Extremsporter!

Extremsporter!
Jag skulle vilja ha lite olika reaktioner och svar på frågan Varför håller folk på med extremsporter?? Jag vet ju själv varför jag gör det, men varför gör ni det? Behöver olika svar och funderingar till ett reportage...Tacksam för så många svar som möjligt!
//
Björne
 
Extremsporter!
Extremsporter är väl mest ett tämligen löjligt samlingsnamn på ett gäng sporter eller aktiviteter som egentligen inte har mycket med varandra att göra.

Det är t.ex. en minst sagt rejäl skillnad på "sporterna" klättring och surfing.

Personligen skulle jag villja hävda att längdåkning, löpning, gymnastik och de flesta av de traditionelle sporterna är mer extrema än de som nu brukar kallas extremsporter.

Möjligen skulle man kunna kalla t.ex. skidåkning med egenskapen "if you fall you die" för extrem, men då är ju t.ex. bråttomcykling i tätrafik minst lika extremt. Det senare skulle bli en riktigt intressant OS-gren.

Det relaterade begreppet livsstilssport ger jag inte heller mycket för. Fotboll, eller (igen) längdåkning på elitnivå är antagligen mer livsstil än friåkning på skidåkning, till och med om man säsongar eller tävlar.

Om man nu absolut skall hitta ett samlingsnamn för "ni vet vilka-sporterna" så är kanske upplevelsesporter är snäppet bättre än de två tidigare nämnda orden. Alla sporter handlar i och för sig om upplevelser, men jag tycker nog ändå att surfing, klättring eller "friåkning" på skidor utgår mer från själva upplevelsen av aktiviteten istället för tävlings- eller jämförelsemomentet än vad t.ex. längdhopp eller 50km gång gör.

HitMe
 
Extremsporter!
Hitme slår huvudet på spiken här. Har också reagerat lite och tvekat inför att säga extremsport. Ser inte mig som en extrem person heller.
Upplevelsesport är klockrent, och är samtidigt ett av svaren på den ursprungliga frågeställningen i tråden: "Varför håller man på med extremsport".
 
Extremsporter!
Om man ska sammanfatta livstilssporter/extrem sporter, whatever, så är det mycket vägen och inte målet som är det viktiga. En längdhoppare vill nå ett resultat som är mätbart, men friåkning, schnebrett gefaren, surfing osv handlar mer om känslan att åka, att utveckla sin egen åkning så man får ut så stor personlig upplevelse/kick som möjligt. Att pressa sina egna gränser, göra saker man inte riktigt är 100 på att man kommer klara...

Vet inte om jag tappade min egen tråd eller om jag snurrade in mig nu, men nånstans där är poängen
 
Extremsporter!
Därför jag åker är föt jag vill pressa mina gränser, när man gjort det som man inte tror man kan ha gjort får man en fet kick, en så kallad adralin-kick. De är dessa som jag söker när jag åker Snowboard/Inlines. Sen kan man diskutera vad som e Xtremsporter lr inte, jag personligen skull einte vilja kalla det "sport". Sport måste man tävla i låter det som, men snowboard ska man enbart åka för att det är roligt....

Stop Think Reality!
Start Think Playstation!
 
Extremsporter!
Det kallas väl för extremsporter eftersom det har blivit ett "mode"-ord? Men men, det intressanta är väl inte vad media kallar det utan varför människor pysslar med det. Och Hitme, om du inte har rätt (försök till lite skoj där tror jag)... Men upplevelsesport är nog det bästa namnet.

Jag åker inte skidor för att vara extrem, cyklar inte MTB för att vara extrem heller (även om nån skrev ett så sant ord om extremtrafikåkning...) klättrar inte heller för att vara extrem och som relativt nybliven klättrare så accelerar jag nu från gröna till blå backar så att säga...

