Köp & Sälj
Artiklar
Forum
Nya inlägg
Forumlista
Sök trådar
Medlemmar
Regler/Hjälp
Skidorter
Snödjup
Boende
Prylar
Video
Shop
Logga in
Bli medlem
Vad är nytt
Sök
Sök
Sök bara rubriker
Notera
Av:
Nya inlägg
Forumlista
Sök trådar
Medlemmar
Regler/Hjälp
Meny
Logga in
Bli medlem
Ladda ner Freeride som app
JavaScript är inaktiverat. För en bättre upplevelse, vänligen aktivera JavaScript i din webbläsare innan du fortsätter.
Du använder en gammal webbläsare. Den kanske inte visar den här eller andra webbplatser korrekt.
Du bör uppgradera eller använda en
alternativ webbläsare
.
Forum
Utrustning
Freeride - Skidor
Nya bindningar för allmountain (Söker råd! Tech? Frame?)
Svara på tråd
Meddelande
<blockquote data-quote="MnO" data-source="post: 1074444" data-attributes="member: 12152"><p>Jag är antagligen långt från något kattdjur i åkningen, med tanke på mina erfarenheter med Tour 12 EPF under den här vintern. Den bindningen fungerar helt enkelt inte för mig på fast underlag. Inför den här vintern köpte jag ett par Tour 12:or i EPF-varianten när jag skulle skruva ihop ett par skidor med tänkt användningsområde liftnära toppturer, dock med krav att fungera som heldagsskidor även i piståkning. Tour12 är på pappret ett bra val i det läget tycker jag. </p><p></p><p>Jag antog vid köp att tådelen skulle vara upplättad med mindre metall och mindre plast, men identisk till funktion med Jester/Griffon/Duke/Baron som jag har väldigt goda erfarenheter av när det gäller fasthållning och vridstyvhet. Vid en snabb okulärbesiktning ser det onekligen ut så. Under skalet är dock skillnaden stor. Efter att jag fick utstå några långt från behagliga tjuvsläpp under de första dagarna med Tour tidigt denna vinter bestämde jag mig för att göra en grundlig utredning av ämnet Tour vs Baron vs Duke. Nu är det ju kanske lite offtopic just här, men eftersom frågan Tour vs Baron vs Duke inte har fått något riktigt bra svar skriver jag ner lite tankar ändå i ämnet. </p><p></p><p>När det gäller åkkänsla imponerar alla tre bindningarna. Jag gillar hur Tour lättar upp ett par skidor och får dom att kännas smidiga och rappa, utan att tappa bort den kantnärvaro som Markers infästning ger. Ståhöjden är likvärdig, eller kanske identisk, och ger ett visst mått av distans till skidan, men också en större hävstång för att kanta upp ett par bredare skidor. Två av bindningarna var EPF och en (Duke) den äldre varianten. Även Duke utan EPF är riktigt bra när det gäller åkprestanda. Åkmässigt blir det toppbetyg till alla tre bindningarna. Det var dock inte det jag skulle testa just den här gången. </p><p></p><p>Istället är det fasthållningen som stod i fokus. Jag testade inställningar genom att forcera fram tjuvsläpp med både Baron EPF, Duke (en äldre icke-EPF tyvärr) och Tour F12 EPF i slutbranten ner mot huvudliften i Hundfjället under en slagig, hård dag för några veckor sedan. Metoden var att med bra fart åka in i ett skravligt område där jag tryckte till rejält i en stoppsladd/sladdsväng för att se vad som hände. Bindningarna satt på tre olika skidor i form av Opinion 108 och 118. Tanken var att se hur hög DIN jag var tvungen att ha för att kunna åka på utan att behöva tänka på bindningen i hård pist. Det var länge sedan jag hade så gott om blåmärken efter en åkdag. Det här blir naturligtvis långt från ett vetenskapligt labbtest, men tanken var inte egentligen att skriva något om det, utan det var helt och hållet för att se om jag kunde åka med Tour 12 eller ej i pist och om det är någon fördel att välja Duke framför Baron. </p><p></p><p>DUKE och BARON: Jag inledde med DIN 7 ökade gradvis. Den lägre gränsen går för mig (180cm/78kg) vid DIN 8,5 i det fallet för båda bindningarna. Duke känns aningen tuffare att vrida ur rakt igenom hela registret, men skillnaden är inte stor mot Baron. Vid 9,5 känns det relativt tryggt och det är en bra inställning för första veckan på säsongen, men jag måste tänka mig för en aning för att inte överbelasta bindningen vid slag. Med Duke behöver jag egentligen inte gå högre i DIN förmodligen. Baron känns möjligen lite lösare, men det är svårt att påvisa vid ett så enkelt fälttest. 