Köp & Sälj
Artiklar
Forum
Nya inlägg
Forumlista
Sök trådar
Medlemmar
Regler/Hjälp
Skidorter
Snödjup
Boende
Prylar
Video
Shop
Logga in
Bli medlem
Vad är nytt
Sök
Sök
Sök bara rubriker
Notera
Av:
Nya inlägg
Forumlista
Sök trådar
Medlemmar
Regler/Hjälp
Meny
Logga in
Bli medlem
Ladda ner Freeride som app
JavaScript är inaktiverat. För en bättre upplevelse, vänligen aktivera JavaScript i din webbläsare innan du fortsätter.
Du använder en gammal webbläsare. Den kanske inte visar den här eller andra webbplatser korrekt.
Du bör uppgradera eller använda en
alternativ webbläsare
.
Forum
Utrustning
Freeride - Skidor
Testat 05/06s Halvfetton?!
Svara på tråd
Meddelande
<blockquote data-quote="MnO" data-source="post: 120459" data-attributes="member: 12152"><p>Petronella> Jag åker mestadels i alperna, företrädesvis i mindre okända orter med bra berg där konkurrensen om lössnön är liten eller ännu hellre obefintlig. Jag snittar ungefär 75 dagar på snö per säsong de senaste 6-7 åren och förra vintern fick jag väl ihop ganska så exakt 100 dagar i alperna. Jag säger inte att det är puder varje dag, men i vintras åkte jag orörd snö av varierande kvalitet VARJE dag, när sikt och lavinförhållanden tillät sådan åkning. Håller sig bara temperaturen under noll är snön fortfarande bra flera veckor efter snöfall, förutsatt att den är orörd och inte vindblåst. Jag prioriterar åkningen utanför pisterna och ser pister mer som en transport mellan olika åk och som en möjlighet att på ett säkert och smidigt sätt kunna ta sig runt i området för att spana in tänkbara linjer. Naturligtvis blir det en hel del piståkande ändå och man vill ha så roligt som möjligt under tiden, MEN man vill samtidigt inte riskera att stå med fel skidor ovanför ett insteg till ett bra åk. </p><p></p><p>Som huvudskidor för varje-dag-åkning hade jag förra vintern ett par Salomon AK Rocket S-Lab 195 (95mm) och ett par Völkl Explosive 190 (95mm). Salomonskidan användes för sorglös kraftbesparande åkning och Völkl:en tog de dagar man kände för att trycka på lite mer. Skidorna faller precis inom det intervall jag nämner ovan. För åkning i pist i anläggningar där fallhöjden sträcker ut till >1000m i pisterna (mer regel än undantag i alpmiljö) känns sådana skidor snarare rätt optimala i pisten än en kompromiss. I isiga pister funkar det mindre bra, men hur många dagar per säsong är det isigt i en alpanläggning? Det är inte många tillfällen. För en alpvecka där jag enbart skulle åka pist skulle jag ändå välja en sådan skida. Med den relativt långa radien åker man mer i pistens naturliga sträckning än vad man gör med tex en slalomcarver. Att ligga och pressa med nåt under 20 meter i radie känns fruktansvärt patetiskt när längderna ökar på pisterna. Visst är det kul ett par dagar eller kanske en vecka på sin höjd, men sen tröttnar man på att skidorna styr vägvalet istället för naturen. Finns fallhöjden har man råd att unna sig lyxen att effektivåka bort höjdmeter med lång radie.</p><p></p><p>Jag vidhåller att det inte finns någon idé att handla upp sig på ett par 85mm-skidor. Jämför man med en 95-skida är skillnaden i pist är oftast den att en 85mm:are numera har något mer skärning, förutsatt att det är en skida från de senaste säsongerna och inte en kvarglömd tidig feting som dekaltrimmats till förbannelse. Skillnaden i radie känner man i tre åk, sen har man ställt om sig åt ena eller andra håller och kantar bara mer eller mindre. Att säga att en 95mm-skida inte svänger stämmer inte. Exempelvis mina AK S-Lab carvar på ganska ordentligt snarare så länge underlaget inte är stenhårt. 25 meters radie är på gränsen till för mycket sväng i vissa lägen och jag skulle inte vilja ha kortare (för alpbruk återigen). En 85-skida är ändå ganska stor och bred i pisten. Det är inte på något sätt en pistskida och därför har man redan kompromissat en hel del när man väljer en sådan skida. Däremot krävs det en mjuk skida för att den ska ge tillräckligt flyt i lössnö med den beskedliga bredden och då går den kasst i pisten å andra sidan. Alltså väljer man i så fall en ganska hård skida i 85mm-segmentet för att den ska gå skapligt i pisten, vilket innebär kraftigt försämrade offpistegenskaper. En styv skida som är 85mm bred går INTE bra i lössnö jämfört med bredare alternativ.