Men däremot kombinationen av upplevelse och kick, det är helt fantastiskt... Att få gå tur på stighudar och sitta med en kopp varm kaffe och lyssna på stillheten, se ut över en klippa man precis slitit några timmar för att sig uppför eller käka en gél ute i skogen medans man nästan hostar blod för att man tagit i så på MTB... Och sen den andra sidan, att dra på i runtomkring ljudvallen och brant lutning i lössnö, att slita för att få upp handen till nästa minimala grepp och inte halka av med fötterna, eller att ta i så man ser dimmigt när man cyklar på den där smala jäkla stigen som snart kommer försvinna...

Visst är det härligt.

Men visst det är säkert kul att spela fotboll också, eller röja portar, eller ...

Men det tycker tack och lov inte jag ;-)

Och jag hoppas att dom som pysslar med det inte tycker sämre om mig för att jag inte tycker det är skoj!

Kram på er, nu ska jag iväg och klättra lite i Grötvik ...
 
Extremsporter!
jag gillar extremsporter för att man tar större risker. man kan ramla, man kan göra illa sig om man inte kommer rund på sin spin. just nu håller jag på med aggressive och skidor. det är skitkul! men den största anledningen till att jag sysslar med det är eftersom jag ÄLSKAR att vara i luften! på sommrarna hoppar jag också studdsmatta och hoppar ifrån klippor. (i vatten förståss)
//hobbeone
 
Extremsporter!
Den gemensamma nämnaren mellan mina intressen är:
- Naturupplevelse!
- Pressa sig till saker man inte trodde innan att man skulle klara av!
- Adrenalinkickar!
- Bra fysisk träning!
- Att få fly undan vardagen genom att fokusera fullständigt på det man håller på med för stunden.
- Stärker vänskap.
 
Extremsporter!
jag tror att det beroro på att dels är man lite galen eller så vill man bara testa sina gränser och kolla hur långt mna kan gå med det man håller på med. sen tror jag att en massa folk bara börjar för att dom ser oss. många kanske vill impa på någon brud eller vidare. som sagt många inklusive mig själv är nog ute efter den adnrenalinkick man får när man sätter något eller gör något fräckt.


som sagt

NO BRAIN,
NO PAIN
 
Extremsporter!
..en annan fråga är också om de "upplevelsesporterna" (bra ord) som toppturer, surfing, moutainbiking i öppna landskap mm över huvud taget behöver kategoriseras in som sporter.
/SH
 
Extremsporter!
Jag fattar inte varför man tjatar om att dessa sporter INTE är extrema?! Det är väl logiskt, de är farligare, utövas ofta på extrema platser såsom extremt stora vågor, extremt branta branter. kräver ofta mod.
Vissa säger att man föds med ett större behov av kickar... man behöver dem för att må bra precis som en alkis behöver spriten!

Personligen är jag inte så mycket för den där lugna kolla på naturen biten, visst jag älskar naturen men jag cyklar dh, surfar o droppar klippor(lr vad det än är) för att det är farligt, brant, häftigt, fartfyllt och jag får en sån sjuhelveteskick av det, det spelar inte så stor roll vad det är så länge adrenalinet rusar runt i kroppen i 290knyck o jag får göra allt för o bemästra rädslan som försöker krypa sig på, när jag gjort det, landat droppet t.ex blir man alldeles tokigt inombords.

Man har bemästrat sin egen rädsla och sina spärrar.
Antagligen finns de där för att det man vill göra är just farligt eller extremt och det är väl varför jag anser att dessa sporter är just extrema!

Inte sant? varför skall man inte kalla dessa sporter extrema? jag gör dem inte för att vara ball utan för kicken o kicken kommer aldrig om det inte är just extemt eller farligt för det är logiskt, då behöver inte kroppen pumpa ut något adrenalin eftersom den inte behöver ställa in sig på flykt eller fara. Det är ju därför kroppen framställer adrenalinet.

Sedan de som säger att det är fel att kalla t.ex surfingen för en livstilsport får nog läsa på, det om ngt handlar väl om en livstil, åk till hawaii o kolla vetja, visst ägnar man hela livet åt längåkning blir det väl okså en livstil men den blir ändå som vilken mainstream sport ändå. så kan det aldrig bli med surfet.

