Köp & Sälj
Artiklar
Forum
Nya inlägg
Forumlista
Sök trådar
Medlemmar
Regler/Hjälp
Skidorter
Snödjup
Boende
Prylar
Video
Shop
Logga in
Bli medlem
Vad är nytt
Sök
Sök
Sök bara rubriker
Notera
Av:
Nya inlägg
Forumlista
Sök trådar
Medlemmar
Regler/Hjälp
Meny
Logga in
Bli medlem
Ladda ner Freeride som app
JavaScript är inaktiverat. För en bättre upplevelse, vänligen aktivera JavaScript i din webbläsare innan du fortsätter.
Du använder en gammal webbläsare. Den kanske inte visar den här eller andra webbplatser korrekt.
Du bör uppgradera eller använda en
alternativ webbläsare
.
Forum
Utrustning
Freeride - Skidor
->> MnO&Co:s Skidtest 2020 -<<
Svara på tråd
Meddelande
<blockquote data-quote="MnO" data-source="post: 1196211" data-attributes="member: 12152"><p><strong>Ogso Corbets 187cm (142-112-127, r=19m, 1550 gram)</strong>[ATTACH=full]1332[/ATTACH]</p><p>Jag inleder testdagen med att gå runt en sväng och spana in vilka märken som finns. Det var planen i alla fall. Jag kommer inte längre än till första tältet innan jag får syn på en riktigt udda skapelse med en rocker som syns från månen. Ogso Skis står det på kepsen på den peppiga österrikiska representanten som genast bjuder på någon slags alpvariant av den klassiska kexchokladen. Jag är i vanlig ordning inte svårmutad utan avbryter min nyss påbörjade orienteringspromenad och byter in körkortet mot ett par svarta Corbets med en helt vansinnigt rejäl rockerkurva. Nu jeflar ska det rockas, som finnarna säger på Ålandsfärjan.</p><p></p><p>Ogso är ett ganska nytt märke att synas på marknaden, även om de har existerat i ett antal år i mer tysthet. Shapern bakom märket är den gamla dängaren Stephane Radiguet som tidigare var den karaktärsfulle skidbyggaren från märket Zag. Zag Skis har inte gjort något större väsen av sig på länge, men de hade en storhetstid för kanske 10-15 år sedan i aspekten att vara omtalade, men sen har det tystnat. Zag som var tidigt ute med offpistskidor med tiprocker och mycket skärning. På den tiden var det även kombinerat med tämligen begränsat med dämpning. Märket har genom åren mognat och deras nuvarande skapelser är mer generiska och sticker inte ut speciellt mycket. Stephane som var mannen bakom Zags shaper kom av okänd anledning i konflikt med ägarna av Zag och lämnade märket för en tid sedan. Han flyttade därefter över (eller grundade kanske?) till Ogso för 3-4 år sedan och märket börjar så smått ta för sig av uppmärksamheten, även om det är i begränsat omfång än så länge i Sverige. Sin vana trogen är herr Radiquet inte speciellt blygsam i sitt skidbyggande. Ogso idag känns som Zag när de basunerade ut sin närvaro en gång i tiden. Det är gott om uttalande om att alla andra har fel och att bara Ogso förstår hur man egentligen ska bygga skidor. Det ska vi snart tar reda på, men det står omedelbart klart att några skidor i deras line-up verkligen sticker ut jämfört med marknaden idag.</p><p></p><p>Först ut på test ur Ogso-tältet blir turinriktade modellen Corbets i längden 187cm. Det är en ultralätt 112-mm:are upplyser representanten mig och när jag tar skidorna från stället känns den helt osannolikt lätt, speciellt i kombination med den Marker Alpinist som testparet är monterade med. Rockern är riktigt massiv i fronten. Då menar jag alltså RIKTIGT massiv och det är ingen slump att jag använder versaler. Sluthöjden på tiprockern påminner om första generationens DPS 112 RP, men med skillnaden att rockerkurvan nu går hela vägen in till tådelen av bindningen. Jag har i ärlighetens namn aldrig sett ett par så rockade skidor om jag undantar par som har böjts till “manuellt” i landningar i diken och diverse skravel. Corbets kommer förmodligen att åkas ut till att bli fullrockad när skidan är inåkt eftersom de flesta skidor ger sig en aning spannmässigt efter inåkning. Tailrockern är inte fullt lika hög, men det är ändå även här en tämligen rejäl rocker som går hela vägen in till hälen. Den platta ytan under foten är begränsad till i princip bindningens längd. Vi har alltså en bananrocker snäppet värre än gammalt gott mått och en extremt lätt vikt.