10,5 känns som rätt inställning för mig och högre vågar jag inte testa på grund av risken för knäskador. Jag brukar köra på just 10,5, vilket hittills inte har gett ett enda tjuvsläpp. Med den inställningen klarar bindningen mer än mitt mod, samtidigt som korsbanden förefaller klara av belastningen de gånger de ska och har släppt, dvs en lagom avvägning. Eftersom jag knappt kan påvisa någon positiv effekt av Duke när det gäller fasthållning är Baron EPF mitt förstahand. Den lägre vikten är en klar fördel. Även om inte skillnaden är så stor rent siffermässigt märks det tydligt i åkningen. Den enda nackdelen med Baron är ett vertikalroterande glapp i tådelen på grund av en konstruktion med fler delar än Duke. Det märks inte vid åkning dock, eftersom glappet helt elimineras av förspänningen och inte påverkar vridstyvheten (endast roterande glapp kring "gåaxeln"). </p><p></p><p>TOUR 12 EPF: Med Tour är 7-8,5 helt oåkbart. Den släpper vid minsta provokation och jag kan knappt trycka till i en stoppsladd utan att den flyger av. 9,5 känns fastare, men även här måste jag hålla igen rejält. 10,5 är bättre, men jag har fortsatt mycket lätt att få loss skidan på hårt underlag. Vid DIN 12 sitter det, men då är det för hög risk för skador vid långsamma vridfall. I samtliga tjuvsläpp, både forcerade sådana och oväntade var det tådelen som inte höll emot. Tour släpper helt enkelt väldigt mycket tidigare än Duke/Baron trots samma inställning. </p><p></p><p>Jag blev förvånad över detta, eftersom jag som sagt utgått ifrån att tådelen har samma grundfunktion som Baron/Duke/Jester/Griffon och att problemen skulle komma från den väldigt plastiga häldelen. Häldelen låter mesig och plastig när man kliver i och ser väldigt vek ut, men den fungerar tillräckligt bra. Det som däremot inte gör det är tådelen. Efter isärskruvning kunde jag konstatera att konstruktionen är fullständigt annorlunda mot Baron/Duke. Baron/Duke har en elasticitet som sträcker sig hela vägen ut tills dess att pjäxan släpper. Får man ett slag kan skon röra sig runt 15mm (inte mätt, men nåt sånt) i sidled utan att släppa och sen returnerar bindningen den till utgångsläget. Det är så man vill att en bindning ska fungera och det är just tillägget av den funktionen som innebar en fullständig revolution för Markers anseende i branschen. Marker gick från att vara en tillverkare med mycket skamfilat rykte till att vara i princip marknadsledande både i pist- och friåkningssegmentet när det gäller bindningar till alpinsulor vid lanseringen av den funktionen. </p><p></p><p>Tour må vara bättre än Markers tidigare bindningar, men den har i princip ingen elasticitet alls i sidled i tådelen i jämförelse med Baron. Istället har den en funktion som påminner tydligt om deras gamla lösning Biometric, dvs nästan alla Markerbindningar innan lanseringen av Duke. När en sidledskraft läggs på pjäxan i Tour rör den sig bara några mm i sidled med elasticitet. Därefter släpper fjädern nästan helt och sidledsrörelsen går nästan helt fritt från fjädertryck, så när som på en lätt returkraft i storleksordningen en tiondel av inställt DIN. En enorm skillnad mot B/D/J/G och något som är viktigt att känna till om man funderar på valet mellan Tour och Baron exempelvis. Kortare elasticitet ger fördelen av en säkrare bindning vid låg fart, för åkare som med säkerhet menar att bindningen ska släppa. För en avancerad åkare som åker på varierat underlag är det enbart av ondo. </p><p></p><p>Sammanfattningen blir att Tour är en bindning som inte har samma allroundpotential som Duke och Baron, och att den för mig inte fungerar som en bindning för kombinerad pist- och turåkning, om jag inte tar det lugnt när det börjar bli hårt. Jag väljer Baron fortsättningsvis.</p></blockquote><p></p>