Hitme anser du att jag har fel angående extremsporter? // oskar
 
Extremsporter!
Som många redan varit inne på är steg 1 att definiera Extremsport. Vad är det egentligen. Vi kan värma upp med att särskriva och får då orden extrem och sport att arbeta med.

Extrem:
Något (ev. aktivitet) långt utöver vad som är ansett som normalt. Dvs. i frågan om aktivitet är det något som av merparten av den population som avses inte utövas. Sannolikt är det en mycket liten del av populationen som utöver denna aktivitet. Om det tex: skulle vara 10% skulle det knappast kunna anses som extremt.

Sport:
Används normalt som beteckning på en aktivitet med fysiska företrädande och någon form av regelverk som ska följas. Hurvida det finns sporter som inte kräver fysisk ansträgning kan ju alltid diskuteras, men i detta fall kan vi utgå ifrån att just fysisk aktivitet avses.

Extremsport:
Är således...en fysisk aktivitet formad efter ett regelverk som utövas av ytterst få. Vi skulle naturligtsvis kunna se mellan fingrarna avseende det här med regelverk och definitionen blir då...

Fysisk aktivitet som utövas av ytterst få.

Intressant är att det då egentligen inte har något alls med hur stort riskmomentet är utan bara är frågan om att det hela anses som ett onormalt beteende. Definitionen skulle då kortfattat kunna skrivas...

ONORMAL FYSISK AKTIVITET!

Till din fråga! Varför är det då vissa individer som lockas till dessa extremsporter. (Vi måste utgå ifrån att det är ytterst få, annars är det ju definitionsmässigt ingen extremsport...). Faktum är att relativt omfattande forskning har skett i ämnet och i grunden är det fråga om att uppnå en lyckokänsla, en känsla av tillfredsställelse. Vissa personer finner denna känsla i sin vardag och är helt nöjda med att utöva normalsporter, där samlag torde vara den absolut vanligaste förekommande, därefter kommer sannolikt aktiviteter som löpning, simning och diverse bollsporter. Lyckliga äro dessa människor som finner stimulans i det lilla!

Vissa individer är dock funtade på ett sådant sätt att det behöver extrema aktiviteter för att uppnå tillfredsställellse. Dvs. de blir inte nöjda med en joggingtur på 3 km utan känner ett starkt behov att cykla ett par hundra mil och sedan bestiga Mount Everest, och kankse inte ens då är de tillfredsställda. När man tänker efter är det riktigt synd om dessa individer...

Om jag förstått det rätt är det hela till stor del genetiskt betingat, dvs. vissa individer är i grunden orädda (ur normalt perspektiv) och söker därför extrema (bortom vad som anses som normalt) utmaningar för att få en kick...

Personligen tycker jag att tjatet om extremsporter är fjantigt. Det är i grunden bara ett massmedialt behov av att sortera och sätta etiketter på företelser.... och om det är någon som orkat läsa ända hit är ju även det på sitt sätt en extrem prestation...

That´s all kids! / MM

 
Extremsporter!
Skulle vilja sålla mig till dom som tycker att "extremsporter" är ett opassande namn, med väldigt suddiga definitioner. Jag tror nog att de flesta sporter kan utövas av människor, som tar just den grenen till det extrema. T.ex. nån som börjar göra framåtvolt i hoppgropen. Fosbery Flop ansågs förmodligen ruskigt extrem, precis som vår egen Jan Boklöf. Detta förringas i n t e av att dessas båda tekniker idag är standard. Vem vet: om 20 år kanske det är lika vanligt att folk tävlar bland klippor som runt käppar.

Jag tror att anledningen till att detta ord existerar är: media. Precis som ordet "tjejband". Det är lixom lagom lätt för Svensson hemma i tv-soffan att haja, om reporten trycker upp en mick i ansiktet på Kaj Zachrisson och säger "Hur känns det att hålla på med extremsport?", precis som det är enkelt att fråga Maria Andersson (sångerska i Sahara Hotnights) "Hur känns det att spela i ett tjejband?".

