Köp & Sälj
Artiklar
Forum
Nya inlägg
Forumlista
Sök trådar
Medlemmar
Regler/Hjälp
Skidorter
Snödjup
Boende
Prylar
Video
Shop
Logga in
Bli medlem
Vad är nytt
Sök
Sök
Sök bara rubriker
Notera
Av:
Nya inlägg
Forumlista
Sök trådar
Medlemmar
Regler/Hjälp
Meny
Logga in
Bli medlem
Ladda ner Freeride som app
JavaScript är inaktiverat. För en bättre upplevelse, vänligen aktivera JavaScript i din webbläsare innan du fortsätter.
Du använder en gammal webbläsare. Den kanske inte visar den här eller andra webbplatser korrekt.
Du bör uppgradera eller använda en
alternativ webbläsare
.
Forum
Utrustning
Freeride - Skidor
Völkl Kuro eller Black Diamond Megawatt?
Svara på tråd
Meddelande
<blockquote data-quote="MnO" data-source="post: 547328" data-attributes="member: 12152"><p>Jag har skrivit om både Kuro och Megawatt tidigare (se länk i tidigare svar), om än då med begränsat antal skiddagar på de respektive i bagaget. I stort sett håller jag med mina egna uttalanden, även om intrycken har kompletterats något efterhand. </p><p></p><p>Det finns inte så mycket att tillägga i ämnet efter er ganska uttömmande diskussion, men om jag ska kommentera utgångsfrågan så håller jag inte med i vissa punkter. Speciellt inte när det gäller att Megawatten och Kuron skulle vara lika. I så fall har jag nån specialvariant på Megawatt, för den är riktigt långt från Kuron i känsla. Megawatten är glasfibrigt spänstig och på gränsen till sprättig medans Kuron är tunggung och mer hockeypuck och bastant. Flexmässigt skiljer det också en hel del. Megawatten är påtagligt mjuk både i rent fysiskt flex och i uppträdande. Det är inte enbart skärning och tiprocker som gör den lättsam, utan det är hela konstruktionen som är åt det krispiga hållet. Den är smäckert byggd och är lätt och tunn, med visst undantag för en sektion under foten. Mjukheten är, som tidigare sagts, mest tydlig i spetsen som tunnas ut ordentligt och som är påfallande snäll i flexet. Kuron däremot är precis tvärtom och är tjock och grov hela vägen fram till spetsen och tailen, men tjockar inte på lika tydligt under foten. Flexkurvorna är så olika som det bara kan vara. Kuro är riktigt stum i tippen och kurvan blir därefter jämn för att sen avslutas med en lite mjukare tail. Jag skulle vilja säga att det är få skidors som, i relation till skidan i övrigt, är så pass hårda som Kuron de sista 20 cm:arna upp mot tippen. Megawatten å andra sidan har en traditionell flexkurva utan konstigheter med en gradvis mjuknande tip. Det är en enorm skillnad. </p><p></p><p>Stabilitetsmässigt i orört till lätt uppåkt, men inte för den skull perfekt snö, så tycker jag att Kuron är avsevärt bättre än Megawatt. Kuron har en stabilitet i konstruktionen som inger trygghet och uppmanar till hög fart. När det stökar till sig kände jag aldrig att det var skidan i sig som havererade. Istället påminns man om att det är stora plank man har under fötterna och jag tvingades sakta ner i uppkört/ojämnt för att jag inte klarade av att hantera Kuron. Med mer kraft i benen och ett större mod upplevde jag det som att det hade gått att trycka på ordentligt med Kuro innan den viker sig. Framänden klarar i min relativt sansade skidvärld hur mycket press som helst, även i ojämnt mjukt underlag där jag gärna lägger in mycket tipdrive (eller vad man nu kallar det) i åkningen. </p><p></p><p>Megawatten däremot har en tydlig övre gräns för vad den pallar med innan den havererar stabilitetsmässigt. Framförallt är det den mjuka tippen som orsakar det här, och då menar jag inte det ofrånkomliga faktum att den delen av tippen som inte ligger i snön fladdrar. Det stör mig inte nämnvärt. Däremot har jag upplevt att den inte svarar när man pressar den med plöstryck i ganska låg position i slutet på svängen. Då händer det att den näbbar och liksom viker sig strax bakom tiprockern. Det gör att det känns som man ska flyga över styret. Lösningen blir att ställa om till lite mer mitttryck och ta det lite varligare över ojämnheter eller i lägen där man hamnar långt fram på skidan på mjukt underlag i mitten eller slutet på svängen. Det ska inte tolkas som att man inte kan lägga ner ordentligt och verkligen runda upp svängarna i puder, vilket jag för övrigt tycker är fantastiskt roligt och det är en av mina favoritmanövrar i skidåkning. Det går alldeles utmärkt med Megawatt att åka så, men man får passa sig lite så att man inte trycker igenom skidan för mycket. </p><p></p><p>För att testa förmågan för dessa två skidor att hantera åkning med rejält med tryck så sattes för övrigt XJonX här på Freeride ("Kryss-Jon") på Megawatten och Kuron under några åk i alperna på sensäsongen. Han upplevde samma sak som jag och om jag känner att jag trycker igenom Megawatten ibland, så gör Jon det betydligt oftare. Han