Köp & Sälj
Artiklar
Forum
Nya inlägg
Forumlista
Sök trådar
Medlemmar
Regler/Hjälp
Skidorter
Snödjup
Boende
Prylar
Video
Shop
Logga in
Bli medlem
Vad är nytt
Sök
Sök
Sök bara rubriker
Notera
Av:
Nya inlägg
Forumlista
Sök trådar
Medlemmar
Regler/Hjälp
Meny
Logga in
Bli medlem
Ladda ner Freeride som app
JavaScript är inaktiverat. För en bättre upplevelse, vänligen aktivera JavaScript i din webbläsare innan du fortsätter.
Du använder en gammal webbläsare. Den kanske inte visar den här eller andra webbplatser korrekt.
Du bör uppgradera eller använda en
alternativ webbläsare
.
Forum
Utrustning
Freeride - Skidor
Utlåtanden från säsongens skidtestarhelger
Svara på tråd
Meddelande
<blockquote data-quote="MnO" data-source="post: 504619" data-attributes="member: 12152"><p><strong>Skidtest DEL 2</strong> (forts från ovan)</p><p></p><p></p><p><strong>Black Crows Navis, 186cm</strong></p><p><strong><img src="https://www.freeride.se/img/review/large/4953.jpg" alt="" class="fr-fic fr-dii fr-draggable " data-size="" style="" /></strong></p><p><strong>Testad i: Tandådalen, Åre</strong></p><p><strong>Testad av: MarkusO, xJONx</strong></p><p></p><p>Navis är Corvus lillebror och det är en betydligt mer lätthanterad skida. Flexet är aningen mjukare och en decimeters kortare längd gör stor skillnad på hur skidan uppfattas på snön. Det här är en betydligt mer lagom storlek för en åkare på 75kg. Tyvärr imponerar inte heller Navis på teståkarna. Det är en helt ok skida, men även här klagas det på begränsad spårvilja och ett väl karaktärslöst beteende. Den svänger en hel del och är betydligt mer lekfull än Corvus, men det är ändå ingen skida som skiljer sig från mängden. Både Markus och Jon testade den i direkt samband med teståk av Kästles båda modeller och båda är fullt överrens om att Navis hamnade lite i skuggan av Kästles mycket populära skidor. Skidan är långt från dålig, men den känns lite trist medel på det mesta och i jämförelse med Kästle får den stryk på samtliga punkter (förutom priset möjligen). Samtidigt gör den inte på något sätt bort sig och är man mer diplomatiskt lagd så kan man trots allt konstatera att även om få åkare kommer att förälska sig i den här skidan så är det inte heller många att uttryckligen ogilla den. Den gör det jobb den ska göra, om än snäppet sämre än många konkurrenter. </p><p></p><p></p><p><strong>Liberty Helix, 187cm</strong></p><p><strong><img src="https://www.freeride.se/img/review/original/4716_pic1c.jpg" alt="" class="fr-fic fr-dii fr-draggable " data-size="" style="" /></strong></p><p><strong>Testad i: Tandådalen</strong></p><p><strong>Testad av: xJONx</strong></p><p></p><p>Liberty är ytterligare ett märke i raden av små skidfabrikanter som försöker leva upp till deras egna marknadsföringslöften. I fallet Liberty handlar det om ovanligt lätta konstruktioner som i sedvanlig ordning ska vara guds gåva till skidåkarsläktet. Liberty bygger sina skidor i traditionell sandwich med kärna av bambu och med inslag av kolfiber för att hålla vikten nere. Förutom bambun så känns konceptet rätt uttjatat. </p><p></p><p>Resultatet är skidor som förvisso känns lätta på snön, men som i övrigt inte prestererar speciellt bra i något avseende. Greppet är påfallande dåligt på hårt underlag och skidan är flytig och "driftar" i skäret på mjukare snö. Snökontakten är aningen rå och odämpad och åkningen blir småstötig och allmänt färgad av mycket högfrekventa vibrationer som når rakt genom konstruktionen och upp till åkaren. I vissa fall innebär en odämpad och lätt skida fördelar på andra plan, men i det här fallet är det dåligt med utmärkande positiva sidor. Skidorna saknar helt enkelt åkglädje och spänst och konstruktionen känns omogen. Inte kul. Överlag så fungerar skidan ändå skapligt, men det här räcker inte för att motivera ett köp i ett segment där konkurrensen är hårdare än på många år. I nuläget har i princip alla tillverkare en konkurrent i den här kategorin och de flesta är roligare än Liberty Helix. </p><p></p><p></p><p><strong>Dynastar Huge Trouble, 186cm</strong></p><p><strong><img src="https://www.freeride.se/img/review/original/4839_pic1c.jpg" alt="" class="fr-fic fr-dii fr-draggable " data-size="" style="" /></strong></p><p><strong>Testad i: Tandådalen</strong></p><p><strong>Testad av: MarkusO</strong></p><p></p><p>Huge Trouble är en välbyggd och kompetent skida, men är också lite intetsägande som så mycket annat i den här kategorin. Det känns direkt att man har åkt på sådana här skidor enormt många gånger förut. Huge Trouble är en förutsägbar medeltwintip som inte överraskar åt varken positivt eller negativt håll. Den gör sitt jobb utan konstigheter och ger en jiborienterad mittmonterad känsla som ändå bibehåller ett visst mått av traditionell balans. Huge Trouble driver i sedvanlig twintipanda lätt in i sväng, men är segare ur. Ett säkert val för den som söker en välfungerande twin i