Köp & Sälj
Artiklar
Forum
Nya inlägg
Forumlista
Sök trådar
Medlemmar
Regler/Hjälp
Skidorter
Snödjup
Boende
Prylar
Video
Shop
Logga in
Bli medlem
Vad är nytt
Sök
Sök
Sök bara rubriker
Notera
Av:
Nya inlägg
Forumlista
Sök trådar
Medlemmar
Regler/Hjälp
Meny
Logga in
Bli medlem
Ladda ner Freeride som app
JavaScript är inaktiverat. För en bättre upplevelse, vänligen aktivera JavaScript i din webbläsare innan du fortsätter.
Du använder en gammal webbläsare. Den kanske inte visar den här eller andra webbplatser korrekt.
Du bör uppgradera eller använda en
alternativ webbläsare
.
Forum
Utrustning
Freeride - Skidor
->> MnO&Co:s Skidtest 2020 -<<
Svara på tråd
Meddelande
<blockquote data-quote="MnO" data-source="post: 1196212" data-attributes="member: 12152"><p><strong>Ogso Spencer 187cm (142-112-127, r=19m, 2250 gram)</strong></p><p>[ATTACH=full]1334[/ATTACH]</p><p>Efter den karaktärsfulla åkturen med Corbets får Ogso en ny chans. Det var kanske inte planen, men fransoserna har fått upp vårt intresse med deras vågade syn på skidbyggande. Nästa skida i stället heter Spencer. Det är exakt samma shape som Corbets, men nu i en glasfiberdominerad konstruktion och med en mer normal träkärna i aspekten vikt. Skidan har samma extrema rockerprofil med en platt sektion i botten och en även här då en MYCKET hög tiprocker och en nästan lika hög tailrocker. Den här är markant tyngre än Corbets och känns snarare förvånande tung vid första lyftet. Det står på skidan att den ska väga 2250 gram, men det är nog ett glädjemått med tanke på att skidan byggs med våtlayup där vikterna varierar en hel del. Jag skulle snarare säga att den ligger runt 2400 gram och tippen känns inte upplättad, vilket känns en aning omodernt. Shapen är som sagt densamma som Corbets, men upplevelsen är helt annorlunda. Det här är en riktigt stabil och välpresterande fullrocker som bettar bra i pisten och som känns trygg och säker i alla olika underlag som dyker upp framför spetsarna under testdagen. Jag gillar fullrockerns servostyrningskaraktär och det går att låta rockern och sidoskärningen ta över när vindpack eller skitsnö. Så länge det inte är alltför brant jobbar den sig igenom skräpsnö på ett sätt som en hybridspannad rocker-camber-rocker-skida inte klarar av. Såklart är den andra sidan av myntet en påtagligt orolig skida på platta skidor när det går undan den sista biten ner mot liften eller på transportsträckor. Men hur ofta åker man fort med platta skidor? I princip aldrig skulle jag säga. Det räcker att kanta det minsta lilla så lugnar skidan ner sig direkt. Helt lugn blir den dock aldrig i pisten, eftersom det är rejält portion av tippen som aldrig kommer i kontakt med snön. I pressad kortsväng känner man även tydligt hur det skakar i tailen, vilket känns ovant. Det är inte många skidor där man märker att tailen fladdrar. Överlag dock tycker jag att Ogso har lyckats riktigt, riktigt bra med sin s.k. Super Rocker och det är förfriskande att se att det är något märke som vågar kliva utanför den numera rådande standardnormen med en spannsektion, en tiprocker och en lätt tailrocker som hundratals andra skidor redan har. Fullrocker har sin plats och jag saknar verkligen ett utbud av fullrockers framförallt för den reaktiva känslan och för det sätt de hanterar dålig snö.</p><p></p><p>Spencer flyter på ett Hellbent-aktigt clownshoe-högt sätt där det nästan ser konstigt ut ibland med en tipp som ligger en decimeter över snön, även i lössnö. Rockern är riktigt bra i kallsnö som har fått ligga några dagar, men i partier i åkningen där det är riktigt djupt känner man att den möjligen är lite brant. Vi fick inte tillfälle att testa skidan i nyfallet puder, men erfarenhetsmässigt skulle jag säga att de tendenser som märks med en lätt bromsverkan av en väl brant rocker i ganska kompakt lössnö kommer att märkas mer när snön är nyfallen och djup. Det gäller särskilt i sådan snö som är så lätt och djup att man inte flyter oavsett vad man har på fötterna. Då tenderar branta och höga rockerkurvor att bli plogande och den risken finns här. </p><p></p><p>Skidan levererar runda, svepande lättansatta svängar i puder och är superlätt att åka med så länge det inte går alltför