</p><p></p><p>Däremot kan man med 95-100mm:s bredd välja en hårdare skida och ändå få tillräckligt med flyt. Man är inte alls lika beroende av en mjuk skida när bredden står för ökat flyt. Därmed får man bättre allroundegenskaper i mina ögon. Ovan nämnda Explosive är ett bra exempel på detta. Den går riktigt bra i pisten, oavsett vad man jämför med. Jag har nog aldrig testat en bred skida som är lika bra på att inge respekt i svårt pistunderlag och i höga farter. Ett annat bra exempel är Dynastar Prorider (186:an förra året, 97mm bred) som också går som ett skott i pisten. Under skidtestet i Åre tex förra året var det ganska svåra förhållanden med is ena dagen och isfläckar och blötsnöpucklar den andra. De skidor som gick bäst då var rena raceskidor (på isen såklart) och de stora hårda skidorna som Prorider. Mellansegmentet visar varken upp kraftfullheten och den biffiga känslan i större skidor eller isgreppet och kantsnabbheten i raceskidorna.</p><p></p><p>Åker man mycket i Sverige måste man dock komplettera med ett par raceskidor, precis som du säger. Detta gäller dock oavsett om man väljer en 85- eller en 95-skida. Speciellt i låglandbackar typ Romme eller liknande finns ingen anledning att snåla med vare sig isbett eller skärning. Då är det racegrejor eller prestandacarvers som gäller. Jag har för dessa tillfällen ett par Fischer Worldcup RC 175cm som på ett effektivt sätt lockar fram lite åkglädje när fallhöjden saknas. MEN hade jag varit tvungen att klara mig på ett par skidor hade jag utan tvekan valt ett par relativt långa allroundskidor <img src="https://cdn.jsdelivr.net/joypixels/assets/8.0/png/unicode/64/1f642.png" class="smilie smilie--emoji" loading="lazy" width="64" height="64" alt=":)" title="Smile :)" data-smilie="1"data-shortname=":)" /> som lämnar fotspår på någonstans mellan 93 och 100mm. Åker jag på en chartervecka till alperna och man bara får plocka med sig ett par finns det inget annat alternativ för min del.</p><p></p><p>Den egna inställningen till olika skidtypers lämplighet grundar sig såklart otroligt mycket på vart man har åkt och var man har tänkt att åka under den aktuella skidans livstid. Jag gör bedömningen efter hur jag åker och har åkt de senaste säsongerna. Jag har inte varit alls mycket i dom svenska fjällen, med undantag för försäsongsåkning, och hade jag baserat mina utlåtanden på sådan åkning hade det kanske låtit annorlunda. Just i det här fallet nämndes ju varken tänkt skidort eller typ av åkning, men eftersom han tar upp de skidor han gör drar man ju sina egna slutsatser. Man bör vara ärlig mot sig själv och fundera på hur många offpistdagar man egentligen får per år jämfört med pistharvande. För min del blir det väldigt många fler dagar med fokus på offpist än de dagar när det bara åks pist och inte letas offpiståk (hmm... EN dag = 1% av dagarna förra vintern tror jag...). </p><p></p><p>Jag hoppas att jag härmed har motiverat mina ord lite bättre.</p></blockquote><p></p>
[QUOTE="MnO, post: 120459, member: 12152"] Petronella> Jag åker mestadels i alperna, företrädesvis i mindre okända orter med bra berg där konkurrensen om lössnön är liten eller ännu hellre obefintlig. Jag snittar ungefär 75 dagar på snö per säsong de senaste 6-7 åren och förra vintern fick jag väl ihop ganska så exakt 100 dagar i alperna. Jag säger inte att det är puder varje dag, men i vintras åkte jag orörd snö av varierande kvalitet VARJE dag, när sikt och lavinförhållanden tillät sådan åkning. Håller sig bara temperaturen under noll är snön fortfarande bra flera veckor efter snöfall, förutsatt att den är orörd och inte vindblåst. Jag prioriterar åkningen utanför pisterna och ser pister mer som en transport mellan olika åk och som en möjlighet att på ett säkert och smidigt sätt kunna ta sig runt i området för att spana in tänkbara linjer. Naturligtvis blir det en hel del piståkande ändå och man vill ha så roligt som möjligt under tiden, MEN man vill samtidigt inte riskera att stå med fel skidor ovanför ett insteg till ett bra åk. Som huvudskidor för varje-dag-åkning hade jag förra vintern ett par Salomon AK Rocket S-Lab 195 (95mm) och ett par Völkl Explosive 190 (95mm). Salomonskidan användes för sorglös kraftbesparande åkning och Völkl:en tog de dagar man kände för att trycka på lite mer. Skidorna faller precis inom det intervall jag nämner ovan. För åkning i pist i anläggningar där fallhöjden sträcker ut till >1000m i pisterna (mer regel än undantag i alpmiljö) känns sådana skidor snarare rätt optimala i pisten än en kompromiss. I isiga pister funkar det mindre bra, men hur många dagar per säsong är det isigt i en alpanläggning? Det är inte många tillfällen. För en alpvecka där jag enbart skulle åka pist skulle jag ändå välja en sådan skida. Med den relativt långa