</p><p></p><p>Flexet är mer normalt och kan vare sig klassas som mjukt eller hårt, utan det är snarare ungefär medel. Kärnprofilen är också relativt standard. Jag har åkt på lätta skidor förut och jag har åkt på ordentligt fullrockade skidor förut, om än inte riktigt i den här kalibern i den aspekten. Men jag har aldrig testat någon skida som förenar dessa två element. Kan det verkligen gå att åka på något sånt här? Well… det beror på vem man frågar skulle jag säga. Den första skrån i återfrusen vårsnö som var mjuk igår eftermiddag, men är desto hårdare nu på morgonkvisten blir en brutal påminnelse om den viktgräns jag nämde ovan. Parametrar som en oförlåtande pinbindning, en superkrispig snökontakt och ett isbett som lyser helt med sin frånvaro samarbetar för att ge mig en nästintill skräckfylld upplevelse när jag som första manöver med skidorna sätter fart längs ett uppkört skråspår. Den vägen har jag innan tagit utan att ens fundera över lämpligheten samtliga dagar på plats innan testet. Jag tvingas med lätt panik i sinnet försöka tvärställa och få ner farten. Det skramlar, lever runt, hoppar, fladdrar och far helt utan ordning åt alla håll så fort farten ökar det minsta. Med lägre fart går det att ta sig fram utan dödsångest, men det gäller att hela tiden aktivt hålla ner farten för lägger det iväg är sladdgreppet väldigt begränsat och det tar tid att få stopp om man skulle behöva det. I uppkörd, men mjukare snö går det bättre, men det är fortfarande en ordentligt utmaning att behålla någon form av heder. Det är sannerligen ingen skida man åker under liften en vecka efter snöfall om syftet är att skaffa sig ett bra läge med damerna inför after-skin. Minsta slag får skidan att lämna sitt spår och när jag kör på nån liten isklump under snön som jag knappt märkte åken innan klangar det till så att man tror att det är ett betongfundament som har gömts under snön. Nej, med den här skidan gäller det att leta upp jämn och/eller orörd snö. Det är inga problem för dagen och jag hittar en orörd slänt där Ogson får gå med mer fria tyglar. Plötsligt är oron som bortblåst och här förstår jag tanken bakom skidan. Den direkta och hårda snökontakten ger här en oerhörd underhållande feedback och man känner minsta strukturförändring i snön. Från mjukt fluff och över ett krön till lite lätt vågig en aning vindpåverkad frasig kallsnö och skidan talar direkt om att snön har förändrat sig. Gillar du att känna minsta detalj av ett orört, mjukt underlag kan du förmodligen inte hitta en mer lämplig skida. Corbets är också svängvillig och den kraftiga rockern gör att den har en servostyrning som inte aldrig återfinns hos skidor med spann. Lär därtill en extremt låg vikt och det blir egenskaper som tillsammans gör skidan reptilsnabb vid riktningsförändringar. Jag kan inte undgå att tro att den här skidan sannolikt är mycket underhållande i åkning i perfekt puder i skog, något som dock inte testas den här gången. För en stund blir vi bästa kompisar, jag och Ogso Corbets och jag får några av mitt livs bästa mest närvarofyllda pudersvängar. Jag väcks dock snabbt ur den tillfälliga euforin av att jag korsar ett gårdagsspår som har blivit aningen hårt. Väckarklockan är aggressiv och omedelbar när den ena skidan slås ur sitt tänkta spår och jag lyckas med en paradräddning värdig en finalist VM i artistisk balett reda ut situationen med ett sidleds brysselsteg. Med andan i halsen slipper jag undan en ordentlig dos pulverschnee som andrafrukost.</p><p></p><p>Jon blir intresserad av den karaktärsfulle fransosen efter min inlevelsefulla berättelse i liften på väg upp igen. Han är definitivt den mest drivne åkaren av oss båda och har ett större mod generellt sett. Han tar över skidan och släpper iväg den nedöver. Även han får jobba betänkligt i den uppspårade inledningen av åket, men han kan med sin bättre teknik på ett annat sätt hålla i knäna och gasa på. Trots detta ser man omedelbart att han får ta det tydligt lugnare än vanligt. Även han håller med om att skidan lever upp direkt när man kommer ut i ospårad snö, men Jon har aldrig varit något fan av direkt snökontakt och är det inte den här gången heller. För Jons del vore den enda anledningen att välja den här skidan att den är otroligt lätt, men samtidigt har en shape som är en riktig fatski. Prioriterar man lätt vikt på uppvägen och accepterar en fladdrigare upplevelse på vägen ner är Ogson en av de lättaste skidorna på marknaden med den här kombinationen av kraftig rocker och väl tilltagen midjebredd. Den är en god kontrast till alla konservativa turskidor där det på sin höjd rör sig om en gnutta tiprocker som läggs till en traditionell shape.