kör väldigt mycket hårdare än jag. För en riktigt driven åkare i varierad snö är Kuron bättre än Megawatten. Det råder ingen tvekan om det. I ett typiskt alpåk som började i orörd, men gammal kallsnö med stora ytor och sen gick över i solpåverkad gammal vårsnö och därefter lite småknix och mer trånga lägen för att sedan avslutas i en rejält uppkörd och bitvis slaskig uppfångarränna var intressant att höra hur Jon upplevde Kuron och Megawatten. Det stogs i vanlig ordning på tillräckligt för att jag inte skulle ha en sportmössa att hänga med oavsett skidval, men enligt Jon kände han sig mycket tryggare med Kuron. Han sade efteråt att han kände sig i det närmaste odödlig med Kuro, medans han var tvungen att hålla igen lite med Megawatt. Och som åskådare i det här fallet är det bara att hålla med. Kuron såg ut att verkligen uträtta stordåd i den här typen av åkning. </p><p></p><p>För egen del testades samma åk med samma skidor. Jag känner samma typ av nästan eufori av att åka Kuron, men samtidigt är det alltid med en något störig känsla av att jag tycker att den är lite för stor och tung i känslan och jag blir inte riktig ett med skidan. Kuron är så nära den perfekta allroundskidan för alperna, men ändå så når den inte fram. Den blir lite för jobbig i längden när det är varierad och/eller svår snö. Den känns mycket bredare än Megawatt, trots att det egentligen inte skiljer så mycket. Megawatten är mer traditionell i känslan och ger inte samma glädjerus kanske, men det är bra nära och den flyter i jämförelse med andra skidor riktigt, riktigt bra. Kuron bjuder på mer surfkänsla, men i realiteten räcker flytet i en 125mm tiprockad skida mer än väl. </p><p></p><p>För min del föredrar jag Megawatten i praktiken om jag får välja mellan de två, även om jag hade önskat att jag hade levt i en värld där jag kunde åka Kuro varje dag. Megawattens lätta och spänstiga känsla passar min ganska lugna åkning och jag känner precis som Skare att jag hela tiden vet att jag tar mig ner med hedern i behåll. Mot slutet av långa dagar känns Megawatten som en trygg, men lättsamt påhejande och uppiggande vän under fötterna, medans Kurons vikt och bredd istället blir tungt och bångstyrigt när mjölksyran börjar bli svår att bli av med framåt tretiden. För mig känns Kuron som ett komplement till ett annat par huvudskidor, medans Megawatten går in och tar rollen som "bara ta ett par skidor utan att fundera"-varjedagskidor. Charger för riktiga hårdkörare? Nej, inte förutom i puder. Roliga skidor? Ja, definitivt.</p><p></p><p>Till nästa säsong kommer jag att behålla Megawatten och det är alltid ett bra betyg. </p><p></p><p>Har du funderat något på PMGear Lhasa Pow förresten? Den tycker jag verkar intressant.</p></blockquote><p></p>
[QUOTE="MnO, post: 547328, member: 12152"] Jag har skrivit om både Kuro och Megawatt tidigare (se länk i tidigare svar), om än då med begränsat antal skiddagar på de respektive i bagaget. I stort sett håller jag med mina egna uttalanden, även om intrycken har kompletterats något efterhand. Det finns inte så mycket att tillägga i ämnet efter er ganska uttömmande diskussion, men om jag ska kommentera utgångsfrågan så håller jag inte med i vissa punkter. Speciellt inte när det gäller att Megawatten och Kuron skulle vara lika. I så fall har jag nån specialvariant på Megawatt, för den är riktigt långt från Kuron i känsla. Megawatten är glasfibrigt spänstig och på gränsen till sprättig medans Kuron är tunggung och mer hockeypuck och bastant. Flexmässigt skiljer det också en hel del. Megawatten är påtagligt mjuk både i rent fysiskt flex och i uppträdande. Det är inte enbart skärning och tiprocker som gör den lättsam, utan det är hela konstruktionen som är åt det krispiga hållet. Den är smäckert byggd och är lätt och tunn, med visst undantag för en sektion under foten. Mjukheten är, som tidigare sagts, mest tydlig i spetsen som tunnas ut ordentligt och som är påfallande snäll i flexet. Kuron däremot är precis tvärtom och är tjock och grov hela vägen fram till spetsen och tailen, men tjockar inte på lika tydligt under foten. Flexkurvorna är så olika som det bara kan vara. Kuro är riktigt stum i tippen och kurvan blir därefter jämn för att sen avslutas med en lite mjukare tail. Jag skulle vilja säga att det är få skidors som, i relation till skidan i övrigt, är så pass hårda som Kuron de sista 20 cm:arna upp mot tippen. Megawatten å andra sidan har en traditionell flexkurva utan konstigheter med en gradvis mjuknande tip. Det är en enorm skillnad. Stabilitetsmässigt i orört till lätt uppåkt, men inte för den skull perfekt snö, så tycker jag att Kuron är avsevärt bättre än Megawatt. Kuron har en stabilitet i konstruktionen som inger trygghet och uppmanar till hög fart. När det stökar