Köp & Sälj
Artiklar
Forum
Nya inlägg
Forumlista
Sök trådar
Medlemmar
Regler/Hjälp
Skidorter
Snödjup
Boende
Prylar
Video
Shop
Logga in
Bli medlem
Vad är nytt
Sök
Sök
Sök bara rubriker
Notera
Av:
Nya inlägg
Forumlista
Sök trådar
Medlemmar
Regler/Hjälp
Meny
Logga in
Bli medlem
Ladda ner Freeride som app
JavaScript är inaktiverat. För en bättre upplevelse, vänligen aktivera JavaScript i din webbläsare innan du fortsätter.
Du använder en gammal webbläsare. Den kanske inte visar den här eller andra webbplatser korrekt.
Du bör uppgradera eller använda en
alternativ webbläsare
.
Forum
Övrigt
Allmänt skidsnack
Rädsla för skidåkning hos barn
Svara på tråd
Meddelande
<blockquote data-quote="Widski" data-source="post: 1328759" data-attributes="member: 188561"><p>Hej, det låter riktigt jobbigt. För honom och för er som familj. Jag kan bara tänka mig hur vi skulle reagera om någon av våra pojkar skulle göra samma sak: Oro och att vilja hitta ett sätt att hjälpa.</p><p></p><p>Det låter som ni har gjort allt rätt i backen. Kan inte komma på nåt mer själv, men har ni undersökt om det kan ha med något annat än skidåkningen i sig att göra? Kan det finnas andra aspekter där han backar på liknande sätt från tidigare uppskattade aktiviteter, som ni bara inte märkt? Kanske nåt i skolan han inte längre vill göra, tex inom idrotten, eller nåt annat? Kompisar han inte längre vill umgås med, eller nya som han har fått?</p><p></p><p>Kanske är det ett slags rop på hjälp med utåtagerande som grundar sig i nånting som inte har med skidåkningen i sig att göra. Om han trots allt vill ut och åka skidor så borde det ju inte ha med konceptet skidåkning att göra.</p><p></p><p>Eller så kanske har bara grubblar mycket, kanske insett eller sett, läst eller hört om hur illa man kan skada sig om det går riktigt illa, och sen tar hjärnspökena fart. Kanske nån som visat honom nån hemsk video på en skiddolycka i skolan. Jag hade en period kring 13 år när jag hade jättesvårt att somna för jag tänkte ut mardrömsscenarior i huvudet och överanalyserade händelser under dagen. Man kan ju tänka tunga tankar även när man är 10 menar jag.</p><p></p><p>Men jag är ju inte psykolog, bara förälder liksom du, så kanske ni ska be om lite professional hjälp för att se om han kan öppna upp den vägen, om han inte vill prata med er om det. Ett samtal med skolans kurator kanske kan vara ett lagom odramatiskt men värdefullt steg för honom?</p><p></p><p>Edit: kom på en grej: kan det vara nåt med utrustningen som gör att han känner sig osäker? För långa skidor eller pjäxor som inte håller fast fötterna ordentligt? Viktigt att få bak hälen så han kan trycka på pälsen. Blir han hängande bak i skaften så tappar han kontrollen, det kan ju vara obehagligt.</p></blockquote><p></p>
[QUOTE="Widski, post: 1328759, member: 188561"] Hej, det låter riktigt jobbigt. För honom och för er som familj. Jag kan bara tänka mig hur vi skulle reagera om någon av våra pojkar skulle göra samma sak: Oro och att vilja hitta ett sätt att hjälpa. Det låter som ni har gjort allt rätt i backen. Kan inte komma på nåt mer själv, men har ni undersökt om det kan ha med något annat än skidåkningen i sig att göra? Kan det finnas andra aspekter där han backar på liknande sätt från tidigare uppskattade aktiviteter, som ni bara inte märkt? Kanske nåt i skolan han inte längre vill göra, tex inom idrotten, eller nåt annat? Kompisar han inte längre vill umgås med, eller nya som han har fått? Kanske är det ett slags rop på hjälp med utåtagerande som grundar sig i nånting som inte har med skidåkningen i sig att göra. Om han trots allt vill ut och åka skidor så borde det ju inte ha med konceptet skidåkning att göra. Eller så kanske har bara grubblar mycket, kanske insett eller sett, läst eller hört om hur illa man kan skada sig om det går riktigt illa, och sen tar hjärnspökena fart. Kanske nån som visat honom nån hemsk video på en skiddolycka i skolan. Jag hade en period kring 13 år när jag hade jättesvårt att somna för jag tänkte ut mardrömsscenarior i huvudet och överanalyserade händelser under dagen. Man kan ju tänka tunga tankar även när man är 10 menar jag. Men jag är ju inte psykolog, bara förälder liksom du, så kanske ni ska be om lite professional hjälp för att se om han kan öppna upp den vägen, om han inte vill prata med er om det. Ett samtal med skolans kurator kanske kan vara ett lagom odramatiskt men värdefullt steg för honom? Edit: kom på en grej: kan det vara nåt med utrustningen som gör att han känner sig osäker? För långa skidor eller pjäxor som inte håller fast fötterna ordentligt? Viktigt att få bak hälen så han kan trycka på pälsen. Blir han hängande bak i skaften så tappar han kontrollen, det kan ju vara obehagligt. [/QUOTE]
Verifiering
Skicka svar
Forum
Övrigt
Allmänt skidsnack
Rädsla för skidåkning hos barn
Tillbaka
Topp
