Köp & Sälj
Artiklar
Forum
Nya inlägg
Forumlista
Sök trådar
Medlemmar
Regler/Hjälp
Skidorter
Snödjup
Boende
Prylar
Video
Shop
Logga in
Bli medlem
Vad är nytt
Sök
Sök
Sök bara rubriker
Notera
Av:
Nya inlägg
Forumlista
Sök trådar
Medlemmar
Regler/Hjälp
Meny
Logga in
Bli medlem
Ladda ner Freeride som app
JavaScript är inaktiverat. För en bättre upplevelse, vänligen aktivera JavaScript i din webbläsare innan du fortsätter.
Du använder en gammal webbläsare. Den kanske inte visar den här eller andra webbplatser korrekt.
Du bör uppgradera eller använda en
alternativ webbläsare
.
Forum
Åkning
Åkteknik
Vad tycker du är svårast med Carving?
Svara på tråd
Meddelande
<blockquote data-quote="magryg" data-source="post: 1242487" data-attributes="member: 14303"><p>Ja, det är ju typiskt att man inte blir starkare med åren!</p><p></p><p>Det vi kallar för en sväng är en kontinuerlig riktningsändring av skidåkarens hastighet så att skidåkaren gör en "cirkelformad" rörelse. Kraften som krävs för att det skall kunna bli en sådan rörelse är mv^2/r (massan gånger hastigheten i kvadrat genom radien). Denna kraft påverkar skidåkaren från snön genom skidorna och upp genom kroppen. Den påverkande kraften måste skidåkaren ta upp i muskler och leder för att inte kroppsposition skall förloras vilket annars med största sannolikhet kommer att påverka kraftöverföringen mellan skida och snö. Förutom skidåkarens massa/tyngdkraft och kraft som uppkommer genom riktningsförändring så finns det inga andra krafter som påverkar en skidåkaren från snön (bortser från friktion då det i detta fall inte är så intressant...) det är dessa som en har att spela med. Genom att tex plötsligt sträcka på benen kommer en belastning mot snön att kunna skapas men den är kortvarig till sin natur och inte möjlig att använda genom en hel sväng.</p><p></p><p>När en skida ställs på kant och belastas kommer den att böja ut till dess att hela skidans kant är i kontakt med underlaget. Även en hård skida kommer under en skidåkares belastning att böja ut och komma i full kontakt med underlaget. För att göra en skärande sväng behövs styvt inte mer än att skidan skapar en bågform i vilken bakänden följer i spåret som brättet skapat. Kantningsvinkeln behöver inte vara stor.</p><p></p><p>Om underlaget är mjukt (eller om belastningen från skidåkaren är stor på grund av hög fart eller liten radie) kommer snön att ge efter och ytterligare möjliggöra utböjning av skidan. Det är detta som gör att många av oss tycker att det är lättare att få till bra skärande svängar när det är lite lagom mjukt. Troligen är det även därför många känner att svängarna blir lättare om hastigheten ökar då även tillgänglig kraft att trycka ner skidorna i snön ökar.</p><p></p><p>För att hjälpa skidorna att böja ut, framförallt när det är hårt, är det oftast fördelaktigt att i ingång av svängen belastning görs på skidans främre del (brättet). För att kunna åstadkomma detta krävs att skidåkaren flyttar sig fram över skidorna. Jag tror att i de flesta fall så möjliggör denna framåtförskjutna belastning att brättet får grepp och att det kan skapas en utböjning snarare än att det skulle bli "extra" mycket utböjning framförallt på hård snö. Jag tror att belastning av brättet är viktigare ju hårdare en skida är eftersom den annars, istället för att böja ut skulle kunna fjädra tillbaka, skrapa undan snö och endast gå rakt fram.</p><p></p><p>Det som beskrivs som teknik tror jag till stor del handlar om tajming samt att kunna positionera kroppen i förhållande till skidorna på ett gynnsamt sätt för att hantera de krafter som uppkommer för att behålla sin kroppsposition samt för att kunna kontrollera belastningen i skidornas längsled. </p><p></p><p>Är en stark kan en åka med full fart och på så sätt öka kraften mot snön och väl avvägd tajming kan, till viss del, bytas ut mot råstyrka för att hålla emot kraft från riktningsändringen och med hjälp av denna behålla sin position och få fast skidorna mot snön. Räcker inte styrkan till får en åka lite långsammare eller göra lite större svängar för att inte kraften genom svängen skall bli för stor. En lite mjukare skida kan då vara ett bra hjälpmedel.</p></blockquote><p></p>
