Köp & Sälj
Artiklar
Forum
Nya inlägg
Forumlista
Sök trådar
Medlemmar
Regler/Hjälp
Skidorter
Snödjup
Boende
Prylar
Video
Shop
Logga in
Bli medlem
Vad är nytt
Sök
Sök
Sök bara rubriker
Notera
Av:
Nya inlägg
Forumlista
Sök trådar
Medlemmar
Regler/Hjälp
Meny
Logga in
Bli medlem
Ladda ner Freeride som app
JavaScript är inaktiverat. För en bättre upplevelse, vänligen aktivera JavaScript i din webbläsare innan du fortsätter.
Du använder en gammal webbläsare. Den kanske inte visar den här eller andra webbplatser korrekt.
Du bör uppgradera eller använda en
alternativ webbläsare
.
Forum
Resmål
Utländska fjäll
Vallée Blanche, Chamonix
Svara på tråd
Meddelande
<blockquote data-quote="Jarle" data-source="post: 463967" data-attributes="member: 33485"><p>Under en overkligt bra dag för några år sedan gick jag från exempel #1 till #2 på samma dag.</p><p></p><p>Först skulle jag och en polare köra en ränna, jag skär av den 2 ggr, inget händer och lag lägger första svängen. Vad jag inte vet är att polaren (inte så bra polare om några sekunder) skråar in till insteget och drar då iväg hela rännan, jag lyckas ta mig till en lite större sten och hålla mig kvar. Efter en väl vald ramsa till mitt tillfälliga hatobjekt tar vi oss ner i en numera mycket barskrapad ränna där stenar är betydligt vanligare än snö.</p><p></p><p>Efter det tänkte jag att det är lungt och bara att bränna på.</p><p></p><p>Senare, samma dag, hittar jag ett fint åk vid trädgränsen (mao glest mellan träden, men det är ändå "skog" vilket innvaggade mig i ännu större trygghet, omän falsk sådan), brant var det också. Sätter skidorna i fallinjen och innan jag vet ordet av ligger jag med huvudet före under snö. Dunsar omkring ett tag och får ett par rejäla smällar i nacken och huvudet. Strax efteråt skymtar jag snabbt något brunaktigt och jag gör allt jag kan för att ta mig däråt (visste att jag var på väg mot en smal sänka där det började flacka ut, där ville jag uppenbart inte hamna), lyckas hamna i utkanten av raset och fastnar i ett gäng buskar, eller topparna av ett gäng träd. Sitter fast med snö upp till bröstet men åt rätt håll. En vän kommer efter för att hjälpa (klättrar ner) varpå ytterligare ett litet ras går som han blir sittandes i, det går dock bra för honom. En annan vän tar sig fram till mig nerifrån och hjälper mig upp.</p><p></p><p>Det sista jag minns efter detta är att jag med en del hjälp tar mig tillbaka till systemet, sedan vaknar jag med en läkare ovanför mig, slocknar, vaknar i ambulans varpå jag åter slocknar och vaknar på sjukhus... Det visade sig att smällarna i huvudet var en klippvägg och ett träd som lavinen hade dragit in mig i. Jag kan fortfarande i dag ha problem med närminnet och det tog ca ett och ett halvt år innan jag slutade bli "tillfälligt sinnesförvirrad", jag slutade helt enkelt ha koll på vad jag sysslade med och kunde glömma bort vad jag pratde om mitt i en mening. Denna upplevelse fick definitivt mig och mina vänner att tillhöra den vettigare av de 2 kategorierna.</p><p></p><p>Det råder väl knappast några tvivel om att vi tillhörde den tidigare diskuterade gruppen som har en övertro på både sig själva och sin kunskap...</p></blockquote><p></p>
[QUOTE="Jarle, post: 463967, member: 33485"] Under en overkligt bra dag för några år sedan gick jag från exempel #1 till #2 på samma dag. Först skulle jag och en polare köra en ränna, jag skär av den 2 ggr, inget händer och lag lägger första svängen. Vad jag inte vet är att polaren (inte så bra polare om några sekunder) skråar in till insteget och drar då iväg hela rännan, jag lyckas ta mig till en lite större sten och hålla mig kvar. Efter en väl vald ramsa till mitt tillfälliga hatobjekt tar vi oss ner i en numera mycket barskrapad ränna där stenar är betydligt vanligare än snö. Efter det tänkte jag att det är lungt och bara att bränna på. Senare, samma dag, hittar jag ett fint åk vid trädgränsen (mao glest mellan träden, men det är ändå "skog" vilket innvaggade mig i ännu större trygghet, omän falsk sådan), brant var det också. Sätter skidorna i fallinjen och innan jag vet ordet av ligger jag med huvudet före under snö. Dunsar omkring ett tag och får ett par rejäla smällar i nacken och huvudet. Strax efteråt skymtar jag snabbt något brunaktigt och jag gör allt jag kan för att ta mig däråt (visste att jag var på väg mot en smal sänka där det började flacka ut, där ville jag uppenbart inte hamna), lyckas hamna i utkanten av raset och fastnar i ett gäng buskar, eller topparna av ett gäng träd. Sitter fast med snö upp till bröstet men åt rätt håll. En vän kommer efter för att hjälpa (klättrar ner) varpå ytterligare ett litet ras går som han blir sittandes i, det går dock bra för honom. En annan vän tar sig fram till mig nerifrån och hjälper mig upp. Det sista jag minns efter detta är att jag med en del hjälp tar mig tillbaka till systemet, sedan vaknar jag med en läkare ovanför mig, slocknar, vaknar i ambulans varpå jag åter slocknar och vaknar på sjukhus... Det visade sig att smällarna i huvudet var en klippvägg och ett träd som lavinen hade dragit in mig i. Jag kan fortfarande i dag ha problem med närminnet och det tog ca ett och ett halvt år innan jag slutade bli "tillfälligt sinnesförvirrad", jag slutade helt enkelt ha koll på vad jag sysslade med och kunde glömma bort vad jag pratde om mitt i en mening. Denna upplevelse fick definitivt mig och mina vänner att tillhöra den vettigare av de 2 kategorierna. Det råder väl knappast några tvivel om att vi tillhörde den tidigare diskuterade gruppen som har en övertro på både sig själva och sin kunskap... [/QUOTE]
Verifiering
Skicka svar
Forum
Resmål
Utländska fjäll
Vallée Blanche, Chamonix
Tillbaka
Topp