Tjejband är ett dumt ord som ska utbytas mot band, precis som extremsport ska utbytas mot sport.

Det verkar som att "sport" blivit ett lite... fult(?) ord. Kanske för ordinärt för personer som vill sticka ut? Där kan man dra en parallell till den diskussion som gick för ett tag sen här på freeride, där man frågade om park eller puder var bäst. Flera inlägg hade som argument att puderåkning fick en stor nackdel av att ingen såg en på det där stora berget... *hmm* Folk som gärna vill använda ordet extremsport kan nog tänkas vara dom som vill understryka att det dom håller på med är farligt (och därför imponerande).

Ett annat målande exempel på det är delaRentas slutkläm "...men den blir ändå som vilken mainstream sport ändå.". Som att s.k. extremsporter skulle vara mer värda än mainstream?

(Senaste stycket kan kanske vara en reflektion av att jag helt enkelt är jävligt less på uttrycket "Det är inte bara en sport, det är en livsstil!"...)

Min slutkläm: man kan inte kalla en sport för extremsport, bara för att den innehåller nåt med adrenalin, eller att man kan dö under utövandet. Jag håller med HitMe till fullo! Låt oss använda ordet upplevelsesport istället: så fort en sport inriktar sig till viss del på själva naturupplevelsen, eller framgången i att ta sig nånstans där man aldrig varit förut.

Med andra ord: om man står på bergstoppen och skiter fullständigt i vilka blommor man kör över, bara man hojar snabbast möjligt ner - eller skita fullständigt i vilket fjäll man står på och vilka vidder man har runtomkring (eller hur man tog sig dit - helst med helikopter antagligen), bara man droppar flest klippor på vägen ner - ja då kan man minsann kalla sig EXTREMsportare. Då kan man minsann få stå i baren, eller på fiket och beskriva sig själv som en EXTREMsportare. Så att okunniga människor snabbt ska kunna få en ytlig inblick om i hur faarligt den där sporten man utövar är.
 
Extremsporter!
Är lite full, men...

Angående extremt: KHE (könshårseldning), är det extremt?

Angende sport: som MM skrev är ju det det de flesta av oss gör inte direkt en sport. Vi kan kanske kalla det en aktivitet och om vi då skall kategorisera lite så får det bli en upplevelseaktivitet. Låter lite som en av något bildningsförbund organiserad rundvandring i stadsbibliotekets utställning om fornlämningar, dock.

Kanske skall själva utövandet rent av kallas en upplevelse. Vad är då en extremupplevelse och vad är en upplevelseupplevelse?


KHE är, i alla fall i sina bästa stunder, en extremupplevelse.

HitMe
 
Extremsporter!
Jag själv anser inte att "vanliga sporter" skulle vara mer värda
som du påstår, inte heller ställer jag mig på toppen av ett
berg med min Mtb o mejjar ner vad som helst. Jag har stor respekt för naturen, utan den skulle jag inte kunna göra mycket av det jag älskar och jag har tillbringat en stor del av mitt liv i den och tro inte att jag står o hänger nere på krogen o tjatar om hur
hipp jag är.
Det har jag heller aldrig antytt. Förövrigt tillhör
jag heller inte den skaran som du påstår vill kalla sig
extremsportare av det skälet att de ska kunna fiska brudar på
krogen. Vad jag däremot sagt är att jag inte kan se något fel i att kalla de sporter jag utövar som extremsporter så tillvida de
utförs under extrema förhållanden och med olika "extrema" inslag såsom miljön osv. Visst korked, du anser säkert att både orden livstil o extrem e töntiga och utnötta av "wannabes" spec. här på freeride kanske eller i Åre där
du bor?!

