Köp & Sälj
Artiklar
Forum
Nya inlägg
Forumlista
Sök trådar
Medlemmar
Regler/Hjälp
Skidorter
Snödjup
Boende
Prylar
Video
Shop
Logga in
Bli medlem
Vad är nytt
Sök
Sök
Sök bara rubriker
Notera
Av:
Nya inlägg
Forumlista
Sök trådar
Medlemmar
Regler/Hjälp
Meny
Logga in
Bli medlem
Ladda ner Freeride som app
JavaScript är inaktiverat. För en bättre upplevelse, vänligen aktivera JavaScript i din webbläsare innan du fortsätter.
Du använder en gammal webbläsare. Den kanske inte visar den här eller andra webbplatser korrekt.
Du bör uppgradera eller använda en
alternativ webbläsare
.
Forum
Åkning
Åkteknik
Går det att diskutera åkteknik utifrån skidkonstruktionen?
Svara på tråd
Meddelande
<blockquote data-quote="allan_sladd" data-source="post: 1099667" data-attributes="member: 138834"><p>Jag skriver nu om den tidigare texten. Var beredd på att det kan bli trassigt:</p><p></p><p>Jag försöker göra som du föreslår samtidigt som jag plockar fram lite teori för stelkroppsmekanik, dvs. statisk jämvikt som styrs av krav på kraft- och momentjämvikt. Nu tittar jag på de yttre krafter som verkar på mig, dvs. tyngdkraft och reaktionskrafter från golvet. (Inga dragkrafter mellan fot och golv och inget vindtryck!)</p><p></p><p>Jag ställer mig raklång med fötterna parallella. Sedan lyfter jag tår och hälar, så att jag bara har en punktkontakt mellan fot och golv. Jag hamnar då automatiskt i ett läge där tyngdkraftsvektorn pekar rätt genom en linje mellan punktkontakterna. Jag är i balans, vilket tyder på att jag har både kraft- och momentjämvikt. Det räcker sedan med att försiktigt (liten acceleration) röra på armarna för att jag skall komma ur balans och börja falla. Jag flyttar nämligen mitt masscentrum, så att jag förstör momentjämvikten. (Jag ät fortfarande i kraftjämvikt.) Slappnar jag av i fotlederna, så faller hålarna i golvet och jag står stadigare. Jag kan fortfarande inte luta mig framåt utan att falla men bakåt går det bra eftersom jag kan använda hälarna för att fördela trycket mot golvet och därmed bibehålla kraft- ochmomentjämvikt.</p><p>Gör jag istället samma övning men med hälarna och stortårna mot golvet, så blir det så att tyngdkraften och reaktionskrafterna från golvet pekar någonstans mellan stortå och trampdyna. Kraft- och momentjämvikt råder. När jag slappnar av i fotleden, så slappnar jag även av i stortårna och jag faller framåt i och med att jag flyttar den främre kontaktpunkten bakåt till stramdynan. Reaktionskraften från golvet flyttas alltså bakåt medan tyngdkraften inte flyttas förrän jag börjar falla. I mekanikansatsen så hänger det ihop med att jag förlorar momentjämvikten. Notera att jag inte har några skidbindningar som kan dra ner hälen. (Eftersom jag varken lyfter från golvet eller faller igenom så råder hela tiden kraftjämvikt. När jag faller så orsakas det av att jag förlorar momentjämvikten. Detta inom teorin för klassisk stelkroppsmekanik.)</p><p>Har jag missuppfattat hur jag skulle göra?</p><p></p><p>Visst var det jobbigt att följa med i detta resonemang, som väl bara trasslar de självklarheter, som örats balansorgan sköter om! Åter igen hamnar jag i reflektionen att det inte är värt mödan att dra in stelkroppsmekanik i diskussioner om hur vi hanterar balans- och skidmanövreringsproblem.</p><p></p><p>Är det inte bättre att utgå från skidans konstruktion? Jag spinner vidare:</p><p>Varför blir det så att det första jag analyser och bedömer vid en provåkning på nya skidor är hur överens jag blir med uppförandet framme vid brättarna? Måste jag anpassa mig till dem eller finns de bara där? Hugger fast=> dra av kanterna en aning? Viker undan eller skär in => Trimma in min åkteknik? (Mina Read WC Rebels i.sl RD (=mina referensskidor idag) är så styva att jag inte förmår deformera (=böja) dem, inbillar jag mig. Jag försöker åka med neutral position och tänker att det endast krävs små rörelse från min sida för att förändra tryckfördelningen mot snön. Brättarnas uppförande förändrar inte. När jag skall över eller igenom en snövall så vet jag att det bara är att trycka på alternativt sluka. Ingen parering av brättflex behövs.)</p></blockquote><p></p>
