Medvetet risktagande i offpisten

MattiasKierkegaard1

MattiasKierkegaard1

Aktiv medlem
Medvetet risktagande i offpisten
Hej på er
Jag tycker om att åka offpist och gå på lite toppturer. Har under de senaste åren även funderat mer och mer kring säkerhet och laviner. Under förra vintern skulle jag upp på Sadeln i Kittelfjäll men vände på vägen upp. Inte för att lavinfaran var så hög utan för att jag upplevde att jag inte kunde bedöma hur riskfyllt det var (det är en rätt så exponerad miljö) . Har efter det gått friåkning 1 (bra kurs, kan rekommenderas).

Alla sluttningar över 25/30 grader är potentiella faror. Det jag funderar över är hur ni resonerar/vilka strategier ni har när ni (som är lekmän, ej proffessionella) är ute och åker för att ibland kunna åka brantare sluttningar.

Hur gör ni som väljer att åka brantare än så? Åker ni aldrig brantare än så, använder ni avaluator och bara åker grönt, åker ni bara om lavinfaran är måttlig eller lägre och inga bestående lager finns, etc?

Eller tutar ni och kör och hoppas på det bästa?

Dela gärna med er hur er beslutsprocess ser ut.

Mattias
 
Medvetet risktagande i offpisten
Jag skriver ett kortfattat, outtömmande och otillfredställande svar för att hålla liv i tråden, för det är ett viktigt ämne och inte alls dumt att diskutera. Jag tror problemet med att diskutera det på ett forum dock är att det är lite för komplext för att göra sig bra i textform. Det blir helt enkelt en jävla massa skrivande för att få fram ens ett litet uns av det som bör bli sagt.

Osäkerhet inför hur säkert nånting är en naturlig del av skidåkning i lavinterräng, tyvärr. Sen går det att minimera osäkerheten på massa sätt. Avaluator är ett mycket bra verktyg för mindre erfarna och mellanerfarna, samt faktiskt ett sjukt bra komplement/minnesverktyg även för de mest erfarna.

Hur jag själv gör faller tillbaka på det där med text. Om jag skulle beskriva allt jag tar med i mina bedömningar om åk/inte åk etc så skulle det förmodligen bli en mindre novell. Jag är lite dålig och har inte utarbetat ett fullt objektivt system, trots att jag borde, men det är en samlad bedömning med massor av faktorer. Vilka åker jag med? Vad har de för erfarenhet och hur mycket litar jag på dem? Vad säger lavinprognosen? Håller jag med om lavinprognosens bedömning är korrekt? Är det prick 30 eller snackar vi 45 grader? Exponering eller inte? Osv osv osv. Och så magkänslan såklart.

Det fina är att du har så jävulskt mycket material att förkovra dig i om du verkligen skulle vilja.
 
Medvetet risktagande i offpisten
Varje sluttning kräver en avvägning mellan risk/reward. För egen del är jag beredd att ta hyfsat stor risk. En del av tjusningen. Men alla måste göra sina egna bedömningar.

Åker du i Sverige är det rent statistiskt en knappt mätbar fara (det är väl 6-7 år sedan någon dog i Sverige?). Betydligt viktigare att hålla koll på träd, stenar, stup och resan till berget (där flest allvarliga skador/död sker). Ändå pratas det mycket om just lavinfaran..

I alperna, Norge och usa däremot är lavinfaran högst påtaglig med årliga dödstal på 40-50 i alperna. 8-10 i Norge och 30-40 i usa (och Kanada?). I Sverige 0,3 pers/år.

Min slutsats är alltså att i Sverige kan man åka offpist och tura utan lägga för mycket ångest över ev lavinfara.
Risken för andra faror är betydligt större (och just i Kittelfjäll såg vi pinfärska björnspår i vintras. Då fick man lite puls 😱)
 
Medvetet risktagande i offpisten
RandoScando sa:
Jag skriver ett kortfattat, outtömmande och otillfredställande svar för att hålla liv i tråden, för det är ett viktigt ämne och inte alls dumt att diskutera. Jag tror problemet med att diskutera det på ett forum dock är att det är lite för komplext för att göra sig bra i textform. Det blir helt enkelt en jävla massa skrivande för att få fram ens ett litet uns av det som bör bli sagt.