Dock tycker jag inte det spelar någon roll, de båda orden
ger mig en bra definintion av vad det handlar om. Livstil går också att särskriva liv, ditt liv. Stil det sätt du lever ditt liv på.
Det finns olika sätt att leva ditt liv på och för många surfare har
det blivit ett, jag personligen har inte surfat i särskilt många
år men jag anser mig utan att klanka ner på någon, ha en annan
livstil än många av mina vänner då jag ofta varken intresserar
mig för liknande saker, utövar eller klär mig liknande, min stil
på livet är annorlunda och då ser jag inget fel i att kalla det för
en livstil. På samma sätt som jag tidigare beskrev det så ser jag
heller inget fel i att använda ordet extremsport, inte för att
hävda mig utan för att ge en bra definition på en sysselsättning
som inte är som alla andra. Den känns mer beskrivande för både
mig och en oinsatt än ordet upplevelsesport som känns betydligt bredare. Iallafall på det sätt som jag ser på utövandet.

// Oskar
 
Extremsporter!
Hoppsan hoppsan hoppsan. Mr delaRenta tog visst det här som ett rejält personligt påhopp. Jag som t.o.m. la in en liten brasklapp... Bara för att jag citerade dig betyder inte det att hela mitt inlägg handlade om just dig.

Till skillnad från det här inlägget - som är helt tillägnat dig! :-)

"...och tro inte att jag står o hänger nere på krogen o tjatar om hur hipp jag är.
Det har jag heller aldrig antytt"
Nä, men så kul då. Då vet vi det. Nu kanske du vill berätta för oss andra vem som anklagat dig för att ha gjort det?

Ska jag vara ärlig så kommer jag nog heller aldrig använda benämningen upplevelsesport. Lika lite som jag använt extremsport. Frågar nån så säger man ju att man åker skidor. Och om det inte räcker så är väl en schysst fortsättning att "jag åker skidor nerför berg som man först får g å uppför".

Jag menar: hur många gånger har du inte sagt att du surfat? Till skillnad från hur många gånger du svarat "Jag håller på med extremsport/er"?

Och du grabben: endast e t t klick från den här sidan finns det information om var jag bor - vilket inte är Åre.
 
Extremsporter!
Okej, nej jag trodde du pikade mig då du skrev att man minsann kunde kalla sig extremsportare i baren lr fiket om man bara mejja ner va som helst från berget osv. Miss av mig isåfall, att jag trodde du bodde i Åre var väl också en tavla... någon jag trodde då jag haft för mig jag kikat på din presentaion tidigare, men ikke sa nicke.

O visst som du säger har jag sälllan, om inte aldrig titulerat mig som extremsportare vilket även skulle te sig ganska löjligt. Jag åker skidor o surfar shore. Stämmer bra, sedan står jag fast vid att en del av utövandet kan ses som extremsport men det lär vi väl fortsätta ha delade meningar om.
 
Extremsporter!
KHE är definitivt extremt, långt bortom vad som i de flesta samhällen betraktas som normalt. Hurvida de fysiska ansträgningarna i sammanhanget är så stora att även beteckningen sport kan användas är jag inte tillräckligt insatt för att avgöra. Möjligtvis kan ett tillkrånglat regelverk medverka till en sportstämpel.

Frågan man ställer sig är väl snarast vilka underliga genetiska kombinationer som har sammanstrålat under utövarnas kalufser? Och om KHE egentligen inte bara är ett i besvikelsen uppkommit barsurrogat för ett gött skjut?

MVH/MM
 
Extremsporter!
Uttrycket extremsport är fjantigt och min uppfattning är att begreppet används av de som blev valda sist på gympan när de ägnar sig (eller fluktar på) en syssla som vare sig är extrem eller sport. Dessa utövare skulle stannat kvar i orienterings- och bordtennisklubben hemmavid.