medelklassen. Någon säger att "det här är en Golf-kombi med instegsbensinmotorn" och det tycker jag sammanfattar skidan i en enda rad. </p><p></p><p></p><p><strong>Salomon Rocker, 192cm</strong></p><p><strong><img src="https://www.freeride.se/img/review/original/4566_pic1c.jpg" alt="" class="fr-fic fr-dii fr-draggable " data-size="" style="" /></strong></p><p><strong>Testad i: Tandådalen</strong></p><p><strong>Testad av: MarkusO</strong></p><p></p><p>Salomons Rocker dök upp på marknaden redan förra året, men syntes inte så mycket då. I år har rockertrenden slagit igenom bland den stora massa friåkare och intresset för den här typen av skidor har skjutit i höjden. </p><p></p><p>Rocker är en stor och rak skida som ändå är relativt lättåkt så snart hjärnan anpassat sig till den långa skärningen. Den fungerar faktiskt helt ok i pisten, även om skidan inte direkt på egen hand letar sig in i skäret. Förhållandena är som de är och naturligtvis är en sådan här skida helt malplacerad i en försäsongspist, men skidan går ändå ganska fint ner i vänsterkanten av Specialen. Här och där ligger lite lite strösocker som Rockern elegant slukar och det ger en liten aning om hur skidan kommer att kännas i "riktig åkning". Balansen i skidan är lik Black Diamond Megawatt. Det känns som en stor normal feting, men med ett kraftigt ökat flyt i framänden. En del fladder i tippen är ofrånkomligt eftersom 40-50 cm skida helt enkelt inte ligger i snön vid piståkning. Förvånandsvärt lite av det fladdret letar sig fram till åkaren dock och kan man bara mentalt koppla bort framänden så känner man inte av rockern speciellt mycket. </p><p></p><p>Sammanfattat ett följsamt, förvånansvärt lättåkt och ganska trevligt bygge som verkligen ber om att få bli testat på större berg. </p><p></p><p></p><p><strong>Kneissl Rock Star, 189cm</strong></p><p><strong><img src="https://www.freeride.se/img/review/original/4950_pic1c.jpg" alt="" class="fr-fic fr-dii fr-draggable " data-size="" style="" /></strong></p><p><strong>Testad i: Tandådalen, Åre</strong></p><p><strong>Testad av: MnO, MarkusO</strong></p><p></p><p>Kneissl har liksom flera andra fabrikanter fastnat rejält när det gäller utvecklingen av friåkningsskidor. Den tidigare Tanker har hängt med under många, många år och det är förvisso en väldigt bra skida, men det hade ju varit kul med någonting nytt. Så har det låtit åtminstone de senaste tre-fyra åren. Nu när Kneissl äntligen uppdaterar produktlinjen och presenterar en efterföljare är det lite trist att se att det egentligen inte är någon ny skida, utan snarare ett facelift det handlar om. Fegt, men lätt att förstå. Tanker har aldrig sålts i några stora serier och Kneissl har förmodligen inga större pengar att spendera på utvecklingen på friåkningssidan. Rock Star har i jämförelse med Tanker gjorts en aning bredare och är nu 98mm under foten och har fått en moderat twintip. Skärningen är likvärdig och konstruktionen känns igen rakt av. </p><p></p><p>I åkningen står det efter bara något åk klart att det här är i princip en dekaltrimmad Tanker även om en viss tendens till en mer frammonterad känsla finns iom twintipen. Föregångarens briljanta egenskaper känns igen och skidan visar upp ett balanserat beteende, bra stabilitet och ett oklanderligt bett på varierat underlag. Föregångaren var en ständig favorit under testhelgerna och Rock Star tar utan vidare över den manteln. Under rådande förhållanden är skidan näst intill ett optimalt verktyg för att effektivt beta av de fallhöjdsmeter som finns tillgängliga. Skidan håller emot bra när den utsätts för tryck och gör precis som den blir tillsagd utan att klaga. Det här är en fantastiskt bra Sverige-skida. Tankern är död - länge leve Rock Star. </p><p></p><p></p><p><strong>Dynastar Speed Course, 178cm</strong></p><p><strong>Testad i: Tandådalen</strong></p><p><strong>Testad av: MarkusO</strong></p><p></p><p>Under årets testhelger hann vi inte med speciellt mycket pistlagg. Det beror mestadels såklart på att intresset i testgruppen är betydligt större för friåkningsskidor, men också på att det är tunt med intressanta nyheter på pistsidan. När det gäller skidor för preparerad, hård snö har utvecklingen stannat av och det blir av naturliga skäl så att man prioriterar skidor som man inte har sett förut. Förhållandena var också inte helt optimala för pistskidor. Lindvallen tex var i alla fall på eftermiddagarna väldigt puckligt och mjukt och pistlagg var inte rätt verktyg. Hur eller hur så blev det ändå några vändor med smalare grejor och Dynastar Course beärades med ett par teståk av Markus i Åre. Dynastars folkracer för GS-segmentet är en till synes väl avvägd, men i ärlighetens namn praktiskt inte särskilt lyckad GS-folkracer. Markus upplever den som för mjuk och saknade lite av den spårvilja som han vill se hos en storslalomskida. Det är något med balansen i skäret som inte riktigt stämmer och han