Osäkerhet inför hur säkert nånting är en naturlig del av skidåkning i lavinterräng, tyvärr. Sen går det att minimera osäkerheten på massa sätt. Avaluator är ett mycket bra verktyg för mindre erfarna och mellanerfarna, samt faktiskt ett sjukt bra komplement/minnesverktyg även för de mest erfarna.

Hur jag själv gör faller tillbaka på det där med text. Om jag skulle beskriva allt jag tar med i mina bedömningar om åk/inte åk etc så skulle det förmodligen bli en mindre novell. Jag är lite dålig och har inte utarbetat ett fullt objektivt system, trots att jag borde, men det är en samlad bedömning med massor av faktorer. Vilka åker jag med? Vad har de för erfarenhet och hur mycket litar jag på dem? Vad säger lavinprognosen? Håller jag med om lavinprognosens bedömning är korrekt? Är det prick 30 eller snackar vi 45 grader? Exponering eller inte? Osv osv osv. Och så magkänslan såklart.

Det fina är att du har så jävulskt mycket material att förkovra dig i om du verkligen skulle vilja.
Klicka för att se resterande...
Tack för input i diskussionen. För mig är du orsaken till trådens uppkomst:). Läste ett tidigare inlägg kopplat till lavinolyckan i Japan. Där skrev du något att 25-30 grader är din safezone (om jag inte missminner mig). Jag började då fundera, betyder det då att han max åker 30 grader eller betyder det max 30 grader vid osäkra förhållanden. Min bedömning blev att det var det sistnämnda som gäller:). Hursomhelst var det starten till denna tråd.

Precis som du skriver så kanske detta ämne inte lämpar sig bäst i text, men det var värt ett försök. Min tanke med inlägget var att om jg får höra hur andra (ej experter resonerar) kanske det kan vara till hjälp för mig. Dels att att får mig att reflektera över mina egna (enkla strategier) och dels kanske kan medföra något värdefullt tips att ha med sig.
 
Medvetet risktagande i offpisten
Ivo del Scandi sa:
Varje sluttning kräver en avvägning mellan risk/reward. För egen del är jag beredd att ta hyfsat stor risk. En del av tjusningen. Men alla måste göra sina egna bedömningar.

Åker du i Sverige är det rent statistiskt en knappt mätbar fara (det är väl 6-7 år sedan någon dog i Sverige?). Betydligt viktigare att hålla koll på träd, stenar, stup och resan till berget (där flest allvarliga skador/död sker). Ändå pratas det mycket om just lavinfaran..

I alperna, Norge och usa däremot är lavinfaran högst påtaglig med årliga dödstal på 40-50 i alperna. 8-10 i Norge och 30-40 i usa (och Kanada?). I Sverige 0,3 pers/år.

Min slutsats är alltså att i Sverige kan man åka offpist och tura utan lägga för mycket ångest över ev lavinfara.
Risken för andra faror är betydligt större (och just i Kittelfjäll såg vi pinfärska björnspår i vintras. Då fick man lite puls 😱)
Klicka för att se resterande...
Ja, jag har faktiskt en sådan känsla hos mig själv. Att jag kanske är lite för "försiktig/harig". Missförstå mig rätt nu, jag tycker inte man ska åka med huvudet under armen men precis som du skriver så innebär denna aktivitet en viss risk. Det bästa är kanske att acceptera och försöka minimera risken och inse att den inte kan elimineras. Det är svårt att åka offpist fullt ut med både hängslen och livrem..
 
Medvetet risktagande i offpisten
Jag tycker det är roligt att åka skidor även i flackare terräng och åker ganska mycket ensam så jag håller mig oftast under 30 grader. Sen tänker jag att det beror lite på var man åker också. Går det en lavin i sadeln i kittel kommer det ganska snabbt vara mycket folk där för att söka, så det är sannolikt att man blir hittad och kommer fort till sjukvård om en olycka skulle ske. Åker man i områden där det rör sig färre människor och är längre till transporter blir i alla fall jag ännu mer konservativ.

