Köp & Sälj
Artiklar
Forum
Nya inlägg
Forumlista
Sök trådar
Medlemmar
Regler/Hjälp
Skidorter
Snödjup
Boende
Prylar
Video
Shop
Logga in
Bli medlem
Vad är nytt
Sök
Sök
Sök bara rubriker
Notera
Av:
Nya inlägg
Forumlista
Sök trådar
Medlemmar
Regler/Hjälp
Meny
Logga in
Bli medlem
Ladda ner Freeride som app
JavaScript är inaktiverat. För en bättre upplevelse, vänligen aktivera JavaScript i din webbläsare innan du fortsätter.
Du använder en gammal webbläsare. Den kanske inte visar den här eller andra webbplatser korrekt.
Du bör uppgradera eller använda en
alternativ webbläsare
.
Forum
Utrustning
Freeride - Skidor
->> MnO&Co:s Skidtest 2020 -<<
Svara på tråd
Meddelande
<blockquote data-quote="MnO" data-source="post: 1196214" data-attributes="member: 12152"><p><strong>Line Pescado 180cm (158-125-144, r=19m, 1950 gram)</strong></p><p><img src="https://www.freeride.se/img/review/original/18478_pic1b.jpg" alt="" class="fr-fic fr-dii fr-draggable " data-size="" style="" /></p><p>Nästa skida ut för prövning blir Lines breda fishtail Pescado. Det är en skida som har funnits ett antal år på marknaden och som har dragits med hållbarhetsproblem, främst relaterat till Lines val att bygga den med sidewalls av bambu. Snyggt må det vara, men reklamationsfrekvensen har varit orimligt hög. Därför är det glädjande att se att Line till 2020 väljer att gå över till traditionella sidewalls av beprövad ABS-plast .Skidan är bred och kort och har mycket skärning och en rejäl fishtail i aktern. Utseendemässigt är Pescado onekligen en shape som sticker ut i ett annars relativt likformigt utbud. Intrycket av skidan är att det är en modell som knappast har stressats fram inför någon produktions eller mäss-deadline, utan det är snarare en skida som förefaller ha legat lite i bakgrunden i tankarna hos skaparen Eric Pollard i ett antal år. Sen när det väl fanns tid genomfördes framtagningen som ett engångsprojekt. Lines huvudlinjer har uppdateras löpande, men Pescado är nu inne på sitt tredje år i samma utförande om än med annan grafik och en mer hållbar konstruktion. </p><p></p><p></p><p>I tider när 105-108 har blivit det nya svarta är man numera lite ovan vid skidor över 120mm, så Pescado känns påtagligt bred när jag kliver i den och stakar bort mot liften. Viktmässigt känns den dock riktigt smidig och lätt med för formatet låga 1950 gram och längden är beskedliga 180cm. Det är få gånger jag har känt samma osäkerhet inför vad som väntar som inför det första åket med Pescado. Oron visar sig direkt vara helt obefogad. Pescado ser väldigt unik ut, men den är lätt att hantera och förvånar åt det positiva hållet direkt från första metern. Den skrå som jag strax innan hade haft stora problem med när jag hade Ogso Corbets på fötterna känns nu som att glida fram till släpliften i barnbacken trots att farten förmodligen är dubbelt så hög. Och den uppkörda slänt som nyss var en rejäl utmaning känns plötsligt nästan nypistad. Skidan styr in med fronten och reagerar bäst på gammalt gott plöstryck och sen följer en snäll tail som när som helst kan pressas ut i sladd, till synes oavsett vad det är för underlag. Vindpack och småskare över krönet? Vart tog det vägen? Den svårare snön är kvar där den var förut, men utmaningen att bemästra den är som bortblåst. Skillnaden i skitsnöhantering är verkligen enorm om man jämför med de i testskaran som är sämst i den aspekten. Pescado fullständigt briljerar i de svårare partierna.</p><p></p><p>Plötsligt uppenbarar sig en insikt i att jag har låtit marknaden påverka mig i hur jag ser på bredd på skidor. Alla ska ju ha 105mm nu och även jag kittade upp med 108mm-skidor inför den här säsongen. Det ska ju gå till allt. Det tror jag till och med själv. 125mm?? Hur kan det funka? Svaret är enkelt: Jag har glömt hur gott det smakar med bredd och åken med Pescado blir en oehört trivsam påminnelse om hur det ligger till i praktiken. Och även det såklart inte är något jag erkänner för Jon i liften är det befriande att för en stund få köra med lite klassisk 90-tals plöstryck utan att skidan protesterar... Mittmonterat, stå mitt på och kanta med benet och jadajada. Jag är skolad med plöstryck och när en skida som premierar det klickas i mina bindningar och presterar på det sättet Pescado gör känns det som att komma hem. Är man gammal(utläses rutinerad) så är man, det får jag konstatera.