fort. Jag var inte i form att ladda ur helt under testdagarna som sagt på grund av en trilskande fotskada, men Spencers starka sida är puderåkning upp till medelfart, speciellt med original monteringspunkt. Rockern ger en reaktivitet som övergår i lätt nervositet när det går undan. Skidan är ganska vridstyv och det är inte helt lätt att slasha ut tailen i högre fart. Det krävs att man är en åkare som gillar att svänga mycket och hålla farten måttlig för att man ska uppskatta den här typen av rocker fullt ut. Med andra ord är det en direkt beskrivning på min profil som skidåkare och föga förvånande blir jag snart god polare med laggen.</p><p></p><p>Ogso har alltså fått till en lyckad rockerkurva, men monteringspunkten är det värre med. Ogso säger på sin sida att skidan har en ”freeride mounting point” och med detta menar de att man har fokuserat på flyt snarare än balans och den rekommenderade bootcenter-linjen sitter helt vansinnigt långt bak. -11,5cm från TC mäter jag den till med enkla mätverktyg och det är mycket längre bak än i princip allt annat av idag, med undantag för vissa Völkl. Det är idag allmänt känt att en bakflyttad monteringspunkt ger en inital känsla av flyt i låg fart i puder, men så fort farten ökar får man en orolig känsla av att skidan styr från tippen och det blir uttryckligen svårt att åka fort i lössnö eftersom skidan hela tiden vill dra in i sväng. Vissa riktigt duktiga åkare klarar av det ändå, men för dom allra flesta åkare är det en direkt fördel i puder att stå längre fram på skidan. Vid en framflyttad montering minskar kraften från framänden på skidan och bakändens inverkan ökar. Någonstans på vägen möts de båda kraftkomposanterna på ett lagom sätt och skidan känns neutralt balanserad och trygg i hög fart. Den punkten varierar från åkare till åkare och beror mycket på hur man får ner kraften i skidan och hur mycket plöstryck som används i svänginiteringen. Men den optimala monteringspunkten hamnar i princip aldrig på -11,5 cm från TC vågar jag påstå, oavsett vilken åkare man optimerar för. Med den tidigare testade lättviktaren Corbets upplevs inte monteringspunkten som extremt fel, förmodligen eftersom det är så mycket annat med skidan som påkallar uppmärksamhet. Och dessutom upplevs inte tippen som svårhanterlig eftersom den är så otroligt lätt. Med Spencer är det snarare tvärtom eftersom tippen känns tung och lång. Originalmonteringspunkten sitter helt enkelt fel som jag ser det och gör skidan väldigt svårt att ha att göra med när det går fort i puder. Det är naturligtvis inte så att det inte går att åka fort ändå, men tryggheten saknas och det blir onödigt svårt. När jag släpper iväg skidan och ska tvärställa för att ta ner farten hookar tippen alldeles för mycket för att det ska kännas bekvämt. Det blir den klassiska lösningen av sväng-sväng-sväääääng-elvaaaaa istället för att man tar kontroll över åket. </p><p></p><p>Som tur är har skidan hyrbindning och jag flyttar fram 4cm till -7 från TC. Förbättringen är massiv och omedelbar. Skidan blir plötsligt mycket lättare att hantera och jag upplever en kombination av kontroll och lekfullhet där jag kan låta skidan löpa i högre fart och sen runda upp ett par svängar med lätt slash för att bromsa upp en aning. Åkformen är som nämnts innan inte på topp vid testtillfället pga skador och då är det än viktigt att skidan inte tar över som befäl i åkningen. Efter justering av monteringspunkten är skidan fortfarande mycket svängvillig. Det är långt från en skida som ligger still i centerläget och avvaktar kommando, utan den vill hela tiden svänga, men det är inte med den där klart läskiga känslan av att något snart skär iväg som tidigare. Jag tar några rundor med skidan och nu hittar jag väldigt, väldigt rätt i väldigt, väldigt många lägen. Efterhand glömmer jag nästan bort vad jag har på fötterna och börjar leta terräng och underhållning på vägen ner istället. Det är ett mycket gott betyg på ett skidtest.</p><p></p><p>Sammanfattat är Ogso Spencer efter flytt av bindningen kliver in som en av favoriterna i testet. Man måste acceptera att den fladdrar en hel del på plana skidor i pisten pga den massiva rockern, men just den rockern är å andra sidan en av huvudanledningarna till att den skapar ren och skär underhållning utanför pisten. Enda missräkningen är den tunga tippen som i tider av honeycombinserts och upplättade tippar känns aningen seg i vängningarna trots en i övrigt rapp skida. Uppdatera den tippen, Ogso, justera monteringspunkten och ni har en vinnare.</p></blockquote><p></p>