Hur man ska värdera risk är onekligen en komplex fråga. Om jag inte uppfattat det forskningsfältet fel är det dock generellt så att enkla beslutsalgoritmer ger bättre resultat än expertbedömningar just i komplexa situationer. Detta är (om jag uppfattat saken rätt) ett forskningsfynd som är ganska välreplikerat om än kontraintuitivt. Möjligen är det alltså ett argument för avaluator?
 
Medvetet risktagande i offpisten
viktorflygare sa:
Går det en lavin i sadeln i kittel kommer det ganska snabbt vara mycket folk där för att söka, så det är sannolikt att man blir hittad och kommer fort till sjukvård om en olycka skulle ske.
Klicka för att se resterande...
Jisses!
Jag vet inte riktigt hur jag ska bemöta detta. Det var liksom over the top!
Så jag får bli svaret skyldig.
Men vi får väl hoppas att situationen aldrig uppstår!
 
Medvetet risktagande i offpisten
MattiasKierkegaard1 sa:
Tack för input i diskussionen. För mig är du orsaken till trådens uppkomst:). Läste ett tidigare inlägg kopplat till lavinolyckan i Japan. Där skrev du något att 25-30 grader är din safezone (om jag inte missminner mig). Jag började då fundera, betyder det då att han max åker 30 grader eller betyder det max 30 grader vid osäkra förhållanden. Min bedömning blev att det var det sistnämnda som gäller:). Hursomhelst var det starten till denna tråd.

Precis som du skriver så kanske detta ämne inte lämpar sig bäst i text, men det var värt ett försök. Min tanke med inlägget var att om jg får höra hur andra (ej experter resonerar) kanske det kan vara till hjälp för mig. Dels att att får mig att reflektera över mina egna (enkla strategier) och dels kanske kan medföra något värdefullt tips att ha med sig.
Klicka för att se resterande...
Under 30 graders lutning går det "aldrig" laviner (sannolikheten för att nånting ska röra sig är extremt liten), så under den lutningen känner jag mig trygg att gå i princip oavsett hur förhållandena är (men glöm inte att det kan vara exponerat ovanifrån). Undantaget är på våren när snön mättas med vatten.

Min erfarenhet (eller vad man ska säga) är att man kommer väldigt långt på enkla strategier och att vara defensiv/försiktig vid osäkerhet. Det kommer leda till att du missar några åk, men du minskar din sannolikhet att förolyckas otroligt mycket.

@Ivo del Scandi Jag tror du har fel fokus. Att det så sällan sker lavinolyckor i Sverige har (beroende lite på exakt hur man definierar saker och ting) har ingenting implicit att göra med att fjällen är svenska, utan att en väldigt stor del av våra lättillgängliga fjäll och lättillgängliga åk är under 30 grader i stort sett rakt igenom. Din slutsats borde vara att så länge man håller sig till terräng som är under 30 grader kan man åka utan att ha allt för mycket ångest för lavinfara - det har ingenting att göra med vilken nation fjället råkar tillhöra!

Dra till Keb och titta på fjällen/snacka med "lavingruppen" där så kommer du märka en helt annan bild - precis som att det säkert finns ställen i utkanten av alperna där det går att åka i stort sett utan att tänka så mycket på lavinfara.
 
Medvetet risktagande i offpisten
RandoScando sa:
Under 30 graders lutning går det "aldrig" laviner (sannolikheten för att nånting ska röra sig är extremt liten), så under den lutningen känner jag mig trygg att gå i princip oavsett hur förhållandena är (men glöm inte att det kan vara exponerat ovanifrån). Undantaget är på våren när snön mättas med vatten.

Min erfarenhet (eller vad man ska säga) är att man kommer väldigt långt på enkla strategier och att vara defensiv/försiktig vid osäkerhet. Det kommer leda till att du missar några åk, men du minskar din sannolikhet att förolyckas otroligt mycket.

@Ivo del Scandi Jag tror du har fel fokus. Att det så sällan sker lavinolyckor i Sverige har (beroende lite på exakt hur man definierar saker och ting) har ingenting implicit att göra med att fjällen är svenska, utan att en väldigt stor del av våra lättillgängliga fjäll och lättillgängliga åk är under 30 grader i stort sett rakt igenom. Din slutsats borde vara att så länge man håller sig till terräng som är under 30 grader kan man åka utan att ha allt för mycket ångest för lavinfara - det har ingenting att göra med vilken nation fjället råkar tillhöra!