Lustifikation tätnar ytterligare när dessa extremsportsutövare (eller fluktare) skall försöka omge sin, vare sig extrema eller sportiga, syssla med en inverterad snobbism – göra det till något x-tra special – genom att ge det en benämning som är fräck. En liknelse kan göras vid olika ungdomars och musikrescensenters musiksmak, då det är extremt viktigt att påvisa sin egen exklusivitet och hur först man själv var med en viss sak – det finns många sätt för saktmodiga att försöka göra sin egen existens mer spännande. Vilket kanske kan behövas i väntan på arvet världen…

De facto är det ju som så att lite spexiga och underhållande definitioner ofta har förekommit och också har varit acceptabla i fritidssysselsättningsbranschen ända tills ett stolpskott med en fot i dörren in på SVT ska göra usla tv-serier om actiontöntlandslag, sömnadrenalin och fan vet vad. Då tydliggörs sist-vald-på-gympan-subkulturens smutsiga byk, trista vardag och usla prestationer i all önskvärd tydlig dager.

Extremsport för mig är att dricka sprit och sen köra motorcykel – och givetvis KHE! Barsurrogat för ett gott skjut eller ej, extremsport är det ehuru ty det krävs stor fysisk ansträngning (extrem) och regelverket är minst sagt snårigt, får Americas Cup-reglementet att framtså som simpelt.
 
Extremsporter!
Jag pluggar på högskolan i Härnösand och i en delkurs i psykologi fick vi i uppdrag att resonera kring ett antal mänskliga fenomen.
Ett av de fenomen jag valde var Kärlek. När jag satt där och citerade Freud, Pavlov och andra stora tänkare kom jag att dra en parallell som jag ser som en solklar förklaring till varför man sysslar med "extremsporter".
Just här har jag skrivit om skidåkning men texten kan lätt appliceras på allt från skoteråkning till BASE-jumping. Läs och begrunda:

"Man kan också älska en aktivitet. För att ta ett exempel så älskar jag själv att åka skidor. Jag har gjort det sedan jag kunde stå på benen och jag kan inte tänka mig en vinter utan minst en veckas skidåkning.
Varför är det så? Jag och min bror har diskuterat varför det är så kul med skidåkning och kommit fram till följande. När man åker utsätts kroppen för en mängd olika stimuli, positiva och negativa G-krafter, vinddrag, ansträngning och spänning. Man måste hela tiden vara uppmärksam och aktiv och allt detta göra att en mängd ämnen utsöndras i kroppen. Jag vet inte exakt vilka dessa är men jag kan tänka mig att både adrenalin, endorfiner och andra vällustiga substanser rusar runt i min kropp och hjärna. Alla dessa tillsammans gör att jag utsätts för ett rus, ett välbefinnande som får mig att känna mig så som jag aldrig kan känna mig på platt mark. Jag tror att det blir som ett slags narkotika, kroppens eget knark så att säga. Som alla vet blir knarkare beroende av sitt rus och så även jag, fast inte i samma allvarliga utsträckning. Jag tror att alla människor har ett behov av detta. Jag tror att det är detta rus som människor kallar för ”att känna att man lever”. Skillnaden mellan oss människor är bara att vi har olika stort behov av denna känsla och att olika faktorer utlöser den. Tillbaka till kärleken nu, jag har åkt skidor i hela mitt liv och alltid förknippat skidåkning med rus och överväldigande känslor. Känslor som enbart är positiva. Jag har alltså utvecklat ett förhållande till skidåkning som ger mig känslor som upprymdhet och upphetsning. Inte samma, men lika starka känslor som man kan uppleva under ett samlag, alltså en kärleksrelation. Och vem skulle inte vilja kunna få fram sådana känslor genom att enbart ställa sig i en skidbacke? Kärlek och sex, i en skidbacke..." :)

Nämnde jag att jag fick VG på denna uppsats? *he he he*
 
Extremsporter!
Kaj Zachrisson är svensk mästare i ämnet ovan. Han har nämligen vunnit något så mystiskt och underligt som Extrem SM. Det innebär att Kaj har på ett extremt sätt, tagit sig ner (på skidor) för en extrem slutning, under extrema förhållanden (såklart!!!), i extremt kuperad terräng (en självklarhet...), på ett extremt fjäll i närheten av extrema Funäsdalen.