hittar aldrig riktigt rätt på skidan. Med en besvikelse i tonen konstateras att Dynastar i det här fallet inte lever upp till sitt rykte av att i princip alltid leverera trevliga byggen. </p><p> </p><p></p><p><strong>Fischer Worldcup RC, 175cm</strong></p><p><strong><img src="https://www.freeride.se/img/review/original/4553_pic1c.jpg" alt="" class="fr-fic fr-dii fr-draggable " data-size="" style="" /></strong></p><p><strong>Testad i: Lindvallen</strong></p><p><strong>Testad av: MnO</strong></p><p></p><p>Fischers folkraceserie har undergått en långsam förändring under de senaste 5-6 åren. Modellerna har ändrats ytterst lite varje år, men det skiljer ändå en hel del på en skida av i år jämfört med en fem år gammal skida, trots att mått och faktiskt också utseende är snarlika. Framförallt har RC blivit tunnare och smäckrare till i år. Den rundade cap-addon-grejen som fanns för ett par år sedan är nu helt borta och skidan ser mer race ut med en rå sandwichkonstruktion. Det känns befriande att slippa alla konstiga varianter på 3d-caps som annars är vanliga i just top-of-the-line-folkrace-segmentet. </p><p></p><p>På snön är RC en harmonisk och mycket välbalanserad skida. Det märks att konstruktionen har förfinats under många år och både flex och skärning känns perfekt avvägda för en skida som är tänkt att fungera som en enda pistskida för en avancerad åkare. RC är lite mjukare och följsammare än tidigare och den har tagit ytterligare ett steg i sin förmåga att vara en SL och GS på samma gång beroende på hur åkaren jobbar med skidan. Det är inga problem att i samma åk växla mellan en storslalominspirerad position och en mer upprätt modern SL-dito och skidan känns lika hemma i båda stilarna. Isgreppet är direkt och bastant, men saknar ändå den där extra lilla udden som man hoppas på i en sådan här skida. För den som är van vid snällare skidor upplevs säkert greppet som fantastiskt bra, men är man van vid racestockskidor så har man på gränsen till orimliga krav på bettet i rena pistskidor. I gengäld får man en betydligt mer mångsidig skida som kan hantera varierade underlag på ett helt annat sätt än en rent hårdpack/is-baserad raceskida och en smidighet och mångsidighet i åkningen som inte raceskidor matchar. Men på min önskelista står ändå en skida med den här formen, fast med en fullt påkostat racestock-konstruktion. Nu får jag nöja mig med att konstatera att Worldcup RC är en ytterst kompetent och välbyggd pistskida som med rak ryggrad kan placera sig bland marknadens absolut bästa folkraceskidor. </p><p></p><p></p><p><strong>Nordica Helldiver, 178cm</strong></p><p><strong><img src="https://www.freeride.se/img/review/original/4909_pic1c.jpg" alt="" class="fr-fic fr-dii fr-draggable " data-size="" style="" /></strong></p><p><strong>Testad i: Åre</strong></p><p><strong>Testad av: MarkusO</strong></p><p></p><p>Med sina 90mm under foten är Helldiver en kraftigt breddad storslalomskida som ska vara en hybrid mellan en offpist- och pistskida. Det är intressant att konstatera att en skida som faktiskt är exempelvis 4mm bredare än den första Salomon AK Rocket (ansågs ju som sjukt bred när den kom) och Dynastar Arno Adam för att nämna två legendariska offpistskidor, nu ses som en pistskida med viss offpistpotential. Det har i och för sig med betydligt fler aspekter än enbart bredden att göra och det framgår tydligt när man teståker Helldiver. På snön har Helldiver ett tydligt pistfokus, både i grafik och uppträdande. Skärningen och spårningen är aggressiv och skidan känns tung och stadig i sitt uppträdande. Flexet är medelhårt och drivet i skäret är obevekligt redan från låga farter och skidan spårar genom eller över det mesta utan att darra på rösten. </p><p></p><p>Helldiver inbjuder till att verkligen ladda ur åkningen och köra hårt, men det är också i riktigt hög fart och i full press som den något förvånande visar sina svagheter. Den tidigare fullständigt trygga skidan börjar hacka något i skäret och känns bångstyrig och vikten går ifrån att kännas som en tillgång till att bli en belastning. Det är dock aldrig någon "driftning" i skäret, utan spårningen finns kvar och skidan strävar hela tiden från att hålla utsatt tänkt sväng. När man övergår till kortsväng är det samma problembild. Skidan beter sig lugnt och behärskat med ett mycket bra sladdgrepp ända upp till en viss nivå av kraft- och fartinsats när ett hackande plötsligt dyker upp. I kortsvängen är det dock mer förutsägbart och det är en problematik som man får räkna med när bredden på skidorna ökar. </p><p></p><p>Observera att ovanstående kritik inte ska tolkas alltför allvarligt, utan Helldiver är en mycket kompetent skida trots vissa brister. Den passar bäst för åkare som gillar skidor med tyngd och stuns och som vill ha en pistorienterad allroundskida för åkning i anläggningar av alla storlekar. </p><p></p><p></p><p><strong>Nordica Enforcer 