Fantastiskt berörande, får en att förstå sin egen längtan efter bergen på ett djupare sätt och samtidigt ställas inför ens egen dödlighet. Vad gör vi där uppe egentligen? Alla av oss med någon slags kunskap vet att bergen kan vara oförlåtliga, "we can´t make the mountain safe, only safer" är ett citat ur filmen som jag kommer lägga på minnet, men trots att man vet att det alltid finns ett mått av fara så finns längtan kvar, kärlek som aldrig kommer rosta.
I filmen nämns en forskningsrapport, som kommit fram till att stora bergbestigare är narcisistiskt lagda och styrs av yttre bekräftelse, som personen i filmen skrattar lite åt. Jag kan i alla fall själv säga att de gånger jag tagit mig upp på berg har det varit för min egen skull och de enda som egentligen behöver få reda på att jag är där är mitt sällskap och de vi lämnat färdmeddelandet till. Jag är inte religiös i den traditionella bemärkelsen men det är i bergen jag har haft spirituella upplevelser, och det är oavsett vad man tror på något man gör för sin egen skull.
Återigen i denna tråd, alla som älskar bergen eller som så småningom kommer att älska berg, se denna film.
