Köp & Sälj
Artiklar
Forum
Nya inlägg
Forumlista
Sök trådar
Medlemmar
Regler/Hjälp
Skidorter
Snödjup
Boende
Prylar
Video
Shop
Logga in
Bli medlem
Vad är nytt
Sök
Sök
Sök bara rubriker
Notera
Av:
Nya inlägg
Forumlista
Sök trådar
Medlemmar
Regler/Hjälp
Meny
Logga in
Bli medlem
Ladda ner Freeride som app
JavaScript är inaktiverat. För en bättre upplevelse, vänligen aktivera JavaScript i din webbläsare innan du fortsätter.
Du använder en gammal webbläsare. Den kanske inte visar den här eller andra webbplatser korrekt.
Du bör uppgradera eller använda en
alternativ webbläsare
.
Forum
Utrustning
Freeride - Skidor
->> MnO&Co:s Skidtest 2020 -<<
Svara på tråd
Meddelande
<blockquote data-quote="MnO" data-source="post: 1196219" data-attributes="member: 12152"><p><strong>K2 Mindbender 108 186cm (136-108-125 mm, r=23m, 2230 gram)</strong></p><p><img src="https://www.freeride.se/img/review/original/20821_pic1b.jpg" alt="" class="fr-fic fr-dii fr-draggable " data-size="" style="" /></p><p></p><p>K2 är ett märke som har genomfört ett antal helomvändningar genom åren. Från det klassiska K2-döda tung-gunget i AK Made´n, Obsethed och liknande till den riktigt krispiga första utgåvan av Pinnacleserien, som sedan justerades tillbaka igen till mer dämpning. Och från att hänga kvar alltför länge i clownshoerocker i Hellbent via ren hyvelbänksrocker i DarkSide, till att byta till en modern lowrise i Pinnacle 118. Den enda röda tråden är att de inte är rädda för att ändra sig om det visar sig att de har fel. En god egenskap när man bygger skidor. Med Mindbender presenterar K2 en serie med ovanligt få udda attribut. Shapemässigt är det en fullt ut standardskida med ett tydligt, men ganska lågt spann, en kort tiprocker och en lätt tailrocker som mer är ett litet lyft än en faktisk rocker. Nyheten i Mindbender ligger istället i konstruktionen och då framförallt hur vridstyvhet och titanallager hanteras. Fiberupplägget är tätt under foten och glesas sen ut mot tip och tail för att få bort hookiness fram och bak, men bibehålla vridstyvheten under foten där den behövs som mest. Och titanallagren är stansade och också placerade där de behövs som mest. Det är ett fullt titanallager under foten och sen delar det sig ut mot tip och tail där det endast ligger längs kanten.</p><p></p><p>Resultatet blir riktigt lyckat, men skidan passar inte riktigt för den åkning vi bedrev den här veckan. I pisten ger Mindbender ett mycket säkert spårgrepp och en otroligt fin kombination av dämpning, känsla och spänst. I skärande sväng sitter den som berget utan att kännas svår att bryta ur när man behöver det och kortsvängen är precis lagom bettig även på riktigt hårda partier. Mycket bra K2. Utanför pisten i lite större åkning skär den fast betydligt mer än de bredare alternativen vi testar och det blir lurigt att åka på samma sätt som vi just har gjort med andra skidor, speciellt i partier där det är pass uppåkt att det börjar bli fast. Flackare partier med orörd 3-dagars kallsnö går kanonfint däremot. Den är lättsvängd och hela tiden villig att byta riktning utan att vara nervös. Sväng läggs på sväng och det är lätt att variera radien. För lättsam kallsnösurfing i begränsat brant terräng blir det full poäng. Även brant orört går alldeles utmärkt, även om flytet och surfkänslan inte når upp till de bredare skidorna i testet. Med så lång spannsektion, väldigt lite tiprocker och en smal midjebredd är förutsättningarna svaga redan från början på den punkten, men det går ändå hyfsat.