De olika typerna av snö. Pröva att beskriva dom.

[Rajden]

Tjenare,

Satt och diskuterade med en polare idag om snö i allmänhet och tänkte höra med er andra användare på Freeride om era upplevelser på de olika typerna av snö som ni har varit med om och hur ni skulle beskriva dom.

Gärna försöka nämna vad du/du och dina polare kallade snötypen, hur förhållandena var när ni upplevde den snön i just då (vad jämför du med) och vad som gjorde snötypen speciell / mindre speciell.

Hört nån gång att det ska finnas över 100 ord för snö för samerna, om detta stämmer så bör det finnas nånstans i närheten av lika många beskrivningar av snö förhållandena.

...Några exempel.

Blower, Champagne, Driv snö, Bottenlös snö, Svenskt puder, Knädjupt eller "knädjupt", Japansk, Sibirisk, m.många fl.

För mig är det puder varianterna som skulle vara intressanta att höra skillnader mellan.
Men finns självklart andra roliga sorter som hade kunna få nån att börja skratta eller känna igen sig.

Några exempel som jag vet att har fått mig att skratta eller skrika några gånger.
Klistersnö, Snökanon snö, Blötsnö, KLOT snö / "Rullsten", Nya Zealändsk snö.

Tänkte beskriva en av mina skummaste men ändå häftigaste snösorter jag stött på i nästa inlägg.
En sinnessjukt vindig dag från Nya Zealand med alla årstiders nederbörd och djup.


Sammanfattningsvis... Det finns skillnader på snö, nysnö, puder och PUDER... Och det hade vart kul att höra er försöka förklara av skillnaderna ni varit med om.



Tänkte även avsluta detta genom att följa Julius råd att hashtaga med
#FlerKommentarerPåFreeride

 

[Jerrre]

I vintras åkte jag i det fantastiska "Jämtlandspudret" när jag hängde runt och turade kring Storulvåområdet!

Som jag förstod Jämtlandspuder - Lite drivsnö på en hård yta av skare.

 

[ostbåge]

Smörsnö, som att åka i ett smörpaket

Brukar stöta på denna snö strax innan allt blir slask i slutet av säsongen. Rätt så kul snö, det formas lätt lite större högar i backen som man kan använda som kickar och hoppa! Men tung är den och det är svårt att få bra skär, så carvingen flyter ut och blir inte så knivskarp som man kanske önskat sig!

 

[Rajden]

Mitt första bidrag till denna tråd är som nämnt innan från en upplevelse i Nya Zealand - på vulkanen / berget Mount Ruapehu - Whakapapa.

KAN JU VARNA ATT DET BLEV EN LÅÅÅNG TEXT, så du kan hoppa över om du inte orkar eller har tid

Eftersom Nya Zealand har ett sjukt skumt klimat så snöar det vanligtvis endast uppe på och riktigt höga punkter och berg.

Och detta gör att när det kommer nederbörd så är det väldigt svårt att på förväg veta vad man kommer få för slags nederbörd på sig i under dagen.
Visst, under säkra kalla perioder snöar det och varma regnar det.
Men majoriteten av tiden när vi var där så var det konstant ostabilt och man temperaturen och luftfuktigheten gjorde att det pendlade fram och tillbaka från regn, slasksnö/slush och något torrare snö ibland.

Hur som helst, den dagen och snösorten som jag tänker beskriva inträffade dagen innan den säsongens kraftigaste stormvindrar drog in över vulkanen. Och det var detta som gjorde att dagen blev helt galen.
(Dagen efter blåste det nånstans mellan 250/300km/h och tak från hus revs med i vinden på vissa hus och fastborrade snökanoner slets ner i vinden.)

Snabbt beskrivet för att förstå lite av varför snön och upplevelsen blev som det blev den dagen.
Anläggningen på ca 700 fallhöjdsmeter är uppbyggd av 3 olika delar av berget.
Man börjar längst ner och tar 3 olika liftar för att ta sig upp till toppen av huvuddelen.
(och en fjärde för att komma en del som öppnar senare under säsongen som ger några extra fallhöjdsmeter)

På dagen detta upplevdes så blåste det som sagt så in åt helvete och berget höll på att stänga för dagen runt lunchtid eftersom det öste ner regn och blåste ca 60km/h nere på basnivån där majoriteten av åkarna höll till. (väldigt lite folk ute den dagen, vilket var förståeligt)

Jag hade turen att hinna med en av de sista stolarna upp till sista delen av berget och trodde att det var att bara försöka ta sig ner eftersom vinden blev betydligt mycket starkare ju högre upp på berget man kom.

Väl uppe på sista delen av berget så insåg jag att ankarliften som var nyöppnad bara några dagar innan gick och blev helt chockad över detta och drog dit för att checka vad som hände.