[QUOTE="MnO, post: 1196212, member: 12152"] [B]Ogso Spencer 187cm (142-112-127, r=19m, 2250 gram)[/B] [ATTACH type="full" alt="Ogso Spencer.jpg"]1334[/ATTACH] Efter den karaktärsfulla åkturen med Corbets får Ogso en ny chans. Det var kanske inte planen, men fransoserna har fått upp vårt intresse med deras vågade syn på skidbyggande. Nästa skida i stället heter Spencer. Det är exakt samma shape som Corbets, men nu i en glasfiberdominerad konstruktion och med en mer normal träkärna i aspekten vikt. Skidan har samma extrema rockerprofil med en platt sektion i botten och en även här då en MYCKET hög tiprocker och en nästan lika hög tailrocker. Den här är markant tyngre än Corbets och känns snarare förvånande tung vid första lyftet. Det står på skidan att den ska väga 2250 gram, men det är nog ett glädjemått med tanke på att skidan byggs med våtlayup där vikterna varierar en hel del. Jag skulle snarare säga att den ligger runt 2400 gram och tippen känns inte upplättad, vilket känns en aning omodernt. Shapen är som sagt densamma som Corbets, men upplevelsen är helt annorlunda. Det här är en riktigt stabil och välpresterande fullrocker som bettar bra i pisten och som känns trygg och säker i alla olika underlag som dyker upp framför spetsarna under testdagen. Jag gillar fullrockerns servostyrningskaraktär och det går att låta rockern och sidoskärningen ta över när vindpack eller skitsnö. Så länge det inte är alltför brant jobbar den sig igenom skräpsnö på ett sätt som en hybridspannad rocker-camber-rocker-skida inte klarar av. Såklart är den andra sidan av myntet en påtagligt orolig skida på platta skidor när det går undan den sista biten ner mot liften eller på transportsträckor. Men hur ofta åker man fort med platta skidor? I princip aldrig skulle jag säga. Det räcker att kanta det minsta lilla så lugnar skidan ner sig direkt. Helt lugn blir den dock aldrig i pisten, eftersom det är rejält portion av tippen som aldrig kommer i kontakt med snön. I pressad kortsväng känner man även tydligt hur det skakar i tailen, vilket känns ovant. Det är inte många skidor där man märker att tailen fladdrar. Överlag dock tycker jag att Ogso har lyckats riktigt, riktigt bra med sin s.k. Super Rocker och det är förfriskande att se att det är något märke som vågar kliva utanför den numera rådande standardnormen med en spannsektion, en tiprocker och en lätt tailrocker som hundratals andra skidor redan har. Fullrocker har sin plats och jag saknar verkligen ett utbud av fullrockers framförallt för den reaktiva känslan och för det sätt de hanterar dålig snö. Spencer flyter på ett Hellbent-aktigt clownshoe-högt sätt där det nästan ser konstigt ut ibland med en tipp som ligger en decimeter över snön, även i lössnö. Rockern är riktigt bra i kallsnö som har fått ligga några dagar, men i partier i åkningen där det är riktigt djupt känner man att den möjligen är lite brant. Vi fick inte tillfälle att testa skidan i nyfallet puder, men erfarenhetsmässigt skulle jag säga att de tendenser som märks med en lätt bromsverkan av en väl brant rocker i ganska kompakt lössnö kommer att märkas mer när snön är nyfallen och djup. Det gäller särskilt i sådan snö som är så lätt och djup att man inte flyter oavsett vad man har på fötterna. Då tenderar branta och höga rockerkurvor att bli plogande och den risken finns här. Skidan levererar runda, svepande lättansatta svängar i puder och är superlätt att åka med så länge det inte går alltför fort. Jag var inte i form att ladda ur helt under testdagarna som sagt på grund av en trilskande fotskada, men Spencers starka sida är puderåkning upp till medelfart, speciellt med original monteringspunkt. Rockern ger en reaktivitet som övergår i lätt nervositet när det går undan. Skidan är ganska vridstyv och det är inte helt lätt att slasha ut tailen i högre fart. Det krävs att man är en