</p><p></p><p>I brantare uppkörd snö får vi problem och svårast blir det återigen i trånga partier där så många har åkt att det börjar hårdna till en aning. Likadant blir det när vi åker i partier med vindpack och återfrusen snö. Så fort snön är fast nog för att det ska betta helt enkelt. Det känns då som att köra med en pistskida på fel ställe vilket knappast förvånar med tanke på hur pistinriktad konstruktionen är. Det bettar för mycket i sladdar och är man inte tillräckligt bestämd är det svårt att få loss skidan i lägen där man åkte helt obehindrat med Pescado och Revolt. Det är priset man får betala för pistprestandan och det är nog många som faktiskt är beredda att ta den fakturan. Det här är en skida för den som tänker offpist, men i slutändan ändå åker mycket pist och gillar att det ska gå bra där, men som vill ta sig ner med någorlunda heder utanför.</p><p></p><p>Viktmässigt är den inte speciellt lätt, men den upplevs ganska lätt eftersom tip och tail är modernt viktreducerade. Det är ingen topptursskida direkt, men den skulle inte göra bort sig med en Shift på kortare turer. 108mm upplevs också som smidigt och litet rent generellt och det ger ju en viss bekväm känsla att åka runt på i allmänhet, men man får slita desto mer när det väl ska åkas uppkört. För en åkare med kraft och teknik och breddas användningsområdet, men är man lite lättare eller åker med lätta fötter som jag ofta gör så blir det lite väl tufft här och där. Då särskilt när man just har testat riktigt vassa offpistskidor och har det i nära åtanke. Men man ska inte glömma att pistprestandan istället håller absolut toppklass för kategorin och man kan inte få allt. Sammantaget en riktigt bra och genomarbetad skida från K2. Förmodligen den bästa de någonsin har gjort för allroundändamål. Men det gäller att man är medveten om att ett köp innebär att man prioriterar pistprestanda på bekostnad av lättsamhet i vissa typer av offpiståkning.</p><p></p><p><strong>Atomic Bent Chetler 120 191cm (144-120-135mm, r=20m, 1850 gram@184cm)</strong></p><p></p><p><img src="https://www.freeride.se/img/review/original/18886_pic1b.jpg" alt="" class="fr-fic fr-dii fr-draggable " data-size="" style="" /></p><p></p><p>Bent Chetler är med 2020 års modell inne på sitt elfte år i hyllorna och även om grundtanken är oförändrad har skidan genomgått rejäla uppdateringar efterhand. Den senaste generationens BC har framförallt blivit betydligt lättare än sina föregångare och det är också det som gör att det i mitt tycke faktiskt är den första Bent Chetler som verkligen känns som man tror att den ska göra efter att ha lyssnat på marknadsföringen. De första fem åren framförallt var skidan riktigt tung och om den kombinerades med en rambindning fick man ett paket som inte var särskilt smidigt den lekfulla shapen till trots. Numera har Bent Chetler fått en lätt och snärtig träkärna med paulownia som bas och träkärnan går hela vägen från till tail i skidan, om än avsmalnad längst fram och bak. En annan viktig detalj är att det som Atomic kallar för Horizon Tech, dvs spooningen i tip och tail, har gjorts om helt. Från att vara byggd i tung, tjock ABS har nu den delen gjorts betydligt tunnare och även om det är lite oklart vad det är för material är det i alla fall inte samma rejäla ABS-bitar. Där har säkerligen drygt ett hekto plockats bort där det känns som mest. </p><p></p><p>Tillsammans med moderna hybridbindningar blir Bent Chetler ett riktigt smidigt paket. Flexet är som vanligt mjukt och genomgående. Det finns en aning av stuns i botten, men det är ändå en skida där man verkligen känner flexet jobba under fötterna. Som vanligt ger en bred och mjuk skida en mycket speciell känsla i puder. Det flyter extremt bra vilket öppnar upp möjligheten att stå väldigt nära true center, vilket i sin tur innebär att kraftkomposanterna som balanserar mot varandra i fram- och bakände i lösare snö i princip tar ut varandra. Det blir därmed mycket lätt att åka fort och kontrollerat i puder trots den lekfulla grundkaraktären. En mycket roande kombination. </p><p></p><p>Det blir några extra åk med skidan och vi letar upp