</p><p></p><p>Sanning nr 2 för dagen blir att man inte kan föringa fördelen av någon någon centimeter eller två extra i bredd när man åker utanför pisten, oavsett om det är puder eller skitsnö. Jag hade glömt det. Erkännes. Pescado återuppväcker den sanningen för mig paketerat i ett mjukt inslaget paket av kontroll och hanterbarhet i teståkets svåraste partier. Snökontakten är len och välpolerad och hela skidan känns mjuk och snäll på ett sätt som förvånar med tanke på hur stor den faktiskt är. Jag saknar lite poppighet och reaktivitet, men det får man ju sällan uppleva med 125mm under foten. Å andra sidan ger lugnet en trygghet i skitsnö som är väldigt mycket värd, så det är en avvägning. </p><p></p><p>I avsnitt av orört är den fortfarande bra, men inte lika framträdande. Det är väldigt många skidor i samlingen som går riktigt, riktigt bra i orörd kallsnö så konkurrensen är stor där. Jag tycker som sagt att snökontakten hos Pescado är lite väl filtrerad och sammetslen för att vara en upplevelseskida för puder och bredden gör den såklart aningen sävlig i kantning, även när underlaget är mjukt. Det är lätt att trycka till och riktigt runda upp svängar i puder på ett surfaktigt sätt och det finns en lekfullhet i svängreaktionen i botten även om skidan aldrig känns spänstig. Den här skidan gör det så lätt det någonsin blir att göra som Pollard och slasha vinddrivor.</p><p></p><p>När jag åker in i pisten kommer nästa överraskning. Vid kantning går skidan rakt in i ett riktigt spårsäkert skär. Skärningen är kort och ganska aggressiv och jag rundar upp skärande sväng efter skärande sväng även över riktigt hårda partier. Greppet är otroligt bra med tanke på hur skidan ser ut. Det här är definitivt ingen skida som bara kan köras i puder. Visst blir svängväxlingarna lite sega och bredden känns även i sladd, men det går långt mycket bättre i pisten än vad jag hade kunnat drömma om. Det vore inte några som helst problem att åka en hel alpvecka på Pescado, så länge fokus ligger på utpist. </p><p></p><p>Jon tar över skidan och hamnar inte alls lika rätt. Han är snarare en åkare som gillar centermonterat och han driver inte in i svängen med plöstryck överhuvudtaget. Han håller med om att den är fantastisk för att åka i svår snö i moderat fart, men upplever den att den tar för mycket kommando i början av svängen istället för att, tex som Anima eller Opinion, avvakta input. Han upplever även tailen som för mjuk och frånvarande och hittar inte stödet på det sätt han eftersträvar. Erik Pollards ord “This is not a ski for everyone, but some will really fall in love with it” känns mycket träffande. Jag personligen gillar den otroligt mycket. Faktiskt så mycket att jag reda har kompletterat skidgarderoben med ett par, medan Jon konstaterar att shapen är lite kul, men den passar inte honom. Det här är en skida som vi tror passar bäst till lite äldre åkare som är skolade på gamla goda raklagg och som innerst inne vet att de egentligen är plöstrycksåkare. Pescado blir för mig, MnO, testets stora överraskning och den delar förstaplatsen med Atomic Bent Chetler 120.</p></blockquote><p></p>
[QUOTE="MnO, post: 1196214, member: 12152"] [B]Line Pescado 180cm (158-125-144, r=19m, 1950 gram)[/B] [IMG]https://www.freeride.se/img/review/original/18478_pic1b.jpg[/IMG] Nästa skida ut för prövning blir Lines breda fishtail Pescado. Det är en skida som har funnits ett antal år på marknaden och som har dragits med hållbarhetsproblem, främst relaterat till Lines val att bygga den med sidewalls av bambu. Snyggt må det vara, men reklamationsfrekvensen har varit orimligt hög. Därför är det glädjande att se att Line till 2020 väljer att gå över till traditionella sidewalls av beprövad ABS-plast .Skidan är bred och kort och har mycket skärning och en rejäl fishtail i aktern. Utseendemässigt är Pescado onekligen en shape som sticker ut i ett annars relativt likformigt utbud. Intrycket av skidan är att det är en modell som knappast har stressats fram inför någon produktions eller mäss-deadline, utan det är snarare en skida som förefaller ha legat lite i bakgrunden i tankarna hos skaparen Eric Pollard i ett antal år. Sen när det väl fanns tid genomfördes framtagningen som ett engångsprojekt. Lines huvudlinjer har uppdateras löpande, men Pescado är nu inne på sitt tredje år i samma utförande om än med annan grafik och en mer hållbar konstruktion. I tider när 105-108 har blivit det nya svarta är man numera lite ovan vid skidor över 120mm, så Pescado känns påtagligt bred när jag kliver i den och stakar bort mot liften. Viktmässigt känns den dock riktigt smidig och lätt med för formatet låga 1950 gram och längden är beskedliga 180cm. Det är få gånger jag har känt samma osäkerhet inför vad som väntar som inför det första åket med Pescado. Oron visar sig direkt vara helt obefogad. Pescado ser väldigt unik ut, men den är lätt att hantera och förvånar åt det positiva hållet direkt från första metern. Den skrå som jag strax innan hade haft stora problem med när jag hade Ogso Corbets på fötterna känns nu som att glida fram till släpliften