177cm</strong></p><p><strong><img src="https://www.freeride.se/img/review/original/4905_pic1c.jpg" alt="" class="fr-fic fr-dii fr-draggable " data-size="" style="" /></strong></p><p><strong>Testad i: Åre</strong></p><p><strong>Testad av: MarkusO</strong></p><p></p><p>Efter inlämning av Helldivern kliver Markus i Enforcer från samma tillverkare. Skidan har egentligen samma målgrupp när det gäller användningsområde som Helldiver och bredden är liknande, men den kommer från ett helt annat håll konstruktionsmässigt. Istället för att vara en uppbreddad pistracer så är Enforcer en medlem i familjen Supercharger och är en smalare variant av storebror Blower. Här är det friåkning till 100% i image och grafiken med någon lätt oklar indisk/hinduisk gud med en massa armar signalerar att det här är en skida som kan ha många järn i elden. </p><p></p><p>De initiala tankarna stämmer också när det gäller åkegenskaperna. Enforcer är en mycket allsidig skida som presterar på topp både i pisten och utanför. I jämförelse med Helldiver så är karaktären helt annorlunda. Balansen i skäret ligger helt klart längre bak och bakänden känns förvånansvärt dominerande. Det kan vara trimrelaterat, men skillnaden är mycket tydlig. Det tar ett par svängar att vänja sig, men väl igång går Enforcer verkligen som tåget. Freeride-imagen till trots så spöar Enforcer Helldiver i pisten, främst när det gäller det övre fartregistret. Helldiver har enligt tidigare recension en tydlig gräns när den ballar ur, men det har förvånande nog inte Enforcer på samma sätt. Den envisas med att behålla lugnet och tryggheten även när den pressas rejält. Nordicas Supercharger Blower har alltid varit en skida som testgruppen har gillat, men den har också känts lite väl tung och trög i många lägen. Enforcer är en mindre variant av Blower som tar flertalet av Blowers bästa egenskaper och förpackar dom i ett lättare och spänstigare paket. Enforcer blir en av helgens favoriter. I år har den ingen twintip för övrigt, vilket i viss mån förklarar det något förvånande faktum att den korta 178:an känns som en rätt lagom längd. </p><p></p><p></p><p><strong>Nordica Dobermann Spitfire 178cm</strong></p><p><strong><img src="https://www.freeride.se/img/review/original/4917_pic1c.jpg" alt="" class="fr-fic fr-dii fr-draggable " data-size="" style="" /></strong></p><p><strong>Testad i: Åre</strong></p><p><strong>Testad av: MnO, MarkusO</strong></p><p></p><p>Dobermann är numera varje mans egendom, och är ganska långt ifrån de första råraceskidorna med det tunga namnet ingraverat i grafiken. Årets RC är oförändrad från fjolårets modell. Den sticker inte ut, den är inte tungjobbad, och framförallt - den här dobra mannen har inte kvar det inspirerande och ibland även något skrämmande tryck som en gång gömde sig i alla skidor med tilltalsnamnet Dobermann. Det är både på gott och ont. Den där sista udden av prestanda som man bara hittar hos raceskidor finns inte, men å andra sidan är Spitfire en skida som ger väldigt mycket tillbaka oavsett grad av insats. Även en medioker åkare kan plocka fram ett tydligt isgrepp och i princip alla kan hantera den. Spitfire är numera en vanlig skida i uthyrarnas dyrare hyllor och det är inget som förvånar det minsta. Spitfire är en mycket lyckad skida. </p><p></p><p>I ett stenhårt gästrapp är den en fröjd. Det är sent på kvällen och glest med folk. En GS-skärning hade inte varit fel, men även 17 meter RC-skär finner sin plats. Det går undan i sann kvällsåkaranda, men det går hela tiden att runda upp de skärande svängarna för att på ett kontrollerat och aggressivt sätt begränsa farten. Spårning och bett är i toppklass för segmentet och skärningen är exakt och precis. Balansen är liknande som Fischer WC RC ovan och åkaren kan enkelt ställa om mellan SL och GS eller något däremellan bara genom att ändra åkposition och inställning. Dobermann Spitfire behåller sin placering som en favorit i pistklassen. </p><p></p><p>I likhet med förra året så finns det ett stort frågetecken och det är bindningen. Skidan levereras med ett system med en Marker 11 som enda alternativ. Det är lika obegripligt som idiotiskt och det gör att den här skidan tyvärr helt går bort som ett alternativ för alla åkare som kan utnyttja den. Det finns ingen möjlighet att testa skidans fulla potential med en så genomrutten bindning som den integrerade. Bakläxa återigen, Nordica. </p><p></p><p></p><p><strong>Extrem Patriot 191cm</strong></p><p><strong><img src="https://www.freeride.se/img/review/original/4655_pic1c.jpg" alt="" class="fr-fic fr-dii fr-draggable " data-size="" style="" /></strong></p><p><strong>Testad i: Lindvallen</strong></p><p><strong>Testad av: MnO</strong></p><p></p><p>Extrem fortsätter med sin Patriot som skidan med stort S för åkning i svenska fjällen. Och visst är Patriot en lyckad modell om man letar efter en skida som är kul i pisten, men som inte gör bort sig utanför. Skidan