Dominiqe Perret är skiuer extreme och hatar extrema tävligar extremt mycket. Han hatar extrema tävligar mest av alla, vilket gör att många tycker att Dominiqe är väldigt extrem. Jag tror att Dominiqe tycker att han är extrem...detta är dock bara en extrem tanke.

Tillbaka till Kaj...han har rasta flätor (sk dreads) med egenvirkade mössor ovanpå. Detta skulle vissa kalla för extremt fult (jag bland annat), andra (bland annat då Kaj själv, förmodligen) skulle säga att det är extremt vackert. Därför att Kaj åker runt i världen och åker skidor på ett extremt sätt, har då oxå Kaj en extrem livsstil, men bara enligt somliga. Dock kan dessa "somliga" stå för en extrem åsikt...vilket ska betraktas som extremism.

Det finns extremt stora spritflaskor utomlands och extremt små spritflaskor på flyget, till utlandet. Man kan dricka extremt mycket sprit och kallas då för alkoholist. Alkoholister brukar i största allmänhet vara extremt skitiga. Det är oxå extremt många alkoholister som påstår att de varit extremt bra boxare. Många alkoholister är oxå bajare (bajare = hejar på Hammarby, har igen anal betydelse som man kan tro)...vilket är extremt konstigt.

Många kanske tycker att allt detta är extremt meningslöst...vad vet jag...

Jag vet dock att jag kör skidor extremt fortare än Kaj...kan dricka extremt mycket mer sprit än en alkis...men hejar extremt lite (eller inte alls) på Bajen!!!

/skidpryot extremmäniskan med extremt lite självkritik


 
Extremsporter!
MAn vill vara tuff inför det motsatta könet och att genom göra sker som står ut/imponerar så mkt som möjligt hoppas man på att få para sig och på så vis föra vidare sina gener. Vi åker mer å mer bara för alla andra blir bättre å bättre eller galnare. Och alla vill ju ha den finaste honan/hanen.


Word
 
Extremsporter!
Hahahahahahaha, bra inlägg Johan Ax!!! :D:D:D

Jag tycker att extremsport är ett mycket bra namn på skidåkning så som jag utövar den.
När jag började åka så var det bara en kul grejj. Att vara ute i naturen och leka runt lite på laggen.
Men sen 6 år tillbaka lever jag för skidåkningen. Det var när jag började åka extremt(hoppa och åka brant) som jag upptäckte en ny dimension i skidåkningen. Ett samspel mellan mig, skidorna och naturen.
När jag åker ner för väggen eller river av ett hopp så känner jag att jag lever.
Jag är kanske beroende, men på nåt sätt så känns det som att det är värt mödan.

//Lasse
 
Extremsporter!
Hur extremt är extremt?

Det intressanta med extremsport, eller X-sport som det ibland kallas är att ingen kan exakt säga vad det är. Den närmaste likheten du kan hitta i ett uppslagsverk är en sport som är ”farlig och svår”. Även då konståkning är ganska komplicerat och både ishockey och boxning kan vara väldigt farlig så är de verkligen inga extremsporter. De mest populära, och tillgängliga, extremsporterna är troligen skateboard, BMX och snowboard, som alla ursprungligen utvecklades i Nordamerika.

Skateboardens ”födelse”