orörda partier och naturliga drivor och ojämnheter och barnasinnet väcks till liv. Slänterna blir en lekplats och det är sannerligen en trevlig sandlåda. Det är inga som helst problem att släppa på rakt ner i insteg och sedan ändå ha tryggheten av att verkligen veta att det när som helst går att tvärställa och “sladda”/slasha ut bakänden och korta upp svängar och reducera farten. Det mjuka flexet tillsammans med en ganska direkt snökontakt gör att skidan känns snäll och kompisaktig i karaktären. Reaktionsförmågan är snabb, precis och direkt. Det är ingen skida som ligger avslappnat i viloläget rakt fram och avvaktar utan det här är en skida som med minsta input byter riktning. Jag upplever dock aldrig skidan som nervös utan det handlar snarare om en alert karaktär. I en brant avslutning ner mot en vandringsväg hittar vi ett avsnitt med meterdjup orörd snö och jag fullkomligt jublar över egenskaperna. Den korta framänden, den perfekta balansen, det lättarbetade flexet och slarvebarheten som kanske kommer av Horizn-tech-tillägget (svårt att avgöra utan att testa utan) gör att helheltsupplevelsen i puder är en av mina favoriter någonsin. </p><p></p><p>Det finns ingen skog där vi testar skidorna, men för mig som gillar en mjukare känsla i puderskidor kan jag inte tänka mig något annat än att det hade varit en närmast magisk upplevelse. I tuffare snö och uppåkt imponerar inte skidan lika mycket, men bredden gör att det är lätt att glida över även ganska ordentligt stök utan att det hookar. Även här är den snälla spårningen in i sväng en fördel eftersom det aldrig någonsin överbettar ens om det är löst och puckligt. Det är ingen skida man laddar på med över skrot, men det gör jag ändå inte med nuvarande form. Bent Chetler konkurrerar med Pescado för min del om titeln som testets vinnare. Jon testar också och föga förvånande tycker han att den är lite väl mjuk. Han får genomslag in mot foten, men skidan håller ändå emot ganska bra. Jon tycker att framförallt tailen är väl mjuk och vill ha mer stöd. Atomicen påminner om Revolt i stance och balans, men förpackar egenskaperna i ett lättare, mjukare och smidigare paket. MnO ger högsta betyg. Jon delar också ut höga betyg, men med brasklappen att åkaren måste gilla mjuka skidor. En riktig favorit som rekommenderas varmt till dig som vill ha maximal lekfullhet.</p></blockquote><p></p>
[QUOTE="MnO, post: 1196219, member: 12152"] [B]K2 Mindbender 108 186cm (136-108-125 mm, r=23m, 2230 gram)[/B] [IMG]https://www.freeride.se/img/review/original/20821_pic1b.jpg[/IMG] K2 är ett märke som har genomfört ett antal helomvändningar genom åren. Från det klassiska K2-döda tung-gunget i AK Made´n, Obsethed och liknande till den riktigt krispiga första utgåvan av Pinnacleserien, som sedan justerades tillbaka igen till mer dämpning. Och från att hänga kvar alltför länge i clownshoerocker i Hellbent via ren hyvelbänksrocker i DarkSide, till att byta till en modern lowrise i Pinnacle 118. Den enda röda tråden är att de inte är rädda för att ändra sig om det visar sig att de har fel. En god egenskap när man bygger skidor. Med Mindbender presenterar K2 en serie med ovanligt få udda attribut. Shapemässigt är det en fullt ut standardskida med ett tydligt, men ganska lågt spann, en kort tiprocker och en lätt tailrocker som mer är ett litet lyft än en faktisk rocker. Nyheten i Mindbender ligger istället i konstruktionen och då framförallt hur vridstyvhet och titanallager hanteras. Fiberupplägget är tätt under foten och glesas sen ut mot tip och tail för att få bort hookiness fram och bak, men bibehålla vridstyvheten under foten där den behövs som mest. Och titanallagren är stansade och också placerade där de behövs som mest. Det är ett fullt titanallager under foten och sen delar det sig ut mot tip och tail där det endast