[QUOTE="allan_sladd, post: 1099667, member: 138834"] Jag skriver nu om den tidigare texten. Var beredd på att det kan bli trassigt: Jag försöker göra som du föreslår samtidigt som jag plockar fram lite teori för stelkroppsmekanik, dvs. statisk jämvikt som styrs av krav på kraft- och momentjämvikt. Nu tittar jag på de yttre krafter som verkar på mig, dvs. tyngdkraft och reaktionskrafter från golvet. (Inga dragkrafter mellan fot och golv och inget vindtryck!) Jag ställer mig raklång med fötterna parallella. Sedan lyfter jag tår och hälar, så att jag bara har en punktkontakt mellan fot och golv. Jag hamnar då automatiskt i ett läge där tyngdkraftsvektorn pekar rätt genom en linje mellan punktkontakterna. Jag är i balans, vilket tyder på att jag har både kraft- och momentjämvikt. Det räcker sedan med att försiktigt (liten acceleration) röra på armarna för att jag skall komma ur balans och börja falla. Jag flyttar nämligen mitt masscentrum, så att jag förstör momentjämvikten. (Jag ät fortfarande i kraftjämvikt.) Slappnar jag av i fotlederna, så faller hålarna i golvet och jag står stadigare. Jag kan fortfarande inte luta mig framåt utan att falla men bakåt går det bra eftersom jag kan använda hälarna för att fördela trycket mot golvet och därmed bibehålla kraft- ochmomentjämvikt. Gör jag istället samma övning men med hälarna och stortårna mot golvet, så blir det så att tyngdkraften och reaktionskrafterna från golvet pekar någonstans mellan stortå och trampdyna. Kraft- och momentjämvikt råder. När jag slappnar av i fotleden, så slappnar jag även av i stortårna och jag faller framåt i och med att jag flyttar den främre kontaktpunkten bakåt till stramdynan. Reaktionskraften från golvet flyttas alltså bakåt medan tyngdkraften inte flyttas förrän jag börjar falla. I mekanikansatsen så hänger det ihop med att jag förlorar momentjämvikten. Notera att jag inte har några skidbindningar som kan dra ner hälen. (Eftersom jag varken lyfter från golvet eller faller igenom så råder hela tiden kraftjämvikt. När jag faller så orsakas det av att jag förlorar momentjämvikten. Detta inom teorin för klassisk stelkroppsmekanik.) Har jag missuppfattat hur jag skulle göra? Visst var det jobbigt att följa med i detta resonemang, som väl bara trasslar de självklarheter, som örats balansorgan sköter om! Åter igen hamnar jag i reflektionen att det inte är värt mödan att dra in stelkroppsmekanik i diskussioner om hur vi hanterar balans- och skidmanövreringsproblem. Är det inte bättre att utgå från skidans konstruktion? Jag spinner vidare: Varför blir det så att det första jag analyser och bedömer vid en provåkning på nya skidor är hur överens jag blir med uppförandet framme vid brättarna? Måste jag anpassa mig till dem eller finns de bara där? Hugger fast=> dra av kanterna en aning? Viker undan eller skär in => Trimma in min åkteknik? (Mina Read WC Rebels i.sl RD (=mina referensskidor idag) är så styva att jag inte förmår deformera (=böja) dem, inbillar jag mig. Jag försöker åka med neutral position och tänker att det endast krävs små rörelse från min sida för att förändra tryckfördelningen mot snön. Brättarnas uppförande förändrar inte. När jag skall över eller igenom en snövall så vet jag att det bara är att trycka på alternativt sluka. Ingen parering av brättflex behövs.) [/QUOTE]
Verifiering
Skicka svar
Forum
Åkning
Åkteknik
Går det att diskutera åkteknik utifrån skidkonstruktionen?
Tillbaka
Topp