testas i Lindvallen i, och i närheten av, Gustavbacken och där behöver man en del skärning för att liva upp åkningen. Det är just det som Patriot erbjuder och jag får några riktigt roande åk med skidan. Patriots skärning är kraftig, men inte överdriven och skidan har en neutral flexkurva. Framänden dominerar balansen och skidan drar in i sväng vid minsta impuls från åkaren. Det är bara att kliva i och köra och låta skärningen göra jobbet. När farten ökar bibehåller Patriot sitt grepp och stabiliteten är väl avvägd. Skidan känns väl dämpad utan att för den skull övergå till att vara tråkig. </p><p></p><p>De är rappa i det mesta, men jag saknar lite av en finkänslig krispighet i snökontakten och jag får en uns av diffus distans till snön och skidan som ofta med Extrem. Gissningsvis är det någon form av dämpande lager i konstruktionen som filtrerar bort en del av del frekvenser som jag uppfattar som viktiga för kommunikationen med underlaget. Men trots detta så är Patriot en skida som verkligen är rolig att åka på och det är en skida som fler borde överväga när allroundmidfats kommer upp på diskussion. Tyvärr hann inte någon med att testa Schabrak, som annars är den mest intressanta skidan från Extrem i år. </p><p></p><p>Det var allt för den här gången. </p><p></p><p>I hopp om fortsatt prylhysteri…</p><p></p><p>/MnO</p></blockquote><p></p>
[QUOTE="MnO, post: 504619, member: 12152"] [b]Skidtest DEL 2[/b] (forts från ovan) [b]Black Crows Navis, 186cm [img]https://www.freeride.se/img/review/large/4953.jpg[/img] Testad i: Tandådalen, Åre Testad av: MarkusO, xJONx[/b] Navis är Corvus lillebror och det är en betydligt mer lätthanterad skida. Flexet är aningen mjukare och en decimeters kortare längd gör stor skillnad på hur skidan uppfattas på snön. Det här är en betydligt mer lagom storlek för en åkare på 75kg. Tyvärr imponerar inte heller Navis på teståkarna. Det är en helt ok skida, men även här klagas det på begränsad spårvilja och ett väl karaktärslöst beteende. Den svänger en hel del och är betydligt mer lekfull än Corvus, men det är ändå ingen skida som skiljer sig från mängden. Både Markus och Jon testade den i direkt samband med teståk av Kästles båda modeller och båda är fullt överrens om att Navis hamnade lite i skuggan av Kästles mycket populära skidor. Skidan är långt från dålig, men den känns lite trist medel på det mesta och i jämförelse med Kästle får den stryk på samtliga punkter (förutom priset möjligen). Samtidigt gör den inte på något sätt bort sig och är man mer diplomatiskt lagd så kan man trots allt konstatera att även om få åkare kommer att förälska sig i den här skidan så är det inte heller många att uttryckligen ogilla den. Den gör det jobb den ska göra, om än snäppet sämre än många konkurrenter. [b]Liberty Helix, 187cm [img]https://www.freeride.se/img/review/original/4716_pic1c.jpg[/img] Testad i: Tandådalen Testad av: xJONx[/b] Liberty är ytterligare ett märke i raden av små skidfabrikanter som försöker leva upp till deras egna marknadsföringslöften. I fallet Liberty handlar det om ovanligt lätta konstruktioner som i sedvanlig ordning ska vara guds gåva till skidåkarsläktet. Liberty bygger sina skidor i traditionell sandwich med kärna av bambu och med inslag av kolfiber för att hålla vikten nere. Förutom bambun så känns konceptet rätt uttjatat. Resultatet är skidor som förvisso känns lätta på snön, men som i övrigt inte prestererar speciellt bra i något avseende. Greppet är påfallande dåligt på hårt underlag och skidan är flytig och "driftar" i skäret på mjukare snö. Snökontakten är aningen rå och odämpad och åkningen blir småstötig och allmänt färgad av mycket högfrekventa vibrationer som når rakt genom konstruktionen och upp till åkaren. I vissa fall innebär en odämpad och lätt skida fördelar på andra plan, men i det här fallet är det dåligt med utmärkande positiva sidor. Skidorna saknar helt enkelt åkglädje och spänst och konstruktionen känns omogen. Inte kul. Överlag så fungerar skidan ändå skapligt, men det här räcker inte för att motivera ett köp i ett segment där konkurrensen är hårdare än på många år. I nuläget har i princip alla tillverkare en konkurrent i den här kategorin och de flesta är roligare än Liberty Helix. [b]Dynastar Huge Trouble, 186cm [img]https://www.freeride.se/img/review/original/4839_pic1c.jpg[/img] Testad i: Tandådalen Testad av: MarkusO[/b] Huge Trouble är en välbyggd och kompetent skida, men är också lite intetsägande som så mycket annat i den här kategorin. Det känns direkt att man har åkt på sådana här skidor enormt många gånger förut. Huge Trouble är en förutsägbar medeltwintip som inte överraskar åt varken positivt eller negativt håll. Den gör sitt jobb utan konstigheter och ger en jiborienterad mittmonterad känsla som ändå bibehåller ett visst mått av traditionell balans. Huge Trouble driver i sedvanlig twintipanda lätt in i sväng, men är