Dra till Keb och titta på fjällen/snacka med "lavingruppen" där så kommer du märka en helt annan bild - precis som att det säkert finns ställen i utkanten av alperna där det går att åka i stort sett utan att tänka så mycket på
Klicka för att se resterande...

Den här tråden gav mig en hel del att reflektera kring. Jag tror jag har kommit fram till en enkel strategi att använda mig av. Ni får gärna ge en kommentar om den verkar vettig eller ej (oftast när jag åker kommer jag vara den som har mest kunskap inom området).

  • Använda mig konsekvent av Avaluator.
  • Börja alltid dagen med ett grönt åk.
  • Gränsdragningen (vilken är den högsta risken jag tänker ta) att genomföra ett åk är när avaluator visar en gul ruta ovan gröna fältet (exkluderat när det bara är en gul ruta mellan grönt och rött, där är det no no).
  • Aldrig genomföra ett åk/en tur där exponeringen (både ovan och under) är max 30 grader, vid lavinproblemet bestående flak.
Rent teoretiskt skulle ett beslut för en eventuell tur upp för sadeln (i Kittelfjäll) innebära följande. En tur upp för sadeln (vid maximalt risktagande för mig) skulle vara aktuell om den generella lavinfaran är 3 eller mindre MEN att det inte dumpat eller drevat mycket de senaste dagarna samt att det inte finns tecken på lavinaktivitet, eller att tempen hastigt ökat.

Bestående flak avstår jag som sagt konsekvent.
 
Medvetet risktagande i offpisten
MattiasKierkegaard1 sa:
En tur upp för sadeln (vid maximalt risktagande för mig) skulle vara aktuell om den generella lavinfaran är 3 eller mindre MEN att det inte dumpat eller drevat mycket de senaste dagarna samt att det inte finns tecken på lavinaktivitet, eller att tempen hastigt ökat.

Bestående flak avstår jag som sagt konsekvent.
Klicka för att se resterande...
Nu vet jag inte om skalan funkar annorlunda i Sverige, men i Schweiz är 3 "betydande" lavinfara och den nivå när de flesta olyckor händer. Generellt kan vid 3 en ensam skidåkare lösa ut laviner, men spontana är inte så vanliga.
Jag förstår inte varför du inte litar på trean utan lägger till egna kriterier för snötäcket? Prognosen ska ju ta hänsyn till gammal, ny och vinddriven snö samt temperaturprognos. Möjligt att prognoserna inte blir så lokala i Sverige, är ju mycket mer yta att täcka av?
Känner inte till Kittel, hur brant är sadeln?
 
Medvetet risktagande i offpisten
farsan56 sa:
Jisses!
Jag vet inte riktigt hur jag ska bemöta detta. Det var liksom over the top!
Så jag får bli svaret skyldig.
Men vi får väl hoppas att situationen aldrig uppstår!
Klicka för att se resterande...
Hej! Jag inser att jag formulerade mig slarvigt och att det därför går att tolka mig som att jag menar typ att en lavinolycka i sadeln inte skulle vara så farligt. Det vore ju verkligen over the top.

Men att chansen att överleva en lavinolycka är högre om det finns folk i närheten som kan hjälpa till att hitta och gräva fram en, och om det dessutom finns typ en skidpatrull, det är väl inte ett så konstigt påstående? Det är väl inte heller så konstigt om det påverkar vilka risker man är villig att ta i övrigt?
 
Medvetet risktagande i offpisten
viktorflygare sa:
Hej! Jag inser att jag formulerade mig slarvigt och att det därför går att tolka mig som att jag menar typ att en lavinolycka i sadeln inte skulle vara så farligt. Det vore ju verkligen over the top.

Men att chansen att överleva en lavinolycka är högre om det finns folk i närheten som kan hjälpa till att hitta och gräva fram en, och om det dessutom finns typ en skidpatrull, det är väl inte ett så konstigt påstående? Det är väl inte heller så konstigt om det påverkar vilka risker man är villig att ta i övrigt?
Klicka för att se resterande...
Så länge du inte tar högre risker för att det finns folk i närheten som ställer upp och räddar dig.
 