radien åker man mer i pistens naturliga sträckning än vad man gör med tex en slalomcarver. Att ligga och pressa med nåt under 20 meter i radie känns fruktansvärt patetiskt när längderna ökar på pisterna. Visst är det kul ett par dagar eller kanske en vecka på sin höjd, men sen tröttnar man på att skidorna styr vägvalet istället för naturen. Finns fallhöjden har man råd att unna sig lyxen att effektivåka bort höjdmeter med lång radie. Jag vidhåller att det inte finns någon idé att handla upp sig på ett par 85mm-skidor. Jämför man med en 95-skida är skillnaden i pist är oftast den att en 85mm:are numera har något mer skärning, förutsatt att det är en skida från de senaste säsongerna och inte en kvarglömd tidig feting som dekaltrimmats till förbannelse. Skillnaden i radie känner man i tre åk, sen har man ställt om sig åt ena eller andra håller och kantar bara mer eller mindre. Att säga att en 95mm-skida inte svänger stämmer inte. Exempelvis mina AK S-Lab carvar på ganska ordentligt snarare så länge underlaget inte är stenhårt. 25 meters radie är på gränsen till för mycket sväng i vissa lägen och jag skulle inte vilja ha kortare (för alpbruk återigen). En 85-skida är ändå ganska stor och bred i pisten. Det är inte på något sätt en pistskida och därför har man redan kompromissat en hel del när man väljer en sådan skida. Däremot krävs det en mjuk skida för att den ska ge tillräckligt flyt i lössnö med den beskedliga bredden och då går den kasst i pisten å andra sidan. Alltså väljer man i så fall en ganska hård skida i 85mm-segmentet för att den ska gå skapligt i pisten, vilket innebär kraftigt försämrade offpistegenskaper. En styv skida som är 85mm bred går INTE bra i lössnö jämfört med bredare alternativ. Däremot kan man med 95-100mm:s bredd välja en hårdare skida och ändå få tillräckligt med flyt. Man är inte alls lika beroende av en mjuk skida när bredden står för ökat flyt. Därmed får man bättre allroundegenskaper i mina ögon. Ovan nämnda Explosive är ett bra exempel på detta. Den går riktigt bra i pisten, oavsett vad man jämför med. Jag har nog aldrig testat en bred skida som är lika bra på att inge respekt i svårt pistunderlag och i höga farter. Ett annat bra exempel är Dynastar Prorider (186:an förra året, 97mm bred) som också går som ett skott i pisten. Under skidtestet i Åre tex förra året var det ganska svåra förhållanden med is ena dagen och isfläckar och blötsnöpucklar den andra. De skidor som gick bäst då var rena raceskidor (på isen såklart) och de stora hårda skidorna som Prorider. Mellansegmentet visar varken upp kraftfullheten och den biffiga känslan i större skidor eller isgreppet och kantsnabbheten i raceskidorna. Åker man mycket i Sverige måste man dock komplettera med ett par raceskidor, precis som du säger. Detta gäller dock oavsett om man väljer en 85- eller en 95-skida. Speciellt i låglandbackar typ Romme eller liknande finns ingen anledning att snåla med vare sig isbett eller skärning. Då är det racegrejor eller prestandacarvers som gäller. Jag har för dessa tillfällen ett par Fischer Worldcup RC 175cm som på ett effektivt sätt lockar fram lite åkglädje när fallhöjden saknas. MEN hade jag varit tvungen att klara mig på ett par skidor hade jag utan tvekan valt ett par relativt långa allroundskidor :) som lämnar fotspår på någonstans mellan 93 och 100mm. Åker jag på en chartervecka till alperna och man bara får plocka med sig ett par finns det inget annat alternativ för min del. Den egna inställningen till olika skidtypers lämplighet grundar sig såklart otroligt mycket på vart man har åkt och var man har tänkt att åka under den aktuella skidans livstid. Jag gör bedömningen efter hur jag åker och har åkt de senaste säsongerna. Jag har inte varit alls mycket i dom svenska fjällen, med undantag för försäsongsåkning, och hade jag baserat mina utlåtanden på sådan åkning hade det kanske låtit annorlunda. Just i det här fallet nämndes ju varken tänkt skidort eller typ av åkning, men eftersom han tar upp de skidor han gör drar man ju sina egna slutsatser. Man bör vara ärlig mot sig själv och fundera på hur många offpistdagar man egentligen får per år jämfört med pistharvande. För min del blir det väldigt många fler dagar med fokus på offpist än de dagar när det bara åks pist och inte letas offpiståk (hmm... EN dag = 1% av dagarna förra vintern tror jag...). Jag hoppas att jag härmed har motiverat mina ord lite bättre. [/QUOTE]
Verifiering
Skicka svar
Forum
Utrustning
Freeride - Skidor
Testat 05/06s Halvfetton?!
Tillbaka
Topp