segare ur. Ett säkert val för den som söker en välfungerande twin i medelklassen. Någon säger att "det här är en Golf-kombi med instegsbensinmotorn" och det tycker jag sammanfattar skidan i en enda rad. [b]Salomon Rocker, 192cm [img]https://www.freeride.se/img/review/original/4566_pic1c.jpg[/img] Testad i: Tandådalen Testad av: MarkusO[/b] Salomons Rocker dök upp på marknaden redan förra året, men syntes inte så mycket då. I år har rockertrenden slagit igenom bland den stora massa friåkare och intresset för den här typen av skidor har skjutit i höjden. Rocker är en stor och rak skida som ändå är relativt lättåkt så snart hjärnan anpassat sig till den långa skärningen. Den fungerar faktiskt helt ok i pisten, även om skidan inte direkt på egen hand letar sig in i skäret. Förhållandena är som de är och naturligtvis är en sådan här skida helt malplacerad i en försäsongspist, men skidan går ändå ganska fint ner i vänsterkanten av Specialen. Här och där ligger lite lite strösocker som Rockern elegant slukar och det ger en liten aning om hur skidan kommer att kännas i "riktig åkning". Balansen i skidan är lik Black Diamond Megawatt. Det känns som en stor normal feting, men med ett kraftigt ökat flyt i framänden. En del fladder i tippen är ofrånkomligt eftersom 40-50 cm skida helt enkelt inte ligger i snön vid piståkning. Förvånandsvärt lite av det fladdret letar sig fram till åkaren dock och kan man bara mentalt koppla bort framänden så känner man inte av rockern speciellt mycket. Sammanfattat ett följsamt, förvånansvärt lättåkt och ganska trevligt bygge som verkligen ber om att få bli testat på större berg. [b]Kneissl Rock Star, 189cm [img]https://www.freeride.se/img/review/original/4950_pic1c.jpg[/img] Testad i: Tandådalen, Åre Testad av: MnO, MarkusO[/b] Kneissl har liksom flera andra fabrikanter fastnat rejält när det gäller utvecklingen av friåkningsskidor. Den tidigare Tanker har hängt med under många, många år och det är förvisso en väldigt bra skida, men det hade ju varit kul med någonting nytt. Så har det låtit åtminstone de senaste tre-fyra åren. Nu när Kneissl äntligen uppdaterar produktlinjen och presenterar en efterföljare är det lite trist att se att det egentligen inte är någon ny skida, utan snarare ett facelift det handlar om. Fegt, men lätt att förstå. Tanker har aldrig sålts i några stora serier och Kneissl har förmodligen inga större pengar att spendera på utvecklingen på friåkningssidan. Rock Star har i jämförelse med Tanker gjorts en aning bredare och är nu 98mm under foten och har fått en moderat twintip. Skärningen är likvärdig och konstruktionen känns igen rakt av. I åkningen står det efter bara något åk klart att det här är i princip en dekaltrimmad Tanker även om en viss tendens till en mer frammonterad känsla finns iom twintipen. Föregångarens briljanta egenskaper känns igen och skidan visar upp ett balanserat beteende, bra stabilitet och ett oklanderligt bett på varierat underlag. Föregångaren var en ständig favorit under testhelgerna och Rock Star tar utan vidare över den manteln. Under rådande förhållanden är skidan näst intill ett optimalt verktyg för att effektivt beta av de fallhöjdsmeter som finns tillgängliga. Skidan håller emot bra när den utsätts för tryck och gör precis som den blir tillsagd utan att klaga. Det här är en fantastiskt bra Sverige-skida. Tankern är död - länge leve Rock Star. [b]Dynastar Speed Course, 178cm Testad i: Tandådalen Testad av: MarkusO[/b] Under årets testhelger hann vi inte med speciellt mycket pistlagg. Det beror mestadels såklart på att intresset i testgruppen är betydligt större för friåkningsskidor, men också på att det är tunt med intressanta nyheter på pistsidan. När det gäller skidor för preparerad, hård snö har utvecklingen stannat av och det blir av naturliga skäl så att man prioriterar skidor som man inte har sett förut. Förhållandena var också inte helt optimala för pistskidor. Lindvallen tex var i alla fall på eftermiddagarna väldigt puckligt och mjukt och pistlagg var inte rätt verktyg. Hur eller hur så blev det ändå några vändor med smalare grejor och Dynastar Course beärades med ett par teståk av Markus i Åre. Dynastars folkracer för GS-segmentet är en till synes väl avvägd, men i ärlighetens namn praktiskt inte särskilt lyckad GS-folkracer. Markus upplever den som för mjuk och saknade lite av den spårvilja som han vill se hos en storslalomskida. Det är något med balansen i skäret som inte riktigt stämmer och han hittar aldrig riktigt rätt på skidan. Med en besvikelse i tonen konstateras att Dynastar i det här fallet inte lever upp till sitt rykte av att i princip alltid leverera trevliga byggen. [b]Fischer Worldcup RC, 175cm [img]https://www.freeride.se/img/review/original/4553_pic1c.jpg[/img] Testad i: Lindvallen Testad av: MnO[/b] Fischers folkraceserie har undergått en långsam förändring under de senaste 5-6 åren. Modellerna