i barnbacken trots att farten förmodligen är dubbelt så hög. Och den uppkörda slänt som nyss var en rejäl utmaning känns plötsligt nästan nypistad. Skidan styr in med fronten och reagerar bäst på gammalt gott plöstryck och sen följer en snäll tail som när som helst kan pressas ut i sladd, till synes oavsett vad det är för underlag. Vindpack och småskare över krönet? Vart tog det vägen? Den svårare snön är kvar där den var förut, men utmaningen att bemästra den är som bortblåst. Skillnaden i skitsnöhantering är verkligen enorm om man jämför med de i testskaran som är sämst i den aspekten. Pescado fullständigt briljerar i de svårare partierna. Plötsligt uppenbarar sig en insikt i att jag har låtit marknaden påverka mig i hur jag ser på bredd på skidor. Alla ska ju ha 105mm nu och även jag kittade upp med 108mm-skidor inför den här säsongen. Det ska ju gå till allt. Det tror jag till och med själv. 125mm?? Hur kan det funka? Svaret är enkelt: Jag har glömt hur gott det smakar med bredd och åken med Pescado blir en oehört trivsam påminnelse om hur det ligger till i praktiken. Och även det såklart inte är något jag erkänner för Jon i liften är det befriande att för en stund få köra med lite klassisk 90-tals plöstryck utan att skidan protesterar... Mittmonterat, stå mitt på och kanta med benet och jadajada. Jag är skolad med plöstryck och när en skida som premierar det klickas i mina bindningar och presterar på det sättet Pescado gör känns det som att komma hem. Är man gammal(utläses rutinerad) så är man, det får jag konstatera. Sanning nr 2 för dagen blir att man inte kan föringa fördelen av någon någon centimeter eller två extra i bredd när man åker utanför pisten, oavsett om det är puder eller skitsnö. Jag hade glömt det. Erkännes. Pescado återuppväcker den sanningen för mig paketerat i ett mjukt inslaget paket av kontroll och hanterbarhet i teståkets svåraste partier. Snökontakten är len och välpolerad och hela skidan känns mjuk och snäll på ett sätt som förvånar med tanke på hur stor den faktiskt är. Jag saknar lite poppighet och reaktivitet, men det får man ju sällan uppleva med 125mm under foten. Å andra sidan ger lugnet en trygghet i skitsnö som är väldigt mycket värd, så det är en avvägning. I avsnitt av orört är den fortfarande bra, men inte lika framträdande. Det är väldigt många skidor i samlingen som går riktigt, riktigt bra i orörd kallsnö så konkurrensen är stor där. Jag tycker som sagt att snökontakten hos Pescado är lite väl filtrerad och sammetslen för att vara en upplevelseskida för puder och bredden gör den såklart aningen sävlig i kantning, även när underlaget är mjukt. Det är lätt att trycka till och riktigt runda upp svängar i puder på ett surfaktigt sätt och det finns en lekfullhet i svängreaktionen i botten även om skidan aldrig känns spänstig. Den här skidan gör det så lätt det någonsin blir att göra som Pollard och slasha vinddrivor. När jag åker in i pisten kommer nästa överraskning. Vid kantning går skidan rakt in i ett riktigt spårsäkert skär. Skärningen är kort och ganska aggressiv och jag rundar upp skärande sväng efter skärande sväng även över riktigt hårda partier. Greppet är otroligt bra med tanke på hur skidan ser ut. Det här är definitivt ingen skida som bara kan köras i puder. Visst blir svängväxlingarna lite sega och bredden känns även i sladd, men det går långt mycket bättre i pisten än vad jag hade kunnat drömma om. Det vore inte några som helst problem att åka en hel alpvecka på Pescado, så länge fokus ligger på utpist. Jon tar över skidan och hamnar inte alls lika rätt. Han är snarare en åkare som gillar centermonterat och han driver inte in i svängen med plöstryck överhuvudtaget. Han håller med om att den är fantastisk för att åka i svår snö i moderat fart, men upplever den att den tar för mycket kommando i början av svängen istället för att, tex som Anima eller Opinion, avvakta input. Han upplever även tailen som för mjuk och frånvarande och hittar inte stödet på det sätt han eftersträvar. Erik Pollards ord “This is not a ski for everyone, but some will really fall in love with it” känns mycket träffande. Jag personligen gillar den otroligt mycket. Faktiskt så mycket att jag reda har kompletterat skidgarderoben med ett par, medan Jon konstaterar att shapen är lite kul, men den passar inte honom. Det här är en skida som vi tror passar bäst till lite äldre åkare som är skolade på gamla goda raklagg och som innerst inne vet att de egentligen är plöstrycksåkare. Pescado blir för mig, MnO, testets stora överraskning och den delar förstaplatsen med Atomic Bent Chetler 120. [/QUOTE]
Verifiering
Skicka svar
Forum
Utrustning
Freeride - Skidor
->> MnO&Co:s Skidtest 2020 -<<
Tillbaka
Topp
