Köp & Sälj
Artiklar
Forum
Nya inlägg
Forumlista
Sök trådar
Medlemmar
Regler/Hjälp
Skidorter
Snödjup
Boende
Prylar
Video
Shop
Logga in
Bli medlem
Vad är nytt
Sök
Sök
Sök bara rubriker
Notera
Av:
Nya inlägg
Forumlista
Sök trådar
Medlemmar
Regler/Hjälp
Meny
Logga in
Bli medlem
Ladda ner Freeride som app
JavaScript är inaktiverat. För en bättre upplevelse, vänligen aktivera JavaScript i din webbläsare innan du fortsätter.
Du använder en gammal webbläsare. Den kanske inte visar den här eller andra webbplatser korrekt.
Du bör uppgradera eller använda en
alternativ webbläsare
.
Forum
Övrigt
Hälsa
Officiella Löpningstråden!
Svara på tråd
Meddelande
<blockquote data-quote="LuxLuthor" data-source="post: 436793" data-attributes="member: 84027"><p>Hyllengren har definitivt fattat något. Alla former av uthållighetsarbete går för kroppen ut på att vi ska hushålla så mycket som möjligt med energin. Maratonlöpare använder sig av en så energisnål teknik som det bara går för att de ska orka så länge som krävs. Ju mer förfinad tekniken är ju lägre är bränsleförbrukningen och ju längre sträcka kommer vi på tanken. Enkelt. Grejen är bara den att när vi byter aktivitet har vi inte just något för det vi gjort tidigare. En löpare orkar inte särskilt mycket på en cykel eftersom hans intränade motorik inte har med cykling att göra.</p><p></p><p>När vi börjar med t ex löpning går det tungt eftersom hjärna och muskler sammarbetar illa, men för varje pass som går blir vår motorik mer och mer intrimmad och då kan vi också springa längre och längre eller fortare och fortare. Fortare och fortare är att föredra eftersom längre sträcka innebär fler nedslag med fötterna i marken vilket i sin tur är vad som gör löpning till en av de absolut skadligaste träningsformerna alla kategorier.</p><p></p><p>Alla former av träning bygger - i alla fall om de verkligen kan kallas träning - på en ökning av kravnivåerna. Vi måste successivt öka kravet på kroppen för att den skall uppleva ett behov av att öka sin prestationsförmåga. Tyvärr gör de flesta som tränar inte det och därför får de inte de verkligt positiva effekterna av träningen utan bara skadorna om det t ex är löpning vi talar om.</p><p></p><p>Om man nu tjurar och inte lyssnar på de som har erfarenheten av vad som händer i kroppen när man springer under många år så hör i alla fall dessa tips som leder till högre effekt och i alla fall lite lägre skaderisker:</p><p></p><p>1) Skit i stigar, vägar och annat elände. Ut och spring i lingonriset och då helst i uppförsbacke (gå nerför). Dämpningen är bättre och de högre knäuppdragningar som krävs tillföljd av det mjuka och lutande underlaget gör löpningen mycket tyngre.</p><p></p><p>2) Lär dig att springa på tå - människans egentligen naturliga löpteknik - istället för på hälarna. Skadefrekvensen i bl a knän är mycket lägre på barfotalöpare jämfört med skolöpare eftersom de springer på tå och då har fjädringen i vristen som hjälper till lite.</p><p></p><p>titti540: Din sjukgymnast borde inte få praktisera sitt yrke. Ger man så grymt idiotiska råd till en knäskadad som han/hon har man inte fattat ett skvatt av vad man håller på med i sitt yrke.</p><p></p><p>Mattias, Luleå</p></blockquote><p></p>
[QUOTE="LuxLuthor, post: 436793, member: 84027"] Hyllengren har definitivt fattat något. Alla former av uthållighetsarbete går för kroppen ut på att vi ska hushålla så mycket som möjligt med energin. Maratonlöpare använder sig av en så energisnål teknik som det bara går för att de ska orka så länge som krävs. Ju mer förfinad tekniken är ju lägre är bränsleförbrukningen och ju längre sträcka kommer vi på tanken. Enkelt. Grejen är bara den att när vi byter aktivitet har vi inte just något för det vi gjort tidigare. En löpare orkar inte särskilt mycket på en cykel eftersom hans intränade motorik inte har med cykling att göra. När vi börjar med t ex löpning går det tungt eftersom hjärna och muskler sammarbetar illa, men för varje pass som går blir vår motorik mer och mer intrimmad och då kan vi också springa längre och längre eller fortare och fortare. Fortare och fortare är att föredra eftersom längre sträcka innebär fler nedslag med fötterna i marken vilket i sin tur är vad som gör löpning till en av de absolut skadligaste träningsformerna alla kategorier. Alla former av träning bygger - i alla fall om de verkligen kan kallas träning - på en ökning av kravnivåerna. Vi måste successivt öka kravet på kroppen för att den skall uppleva ett behov av att öka sin prestationsförmåga. Tyvärr gör de flesta som tränar inte det och därför får de inte de verkligt positiva effekterna av träningen utan bara skadorna om det t ex är löpning vi talar om. Om man nu tjurar och inte lyssnar på de som har erfarenheten av vad som händer i kroppen när man springer under många år så hör i alla fall dessa tips som leder till högre effekt och i alla fall lite lägre skaderisker: 1) Skit i stigar, vägar och annat elände. Ut och spring i lingonriset och då helst i uppförsbacke (gå nerför). Dämpningen är bättre och de högre knäuppdragningar som krävs tillföljd av det mjuka och lutande underlaget gör löpningen mycket tyngre. 2) Lär dig att springa på tå - människans egentligen naturliga löpteknik - istället för på hälarna. Skadefrekvensen i bl a knän är mycket lägre på barfotalöpare jämfört med skolöpare eftersom de springer på tå och då har fjädringen i vristen som hjälper till lite. titti540: Din sjukgymnast borde inte få praktisera sitt yrke. Ger man så grymt idiotiska råd till en knäskadad som han/hon har man inte fattat ett skvatt av vad man håller på med i sitt yrke. Mattias, Luleå [/QUOTE]
Verifiering
Skicka svar
Forum
Övrigt
Hälsa
Officiella Löpningstråden!
Tillbaka
Topp