[QUOTE="MnO, post: 1074444, member: 12152"] Jag är antagligen långt från något kattdjur i åkningen, med tanke på mina erfarenheter med Tour 12 EPF under den här vintern. Den bindningen fungerar helt enkelt inte för mig på fast underlag. Inför den här vintern köpte jag ett par Tour 12:or i EPF-varianten när jag skulle skruva ihop ett par skidor med tänkt användningsområde liftnära toppturer, dock med krav att fungera som heldagsskidor även i piståkning. Tour12 är på pappret ett bra val i det läget tycker jag. Jag antog vid köp att tådelen skulle vara upplättad med mindre metall och mindre plast, men identisk till funktion med Jester/Griffon/Duke/Baron som jag har väldigt goda erfarenheter av när det gäller fasthållning och vridstyvhet. Vid en snabb okulärbesiktning ser det onekligen ut så. Under skalet är dock skillnaden stor. Efter att jag fick utstå några långt från behagliga tjuvsläpp under de första dagarna med Tour tidigt denna vinter bestämde jag mig för att göra en grundlig utredning av ämnet Tour vs Baron vs Duke. Nu är det ju kanske lite offtopic just här, men eftersom frågan Tour vs Baron vs Duke inte har fått något riktigt bra svar skriver jag ner lite tankar ändå i ämnet. När det gäller åkkänsla imponerar alla tre bindningarna. Jag gillar hur Tour lättar upp ett par skidor och får dom att kännas smidiga och rappa, utan att tappa bort den kantnärvaro som Markers infästning ger. Ståhöjden är likvärdig, eller kanske identisk, och ger ett visst mått av distans till skidan, men också en större hävstång för att kanta upp ett par bredare skidor. Två av bindningarna var EPF och en (Duke) den äldre varianten. Även Duke utan EPF är riktigt bra när det gäller åkprestanda. Åkmässigt blir det toppbetyg till alla tre bindningarna. Det var dock inte det jag skulle testa just den här gången. Istället är det fasthållningen som stod i fokus. Jag testade inställningar genom att forcera fram tjuvsläpp med både Baron EPF, Duke (en äldre icke-EPF tyvärr) och Tour F12 EPF i slutbranten ner mot huvudliften i Hundfjället under en slagig, hård dag för några veckor sedan. Metoden var att med bra fart åka in i ett skravligt område där jag tryckte till rejält i en stoppsladd/sladdsväng för att se vad som hände. Bindningarna satt på tre olika skidor i form av Opinion 108 och 118. Tanken var att se hur hög DIN jag var tvungen att ha för att kunna åka på utan att behöva tänka på bindningen i hård pist. Det var länge sedan jag hade så gott om blåmärken efter en åkdag. Det här blir naturligtvis långt från ett vetenskapligt labbtest, men tanken var inte egentligen att skriva något om det, utan det var helt och hållet för att se om jag kunde åka med Tour 12 eller ej i pist och om det är någon fördel att välja Duke framför Baron. DUKE och BARON: Jag inledde med DIN 7 ökade gradvis. Den lägre gränsen går för mig (180cm/78kg) vid DIN 8,5 i det fallet för båda bindningarna. Duke känns aningen tuffare att vrida ur rakt igenom hela registret, men skillnaden är inte stor mot Baron. Vid 9,5 känns det relativt tryggt och det är en bra inställning för första veckan på säsongen, men jag måste tänka mig för en aning för att inte överbelasta bindningen vid slag. Med Duke behöver jag egentligen inte gå högre i DIN förmodligen. Baron känns möjligen lite lösare, men det är svårt att påvisa vid ett så enkelt fälttest. 