Senast ändrad:
Medvetet risktagande i offpisten
Kalle_Luzern sa:
Nu vet jag inte om skalan funkar annorlunda i Sverige, men i Schweiz är 3 "betydande" lavinfara och den nivå när de flesta olyckor händer. Generellt kan vid 3 en ensam skidåkare lösa ut laviner, men spontana är inte så vanliga.
Jag förstår inte varför du inte litar på trean utan lägger till egna kriterier för snötäcket? Prognosen ska ju ta hänsyn till gammal, ny och vinddriven snö samt temperaturprognos. Möjligt att prognoserna inte blir så lokala i Sverige, är ju mycket mer yta att täcka av?
Känner inte till Kittel, hur brant är sadeln?
Klicka för att se resterande...
Att jag tar trean beror på vad som står i Avaluator (där står det som en "varningssignal; betydande eller högre). Den siffran kommer vara den generella lavinfaran (om jag förstår lavinprognosen korrekt) men sedan måste man (anser jag iaf) ta hänsyn de lokala problem, typ drevad snö osv. Mitt exempel med Sadeln utgår ifrån hur jag använt Avaluator. Sadeln är väl som brantast 35-40 grader.
 
Medvetet risktagande i offpisten
Det finns inget sätt att veta att det är helt säkert. En lavin kan gå på de mest märkliga platserna i de säkraste förhållandena.

Personligen har jag aldrig åkt åk som jag haft dålig magkänsla över. Ofta är de åk som är så branta eller trixiga så att jag inte kan ta mig ur fallinjen snabbt. Dvs att ha en flyktväg måste alltid finnas med i planen.

Men tyvärr händer det olyckor, jag har haft oturen att ha rutinerade kompisar gå bort i onödiga laviner. Ibland är det inte du som utlöser lavinen tyvärr.

Kolla prognosen, läs på hur vädret varit under vintern. Prata med guider du ser på berget. Något jag tycker är bra är att åka en dag med en guide första dagen man kommer till ett nytt ställe, då får man ofta bra koll på lagren och vilka slutningar som man ska hålla sig borta från. Men annars är det väl den gyllene regeln åk inte sydsluttningar om du inte måste.

Senare år sen jag fick barn kör jag så mkt guidad åkning jag kan. Cat skiing eller liknande. Säkrare och extremt hög kvalitet på åkningen/snön.
 
Medvetet risktagande i offpisten
MattiasKierkegaard1 sa:
Den här tråden gav mig en hel del att reflektera kring. Jag tror jag har kommit fram till en enkel strategi att använda mig av. Ni får gärna ge en kommentar om den verkar vettig eller ej (oftast när jag åker kommer jag vara den som har mest kunskap inom området).

  • Använda mig konsekvent av Avaluator.
  • Börja alltid dagen med ett grönt åk.
  • Gränsdragningen (vilken är den högsta risken jag tänker ta) att genomföra ett åk är när avaluator visar en gul ruta ovan gröna fältet (exkluderat när det bara är en gul ruta mellan grönt och rött, där är det no no).
  • Aldrig genomföra ett åk/en tur där exponeringen (både ovan och under) är max 30 grader, vid lavinproblemet bestående flak.
Rent teoretiskt skulle ett beslut för en eventuell tur upp för sadeln (i Kittelfjäll) innebära följande. En tur upp för sadeln (vid maximalt risktagande för mig) skulle vara aktuell om den generella lavinfaran är 3 eller mindre MEN att det inte dumpat eller drevat mycket de senaste dagarna samt att det inte finns tecken på lavinaktivitet, eller att tempen hastigt ökat.

Bestående flak avstår jag som sagt konsekvent.
Klicka för att se resterande...
Det låter som en defensiv strategi, inte alls dum utgångspunkt tycker jag. Vill du öppna upp är vidareutbildning inte en dum idé. Efter vart kan man börja ta ställning till om svaga lager fortfarande är ett problem eller om det blivit begravt, hur du ska förhålla dig till vindladdning etc.