Det var under senrare delen av 1960-talet som de californska surfarna, frustrerade under perioderna när vågorna var dåliga, började tillverka de första downhill (kallas så även på svenska) skateboardsen. Att åka skateboard blev en av de största flugorna på 1970-talet. Skateboarden som tillverkades av polyuretan blev snart mindre, billigare och möjlig för alla att köpa. Snart följde tävlingar i skateboard, de flesta dock i slalom och downhill (störtlopp). En del skateboardåkare började att utföra tricks in tömda swimmingpooler. Detta ledde till utvecklandet av ”halfpipes” dvs ramper som är nödvändiga för att utföra tricks i luften. Dessa skatare var inte intresserade av att bli snabbast eller hoppa högst utan av att utveckla nya och farlig tricks för nöjets skull.
På grund av medias skaderapporteing och föräldrarnas oro för sina barn samtidigt som BMX-cykeln växte i popularitet så blev skateboardåkandet under en period omodernt.
Skateboarden är död; länge leve BMX-cykeln
Från slutet på 1970-talet och början på 1980-talet och framåt så blev BMX-cyklarna mycket populära. Det var tuffa små cyklar inspirerade av Kaliforniens terrängående motorcyklar, som kunde köras på alla möjliga underlag. Liksom tidigare skateboarden, blev nu BMX-cykeln snabbt populär över hela världen och cyklar som från början utvecklats för tävling på leriga vägar, anpassades nu för stadsgator och människor som ville ha roligt och göra tricks.

Extrem sporten får en egen musikstil

På 1980 och 1990-talet kom en tid av festivalliknande tillställningar, där discjockeys, musik och atmosfär blev lika viktigt som att titta på sporten och själv tävlandet kom i bakgrunden. Anhängarna fick nu möjlighet att köpa videofilmer med skateboardare, snowboardåkare och surfare på elitninvå där det i bakgrunden alltid förekom spännande och rå musik som underströk det farliga i sporten. Faktum är att det nu förekommer speciella priser som utdelas till band och diskjockeys som bidrar med musik av detta slag. Nyligen blev Moby utvald till ”Årets skidmusiker” vid ESPN Action Sports and Music Awards.

Extremsportens följder

Kläderna inom extremsporten utvecklades till en storstadsmässig stil med stora bekväma kläder som blev populär över hela världen. Snowboardåkarna ändrade vinterscenen med sin tro på att ha kul, och de influerade även skidåkarna: åkning i quarterpipes med traditionella skidor där skidåkarna använder liknande trick som snowboard Reklampelare som pepsi började associera sig själva med den häftiga och radikal imagen av x-sporter. Extremsportens livsstil blev under 1990-talet allt vad de stora företagen ville ha, ungdomlig, kontrastfull, farlig och radikal. Det finns även stora pengar att göra på utrustning, TV-kanaler, videofilmer och evenemang såsom det årliga X-games. Skillnaden mellan dessa sporter idag och när de först utvecklades är att det idag finns organisationer och sponsorer såsom RedBull, enegidrycken, vilket gjort att den gamla kulturen och tidsfördrivet förändrats till en pengaindustri där regelbundna TV sändna evenemang, styrda av stora företag, utspelas och stora prispengar är inblandade. The Billabong Odessy erbjuder §100,000 dollar till den första surfaren som rider en 30 meters våg.

Hur extrem kan du bli?

Ofrånkomligen så finns det människor som inte anser att dessa populära sporter är tillräckligt extrema eller farliga, och som experimenterar med ännu häftigare aktiviteter såsom Wakeboarding (en typ av vattenskidåkning med hopp), extremskidåkning(att åka extremt branta bergsluttningar) samt friklättring i branta berg utan säkerhetslina. Det finns också gatrace där man åker utför branta backar på en slags släde med hjul där hastigheten ibland övergår 100km/h och B.A.S.E jump, dvs hopp från Broar, Antenner, Brospann (Spane), Klippor (Earth). Utöver dessa sporter samt grottdykning, bungyjump, skysurfing (att hoppa från flygplan stående på en surfingbräda) och forspaddling så utvecklar människan ständigt nya och häftigare aktiviteter. Extremsporten förblir kontroversiell eftersom många människor har blivit allvarligt skadade och några har till och med dött i st sökande efter den ultimata kicken, men kärleken till äventyr kommer alltid att garanterna extremsportens överlevnad.

Oskar Svensson So2a
hittade den i datorn, utjatat visserligen men någon kasnke ville läsa...
 
Tillbaka
Topp