[QUOTE="magryg, post: 1242487, member: 14303"] Ja, det är ju typiskt att man inte blir starkare med åren! Det vi kallar för en sväng är en kontinuerlig riktningsändring av skidåkarens hastighet så att skidåkaren gör en "cirkelformad" rörelse. Kraften som krävs för att det skall kunna bli en sådan rörelse är mv^2/r (massan gånger hastigheten i kvadrat genom radien). Denna kraft påverkar skidåkaren från snön genom skidorna och upp genom kroppen. Den påverkande kraften måste skidåkaren ta upp i muskler och leder för att inte kroppsposition skall förloras vilket annars med största sannolikhet kommer att påverka kraftöverföringen mellan skida och snö. Förutom skidåkarens massa/tyngdkraft och kraft som uppkommer genom riktningsförändring så finns det inga andra krafter som påverkar en skidåkaren från snön (bortser från friktion då det i detta fall inte är så intressant...) det är dessa som en har att spela med. Genom att tex plötsligt sträcka på benen kommer en belastning mot snön att kunna skapas men den är kortvarig till sin natur och inte möjlig att använda genom en hel sväng. När en skida ställs på kant och belastas kommer den att böja ut till dess att hela skidans kant är i kontakt med underlaget. Även en hård skida kommer under en skidåkares belastning att böja ut och komma i full kontakt med underlaget. För att göra en skärande sväng behövs styvt inte mer än att skidan skapar en bågform i vilken bakänden följer i spåret som brättet skapat. Kantningsvinkeln behöver inte vara stor. Om underlaget är mjukt (eller om belastningen från skidåkaren är stor på grund av hög fart eller liten radie) kommer snön att ge efter och ytterligare möjliggöra utböjning av skidan. Det är detta som gör att många av oss tycker att det är lättare att få till bra skärande svängar när det är lite lagom mjukt. Troligen är det även därför många känner att svängarna blir lättare om hastigheten ökar då även tillgänglig kraft att trycka ner skidorna i snön ökar. För att hjälpa skidorna att böja ut, framförallt när det är hårt, är det oftast fördelaktigt att i ingång av svängen belastning görs på skidans främre del (brättet). För att kunna åstadkomma detta krävs att skidåkaren flyttar sig fram över skidorna. Jag tror att i de flesta fall så möjliggör denna framåtförskjutna belastning att brättet får grepp och att det kan skapas en utböjning snarare än att det skulle bli "extra" mycket utböjning framförallt på hård snö. Jag tror att belastning av brättet är viktigare ju hårdare en skida är eftersom den annars, istället för att böja ut skulle kunna fjädra tillbaka, skrapa undan snö och endast gå rakt fram. Det som beskrivs som teknik tror jag till stor del handlar om tajming samt att kunna positionera kroppen i förhållande till skidorna på ett gynnsamt sätt för att hantera de krafter som uppkommer för att behålla sin kroppsposition samt för att kunna kontrollera belastningen i skidornas längsled. Är en stark kan en åka med full fart och på så sätt öka kraften mot snön och väl avvägd tajming kan, till viss del, bytas ut mot råstyrka för att hålla emot kraft från riktningsändringen och med hjälp av denna behålla sin position och få fast skidorna mot snön. Räcker inte styrkan till får en åka lite långsammare eller göra lite större svängar för att inte kraften genom svängen skall bli för stor. En lite mjukare skida kan då vara ett bra hjälpmedel. [/QUOTE]
Verifiering
Skicka svar
Forum
Åkning
Åkteknik
Vad tycker du är svårast med Carving?
Tillbaka
Topp