10,5 känns som rätt inställning för mig och högre vågar jag inte testa på grund av risken för knäskador. Jag brukar köra på just 10,5, vilket hittills inte har gett ett enda tjuvsläpp. Med den inställningen klarar bindningen mer än mitt mod, samtidigt som korsbanden förefaller klara av belastningen de gånger de ska och har släppt, dvs en lagom avvägning. Eftersom jag knappt kan påvisa någon positiv effekt av Duke när det gäller fasthållning är Baron EPF mitt förstahand. Den lägre vikten är en klar fördel. Även om inte skillnaden är så stor rent siffermässigt märks det tydligt i åkningen. Den enda nackdelen med Baron är ett vertikalroterande glapp i tådelen på grund av en konstruktion med fler delar än Duke. Det märks inte vid åkning dock, eftersom glappet helt elimineras av förspänningen och inte påverkar vridstyvheten (endast roterande glapp kring "gåaxeln"). TOUR 12 EPF: Med Tour är 7-8,5 helt oåkbart. Den släpper vid minsta provokation och jag kan knappt trycka till i en stoppsladd utan att den flyger av. 9,5 känns fastare, men även här måste jag hålla igen rejält. 10,5 är bättre, men jag har fortsatt mycket lätt att få loss skidan på hårt underlag. Vid DIN 12 sitter det, men då är det för hög risk för skador vid långsamma vridfall. I samtliga tjuvsläpp, både forcerade sådana och oväntade var det tådelen som inte höll emot. Tour släpper helt enkelt väldigt mycket tidigare än Duke/Baron trots samma inställning. Jag blev förvånad över detta, eftersom jag som sagt utgått ifrån att tådelen har samma grundfunktion som Baron/Duke/Jester/Griffon och att problemen skulle komma från den väldigt plastiga häldelen. Häldelen låter mesig och plastig när man kliver i och ser väldigt vek ut, men den fungerar tillräckligt bra. Det som däremot inte gör det är tådelen. Efter isärskruvning kunde jag konstatera att konstruktionen är fullständigt annorlunda mot Baron/Duke. Baron/Duke har en elasticitet som sträcker sig hela vägen ut tills dess att pjäxan släpper. Får man ett slag kan skon röra sig runt 15mm (inte mätt, men nåt sånt) i sidled utan att släppa och sen returnerar bindningen den till utgångsläget. Det är så man vill att en bindning ska fungera och det är just tillägget av den funktionen som innebar en fullständig revolution för Markers anseende i branschen. Marker gick från att vara en tillverkare med mycket skamfilat rykte till att vara i princip marknadsledande både i pist- och friåkningssegmentet när det gäller bindningar till alpinsulor vid lanseringen av den funktionen. Tour må vara bättre än Markers tidigare bindningar, men den har i princip ingen elasticitet alls i sidled i tådelen i jämförelse med Baron. Istället har den en funktion som påminner tydligt om deras gamla lösning Biometric, dvs nästan alla Markerbindningar innan lanseringen av Duke. När en sidledskraft läggs på pjäxan i Tour rör den sig bara några mm i sidled med elasticitet. Därefter släpper fjädern nästan helt och sidledsrörelsen går nästan helt fritt från fjädertryck, så när som på en lätt returkraft i storleksordningen en tiondel av inställt DIN. En enorm skillnad mot B/D/J/G och något som är viktigt att känna till om man funderar på valet mellan Tour och Baron exempelvis. Kortare elasticitet ger fördelen av en säkrare bindning vid låg fart, för åkare som med säkerhet menar att bindningen ska släppa. För en avancerad åkare som åker på varierat underlag är det enbart av ondo. Sammanfattningen blir att Tour är en bindning som inte har samma allroundpotential som Duke och Baron, och att den för mig inte fungerar som en bindning för kombinerad pist- och turåkning, om jag inte tar det lugnt när det börjar bli hårt. Jag väljer Baron fortsättningsvis. [/QUOTE]
Verifiering
Skicka svar
Forum
Utrustning
Freeride - Skidor
Nya bindningar för allmountain (Söker råd! Tech? Frame?)
Tillbaka
Topp