</p><p></p><p>Skidan testas även en sväng i pisterna när det ännu är jämnt och välpreparerat på morgonkvisten. Där går Ogsos Corbets helt ok och den klarar faktiskt betyg godkänt främst för att den INTE har något isgrepp att tala om. En så här odämpad och lätt skida ska helt enkelt inte ha ett bra bett. Då blir det svårkontrollerat och huggigt på fast underlag. Det går ändå inte att hantera ett bra sladdgrepp när det blir hårt och slagigt om man inte har någon dämpning som hanterar de vibrationer som då uppstår. Så Ogso har gjort helt rätt här när de har tagit ner vridstyvheten. Kortsvängar går som väntat lätt och smidigt och skidan är poppig, lätt och alert som inget annat vi har testat i breddklassen. Men det gäller att inte lägga för mycket tryck på skidan utan det krävs lätta fötter och koncentration för att hela tiden parera om det dyker upp ojämnheter.</p><p></p><p>Sammanfattat gillar vi skidan trots de uppenbara svagheterna. Det är kul att se att Ogso vågar ta ut svängarna och ta fram en skida som kombinerar extremt lätt vikt med kanske marknadens kraftigaste rocker. I tider av alldeles för mycket likformighet sticker en sån här skida ut och skapar sin egen karaktär. Konservatismen är utbredd i branschen i övrigt nu för tiden, men just när det gäller topptursskidor är den i det närmaste allsmäktig med några få undantag. Det här är förmodligen den bästa skida som finns för turande när det är djup nysnö om du vill ha något riktigt lätt och brett på fötterna. Åker man enbart lätt och fluffig nysnö kommer den här skidan att ge dig svårslagna upplevelser av att nästan sväva ner genom terrängen. Om du däremot gör toppturer i Sverige eller några veckor efter snöfall och förväntar dig blandat underlag rekommenderar vi att du kliver upp några hundra gram i vikt. Minst. Men får du chansen att testa den här skidan på mjukt underlag ska du definitivt inte tacka nej. Friskt vågat, mycket vunnet Ogso, blir slutordet.</p></blockquote><p></p>
[QUOTE="MnO, post: 1196211, member: 12152"] [B]Ogso Corbets 187cm (142-112-127, r=19m, 1550 gram)[/B][ATTACH type="full" alt="Skärmavbild 2019-11-30 kl. 16.31.41.png"]1332[/ATTACH] Jag inleder testdagen med att gå runt en sväng och spana in vilka märken som finns. Det var planen i alla fall. Jag kommer inte längre än till första tältet innan jag får syn på en riktigt udda skapelse med en rocker som syns från månen. Ogso Skis står det på kepsen på den peppiga österrikiska representanten som genast bjuder på någon slags alpvariant av den klassiska kexchokladen. Jag är i vanlig ordning inte svårmutad utan avbryter min nyss påbörjade orienteringspromenad och byter in körkortet mot ett par svarta Corbets med en helt vansinnigt rejäl rockerkurva. Nu jeflar ska det rockas, som finnarna säger på Ålandsfärjan. Ogso är ett ganska nytt märke att synas på marknaden, även om de har existerat i ett antal år i mer tysthet. Shapern bakom märket är den gamla dängaren Stephane Radiguet som tidigare var den karaktärsfulle skidbyggaren från märket Zag. Zag Skis har inte gjort något större väsen av sig på länge, men de hade en storhetstid för kanske 10-15 år sedan i aspekten att vara omtalade, men sen har det tystnat. Zag som var tidigt ute med offpistskidor med tiprocker och mycket skärning. På den tiden var det även kombinerat med tämligen begränsat med dämpning. Märket har genom åren mognat och deras nuvarande skapelser är mer generiska och sticker inte ut speciellt mycket. Stephane som var mannen bakom Zags shaper kom av okänd anledning i konflikt med ägarna av Zag och lämnade märket för en tid sedan. Han flyttade därefter över (eller grundade kanske?) till Ogso för 3-4 år sedan och märket börjar så smått ta för sig av