ligger längs kanten. Resultatet blir riktigt lyckat, men skidan passar inte riktigt för den åkning vi bedrev den här veckan. I pisten ger Mindbender ett mycket säkert spårgrepp och en otroligt fin kombination av dämpning, känsla och spänst. I skärande sväng sitter den som berget utan att kännas svår att bryta ur när man behöver det och kortsvängen är precis lagom bettig även på riktigt hårda partier. Mycket bra K2. Utanför pisten i lite större åkning skär den fast betydligt mer än de bredare alternativen vi testar och det blir lurigt att åka på samma sätt som vi just har gjort med andra skidor, speciellt i partier där det är pass uppåkt att det börjar bli fast. Flackare partier med orörd 3-dagars kallsnö går kanonfint däremot. Den är lättsvängd och hela tiden villig att byta riktning utan att vara nervös. Sväng läggs på sväng och det är lätt att variera radien. För lättsam kallsnösurfing i begränsat brant terräng blir det full poäng. Även brant orört går alldeles utmärkt, även om flytet och surfkänslan inte når upp till de bredare skidorna i testet. Med så lång spannsektion, väldigt lite tiprocker och en smal midjebredd är förutsättningarna svaga redan från början på den punkten, men det går ändå hyfsat. I brantare uppkörd snö får vi problem och svårast blir det återigen i trånga partier där så många har åkt att det börjar hårdna till en aning. Likadant blir det när vi åker i partier med vindpack och återfrusen snö. Så fort snön är fast nog för att det ska betta helt enkelt. Det känns då som att köra med en pistskida på fel ställe vilket knappast förvånar med tanke på hur pistinriktad konstruktionen är. Det bettar för mycket i sladdar och är man inte tillräckligt bestämd är det svårt att få loss skidan i lägen där man åkte helt obehindrat med Pescado och Revolt. Det är priset man får betala för pistprestandan och det är nog många som faktiskt är beredda att ta den fakturan. Det här är en skida för den som tänker offpist, men i slutändan ändå åker mycket pist och gillar att det ska gå bra där, men som vill ta sig ner med någorlunda heder utanför. Viktmässigt är den inte speciellt lätt, men den upplevs ganska lätt eftersom tip och tail är modernt viktreducerade. Det är ingen topptursskida direkt, men den skulle inte göra bort sig med en Shift på kortare turer. 108mm upplevs också som smidigt och litet rent generellt och det ger ju en viss bekväm känsla att åka runt på i allmänhet, men man får slita desto mer när det väl ska åkas uppkört. För en åkare med kraft och teknik och breddas användningsområdet, men är man lite lättare eller åker med lätta fötter som jag ofta gör så blir det lite väl tufft här och där. Då särskilt när man just har testat riktigt vassa offpistskidor och har det i nära åtanke. Men man ska inte glömma att pistprestandan istället håller absolut toppklass för kategorin och man kan inte få allt. Sammantaget en riktigt bra och genomarbetad skida från K2. Förmodligen den bästa de någonsin har gjort för allroundändamål. Men det gäller att man är medveten om att ett köp innebär att man prioriterar pistprestanda på bekostnad av lättsamhet i vissa typer av offpiståkning. [B]Atomic Bent Chetler 120 191cm (144-120-135mm, r=20m, 1850 gram@184cm)[/B] [IMG]https://www.freeride.se/img/review/original/18886_pic1b.jpg[/IMG] Bent Chetler är med 2020 års modell inne på sitt elfte år i hyllorna och även om grundtanken är oförändrad har skidan genomgått rejäla uppdateringar efterhand. Den senaste generationens BC har framförallt blivit betydligt lättare än sina föregångare och det är också det som gör att det i mitt tycke faktiskt är den första Bent Chetler som verkligen känns som man tror att den ska göra efter att ha lyssnat på marknadsföringen. De första fem åren framförallt var skidan riktigt tung och om den kombinerades med en