RWD sa:
Så länge du inte tar högre risker för att det finns folk i närheten som ställer upp at rädda dig.
Klicka för att se resterande...
Om vi ser risk som sannolikhet x konsekvens (vilket brukar vara den vedertagna definitionen) sjunker ju risken när det finns folk i närheten som minskar sannolikheten för konsekvensen. Det vill säga att med en bibehållen riskacceptans kan sannolikheten för utfall öka.
 
Medvetet risktagande i offpisten
viktorflygare sa:
Hej! Jag inser att jag formulerade mig slarvigt och att det därför går att tolka mig som att jag menar typ att en lavinolycka i sadeln inte skulle vara så farligt. Det vore ju verkligen over the top.

Men att chansen att överleva en lavinolycka är högre om det finns folk i närheten som kan hjälpa till att hitta och gräva fram en, och om det dessutom finns typ en skidpatrull, det är väl inte ett så konstigt påstående? Det är väl inte heller så konstigt om det påverkar vilka risker man är villig att ta i övrigt?
Klicka för att se resterande...
En signifikant andel av dödsfall i lavinolyckor orsakas inte av kvävning, utan av yttre våld. I dessa fall kan en skidpatrull hjälpa till med att bärga kroppen, men inte så mycket mer. Jag vet inte hur det ser ut just där i Sadeln, men underskatta inte terrängfällor!
 
Medvetet risktagande i offpisten
RWD sa:
Så länge du inte tar högre risker för att det finns folk i närheten som ställer upp at rädda dig.
Klicka för att se resterande...
Nu är jag personligen väldigt defensiv med var jag åker, så detta gäller i väldigt begränsad utsträckning mig. Men det är väl inte så orimligt att ta lite högre risker för att det finns folk i närheten som ställer upp för att rädda en? Jag skulle gissa att en väldigt stor del av alla skidåkare tar större risker om de åker bredvid ett liftsystem jämfört med om de åker i Sarek, och det bygger väl just på att det är mer sannolikt att nån kommer rädda en bredvid liftsystemet?
 
Medvetet risktagande i offpisten
packåsna sa:
En signifikant andel av dödsfall i lavinolyckor orsakas inte av kvävning, utan av yttre våld. I dessa fall kan en skidpatrull hjälpa till med att bärga kroppen, men inte så mycket mer. Jag vet inte hur det ser ut just där i Sadeln, men underskatta inte terrängfällor!
Klicka för att se resterande...
Absolut, och jag ber om ursäkt för om det låtit som att jag tycker man ska ta lättvindigt på lavinrisk bara för att man är i närheten av ett skidsystem. Det tycker jag verkligen inte!

Samtidigt vidhåller jag det rimliga i att värdera motsvarande åk bredvid liftsystem och ute i vildmarken aningen olika.
 
Medvetet risktagande i offpisten
viktorflygare sa:
Jag skulle gissa att en väldigt stor del av alla skidåkare tar större risker om de åker bredvid ett liftsystem jämfört med om de åker i Sarek, och det bygger väl just på att det är mer sannolikt att nån kommer rädda en bredvid liftsystemet?
Klicka för att se resterande...

Mer sannolikt absolut, men man skall också ha en realistiskt bild av hur lång tid det faktiskt tar att få personal med rätt kompetens på rätt plats.
 
Medvetet risktagande i offpisten
Intressanta resonemang om riskhantering. Man kan ju också hantera riskerna under själva åket. Jag brukar tänka på att åka en i taget om man är några stycken och det är lavinfarligt, undvika terrängfällor, tänka ut i förväg var man kan skråa bort ifall det släpper, bestämma en plats där man kan stanna säkert. Ser ofta personer som stannar direkt efter branter. Om någon har stannat nedanför på utsatt ställe väntar jag innan jag åker.
 
Medvetet risktagande i offpisten
erik_lagg sa:
Intressanta resonemang om riskhantering. Man kan ju också hantera riskerna under själva åket. Jag brukar tänka på att åka en i taget om man är några stycken och det är lavinfarligt, undvika terrängfällor, tänka ut i förväg var man kan skråa bort ifall det släpper, bestämma en plats där man kan stanna säkert. Ser ofta personer som stannar direkt efter branter. Om någon har stannat nedanför på utsatt ställe väntar jag innan jag åker.
Klicka för att se resterande...
Som sagt, jag kanske är för orolig av mig, får bli lite kbt:) Precis det du skriver är för mig en självklarhet.
 
