Tack till ElPerro för att han tar sitt ansvar och styr upp lite i den här diskussionen. Det är verkligen hög tid att belysa att "mittmontering" inte kan användas för att beskriva en bindningsposition som styrs av tillverkarens jibb-markering. Mittmontering får man, precis som Perro säger, om man MÄTER ut mitten på skidan och sen placerar bootcenter där. Jag tvivlar stort på att alla som har sagt sig köra på mittmonterade skidor verkligen har monterat på detta sätt. En mittmontering är riktigt långt fram och ser man en åkare på en sådan skida framstår det nästan som att bindningen sitter klart framför mitten. Tex Dread-Head sammanfattar denna klart spridda missuppfattning på ett alldeles utmärkt sätt. Många tror som du. Finns det två markeringar på skidan är normalt sett inte det främre märket mitten på skidan. Tejpa fast bindningen i den verkliga mitten så får du/ni se att det är sjukt långt fram.
Dessutom tycker jag att det verkar vara ett väldigt missbruk av ordet "puder" överlag i den här typen av ämnen. När jag säger "puder" menar jag minst 40 cm nyfallen kall och torr snö. Gärna mer. Ingen kännbar kontakt med underliggande snölager får finnas. Säger man puder menar man inte lite ihopblåst drivsnö i botten på pipen i Bjursås, ett par svängar i 15 cm nytt utanför pisten i Tandådalen eller 20 sönderblåsta centimeter i Åre. I sådana förhållanden går ett par smala pistspett "bra", likväl som det går att åka med mittmonterade twins.
N1 är trots sitt något begränsande språkhantering den som jag tycker lyckas sammanfatta den här trådens problematik på bästa sätt. Det är nog väldigt få som verkligen har testat ett par, enligt ovanstående definition, mittmonterade skidor i, också enligt ovanstående definition, puder. Jag testade ett par core-center-monterade 1080 i drygt meterdjup kall nysnö i Val Thorens för något år sedan. Det går INTE att åka med med någon form av behållning i den typen av snö med en mittmonterad skida. Även i bra lutning var man tvungen att åka med extrem bakvikt för att inte volta framåt. Det handlar inte om vana eller om inställning. Även inbitna jibbers testade skidan och konstaterade att det var så dåligt att det nästan var svårt att ta sig fram. Proffs eller ej. INGEN kunde ha presterat nåt vettigt med dom skidorna i den typen av snö. Hade man bara haft den skidan med sig kunde man likagärna hållt sig i pisten hela dagen. Slutdiskuterat.
1080 är ju ganska smal i sammanhanget, men den går ändå skapligt utanför pisten, även med en normal jibbmontering. Tex MadTrix Mojo är inte alldeles mycket bredare och beteendet borde vara liknande om man mittmonterar. Givetvis måste det vara så att effekten minskar i takt med att bredden ökar. Riktigt breda twins som Line Prophet 130 kan mycket väl fungera att mittmontera och sen köra puder, men det har jag inte testat, så jag avstår från att analysera frågan.
Det vore intressant att höra om tex CristofferB verkligen menar att han körde måttmässigt mittmonterat på sina Mojos förra säsongen och i så fall i vilka förhållanden det åktes. Det kan ju tyvärr vara så att man kan åka en halv säsong utan att stöta på riktigt djup snö.
Glöm inte heller den kanske viktigaste insikten när det gäller att ta del av andras åsikter rörande material. Många, många åkare är fullständigt omedvetna om egenskaperna hos sina grejor, alternativ skiter i det och bara kör ändå. Så länge det är deras egen utrustning är allt bra och det kan framstå som solklart att om dom bara hade fixat till sina skidor, eller bytt till en för förhållandena passande modell, så hade dom klivit upp ett par steg på utvecklingsskalan på ett fåtal åk.
Ibland när man testar andras skidor fattar man inte hur i helsike dom kan åka runt på sådan ovårdad skit. Rundade stålkanter, belagsflisor som skrapar i marken och ojämn balansering i skärpan tex. Det har hänt mer än en gång att jag snackar med någon som ser ut att ha det lite jobbigt och åker passivt och frågar om han/hon är nöjd med skidorna. "Ja, dom är jättebra", får man oftast till svar då. Lite snack senare testar man ett åk och man konstaterar lätt chockad att kanterna är totalt slöa och att glidet är kass. Pisten känns brantare, underlaget blir din ovän istället för bästa kompis, blodsmaken kommer krypande och suget efter en Snickers i värmestugan växer sig snabbt starkare.
Samtidigt ser man att den andra personen åker betydligt säkrare och snart kommer jublande glad ner och säger att "fyyyyfaaaaaan, vad bra skidor du har. Sådana här ska jag köpa!". Egentligen handlar det om skidor med liknande prestanda, fast mina skidor är medvetet balanserade i kantskärpa, dom är nyslipade, nyvallade och bindningen sitter där man hittar rätt blandning mellan kvickhet och balans. Folk kan verkligen åka in sig och förblinda sig på vilken skit som helst, oavsett om det gäller skidor av olika modeller och längder eller monteringspunkter för puder. Så länge man inte testar något annat tror man att det fungerar bra. Sen finns det ju ytterligare en kategori som består av dom som är helt lost i frågan. Ovan hyllade N1 är ett exempel på detta. Om man inte känner skillnad på en förflyttning på några centimeter på bindningen så befinner man sig i ett annat universum än jag. Det blir ju en sjuk skillnad, speciellt i mjuk snö.