rambindning fick man ett paket som inte var särskilt smidigt den lekfulla shapen till trots. Numera har Bent Chetler fått en lätt och snärtig träkärna med paulownia som bas och träkärnan går hela vägen från till tail i skidan, om än avsmalnad längst fram och bak. En annan viktig detalj är att det som Atomic kallar för Horizon Tech, dvs spooningen i tip och tail, har gjorts om helt. Från att vara byggd i tung, tjock ABS har nu den delen gjorts betydligt tunnare och även om det är lite oklart vad det är för material är det i alla fall inte samma rejäla ABS-bitar. Där har säkerligen drygt ett hekto plockats bort där det känns som mest. Tillsammans med moderna hybridbindningar blir Bent Chetler ett riktigt smidigt paket. Flexet är som vanligt mjukt och genomgående. Det finns en aning av stuns i botten, men det är ändå en skida där man verkligen känner flexet jobba under fötterna. Som vanligt ger en bred och mjuk skida en mycket speciell känsla i puder. Det flyter extremt bra vilket öppnar upp möjligheten att stå väldigt nära true center, vilket i sin tur innebär att kraftkomposanterna som balanserar mot varandra i fram- och bakände i lösare snö i princip tar ut varandra. Det blir därmed mycket lätt att åka fort och kontrollerat i puder trots den lekfulla grundkaraktären. En mycket roande kombination. Det blir några extra åk med skidan och vi letar upp orörda partier och naturliga drivor och ojämnheter och barnasinnet väcks till liv. Slänterna blir en lekplats och det är sannerligen en trevlig sandlåda. Det är inga som helst problem att släppa på rakt ner i insteg och sedan ändå ha tryggheten av att verkligen veta att det när som helst går att tvärställa och “sladda”/slasha ut bakänden och korta upp svängar och reducera farten. Det mjuka flexet tillsammans med en ganska direkt snökontakt gör att skidan känns snäll och kompisaktig i karaktären. Reaktionsförmågan är snabb, precis och direkt. Det är ingen skida som ligger avslappnat i viloläget rakt fram och avvaktar utan det här är en skida som med minsta input byter riktning. Jag upplever dock aldrig skidan som nervös utan det handlar snarare om en alert karaktär. I en brant avslutning ner mot en vandringsväg hittar vi ett avsnitt med meterdjup orörd snö och jag fullkomligt jublar över egenskaperna. Den korta framänden, den perfekta balansen, det lättarbetade flexet och slarvebarheten som kanske kommer av Horizn-tech-tillägget (svårt att avgöra utan att testa utan) gör att helheltsupplevelsen i puder är en av mina favoriter någonsin. Det finns ingen skog där vi testar skidorna, men för mig som gillar en mjukare känsla i puderskidor kan jag inte tänka mig något annat än att det hade varit en närmast magisk upplevelse. I tuffare snö och uppåkt imponerar inte skidan lika mycket, men bredden gör att det är lätt att glida över även ganska ordentligt stök utan att det hookar. Även här är den snälla spårningen in i sväng en fördel eftersom det aldrig någonsin överbettar ens om det är löst och puckligt. Det är ingen skida man laddar på med över skrot, men det gör jag ändå inte med nuvarande form. Bent Chetler konkurrerar med Pescado för min del om titeln som testets vinnare. Jon testar också och föga förvånande tycker han att den är lite väl mjuk. Han får genomslag in mot foten, men skidan håller ändå emot ganska bra. Jon tycker att framförallt tailen är väl mjuk och vill ha mer stöd. Atomicen påminner om Revolt i stance och balans, men förpackar egenskaperna i ett lättare, mjukare och smidigare paket. MnO ger högsta betyg. Jon delar också ut höga betyg, men med brasklappen att åkaren måste gilla mjuka skidor. En riktig favorit som rekommenderas varmt till dig som vill ha maximal lekfullhet. [/QUOTE]
Verifiering
Skicka svar
Forum
Utrustning
Freeride - Skidor
->> MnO&Co:s Skidtest 2020 -<<
Tillbaka
Topp