Tydligen så hade radiokontakten inte fungerat och de rullade liften trots det extrema vädret.
Eftersom jag arbetade på berget så kände jag liftkillen som arbetade, så jag hörde om det var okey att jag drog upp i liften för att checka hur snön var på toppen. Och fick ett klartecken.

(värt att nämna så blev jag stokad över att det var nånstans mitt emellan nysnö och slask på vägen ner till sista ankarliften så förstod att snön på toppen skulle vara något av det bättre jag åkt under säsongen.)

Värt att beskriva var att upp i ankarliften så hade jag enorm motvind och behövde hålla upp huvudet med hjälp av armarna för att nacken inte skulle vikas i stort sett. Så skulle liften ha gått nu i efterhand, garanterat inte.

Ju högre upp i liften som jag kom desto enklare gled skidorna på snön och desto djupare blev det.

Väl uppe så var snön upp till skaften på pjäxorna snabbt uppskattat.
Jag såg ungefär 5-10 meter och det rullade in whiteouts mest hela tiden som lättade stundvis och hörde inte något annat än ett tjut från stormen.

Genom att det var motvind på vägen upp så hade jag en enorm medvind på vägen ner som förmodligen gjorde detta till den oförglömliga upplevelsen det blev. Jag hade tack och lov åkt backarna runt liften nån dag innan så visste på ett hum hur jag skulle göra för att ta mig ner i den svart/röda "pisten" som inte syntes.


När jag väl bestämde mig för att börja åka så krävdes det inte att jag stakade mig fram utan jag gjorde mig bara stor och riktade skidorna neråt så bar det av från att ha stått på i stort sett platt mark.

För att beskriva snön och åkkänslan så var det som att snön var som bottenlös när skidorna riktades i falllinjen och känslan av att man svävade var komplett. När jag väl svängde så började känslan av grepp från skidans kant infinna sig mer och mer medans jag inte kände nån botten förrens jag stannade.

Och när jag väl fick stop på skidorna, vilket inte var det lättaste när jag inte såg hur brant det var eller kunde se mina skidor för att de var under ett rejält lager snö ovan på + att jag inte visste om jag åkte snett (på "skrå"/eller åt sidan åt något håll)... så kändes det som att skidans sög fast sig i underlaget ju långsammare jag åkte, det var blötare snö under det övre lagren av snö. Och sista biten innan man fick stopp på laggen kan beskrivas som att åka över en fläck med blöt snökanonsslask, fast utan att veta om det..

Det blev en helt magisk upplevelse

De olika ändrande snöförhållandena plus att de andra yttre förhållandena gjorde att snön kändes helt unik, Extrem medvind och stört taskig sikt. Detta ledde till många stokade skrik.

Pratade som sagt om detta innan idag och insåg i och med att jag skrev nu, att det var svårare att försöka beskriva känslan i text på ett vettigt sätt.

En lång beskrivning av dagen då jag fick åka flera sorters snö samtidigt.

Hoppas nån orkade sig igenom hela beskrivningen ... som mer eller mindre slutade som en berättelse.

// Rajden

 

[Fred-o]

Hård snö och mjuk snö.

Det ena är bra för klättring och det andra för skidåkning

 

[mholm]

Det finns väl bara två sorter; fostrande och behagligt njutbar?

 

[Rajden]

Det finns väl bara två sorter; fostrande och behagligt njutbar?

Haha, så sant så! Har tänkt liknande många många gånger.
Men var just beskrivningarna jag var ute efter

 

[mholm]

Men var just beskrivningarna jag var ute efter

Fostrande: Snö som i folkmun vanligtvis ej kallas njutbar. Uttryck som skitsnö, bristande skare m. fl. är vanligt förekommande beskrivningar av snötypen. Här ligger njutningen i vetskapen om att man utvecklas som åkare vid åkning på detta underlag.

Behagligt njutbar: Oftast lättåkt snö. Uttryck som champagnepuder, pow-pow m. fl. används ofta. Snö där njutningen kommer från kvalitén på densamme.



Som synes är det väldigt breda, diplomatiska beskrivningar. Detta för att lämna utrymme till delvis fri tolkning samt personliga preferenser.

 

[rabbit]

Om man är intresserad av ämnet så rekommenderas Yngve Ryd's bok "Snö" som bygger på en gammal renskötares kunnande, Johan Rassa från Jokkmokk, som intervjuats och tillsammans med Ryd kategoriserat och systematiserat samisk snökunskap.
Över 300 ord som rör snö och is presenteras med förklaringar och fotografier.
Ordfront förlag, ISBN 91-7324-785-5

En av anledningarna till mängden ord är ju att man, till exempel, skiljer på "slät drevsnö" -> guoldudahka och "nästan slät drevsnö" -> gielbbidahka...

Härlig läsning för snöfetischister är det iallafall.

 

[Jarle]

Fantastisk och mindre fantastisk.