Köp & Sälj
Artiklar
Forum
Nya inlägg
Forumlista
Sök trådar
Medlemmar
Regler/Hjälp
Skidorter
Snödjup
Boende
Prylar
Video
Shop
Logga in
Bli medlem
Vad är nytt
Sök
Sök
Sök bara rubriker
Notera
Av:
Nya inlägg
Forumlista
Sök trådar
Medlemmar
Regler/Hjälp
Meny
Logga in
Bli medlem
Ladda ner Freeride som app
JavaScript är inaktiverat. För en bättre upplevelse, vänligen aktivera JavaScript i din webbläsare innan du fortsätter.
Du använder en gammal webbläsare. Den kanske inte visar den här eller andra webbplatser korrekt.
Du bör uppgradera eller använda en
alternativ webbläsare
.
Forum
Utrustning
Freeride - Skidor
->> MnO&Co:s Skidtest 2020 -<<
Svara på tråd
Meddelande
<blockquote data-quote="MnO" data-source="post: 1196218" data-attributes="member: 12152"><p><strong>Monck Custom FR 117 Carbon 189cm - flex 2, (142-117-130, r=22m, 2030 gram)</strong></p><p>[ATTACH=full]1335[/ATTACH]</p><p>Inget skidtest är komplett utan ett gäng bohemer med vadmalsmössor och vi behöver inte leta länge innan vi får syn på grabbarna på Monck skis. Det är ett skidbyggande företag som är inriktat på att tillverka skidor som anpassas efter kunden. De har dock ett grundsortiment modeller som tillverkas i serie på vanligt sätt till ett lite lägre pris. På customsidan är grundmodell, flexmönster, topsheet och i viss mån material valbart. Vid en beställning diskuteras kundens individuella behov och skidbyggaren och kunden kommer gemensamt fram till hur just det aktuella paret ska byggas. Helt fritt är det alltså inte, men det ska alltså i alla fall i teorin gå att få en skida som är anpassad i många parametrar efter dina egna önskemål. Det hinns såklart inte med på ett skidtest, utan här testas en skida ur deras ordinarie sortiment. Jag har en kortare dialog med representanterna och de rekommenderar FR117 Carbon, vilket är en skida med en utpräglat mjuk tail och 117mm under foten. Den har i princip 50/50 i kolfiber/glasfiberblandning och ett topsheet av olika påkostade trämaterial. Skidan är riktigt snygg om man gillar träfärgade skidor med klarlack. Bygget andas handarbete och exklusivitet. Den här hade gjort sig riktigt bra på axeln när man är ute och afterskivandrar och försöker se ut som att man kan åka i byn i St Anton eller Åre.</p><p></p><p>Jag kommer ungefär en halv sväng ner i pisten med den här skidan innan jag konstaterar att det är något som inte stämmer. Frontbettet framför bindningen är fullkomligt vulgärt. Greppet i tailen är noll. Det ger en skida som är EXTREMT svåråkt och jag kommer 50m innan jag seriöst funderar på att gå upp igen och ta gondolen ner. Det här blir ett tufft åk, det står redan klart… Jag försöker och försöker ställa om åkningen, men det funkar bara inte i pisten. Det blir att snedda in i offpisten istället. Vad som helst bara för att slippa obalansen i skäret. Där går det lättare eftersom underlaget är mjukt och inte bryr sig om kantgrepp. Men så kommer jag ner i ett uppåkt fastare parti och då havererar det igen. Det känns som skidan är helt ohängd i framdelen och hängd 5 grader i bakdelen. I puder går den dock bra, men jag vågar inte släppa iväg den alls eftersom jag vet att det är lite fastare i outrunet där spåren samlas ihop. Jag gör bedömningen att sannolikheten för ond bråd död är nära 100% om jag skulle komma med fart ut på den hårda flacken efter puderslänten. Det var länge sedan jag testade en så felbalanserad skida. Jag åberopar skaderisk och Jon kommer som en räddande bergsängel och tar över. Han är precis lika hård i bedömningen. ”Underhållande värdelös” blir domen i stolliften. Den här skidan skulle aldrig ha ställts ut i testsortimentet. Dom kan omöjligen ha testat den innan. Det kan vara nån feltrimning över natten i nån lokal sportbutik eller nåt sånt kanske, men det kan jag inte svara på. Tyvärr Monck. Släpper man ut en sån här skida på marknaden har man inte arbetat igenom sitt sortiment tillräckligt. Precis kass. Jons slutkommentar vid återlämningen känns dräpande men given: "Don´t quit your day jobs guys."</p><p></p><p><strong></strong></p><p><strong>Nordica Enforcer Free 110, 191cm (140 / 110 / 129, r=18,5m@185cm, vikt okänd)</strong></p><p></p><p><img src="https://www.freeride.se/img/review/original/18251_pic1b.jpg" alt="" class="fr-fic fr-dii fr-draggable " data-size="" style="" /></p><p></p><p>Nordica är ett företag som envist har undvikit marknadstrycket att reducera vikter på skidor. I alla fall ur ett externt perspektiv även om dom slänger sig med termer som ”More power - less weight” vid enstaka tillfällen känns det mer som något de skriver för att man borde göra det än att dom verkligen menar det. Skidor ska pressas i glasfiber och metall och inget jävla trams, säger förmodligen Nordica när dörrarna är stängda. Lättåkta Patron var bara en tillfällig svacka. Enforcerlinjen är rejäla doningar rakt igenom och Free 110 är inget undantag. Visst, Free ska vara lite lättare och Nordica kallar konstruktionen för upplättad med benämningen Energy2 som ska innehålla lättare trä, men lättare innebär inte lätt om man utgår från något av det tyngsta på marknaden. Enforcer Free 110 är fortfarande en riktigt bastant pjäs som ger vibbar av den gamla Helldorado, även om den inte är närmelsevis lika extremtung. Flexet är också av klassen rejält styvt.