Medvetet risktagande i offpisten
erik_lagg sa:
Låter bra att det är självklart. Men det finns mycket att tänka på och ta in i riskhanteringen, förstås.
Klicka för att se resterande...
Ja det finns det verkligen. Det är nog detta som gör det så svårt med bara en grundkurs och lite litteratur i kunskapsbagaget.

Jag tror jag är något som kallas medvetet inkompetent inom detta område. Hade kanske varit mindre oroligt (men farligare) om jag varit omedvetet inkompetent:)
 
Medvetet risktagande i offpisten
viktorflygare sa:
Nu är jag personligen väldigt defensiv med var jag åker, så detta gäller i väldigt begränsad utsträckning mig. Men det är väl inte så orimligt att ta lite högre risker för att det finns folk i närheten som ställer upp för att rädda en? Jag skulle gissa att en väldigt stor del av alla skidåkare tar större risker om de åker bredvid ett liftsystem jämfört med om de åker i Sarek, och det bygger väl just på att det är mer sannolikt att nån kommer rädda en bredvid liftsystemet?
Klicka för att se resterande...
Är inte det lite samma resonemang som att strunta i säkerhetsbälte för att sjukhuset är nära..?

Visst finns det en viss aspekt där man kan ta en större risk ex. droppa nåt fett. Bryter du nåt är det bra att vara nära systemet än mitt i Sarek.
Men med just laviner tycker jag inte det är ett tillfälle där det borde vara med i riskbedömningen.
Som påtalats tidigare så dör inte bara folk av kvävning utan också yttre våld.
Att lita på att personal i skidsystemet hinner i tid till där du befinner dig, eller förutsätta att andra i backen som du inte känner har rätt utrustning eller kompetens ser jag som vågat.
Man ska nog snarare se till åkgruppen förmåga.
 
Medvetet risktagande i offpisten
MattiasKierkegaard1 sa:
Hej på er
Jag tycker om att åka offpist och gå på lite toppturer. Har under de senaste åren även funderat mer och mer kring säkerhet och laviner. Under förra vintern skulle jag upp på Sadeln i Kittelfjäll men vände på vägen upp. Inte för att lavinfaran var så hög utan för att jag upplevde att jag inte kunde bedöma hur riskfyllt det var (det är en rätt så exponerad miljö) . Har efter det gått friåkning 1 (bra kurs, kan rekommenderas).

Alla sluttningar över 25/30 grader är potentiella faror. Det jag funderar över är hur ni resonerar/vilka strategier ni har när ni (som är lekmän, ej proffessionella) är ute och åker för att ibland kunna åka brantare sluttningar.

Hur gör ni som väljer att åka brantare än så? Åker ni aldrig brantare än så, använder ni avaluator och bara åker grönt, åker ni bara om lavinfaran är måttlig eller lägre och inga bestående lager finns, etc?

Eller tutar ni och kör och hoppas på det bästa?

Dela gärna med er hur er beslutsprocess ser ut.

Mattias
Klicka för att se resterande...
Ingen minns en fegis.
 
Medvetet risktagande i offpisten
la_grave sa:
Snöflinga.
Klicka för att se resterande...
Hur menar du? Snöflingor är ju små våghalsiga saker. Bara kastar sig ut ur molnet och låter vinden ta dem dit den behagar utan minsta tanke på att de kan hamna i någon sjö, på en saltad trottoar eller på en sydsluttning där solen gör processen kort med dem.

MattiasKierkegaard1 sa:
Och en liten reflektion...
Det är precis det mitt inlägg handlar om - att kunna ta medvetna risker. Att ta omedvetna risker känns mest dumdristigt (även om jag lever kvar i mannaminne)
Klicka för att se resterande...
Mannaminnet brukar dessutom oftast premiera de som tog risker och lyckades med både bedriften och att överleva framför de som tog risker och strök med. "Alla" vet vem som var först med att sätta sin fot på månen, färre känner till de som fick sätta livet till på vägen dit.
 

Liknande trådar

wolwerin
Åres Bästa Offpister
Svar
17
Besök
6 K
centralbyrakraten
centralbyrakraten

Senaste inläggen

Snödjup

Tillbaka
Topp