[Artikel] Åkarens egna ord om lavinen i Riksgränsen

I söndags drogs Christoffer Mäkitalo med i en lavin på Nordalsfjäll i Riksgränsen. Lyckligtvis klarade han sig, och på sin Facebooksida har han skrivit om olyckan för att dela med sig av det som hände.

Läs hela artikeln:

Stora och starka ord. Det är en hårfin linje den där gränsen och ibland blir det kanske en ofrivillig chansning. Det hade lika gärna kunnat sluta med att man stod där nere i botten, utbristande i glädje om vilket otroligt åk det var.
Karma! Skönt att det gick så bra som det gick.

Det kanske finns ett allmänintresse som jag inte känner till men jag förstår varför man vill uttrycka sig på det här sättet.

Bra och starkt skrivet! Skönt att det gick bra!
Ja, det finns definitvt ett allmänintresse i denna text för alla aktiva och presumtivt aktiva offpiståkare och bergsmänniskor. I en riskfylld verksamhet som denna måste man av nödvändighet aktivt odla sitt eget säkerhetstänkande. Jag skriver "eget" för att det är slutligen du själv som avgör om du åker eller inte. Om man har förmågan att ta till sig andras erfarenheter kan man sannolikt lättare avgöra var och när det är ok att åka, alternativt inte åka. Ett binärt problem, åka - inte åka. Ju mer erfarenhet desto lättare val.

/Ace DG (...nix ingen utpräglad offpiståkare)

Äntligen en friåkare som tar ansvar för sina handlingar, utvärderar, lär sig och (jag hoppas) fortsätter åka. Inget gnäll om att pistörerna, polisen eller fjällsäkerhetsrådet gjort fel och inte informerat, sprängt eller stått på Nordals med en flagga och basunerat ut "åk inte här". Skönt! Hitåt måste vi vrida debatten -eget ansvar.

Ansvar? Det jag läser är en glorifiering av riskerna med friåkning, en underton att det kommer tas liknande risker igen och en ursäkt till vem vet jag, sin familj kanske.

Håller med pirrson. Ansvar? Nej. Det skickar ju signaler att det var inte så farligt att åka med i ett ras. Det vet alla som åker Nordals i Gränsen (var som helst för den delen) att man inte gör det direkt efter en sådan påverkan av vind och snö. Verkligen en glorifiering av riskerna. Jag hade inte kunnat uttrycka det bättre.

Hm. Jag läste det här för nån dag sen och tänkte kommentera, men jag sög på den karamellen. Men jag måste få säga nåt. Det är för många saker som jag tycker är fel helt enkelt. Jag vet att man kanske inte borde märka ord, men jag tycker orden i det här fallet skvallrar om ett rätt oansvarigt tänk.

En viktig sak att komma ihåg: när det handlar om laviner är ANDRAS säkerhet ifrågasatt. Om jag åker i skogen och kraschar mot ett träd så är det jag som råkar illa ut. När jag är på lavinfarliga ställen äventyrar jag även andras säkerhet. Det är en stor skillnad.
Med det i åtanken så reagerar jag på ett par meningar:

"Ett linjärt register med 100 % säkerhet i ena änden, total tillfredsställelse i den andra."
Nope. Jag förstår tanken, men inte fan är den skalan linjär. Några av mina bästa åk har varit "säkra" för andra och bara farliga för mig själv.

"[...]Förhållandena var vi fullt medvetna om, riskerna visste vi, erfarenheten fanns. [...]"
"[...] hemmabacke [...]"
"[...] jag har ingen exit [...]"
Och så vädret som jag iofs inte vet mer om än de väderrapporter man kan få på distans. Samma sak med terrängen.

Det är inte en (1) felbedömning som gjorts. Jag får intrycket att det är så tankarna går. Jämför med redogörelsen för lavinen i Kittelfjäll, de har vänt och vridit och kommit fram till exakt vad de gjorde fel (men också vad de gjorde rätt).
Den reflektionen skulle jag vara intresserad av här. Vilka lärdomar borde vi dra från det här? Den skulle nämligen visa lite om förhållandena faktiskt var undersökta, riskerna införstådda och erfarenheten fanns.

Förhoppningsvis så kommer det sådana reflektioner när chocken lagt sig lite.