</p><p></p><p>I jämförelse med allt annat vi testar den här gången är Enforcer 110 Free i särklass tyngst och stabilast. I pudret känns det som att åka på två stenhårda plankor och snön verkar inte påverka skidan något överhuvudtaget. Stabiliteten är i toppklass, men varken jag eller Jon orkar med att bemästra den i uppkört där man annars hade behövt stabiliteten som mest. Jag hittar ingen dynamik alls och den känns alldeles för hård och ännu mer alldeles för tung. Svingvikten är riktigt massiv jämfört med det man är van vid och då särskilt i den 191cm långa version som vi testar här. Det här känns som en skida från 2005 snarare än 2020, men samtidigt är det en skida som blir mer och mer unik på marknaden. För en kraftfull åkare som väger 100kg och är 190+ lång är det här en av få alternativ i en allt smalare marknadssektor. För mig på 80kg och Jon med knappa 75 blir det en skida som man hade önskat att man behövde och kunde bemästra. I verkligheten är det mil ifrån både i teknik, styrka och vikt och det blir enbart jobbigt. Mjölksyran rinner ur öronen så fort det stökar till sig och även om den fungerar ok i bra snö känns den som ett järnankare.</p><p></p><p>I pisten går det bättre, men även där känns skidan onödigt biffig. Det är där inga problem att dra på i skär och kortsväng fungerar någorlunda, men det är med en kraftinsats som inte går att upprätthålla ens ett helt åk med alpfallhöjder. En Sälenpist på 300 höjdmeter hade känts mer lagom och då hade man kunnat sätta in bettskenan och dra på fullt ett par åk, men inte ens där hade jag orkat med en heldag. Här på testet växlas det ner i tempo och åken blir ren transport. Slutsatsen blir att Nordica Enforcer 110 kräver mer vikt, kraftigare ben och en köttigare teknik än vad vi som testare lyckades uppbringa den här gången. Konstruktionen är för biffig för en 110mm:s skida för de allra flesta. Däremot hade den förmodligen passat alldeles utmärkt i en lite smalare skida. Vi avslutar med att önska att vi hade pallat ladda ur Enforcer, men får ödmjukt erkänna att vi inte platsar i den åkarkatergorin.</p></blockquote><p></p>
[QUOTE="MnO, post: 1196218, member: 12152"] [B]Monck Custom FR 117 Carbon 189cm - flex 2, (142-117-130, r=22m, 2030 gram)[/B] [ATTACH type="full"]1335[/ATTACH] Inget skidtest är komplett utan ett gäng bohemer med vadmalsmössor och vi behöver inte leta länge innan vi får syn på grabbarna på Monck skis. Det är ett skidbyggande företag som är inriktat på att tillverka skidor som anpassas efter kunden. De har dock ett grundsortiment modeller som tillverkas i serie på vanligt sätt till ett lite lägre pris. På customsidan är grundmodell, flexmönster, topsheet och i viss mån material valbart. Vid en beställning diskuteras kundens individuella behov och skidbyggaren och kunden kommer gemensamt fram till hur just det aktuella paret ska byggas. Helt fritt är det alltså inte, men det ska alltså i alla fall i teorin gå att få en skida som är anpassad i många parametrar efter dina egna önskemål. Det hinns såklart inte med på ett skidtest, utan här testas en skida ur deras ordinarie sortiment. Jag har en kortare dialog med representanterna och de rekommenderar FR117 Carbon, vilket är en skida med en utpräglat mjuk tail och 117mm under foten. Den har i princip 50/50 i kolfiber/glasfiberblandning och ett topsheet av olika påkostade trämaterial. Skidan är riktigt snygg om man gillar träfärgade skidor med klarlack. Bygget andas handarbete och exklusivitet. Den här hade gjort sig riktigt bra på axeln när man är ute och afterskivandrar och försöker se ut som att man kan åka i byn i St Anton eller Åre. Jag kommer ungefär en halv sväng ner i pisten med den här skidan innan jag konstaterar att det är något som inte stämmer. Frontbettet framför bindningen är fullkomligt vulgärt. Greppet i tailen är noll. Det ger en skida som är EXTREMT svåråkt och jag kommer 50m innan jag seriöst funderar på att gå upp igen och ta gondolen ner. Det här blir ett tufft åk, det står redan klart… Jag försöker och försöker