Köp & Sälj
Artiklar
Forum
Nya inlägg
Forumlista
Sök trådar
Medlemmar
Regler/Hjälp
Skidorter
Snödjup
Boende
Prylar
Video
Shop
Logga in
Bli medlem
Vad är nytt
Sök
Sök
Sök bara rubriker
Notera
Av:
Nya inlägg
Forumlista
Sök trådar
Medlemmar
Regler/Hjälp
Meny
Logga in
Bli medlem
Ladda ner Freeride som app
JavaScript är inaktiverat. För en bättre upplevelse, vänligen aktivera JavaScript i din webbläsare innan du fortsätter.
Du använder en gammal webbläsare. Den kanske inte visar den här eller andra webbplatser korrekt.
Du bör uppgradera eller använda en
alternativ webbläsare
.
Forum
Övrigt
Allmänt skidsnack
Rädsla för skidåkning hos barn
Svara på tråd
Meddelande
<blockquote data-quote="fredw" data-source="post: 1328836" data-attributes="member: 144594"><p>Några tankar…</p><p></p><p>- Låt tiden ha sin gång. Den åldern är en mycket snabb mognadsfas där det nästa år kan se helt annorlunda ut oavsett vad ni gör (och ni verkar ändå vara kloka och reflekterande föräldrar). Det är vanligt med ”platåer” eller t o m vad som liknar bakslag (på ytan), och det är inte otänkbart att de närmaste åren (tonåren) blir ännu knepigare. I tonåren har även många i övrigt "oproblematiska" barn en sorts ADHD-liknande turbulent period, allt ställs på huvudet och man får vara glad om det så småningom kommer ut en person som är någorlunda vuxen och mogen på andra sidan... <img src="https://cdn.jsdelivr.net/joypixels/assets/8.0/png/unicode/64/1f642.png" class="smilie smilie--emoji" loading="lazy" width="64" height="64" alt=":-)" title="Smile :-)" data-smilie="1"data-shortname=":-)" /> </p><p></p><p>- Min brors story påminner om er sons. Han har iofs inte ADHD (vilket antagligen spelar in) men en del andra hjärnspöken i tonåren. Det handlade nog mycket om prestationsångest inför familj och andra bekanta. Mina föräldrar kämpade ett tag men lät honom sedan hållas med det han själv ville göra. I 20-års ålder upptäckte han själv UCPA-konceptet och resten är skidhistoria (en glad sådan).</p><p></p><p>- Liknande story med annan yngre släkting, ADHD/lätt autism, där det efter många år av "truligt krångel" (vägrade t.ex. länge alla andra skidorter än Branäs där han började...) men plötsligt i 16-17-årsåldern "föll allt på plats", han blev en mogen/lugn/glad/trygg kille, tar sig nu själv runt i livet i egen takt och jag tvivlar på att han har någon diagnos alls längre.</p><p></p><p>- Det är inget fel att inte gilla skidåkning, snarare är det både vanligt och helt normalt. Börja umgås med tanken att skidåkning, åtminstone enligt standardmodellen, kanske inte är hans grej. Någon har sagt att slalom är den dummaste vägen mellan två punkter… <img class="smilie smilie--emoji" alt="😉" src="https://cdn.jsdelivr.net/joypixels/assets/8.0/png/unicode/64/1f609.png" title="Winking face :wink:" data-shortname=":wink:" loading="lazy" width="64" height="64" /> Många helt normala och kloka vuxna i min släkt och bekantskapskrets har testat skidåkning utan att bli entusiaster. Litet svårt att handskas med när man själv känner så positivt, det kanske är vi här på Freeride som behöver terapi....</p></blockquote><p></p>
[QUOTE="fredw, post: 1328836, member: 144594"] Några tankar… - Låt tiden ha sin gång. Den åldern är en mycket snabb mognadsfas där det nästa år kan se helt annorlunda ut oavsett vad ni gör (och ni verkar ändå vara kloka och reflekterande föräldrar). Det är vanligt med ”platåer” eller t o m vad som liknar bakslag (på ytan), och det är inte otänkbart att de närmaste åren (tonåren) blir ännu knepigare. I tonåren har även många i övrigt "oproblematiska" barn en sorts ADHD-liknande turbulent period, allt ställs på huvudet och man får vara glad om det så småningom kommer ut en person som är någorlunda vuxen och mogen på andra sidan... :-) - Min brors story påminner om er sons. Han har iofs inte ADHD (vilket antagligen spelar in) men en del andra hjärnspöken i tonåren. Det handlade nog mycket om prestationsångest inför familj och andra bekanta. Mina föräldrar kämpade ett tag men lät honom sedan hållas med det han själv ville göra. I 20-års ålder upptäckte han själv UCPA-konceptet och resten är skidhistoria (en glad sådan). - Liknande story med annan yngre släkting, ADHD/lätt autism, där det efter många år av "truligt krångel" (vägrade t.ex. länge alla andra skidorter än Branäs där han började...) men plötsligt i 16-17-årsåldern "föll allt på plats", han blev en mogen/lugn/glad/trygg kille, tar sig nu själv runt i livet i egen takt och jag tvivlar på att han har någon diagnos alls längre. - Det är inget fel att inte gilla skidåkning, snarare är det både vanligt och helt normalt. Börja umgås med tanken att skidåkning, åtminstone enligt standardmodellen, kanske inte är hans grej. Någon har sagt att slalom är den dummaste vägen mellan två punkter… 😉 Många helt normala och kloka vuxna i min släkt och bekantskapskrets har testat skidåkning utan att bli entusiaster. Litet svårt att handskas med när man själv känner så positivt, det kanske är vi här på Freeride som behöver terapi.... [/QUOTE]
Verifiering
Skicka svar
Forum
Övrigt
Allmänt skidsnack
Rädsla för skidåkning hos barn
Tillbaka
Topp