åkare som gillar att svänga mycket och hålla farten måttlig för att man ska uppskatta den här typen av rocker fullt ut. Med andra ord är det en direkt beskrivning på min profil som skidåkare och föga förvånande blir jag snart god polare med laggen. Ogso har alltså fått till en lyckad rockerkurva, men monteringspunkten är det värre med. Ogso säger på sin sida att skidan har en ”freeride mounting point” och med detta menar de att man har fokuserat på flyt snarare än balans och den rekommenderade bootcenter-linjen sitter helt vansinnigt långt bak. -11,5cm från TC mäter jag den till med enkla mätverktyg och det är mycket längre bak än i princip allt annat av idag, med undantag för vissa Völkl. Det är idag allmänt känt att en bakflyttad monteringspunkt ger en inital känsla av flyt i låg fart i puder, men så fort farten ökar får man en orolig känsla av att skidan styr från tippen och det blir uttryckligen svårt att åka fort i lössnö eftersom skidan hela tiden vill dra in i sväng. Vissa riktigt duktiga åkare klarar av det ändå, men för dom allra flesta åkare är det en direkt fördel i puder att stå längre fram på skidan. Vid en framflyttad montering minskar kraften från framänden på skidan och bakändens inverkan ökar. Någonstans på vägen möts de båda kraftkomposanterna på ett lagom sätt och skidan känns neutralt balanserad och trygg i hög fart. Den punkten varierar från åkare till åkare och beror mycket på hur man får ner kraften i skidan och hur mycket plöstryck som används i svänginiteringen. Men den optimala monteringspunkten hamnar i princip aldrig på -11,5 cm från TC vågar jag påstå, oavsett vilken åkare man optimerar för. Med den tidigare testade lättviktaren Corbets upplevs inte monteringspunkten som extremt fel, förmodligen eftersom det är så mycket annat med skidan som påkallar uppmärksamhet. Och dessutom upplevs inte tippen som svårhanterlig eftersom den är så otroligt lätt. Med Spencer är det snarare tvärtom eftersom tippen känns tung och lång. Originalmonteringspunkten sitter helt enkelt fel som jag ser det och gör skidan väldigt svårt att ha att göra med när det går fort i puder. Det är naturligtvis inte så att det inte går att åka fort ändå, men tryggheten saknas och det blir onödigt svårt. När jag släpper iväg skidan och ska tvärställa för att ta ner farten hookar tippen alldeles för mycket för att det ska kännas bekvämt. Det blir den klassiska lösningen av sväng-sväng-sväääääng-elvaaaaa istället för att man tar kontroll över åket. Som tur är har skidan hyrbindning och jag flyttar fram 4cm till -7 från TC. Förbättringen är massiv och omedelbar. Skidan blir plötsligt mycket lättare att hantera och jag upplever en kombination av kontroll och lekfullhet där jag kan låta skidan löpa i högre fart och sen runda upp ett par svängar med lätt slash för att bromsa upp en aning. Åkformen är som nämnts innan inte på topp vid testtillfället pga skador och då är det än viktigt att skidan inte tar över som befäl i åkningen. Efter justering av monteringspunkten är skidan fortfarande mycket svängvillig. Det är långt från en skida som ligger still i centerläget och avvaktar kommando, utan den vill hela tiden svänga, men det är inte med den där klart läskiga känslan av att något snart skär iväg som tidigare. Jag tar några rundor med skidan och nu hittar jag väldigt, väldigt rätt i väldigt, väldigt många lägen. Efterhand glömmer jag nästan bort vad jag har på fötterna och börjar leta terräng och underhållning på vägen ner istället. Det är ett mycket gott betyg på ett skidtest. Sammanfattat är Ogso Spencer efter flytt av bindningen kliver in som en av favoriterna i testet. Man måste acceptera att den fladdrar en hel del på plana skidor i pisten pga den massiva rockern, men just den rockern är å andra sidan en av huvudanledningarna till att den skapar ren och skär underhållning utanför pisten. Enda missräkningen är den tunga tippen som i tider av honeycombinserts och upplättade tippar känns aningen seg i vängningarna trots en i övrigt rapp skida. Uppdatera den tippen, Ogso, justera monteringspunkten och ni har en vinnare. [/QUOTE]
Verifiering
Skicka svar
Forum
Utrustning
Freeride - Skidor
->> MnO&Co:s Skidtest 2020 -<<
Tillbaka
Topp