Du använder en gammal webbläsare. Den kanske inte visar den här eller andra webbplatser korrekt. Du bör uppgradera eller använda en alternativ webbläsare.
= böjmotstånd. Exempelvis, en skida med hårt flex kräver mycket kraft att böja, en sko med hårt flex är svår att böja framåt i skaftet.
Från början ett amerikanskt uttryck, som vi på sedvanligt manèr narturligtvis måste ta över.
Klarrt, eller?
/A
När man talar om flex menar man INTE böjmotstånd, snarare tvärtom! Dvs. en skida med hög (stor) flex(ibiltet) är inte styv utan mjuk. Men normalt talar man inte om liten eller stor flexibiltet utan om skidan är mjuk eller hård.
Flex: skidans mjukhet i längsled.
Vridstyvhet: skidans förmåga att stå emot vridningar.
En mjuk skida är lätt att böja till sväng och lyfter lättare i lössnö än en hård skida. En vridstyv skida ger normalt ett bättre grepp på hårt underlag än en "vridmjuk" och är mer precis i sitt uppförande (mindre förlåtande).
Tidigare var oftast skidor som var mjuka i längsled (flex)också tämligen "vridmjuka". Detta gjorde dem lättsvängda men med dåligt grepp på hårdare underlag.
Idag är regelboken omskriven och det går att tillverka skidor som är mycket mjuka i längsled med samtidigt vridstyva. Ett typiskt exempel på detta är Salomon X-Scream. Detta är ett koncept som ger bra allroundskidor eftersom de fungerar både off- och i pist.
MVH/ MM
PS! Naturligtsvis är det hela betydligt mer komplicerat än så här, men man måste ju börja någonstans... DS.