Nedre delen av Gästrappet var en lite väl hård prövning, så jag fegade oftast ur och drog höger in i tunneln till Lundsrappet. Där var det helt perfekta carvingförhållanden mestadels. En relativt snabb snö dessutom som gjorde att man fick bra tryck trots den beskedliga lutningen. I sista branten ner var farten tillräckligt hög för att man skulle kunna pressa ur skidorna fullt med mina mått och dessutom var det precis lagom slagigt för att känna på dämpningsgrad. Där rappades det upp ett par kortsvängar i sluthanget och sen var det ren överlevnad när man kom ut på isbanan igen i Gästrappets avslutning. Vad är det för fel på det åket, förutom att man saknar planande åkning? Det är ett kanonbra teståk tycker jag och det kördes om och om igen ett antal gånger med varje skida.</p></blockquote><p></p>
[QUOTE="MnO, post: 1032895, member: 12152"] Det där var ju ett inlägg som kräver en kort kommentar. För det första så är hela grunden till testet att vi testar de skidor som finns att tillgå under de förhållanden som råder och kommenterar med utgångspunkt från det. Oavsett hur dåliga förhållandena är så får man alltid ett intryck av en skida. Vi är i år, och har alltid varit, fullständigt tydliga med det. Vi kommenterar lössnöegenskaper när det är teoretiskt uppenbart med bra eller dåliga rockerkurvor osv, eller i fall där vi har haft tur att kunna testa skidor i sådana förhållanden. Men för mig är det skidor som ska hänga med varje dag hela säsongen, oavsett hur kass det är. Jag kör aldrig GS-skidor. Det är bredlagg jämnt. Vi har sagt det förr och jag säger det igen: Hade vi kunnat testa skidorna på större berg och i bättre snö så hade vi gärna gjort det. Men det är en logistisk och framförallt tidsmässig omöjlighet. Det här är en ren fritidssyssla för vår del. Vi talar om hur förhållandena var och hur vi uppfattade skidorna de dagarna. Det är allt som vi har möjlighet till. Punkt. MEN, du har rätt i vad du skriver och vi har tagit hänsyn till förhållandena. Det här är ett annorlunda år när det gäller testet. Det är första gången någonsin som vi medvetet har utelämnat en ganska stor mängd skidor för att vi inte tyckte att vi fick en bra bild av dom. De skidor som testades på fredag och lördag eftermiddag i Åre tex är inte med överhuvudtaget, trots att det fanns partier med bra snö även då. Likaså har vi inte med några skidor från fredagen i Tandådalen, eftersom snön då var för flytig med en massa små snökulor. Otestbara förhållanden. Uppskattningsvis har vi testat runt 10-15 par skidor till som vi inte fick ihop tillräckligt bra material om. Jag har själv varit med i testgruppen för Åka Skidors friåkningstest, även om jag fick avbryta mitt deltagande i halvtid på grund av ett avslitet korsband, och därmed aldrig officiellt fanns med i tidningen. Men jag känner till upplägget väl och hann med ett par helgers åkning på testflottan innan jag rundade av säsongen med att landa alltför tungt efter en ofrivillig lufttur över ett krön. Du har helt rätt i att det statistiska underlaget för Åka Skidors test är mycket bättre. Skidorna åktes då jag var med under en månads tid i Åre i väldigt varierande förhållanden. I år var det väl betydligt kortare tid som jag har förstått det, med en långhelg i Riksgränsen eller liknande, men ändå med goda möjligheter till friåkningstest. Jag vet precis hur mycket man kan få ut av att åka skidorna under den typen av förhållanden och jag vet precis hur mycket jag själv HADE kunnat skriva om inte testrapportformatet för Åka Skidors test hade varit så stelbent och begränsat. Det kanske har ändrats nu, men jag tyckte det var helt omöjligt att få in någon som helst vettig omfattning på intrycken på en rapportmall med lika mycket utrymme som på en normal post-it. Det spelar ingen roll hur mycket det åks när resultatet ändå sedan presenteras med minimala tio smala rader text, varav fem är direkt ur produktkatalogen. I bästa fall bjuds man på ett par citat från några i gruppen som i alla fall känns lite personliga, men mängden info är katastrofalt liten i relation till hur själva teståkningen går till. Det är ju kul att åka runt med polare på flångnya nästaårsskidor nån månad, men med tanke på hur testet sedan ser ut så är det ju knappast nödvändigt. Två pers, en släpkärra med skidor och en dags åkning med lite flyt med snöförhållandena hade definitivt räckt för att få till ett test med precis samma precision i bedömningarna. Det som imponerar däremot är att ni alltid lyckas fånga känslan i skidorna med en så kompakt beskrivning, men det är för mig helt otroligt hur man kan gång på gång kan förvandla ett digert testunderlag till en