till sig kände jag aldrig att det var skidan i sig som havererade. Istället påminns man om att det är stora plank man har under fötterna och jag tvingades sakta ner i uppkört/ojämnt för att jag inte klarade av att hantera Kuron. Med mer kraft i benen och ett större mod upplevde jag det som att det hade gått att trycka på ordentligt med Kuro innan den viker sig. Framänden klarar i min relativt sansade skidvärld hur mycket press som helst, även i ojämnt mjukt underlag där jag gärna lägger in mycket tipdrive (eller vad man nu kallar det) i åkningen. Megawatten däremot har en tydlig övre gräns för vad den pallar med innan den havererar stabilitetsmässigt. Framförallt är det den mjuka tippen som orsakar det här, och då menar jag inte det ofrånkomliga faktum att den delen av tippen som inte ligger i snön fladdrar. Det stör mig inte nämnvärt. Däremot har jag upplevt att den inte svarar när man pressar den med plöstryck i ganska låg position i slutet på svängen. Då händer det att den näbbar och liksom viker sig strax bakom tiprockern. Det gör att det känns som man ska flyga över styret. Lösningen blir att ställa om till lite mer mitttryck och ta det lite varligare över ojämnheter eller i lägen där man hamnar långt fram på skidan på mjukt underlag i mitten eller slutet på svängen. Det ska inte tolkas som att man inte kan lägga ner ordentligt och verkligen runda upp svängarna i puder, vilket jag för övrigt tycker är fantastiskt roligt och det är en av mina favoritmanövrar i skidåkning. Det går alldeles utmärkt med Megawatt att åka så, men man får passa sig lite så att man inte trycker igenom skidan för mycket. För att testa förmågan för dessa två skidor att hantera åkning med rejält med tryck så sattes för övrigt XJonX här på Freeride ("Kryss-Jon") på Megawatten och Kuron under några åk i alperna på sensäsongen. Han upplevde samma sak som jag och om jag känner att jag trycker igenom Megawatten ibland, så gör Jon det betydligt oftare. Han kör väldigt mycket hårdare än jag. För en riktigt driven åkare i varierad snö är Kuron bättre än Megawatten. Det råder ingen tvekan om det. I ett typiskt alpåk som började i orörd, men gammal kallsnö med stora ytor och sen gick över i solpåverkad gammal vårsnö och därefter lite småknix och mer trånga lägen för att sedan avslutas i en rejält uppkörd och bitvis slaskig uppfångarränna var intressant att höra hur Jon upplevde Kuron och Megawatten. Det stogs i vanlig ordning på tillräckligt för att jag inte skulle ha en sportmössa att hänga med oavsett skidval, men enligt Jon kände han sig mycket tryggare med Kuron. Han sade efteråt att han kände sig i det närmaste odödlig med Kuro, medans han var tvungen att hålla igen lite med Megawatt. Och som åskådare i det här fallet är det bara att hålla med. Kuron såg ut att verkligen uträtta stordåd i den här typen av åkning. För egen del testades samma åk med samma skidor. Jag känner samma typ av nästan eufori av att åka Kuron, men samtidigt är det alltid med en något störig känsla av att jag tycker att den är lite för stor och tung i känslan och jag blir inte riktig ett med skidan. Kuron är så nära den perfekta allroundskidan för alperna, men ändå så når den inte fram. Den blir lite för jobbig i längden när det är varierad och/eller svår snö. Den känns mycket bredare än Megawatt, trots att det egentligen inte skiljer så mycket. Megawatten är mer traditionell i känslan och ger inte samma glädjerus kanske, men det är bra nära och den flyter i jämförelse med andra skidor riktigt, riktigt bra. Kuron bjuder på mer surfkänsla, men i realiteten räcker flytet i en 125mm tiprockad skida mer än väl. För min del föredrar jag Megawatten i praktiken om jag får välja mellan de två, även om jag hade önskat att jag hade levt i en värld där jag kunde åka Kuro varje dag. Megawattens lätta och spänstiga känsla passar min ganska lugna åkning och jag känner precis som Skare att jag hela tiden vet att jag tar mig ner med hedern i behåll. Mot slutet av långa dagar känns Megawatten som en trygg, men lättsamt påhejande och uppiggande vän under fötterna, medans Kurons vikt och bredd istället blir tungt och bångstyrigt när mjölksyran börjar bli svår att bli av med framåt tretiden. För mig känns Kuron som ett komplement till ett annat par huvudskidor, medans Megawatten går in och tar rollen som "bara ta ett par skidor utan att fundera"-varjedagskidor. Charger för riktiga hårdkörare? Nej, inte förutom i puder. Roliga skidor? Ja, definitivt. Till nästa säsong kommer jag att behålla Megawatten och det är alltid ett bra betyg. Har du funderat något på PMGear Lhasa Pow förresten? Den tycker jag verkar intressant. [/QUOTE]
Verifiering
Skicka svar
Forum
Utrustning
Freeride - Skidor
Völkl Kuro eller Black Diamond Megawatt?
Tillbaka
Topp