har ändrats ytterst lite varje år, men det skiljer ändå en hel del på en skida av i år jämfört med en fem år gammal skida, trots att mått och faktiskt också utseende är snarlika. Framförallt har RC blivit tunnare och smäckrare till i år. Den rundade cap-addon-grejen som fanns för ett par år sedan är nu helt borta och skidan ser mer race ut med en rå sandwichkonstruktion. Det känns befriande att slippa alla konstiga varianter på 3d-caps som annars är vanliga i just top-of-the-line-folkrace-segmentet. På snön är RC en harmonisk och mycket välbalanserad skida. Det märks att konstruktionen har förfinats under många år och både flex och skärning känns perfekt avvägda för en skida som är tänkt att fungera som en enda pistskida för en avancerad åkare. RC är lite mjukare och följsammare än tidigare och den har tagit ytterligare ett steg i sin förmåga att vara en SL och GS på samma gång beroende på hur åkaren jobbar med skidan. Det är inga problem att i samma åk växla mellan en storslalominspirerad position och en mer upprätt modern SL-dito och skidan känns lika hemma i båda stilarna. Isgreppet är direkt och bastant, men saknar ändå den där extra lilla udden som man hoppas på i en sådan här skida. För den som är van vid snällare skidor upplevs säkert greppet som fantastiskt bra, men är man van vid racestockskidor så har man på gränsen till orimliga krav på bettet i rena pistskidor. I gengäld får man en betydligt mer mångsidig skida som kan hantera varierade underlag på ett helt annat sätt än en rent hårdpack/is-baserad raceskida och en smidighet och mångsidighet i åkningen som inte raceskidor matchar. Men på min önskelista står ändå en skida med den här formen, fast med en fullt påkostat racestock-konstruktion. Nu får jag nöja mig med att konstatera att Worldcup RC är en ytterst kompetent och välbyggd pistskida som med rak ryggrad kan placera sig bland marknadens absolut bästa folkraceskidor. [b]Nordica Helldiver, 178cm [img]https://www.freeride.se/img/review/original/4909_pic1c.jpg[/img] Testad i: Åre Testad av: MarkusO[/b] Med sina 90mm under foten är Helldiver en kraftigt breddad storslalomskida som ska vara en hybrid mellan en offpist- och pistskida. Det är intressant att konstatera att en skida som faktiskt är exempelvis 4mm bredare än den första Salomon AK Rocket (ansågs ju som sjukt bred när den kom) och Dynastar Arno Adam för att nämna två legendariska offpistskidor, nu ses som en pistskida med viss offpistpotential. Det har i och för sig med betydligt fler aspekter än enbart bredden att göra och det framgår tydligt när man teståker Helldiver. På snön har Helldiver ett tydligt pistfokus, både i grafik och uppträdande. Skärningen och spårningen är aggressiv och skidan känns tung och stadig i sitt uppträdande. Flexet är medelhårt och drivet i skäret är obevekligt redan från låga farter och skidan spårar genom eller över det mesta utan att darra på rösten. Helldiver inbjuder till att verkligen ladda ur åkningen och köra hårt, men det är också i riktigt hög fart och i full press som den något förvånande visar sina svagheter. Den tidigare fullständigt trygga skidan börjar hacka något i skäret och känns bångstyrig och vikten går ifrån att kännas som en tillgång till att bli en belastning. Det är dock aldrig någon "driftning" i skäret, utan spårningen finns kvar och skidan strävar hela tiden från att hålla utsatt tänkt sväng. När man övergår till kortsväng är det samma problembild. Skidan beter sig lugnt och behärskat med ett mycket bra sladdgrepp ända upp till en viss nivå av kraft- och fartinsats när ett hackande plötsligt dyker upp. I kortsvängen är det dock mer förutsägbart och det är en problematik som man får räkna med när bredden på skidorna ökar. Observera att ovanstående kritik inte ska tolkas alltför allvarligt, utan Helldiver är en mycket kompetent skida trots vissa brister. Den passar bäst för åkare som gillar skidor med tyngd och stuns och som vill ha en pistorienterad allroundskida för åkning i anläggningar av alla storlekar. [b]Nordica Enforcer 177cm [img]https://www.freeride.se/img/review/original/4905_pic1c.jpg[/img] Testad i: Åre Testad av: MarkusO[/b] Efter inlämning av Helldivern kliver Markus i Enforcer från samma tillverkare. Skidan har egentligen samma målgrupp när det gäller användningsområde som Helldiver och bredden är liknande, men den kommer från ett helt annat håll konstruktionsmässigt. Istället för att vara en uppbreddad pistracer så är Enforcer en medlem i familjen Supercharger och är en smalare variant av storebror Blower. Här är det friåkning till 100% i image och grafiken med någon lätt oklar indisk/hinduisk gud med en massa armar signalerar att det här är en skida som kan ha många järn i elden. De initiala tankarna stämmer också när det gäller åkegenskaperna. Enforcer är en mycket allsidig skida som presterar på topp både i pisten och utanför. I jämförelse med Helldiver så