Köp & Sälj
Artiklar
Forum
Nya inlägg
Forumlista
Sök trådar
Medlemmar
Regler/Hjälp
Skidorter
Snödjup
Boende
Prylar
Video
Shop
Logga in
Bli medlem
Vad är nytt
Sök
Sök
Sök bara rubriker
Notera
Av:
Nya inlägg
Forumlista
Sök trådar
Medlemmar
Regler/Hjälp
Meny
Logga in
Bli medlem
Ladda ner Freeride som app
JavaScript är inaktiverat. För en bättre upplevelse, vänligen aktivera JavaScript i din webbläsare innan du fortsätter.
Du använder en gammal webbläsare. Den kanske inte visar den här eller andra webbplatser korrekt.
Du bör uppgradera eller använda en
alternativ webbläsare
.
Forum
Övrigt
Allmänt skidsnack
Seriöst inlägg:
Svara på tråd
Meddelande
<blockquote data-quote="Lappland" data-source="post: 58209" data-attributes="member: 15783"><p>Ja du, detta seriösa ämne kan generera mer ångest och livskris än något annat. Jag tror vi är många som känner en stigande panik inför dilemmat att välja mellan "karriär" vs "meningsfullt liv/fritid". Flera av oss har spenderat tid och energi på att utbilda sig inom områden vi är (mer eller mindre) intresserade av. Andra har kanske inte snöat in på ett enda yrkesområde, men har ändå föreställningar kring vilka typer av jobb man kan tänka sig att syssla med. Dessa yrken innebär dock att möjligheten att ägna sig åt livsviktiga intressen kraftigt reduceras. (I mitt fall handlar paniken dessutom om att val av bostadsort är med i kalkylen. Fick jag trycka på "uppfyll-alla-önskningar-knappen" skulle jag under resterande livslängd bo i civilisationens pereferi med vildmarken (och bergen) in på knuten.) Men det kryllar inte av anställningar som kan möjliggöra dessa önskningar, och trist nog innebär det kanske för de allra flesta att något får prioriteras bort. Jag har ingen statistik att luta mig mot, men gissar att ca 3,5 % av skidintresserade svenskar kan kombinera drömyrket med aktivt säsongande (jag räknar således bort de som enbart åker några veckor varje vinter). Antingen slavar man på ett sk skitjobb under några månader för att finansiera sin åkning, eller satsar på karriären med några enstaka veckors åkning som resultat.</p><p></p><p>Kanske är vi en bortskämd generation som inte ställer upp på kompromisser. Är åkningen och livskvalitén verkligen så viktig som vi menar, borde vi acceptera statistiskt faktum och rikta in oss på ett mindre välbetalt/utvecklande/prestigefullt/meriterande jobb än vi är kvalificerade (eller motiverade) för. (Detta öppnar även för en viktig diskussion hur vi värderar olika yrken och arbetsinsatser, men jag lämnar den därhän...). Eller så är det bara att erkänna att åkningen trots allt inte är prio ett. Sad but true. </p><p></p><p>Jag kan tyvärr inte ge dig något bra råd. Ta dig en djup funderare kring vad som egentligen är viktigast, men ge inte upp tron på att det går att lösa den knepiga ekvationen. Det finns trots allt möjligheter för några få utvalda (förutom lottomiljonärerna). Kanske kan du starta eget och ha basen i någon ort med berget utanför ytterdörren. Kanske kan du hota dig till ett anställningsavtal med tjänstledigt fyra månader per år. Kanske har du en okänd faster som kommer att testamentera en förmögenhet inom en snar framtid. Själv har jag skjutit upp alla beslut till efter vårens säsong. Jag har bara en faster, men är hon rik har hon lyckats dölja det jävligt väl.</p></blockquote><p></p>
[QUOTE="Lappland, post: 58209, member: 15783"] Ja du, detta seriösa ämne kan generera mer ångest och livskris än något annat. Jag tror vi är många som känner en stigande panik inför dilemmat att välja mellan "karriär" vs "meningsfullt liv/fritid". Flera av oss har spenderat tid och energi på att utbilda sig inom områden vi är (mer eller mindre) intresserade av. Andra har kanske inte snöat in på ett enda yrkesområde, men har ändå föreställningar kring vilka typer av jobb man kan tänka sig att syssla med. Dessa yrken innebär dock att möjligheten att ägna sig åt livsviktiga intressen kraftigt reduceras. (I mitt fall handlar paniken dessutom om att val av bostadsort är med i kalkylen. Fick jag trycka på "uppfyll-alla-önskningar-knappen" skulle jag under resterande livslängd bo i civilisationens pereferi med vildmarken (och bergen) in på knuten.) Men det kryllar inte av anställningar som kan möjliggöra dessa önskningar, och trist nog innebär det kanske för de allra flesta att något får prioriteras bort. Jag har ingen statistik att luta mig mot, men gissar att ca 3,5 % av skidintresserade svenskar kan kombinera drömyrket med aktivt säsongande (jag räknar således bort de som enbart åker några veckor varje vinter). Antingen slavar man på ett sk skitjobb under några månader för att finansiera sin åkning, eller satsar på karriären med några enstaka veckors åkning som resultat. Kanske är vi en bortskämd generation som inte ställer upp på kompromisser. Är åkningen och livskvalitén verkligen så viktig som vi menar, borde vi acceptera statistiskt faktum och rikta in oss på ett mindre välbetalt/utvecklande/prestigefullt/meriterande jobb än vi är kvalificerade (eller motiverade) för. (Detta öppnar även för en viktig diskussion hur vi värderar olika yrken och arbetsinsatser, men jag lämnar den därhän...). Eller så är det bara att erkänna att åkningen trots allt inte är prio ett. Sad but true. Jag kan tyvärr inte ge dig något bra råd. Ta dig en djup funderare kring vad som egentligen är viktigast, men ge inte upp tron på att det går att lösa den knepiga ekvationen. Det finns trots allt möjligheter för några få utvalda (förutom lottomiljonärerna). Kanske kan du starta eget och ha basen i någon ort med berget utanför ytterdörren. Kanske kan du hota dig till ett anställningsavtal med tjänstledigt fyra månader per år. Kanske har du en okänd faster som kommer att testamentera en förmögenhet inom en snar framtid. Själv har jag skjutit upp alla beslut till efter vårens säsong. Jag har bara en faster, men är hon rik har hon lyckats dölja det jävligt väl. [/QUOTE]
Verifiering
Skicka svar
Forum
Övrigt
Allmänt skidsnack
Seriöst inlägg:
Tillbaka
Topp