så kortfattad artikel. Ni har alltså 10-20 par skidor som åks i bra förhållanden av en hel grupp åkare under en lång tid vanligen. Det är fantastiska förutsättningar. Du/ni jobbar heltid på en skidtidning. Numren med skidtesterna är förmodligen några av de mest populära bland den inbitna läsarkretsen (även om sportlovsnumrena antagligen säljer bättre tack vare strököpen på väg till fjällen). Och ÄNDÅ väljer ni att totalt massakera ett underlag som hade räckt för att slå alla andra försök till test med hästlängder. Nu tycker jag iofs att de senaste årens tester har tagit ett klart steg framåt i Åka Skidor och årets test var riktigt träffsäkert och bra, men det hade ändå gått att mätta betydligt fler prylhungriga munnar genom att lägga ner lite mer insats på sammanställningen. De som inte orkar läsa långa texter kollar ändå bara på bilder och medaljloggor, så dom lär inte säga upp sin prenumeration på grund av testen är för avancerad. Nej, lägg krut på att beskriva top of the line pistskidor och offpistlagg, och behåll nuvarande ytliga format på enklare skidor för mindre avancerade åkare är mitt stalltips. Jag håller med Markus om att förhållandena inte var så jäkla dåliga. Det var snarare fullt normala försäsongshelger. Is var det ju gott om, men förutom för att kaxa sig med GS-lagg fanns det ju ingen anledning att åka just där. Det fanns ju hela tiden alternativa vägar som var betydligt bättre ur snösynpunkt. Tandådalen bjöd på riktigt trevliga vinterförhållanden och Stora Backen och Specialen hör till mina absoluta favoritpister för skidtestande. Att kalla dessa två pister för barnbacke är antingen en kaxig beskrivning av sig själv som skidåkare, eller ett tecken på att det var ett bra tag sen du åkte där. Jag inbjuder Skare till att hänga på mig i antingen Stora Backen eller Specialen vid tillfälle så får vi väl se vem som släpper skäret först. Kör du Stora (aka Barnbacken) utan gubbsläpp så lovar jag att ödmjukt ta i hand och bocka. I Åre under luciahelgen var det bitvis riktigt bistert före. Visst var det krävande, men jag körde i princip samma linje hela tiden och tyckte det gick alldeles utmärkt att känna in skidorna. Fredag och lördag kväll efter kl 16.00 var helt omöjligt hårt, men resten av helgen var det i allra högsta grad åkbart. Lägg sen till söndagen med sol och ett nypistat störlopp och helgen knöts ihop på ett helt ok sätt. Jag åkte hemåt vid två på söndagseftermiddagen och fram tills dess var det riktigt bra tyckte jag, så länge man undvek de värsta mass-stråken. För din information så såg mitt standardteståk för helgen i Åre ut så här under de tider då det med dina mått var oåkbart: Först kände jag lite på lätt kantning för att känna in trim och grundkaraktär i låg fart på flacken från liften. Det för att lära känna skidan lite innan man är framme i toppen på Gästrappet. Det byggdes upp fart bort mot första krönet och sen drog jag en högersväng ner i hanget. Underlaget gick från att vara lättbettat i 2-3 svängar till att gradvis bli omöjligt hårt efter 4-5. Helt perfekt eftersom man bettade med allt i första svängen och sen klarade sig olika skidor olika långt. När skäret släppte gick jag alltid över i pressad kortsväng för att se om den bettade då istället. Det gjorde nästan inga skidor. Kanske den bästa isgreppstest jag någonsin gjort och det var nästan identiska förutsättningar för alla skidor under de två första dagarna. Därefter växlade jag till vänsterkanten där det låg två decimeter djup pärlsockersnö som var perfekt för att känna mjuksnöresponsen och få lite förnimmelse av hur rockern fungerar i mjuk snö och lite småstökig puckel. Det gick även utmärkt att lattja lite på pistkanten/åsen där det var mycket mjukt och gött, om än lite flytigt. Nedre delen av Gästrappet var en lite väl hård prövning, så jag fegade oftast ur och drog höger in i tunneln till Lundsrappet. Där var det helt perfekta carvingförhållanden mestadels. En relativt snabb snö dessutom som gjorde att man fick bra tryck trots den beskedliga lutningen. I sista branten ner var farten tillräckligt hög för att man skulle kunna pressa ur skidorna fullt med mina mått och dessutom var det precis lagom slagigt för att känna på dämpningsgrad. Där rappades det upp ett par kortsvängar i sluthanget och sen var det ren överlevnad när man kom ut på isbanan igen i Gästrappets avslutning. Vad är det för fel på det åket, förutom att man saknar planande åkning? Det är ett kanonbra teståk tycker jag och det kördes om och om igen ett antal gånger med varje skida. [/QUOTE]
Verifiering
Skicka svar
Forum
Utrustning
Freeride - Skidor
- MnO&Co:s SKIDTEST 2014 -
Tillbaka
Topp