är karaktären helt annorlunda. Balansen i skäret ligger helt klart längre bak och bakänden känns förvånansvärt dominerande. Det kan vara trimrelaterat, men skillnaden är mycket tydlig. Det tar ett par svängar att vänja sig, men väl igång går Enforcer verkligen som tåget. Freeride-imagen till trots så spöar Enforcer Helldiver i pisten, främst när det gäller det övre fartregistret. Helldiver har enligt tidigare recension en tydlig gräns när den ballar ur, men det har förvånande nog inte Enforcer på samma sätt. Den envisas med att behålla lugnet och tryggheten även när den pressas rejält. Nordicas Supercharger Blower har alltid varit en skida som testgruppen har gillat, men den har också känts lite väl tung och trög i många lägen. Enforcer är en mindre variant av Blower som tar flertalet av Blowers bästa egenskaper och förpackar dom i ett lättare och spänstigare paket. Enforcer blir en av helgens favoriter. I år har den ingen twintip för övrigt, vilket i viss mån förklarar det något förvånande faktum att den korta 178:an känns som en rätt lagom längd. [b]Nordica Dobermann Spitfire 178cm [img]https://www.freeride.se/img/review/original/4917_pic1c.jpg[/img] Testad i: Åre Testad av: MnO, MarkusO[/b] Dobermann är numera varje mans egendom, och är ganska långt ifrån de första råraceskidorna med det tunga namnet ingraverat i grafiken. Årets RC är oförändrad från fjolårets modell. Den sticker inte ut, den är inte tungjobbad, och framförallt - den här dobra mannen har inte kvar det inspirerande och ibland även något skrämmande tryck som en gång gömde sig i alla skidor med tilltalsnamnet Dobermann. Det är både på gott och ont. Den där sista udden av prestanda som man bara hittar hos raceskidor finns inte, men å andra sidan är Spitfire en skida som ger väldigt mycket tillbaka oavsett grad av insats. Även en medioker åkare kan plocka fram ett tydligt isgrepp och i princip alla kan hantera den. Spitfire är numera en vanlig skida i uthyrarnas dyrare hyllor och det är inget som förvånar det minsta. Spitfire är en mycket lyckad skida. I ett stenhårt gästrapp är den en fröjd. Det är sent på kvällen och glest med folk. En GS-skärning hade inte varit fel, men även 17 meter RC-skär finner sin plats. Det går undan i sann kvällsåkaranda, men det går hela tiden att runda upp de skärande svängarna för att på ett kontrollerat och aggressivt sätt begränsa farten. Spårning och bett är i toppklass för segmentet och skärningen är exakt och precis. Balansen är liknande som Fischer WC RC ovan och åkaren kan enkelt ställa om mellan SL och GS eller något däremellan bara genom att ändra åkposition och inställning. Dobermann Spitfire behåller sin placering som en favorit i pistklassen. I likhet med förra året så finns det ett stort frågetecken och det är bindningen. Skidan levereras med ett system med en Marker 11 som enda alternativ. Det är lika obegripligt som idiotiskt och det gör att den här skidan tyvärr helt går bort som ett alternativ för alla åkare som kan utnyttja den. Det finns ingen möjlighet att testa skidans fulla potential med en så genomrutten bindning som den integrerade. Bakläxa återigen, Nordica. [b]Extrem Patriot 191cm [img]https://www.freeride.se/img/review/original/4655_pic1c.jpg[/img] Testad i: Lindvallen Testad av: MnO[/b] Extrem fortsätter med sin Patriot som skidan med stort S för åkning i svenska fjällen. Och visst är Patriot en lyckad modell om man letar efter en skida som är kul i pisten, men som inte gör bort sig utanför. Skidan testas i Lindvallen i, och i närheten av, Gustavbacken och där behöver man en del skärning för att liva upp åkningen. Det är just det som Patriot erbjuder och jag får några riktigt roande åk med skidan. Patriots skärning är kraftig, men inte överdriven och skidan har en neutral flexkurva. Framänden dominerar balansen och skidan drar in i sväng vid minsta impuls från åkaren. Det är bara att kliva i och köra och låta skärningen göra jobbet. När farten ökar bibehåller Patriot sitt grepp och stabiliteten är väl avvägd. Skidan känns väl dämpad utan att för den skull övergå till att vara tråkig. De är rappa i det mesta, men jag saknar lite av en finkänslig krispighet i snökontakten och jag får en uns av diffus distans till snön och skidan som ofta med Extrem. Gissningsvis är det någon form av dämpande lager i konstruktionen som filtrerar bort en del av del frekvenser som jag uppfattar som viktiga för kommunikationen med underlaget. Men trots detta så är Patriot en skida som verkligen är rolig att åka på och det är en skida som fler borde överväga när allroundmidfats kommer upp på diskussion. Tyvärr hann inte någon med att testa Schabrak, som annars är den mest intressanta skidan från Extrem i år. Det var allt för den här gången. I hopp om fortsatt prylhysteri… /MnO [/QUOTE]
Verifiering
Skicka svar
Forum
Utrustning
Freeride - Skidor
Utlåtanden från säsongens skidtestarhelger
Tillbaka
Topp