uppmärksamheten, även om det är i begränsat omfång än så länge i Sverige. Sin vana trogen är herr Radiquet inte speciellt blygsam i sitt skidbyggande. Ogso idag känns som Zag när de basunerade ut sin närvaro en gång i tiden. Det är gott om uttalande om att alla andra har fel och att bara Ogso förstår hur man egentligen ska bygga skidor. Det ska vi snart tar reda på, men det står omedelbart klart att några skidor i deras line-up verkligen sticker ut jämfört med marknaden idag. Först ut på test ur Ogso-tältet blir turinriktade modellen Corbets i längden 187cm. Det är en ultralätt 112-mm:are upplyser representanten mig och när jag tar skidorna från stället känns den helt osannolikt lätt, speciellt i kombination med den Marker Alpinist som testparet är monterade med. Rockern är riktigt massiv i fronten. Då menar jag alltså RIKTIGT massiv och det är ingen slump att jag använder versaler. Sluthöjden på tiprockern påminner om första generationens DPS 112 RP, men med skillnaden att rockerkurvan nu går hela vägen in till tådelen av bindningen. Jag har i ärlighetens namn aldrig sett ett par så rockade skidor om jag undantar par som har böjts till “manuellt” i landningar i diken och diverse skravel. Corbets kommer förmodligen att åkas ut till att bli fullrockad när skidan är inåkt eftersom de flesta skidor ger sig en aning spannmässigt efter inåkning. Tailrockern är inte fullt lika hög, men det är ändå även här en tämligen rejäl rocker som går hela vägen in till hälen. Den platta ytan under foten är begränsad till i princip bindningens längd. Vi har alltså en bananrocker snäppet värre än gammalt gott mått och en extremt lätt vikt. Flexet är mer normalt och kan vare sig klassas som mjukt eller hårt, utan det är snarare ungefär medel. Kärnprofilen är också relativt standard. Jag har åkt på lätta skidor förut och jag har åkt på ordentligt fullrockade skidor förut, om än inte riktigt i den här kalibern i den aspekten. Men jag har aldrig testat någon skida som förenar dessa två element. Kan det verkligen gå att åka på något sånt här? Well… det beror på vem man frågar skulle jag säga. Den första skrån i återfrusen vårsnö som var mjuk igår eftermiddag, men är desto hårdare nu på morgonkvisten blir en brutal påminnelse om den viktgräns jag nämde ovan. Parametrar som en oförlåtande pinbindning, en superkrispig snökontakt och ett isbett som lyser helt med sin frånvaro samarbetar för att ge mig en nästintill skräckfylld upplevelse när jag som första manöver med skidorna sätter fart längs ett uppkört skråspår. Den vägen har jag innan tagit utan att ens fundera över lämpligheten samtliga dagar på plats innan testet. Jag tvingas med lätt panik i sinnet försöka tvärställa och få ner farten. Det skramlar, lever runt, hoppar, fladdrar och far helt utan ordning åt alla håll så fort farten ökar det minsta. Med lägre fart går det att ta sig fram utan dödsångest, men det gäller att hela tiden aktivt hålla ner farten för lägger det iväg är sladdgreppet väldigt begränsat och det tar tid att få stopp om man skulle behöva det. I uppkörd, men mjukare snö går det bättre, men det är fortfarande en ordentligt utmaning att behålla någon form av heder. Det är sannerligen ingen skida man åker under liften en vecka efter snöfall om syftet är att skaffa sig ett bra läge med damerna inför after-skin. Minsta slag får skidan att lämna sitt spår och när jag kör på nån liten isklump under snön som jag knappt märkte åken innan klangar det till så att man tror att det är ett betongfundament som har gömts under snön. Nej, med den här skidan gäller det att leta upp jämn och/eller orörd snö. Det är inga problem för dagen och jag hittar en orörd slänt där Ogson får gå med mer fria tyglar. Plötsligt är oron som bortblåst och här förstår jag tanken bakom skidan. Den direkta och hårda snökontakten ger här en oerhörd underhållande feedback och man känner minsta strukturförändring i snön. Från mjukt fluff och över ett krön till lite lätt vågig en aning vindpåverkad frasig kallsnö och skidan talar direkt om att snön har förändrat sig. Gillar du att känna minsta detalj av ett orört, mjukt underlag kan du förmodligen inte hitta en mer lämplig