ställa om åkningen, men det funkar bara inte i pisten. Det blir att snedda in i offpisten istället. Vad som helst bara för att slippa obalansen i skäret. Där går det lättare eftersom underlaget är mjukt och inte bryr sig om kantgrepp. Men så kommer jag ner i ett uppåkt fastare parti och då havererar det igen. Det känns som skidan är helt ohängd i framdelen och hängd 5 grader i bakdelen. I puder går den dock bra, men jag vågar inte släppa iväg den alls eftersom jag vet att det är lite fastare i outrunet där spåren samlas ihop. Jag gör bedömningen att sannolikheten för ond bråd död är nära 100% om jag skulle komma med fart ut på den hårda flacken efter puderslänten. Det var länge sedan jag testade en så felbalanserad skida. Jag åberopar skaderisk och Jon kommer som en räddande bergsängel och tar över. Han är precis lika hård i bedömningen. ”Underhållande värdelös” blir domen i stolliften. Den här skidan skulle aldrig ha ställts ut i testsortimentet. Dom kan omöjligen ha testat den innan. Det kan vara nån feltrimning över natten i nån lokal sportbutik eller nåt sånt kanske, men det kan jag inte svara på. Tyvärr Monck. Släpper man ut en sån här skida på marknaden har man inte arbetat igenom sitt sortiment tillräckligt. Precis kass. Jons slutkommentar vid återlämningen känns dräpande men given: "Don´t quit your day jobs guys." [B] Nordica Enforcer Free 110, 191cm (140 / 110 / 129, r=18,5m@185cm, vikt okänd)[/B] [IMG]https://www.freeride.se/img/review/original/18251_pic1b.jpg[/IMG] Nordica är ett företag som envist har undvikit marknadstrycket att reducera vikter på skidor. I alla fall ur ett externt perspektiv även om dom slänger sig med termer som ”More power - less weight” vid enstaka tillfällen känns det mer som något de skriver för att man borde göra det än att dom verkligen menar det. Skidor ska pressas i glasfiber och metall och inget jävla trams, säger förmodligen Nordica när dörrarna är stängda. Lättåkta Patron var bara en tillfällig svacka. Enforcerlinjen är rejäla doningar rakt igenom och Free 110 är inget undantag. Visst, Free ska vara lite lättare och Nordica kallar konstruktionen för upplättad med benämningen Energy2 som ska innehålla lättare trä, men lättare innebär inte lätt om man utgår från något av det tyngsta på marknaden. Enforcer Free 110 är fortfarande en riktigt bastant pjäs som ger vibbar av den gamla Helldorado, även om den inte är närmelsevis lika extremtung. Flexet är också av klassen rejält styvt. I jämförelse med allt annat vi testar den här gången är Enforcer 110 Free i särklass tyngst och stabilast. I pudret känns det som att åka på två stenhårda plankor och snön verkar inte påverka skidan något överhuvudtaget. Stabiliteten är i toppklass, men varken jag eller Jon orkar med att bemästra den i uppkört där man annars hade behövt stabiliteten som mest. Jag hittar ingen dynamik alls och den känns alldeles för hård och ännu mer alldeles för tung. Svingvikten är riktigt massiv jämfört med det man är van vid och då särskilt i den 191cm långa version som vi testar här. Det här känns som en skida från 2005 snarare än 2020, men samtidigt är det en skida som blir mer och mer unik på marknaden. För en kraftfull åkare som väger 100kg och är 190+ lång är det här en av få alternativ i en allt smalare marknadssektor. För mig på 80kg och Jon med knappa 75 blir det en skida som man hade önskat att man behövde och kunde bemästra. I verkligheten är det mil ifrån både i teknik, styrka och vikt och det blir enbart jobbigt. Mjölksyran rinner ur öronen så fort det stökar till sig och även om den fungerar ok i bra snö känns den som ett järnankare. I pisten går det bättre, men även där känns skidan onödigt biffig. Det är där inga problem att dra på i skär och kortsväng fungerar någorlunda, men det är med en kraftinsats som inte går att upprätthålla ens ett helt åk med alpfallhöjder. En Sälenpist på 300 höjdmeter hade känts mer lagom och då hade man kunnat sätta in bettskenan och dra på fullt ett par åk, men inte ens där hade jag orkat med en heldag. Här på testet växlas det ner i tempo och åken blir ren transport. Slutsatsen blir att Nordica Enforcer 110 kräver mer vikt, kraftigare ben och en köttigare teknik än vad vi som testare lyckades uppbringa den här gången. Konstruktionen är för biffig för en 110mm:s skida för de allra flesta. Däremot hade den förmodligen passat alldeles utmärkt i en lite smalare skida. Vi avslutar med att önska att vi hade pallat ladda ur Enforcer, men får ödmjukt erkänna att vi inte platsar i den åkarkatergorin. [/QUOTE]
Verifiering
Skicka svar
Forum
Utrustning
Freeride - Skidor
->> MnO&Co:s Skidtest 2020 -<<
Tillbaka
Topp
