Go"middag!
Min erfarenhet av "bottenlös" puder är liten, men lite tror jag mig ha fattat.
Den stora skillnaden med ett par skidor som är 63 mm under foten, jämfört med ett par som är 85 mm är naturligtvis bärigheten på löst underlag.
Där man gräver ner sig med ett par smala, gräver man inte ner sig lika mycket med ett par bredare.
Åktekniken med smala skidor i puder kan beskrivas enkelt som "dyk ner - kom upp", d v s man trycker laggarna, jämt belastade, ner i snön, får dom att böjas och svängen att starta, lågavlastar, låter skidorna dyka upp, ändra riktning på dom och trycka ner dom i den nya svängen.
Med ökad bärighet kan "upp-ner"-rörelsen i snön minskas, och genom att även accelerationen blir bättre med därtill ökande fart, kan en teknik liknade modern storslalomcarving-teknik användas. Låg tyngdpunkt, minimalt vertikalarbete, omvinkling i knä och höft. Det är lättare att göra långa snabba svängar, men sannolikt även korta konrollerade. Jag tänker inte tala om surfkänsla (då får jag HitMe på mig!), och där jag sist testade i hygglig lössnö uppstod aldrig riktigt fenomenet. Snön var förmodligen för fluffig eller inte djup nog, eller åkaren för feg.
Själv åker jag fr o m denna säsong på ett par Völkl G41 (=G4) med midja 83 mm. Med denna skida klarar man alla förhållanden, tro det eller ej! Jag har åkt racing-lagg ett helt liv och kan konstatera att, för friåkare i pist eller puder är fetingar ett mycket bra alternativ. Somliga går bättre i pist än andra, t ex G4, Atomic TenEX, Head Monster, andra är mer inriktade på enbart löst underlag.
Alla vet hur en sönderkörd polerad pist ser ut. Högar av snö, sockersnö, vallar, isfläckar. När andra gräver ner sig åker man över eller igenom skiten, lite beroende på åkteknik.
Förutom alla vänskapliga kommentarer om backhoppningslagg är jag enbart nöjd. Dom ser klumpiga ut men skenet bedrar. Dom fixar allt, finsnö som fulsnö!
/Ace