skida. Corbets är också svängvillig och den kraftiga rockern gör att den har en servostyrning som inte aldrig återfinns hos skidor med spann. Lär därtill en extremt låg vikt och det blir egenskaper som tillsammans gör skidan reptilsnabb vid riktningsförändringar. Jag kan inte undgå att tro att den här skidan sannolikt är mycket underhållande i åkning i perfekt puder i skog, något som dock inte testas den här gången. För en stund blir vi bästa kompisar, jag och Ogso Corbets och jag får några av mitt livs bästa mest närvarofyllda pudersvängar. Jag väcks dock snabbt ur den tillfälliga euforin av att jag korsar ett gårdagsspår som har blivit aningen hårt. Väckarklockan är aggressiv och omedelbar när den ena skidan slås ur sitt tänkta spår och jag lyckas med en paradräddning värdig en finalist VM i artistisk balett reda ut situationen med ett sidleds brysselsteg. Med andan i halsen slipper jag undan en ordentlig dos pulverschnee som andrafrukost. Jon blir intresserad av den karaktärsfulle fransosen efter min inlevelsefulla berättelse i liften på väg upp igen. Han är definitivt den mest drivne åkaren av oss båda och har ett större mod generellt sett. Han tar över skidan och släpper iväg den nedöver. Även han får jobba betänkligt i den uppspårade inledningen av åket, men han kan med sin bättre teknik på ett annat sätt hålla i knäna och gasa på. Trots detta ser man omedelbart att han får ta det tydligt lugnare än vanligt. Även han håller med om att skidan lever upp direkt när man kommer ut i ospårad snö, men Jon har aldrig varit något fan av direkt snökontakt och är det inte den här gången heller. För Jons del vore den enda anledningen att välja den här skidan att den är otroligt lätt, men samtidigt har en shape som är en riktig fatski. Prioriterar man lätt vikt på uppvägen och accepterar en fladdrigare upplevelse på vägen ner är Ogson en av de lättaste skidorna på marknaden med den här kombinationen av kraftig rocker och väl tilltagen midjebredd. Den är en god kontrast till alla konservativa turskidor där det på sin höjd rör sig om en gnutta tiprocker som läggs till en traditionell shape. Skidan testas även en sväng i pisterna när det ännu är jämnt och välpreparerat på morgonkvisten. Där går Ogsos Corbets helt ok och den klarar faktiskt betyg godkänt främst för att den INTE har något isgrepp att tala om. En så här odämpad och lätt skida ska helt enkelt inte ha ett bra bett. Då blir det svårkontrollerat och huggigt på fast underlag. Det går ändå inte att hantera ett bra sladdgrepp när det blir hårt och slagigt om man inte har någon dämpning som hanterar de vibrationer som då uppstår. Så Ogso har gjort helt rätt här när de har tagit ner vridstyvheten. Kortsvängar går som väntat lätt och smidigt och skidan är poppig, lätt och alert som inget annat vi har testat i breddklassen. Men det gäller att inte lägga för mycket tryck på skidan utan det krävs lätta fötter och koncentration för att hela tiden parera om det dyker upp ojämnheter. Sammanfattat gillar vi skidan trots de uppenbara svagheterna. Det är kul att se att Ogso vågar ta ut svängarna och ta fram en skida som kombinerar extremt lätt vikt med kanske marknadens kraftigaste rocker. I tider av alldeles för mycket likformighet sticker en sån här skida ut och skapar sin egen karaktär. Konservatismen är utbredd i branschen i övrigt nu för tiden, men just när det gäller topptursskidor är den i det närmaste allsmäktig med några få undantag. Det här är förmodligen den bästa skida som finns för turande när det är djup nysnö om du vill ha något riktigt lätt och brett på fötterna. Åker man enbart lätt och fluffig nysnö kommer den här skidan att ge dig svårslagna upplevelser av att nästan sväva ner genom terrängen. Om du däremot gör toppturer i Sverige eller några veckor efter snöfall och förväntar dig blandat underlag rekommenderar vi att du kliver upp några hundra gram i vikt. Minst. Men får du chansen att testa den här skidan på mjukt underlag ska du definitivt inte tacka nej. Friskt vågat, mycket vunnet Ogso, blir slutordet. [/QUOTE]
Verifiering
Skicka svar
Forum
Utrustning
Freeride - Skidor
->> MnO&Co:s Skidtest 2020 -<<
Tillbaka
Topp
