Går det att diskutera åkteknik utifrån skidkonstruktionen?

allan_sladd

Medlem
Jag är bara en skidturist som tycker om att analysera min egen åkning. Nu har just läst den intressanta tråden "Modern carvingteknik och plöstryck?" och gjort en del reflektioner som jag hoppas få synpunkter på.

Det förfaller vara så att man bygger åkteknikråd utifrån åkarens position och kroppsrörelser. Ref.: alla de instruktionsfilmer som finns på nätet. Jag vill nu påstå att detta är att angripa från fel håll. Position och kroppsrörelser är bara en synlig konsekvens av att åkaren vill göra något med sina skidor och stavar. Jag skulle istället vilja utgå från skidan och dess konstruktion och sedan titta på vad åkaren kan göra med skidan.

Jag börja med att säga att åkaren kan:
- böja skidans framdel, dvs. partiet mellan bindning och skidspets
- böj skidans bakdel, dvs. partiet bakom bindningen
- böja hela spannet
- kantställa skidan, dvs. initiera kantställningen från skidspets och bakåt
- hålla skidan på kant
- hålla skidan helt plant
- vrida runt skidan

Det räcker sedan med att göra tillhörande rörelser med skidorna hemma på hallgolvet för att se att det finns ett antal sätt att åtadkomma det som jag listat upp.Övningarna kommer att yttra sig som kroppsrörelser. Men,.....nu kommer grunden i mitt påstående: Dessa kropprörelser kan åstadkommas utan att man får samma effekt nere på skidan och därför är det vanskigt att bara titta på kroppsrörelser för att avgöra om åkaren gör rätt.

Exempel från den refererade tråden:

"Plöstryck": Det uppstår när man vill böja skidans framdel men det kan också åsyfta att man skall stabiliserar pjäxan i sidled? Så: vad avses med plöstryck?
Framvikt: Det uppstår när man vill böja skidans framdel eller är det fråga om att förbereda sig för att pressa skidorna framåt under sig.
Bakvikt: Det uppstår när man vill böja skidans bakdel men kan också hänga ihop med att man planerar att fånga upp sig med tvärställda skidor?

Jag har en mängd reflektioner från försök att utveckla min carvingteknik på Rossignol 4S, Head Supershape Speed, Fischer RC4 Superior och Head WC Rebels i.SL RD. Det började med ett förfärligt böjande av framskidan till att nästan bara stå neutralt och kanta. Skidbredden vid brättet har vuxit allt eftersom jag bytt skidor, vilket inneburit allt mindre skidböjande. Sammantaget påstår jag att jag jobbat med skidorna istället för med kroppsposition och rörelse.

Tacksam för inlägg.
 
Senast ändrad:

dallan

Medlem
Mm intressant tanke, tror det handlar om personlig preferens, jag föredrar radie 15-20 meter och pressa med kroppen, men skulle kunna få ut samma typ av svängar med mindre tryck på en 12-15 m radie.

Skulle säga att du slår huvudet på spiken med ”plöstryck” samt ”framvikt”
Men bakvikt tycker jag känns som något negativt och aldrig något att sträva efter. I och med att skidan böjs bak naturligt av framåtrörelse.
Du vill snarare uppnå från ”framvikt” till neutral postition då nästa sväng inleds. Möjligtvis att en bråkdel av en tidsrymd ägnas åt bakvikt för att ta fart framåt in i nästa sväng.

Kanske man ska kalla det framåtsträvande bakvikt :)
 

dallan

Medlem
Känns som att jag svävade iväg i svängarnas värld. Men för att återknyta till rubriken. Ja definitivt, går ju inte att åka som man gör på en 110 midja i lössnö med en 65 midja.

Men möjligtvis att man kan åka ”liknande” i pist om radien på den smala skidan är uppemot 30 meter.
 

allan_sladd

Medlem
Jag fortsätter med mina funderingar:
dallan sa:
... Men bakvikt tycker jag känns som något negativt och aldrig något att sträva efter. I och med att skidan böjs bak naturligt av framåtrörelse. ...
Om man gör som förr i tiden för att vrida skidorna genom att hänga på bakkapporna ( med jet stick i pjäxorna!) så att man kan bryta loss skidans framdel och vrider foten ... så ser det ut som att man åker med bakvikt. I ett sådant sammanhang skulle jag inte säga att man skall åka med bakvikt utan snarare säga ett man skall böja skidans bakdel.

Jag fortsätter med plösresonemang. När man vill åka med planast möjliga skidor, så vill man inte att skidorna skall rolla (vrida sig runt längsaxeln), så att kanterna går i (och initiera fladder (vridning runt vertikalaxlen). Hur gör jag då? Jo jag ansätter lite plöstyck för att motverka eventuella rollrörelser.
 
Senast ändrad:

Glidaren

Medlem
Kul tanke och jag tror jag fattar vad du menar.
Men jag tror du övertolkar eller delar upp syftet från rörelsen. Syftet med en rörelse måste väl alltid vara; att få en effekt i kontakten mellan skida och snön.
Jag hoppas att detta är alla trådars grundinställning, om inte är det svårt att föra en dialog.
I min bok betyder framvikt bara att kraftens angreppspunkt på skidan är framför bindningen och tvärtom. Hur mycket fram eller bak är kanske en relevantare fråga. Mer fram på stenhård och längre skida och mindre på en kort och mjukare. För att skapa samma resultat vill säga.
Hur man än tänker, så om du har angreppspunkten längre bak, svänger skidan mindre förutsatt att skidan kantas lika mycket och att farten är den samma, eller? är inte det logiskt.
Detta borde vara en form av sanning på alla underlag och på alla typer av skidor, så fick vi lära oss på tekniska gymn i alla fall (mekanikens lagar).

Är kroppen och dess rörelser inte det enda vi har att tillgå för att skapa det som behövs för att svänga. Som jag fattar det behövs det En fart, en kant och en angreppspunkt för kraften på skidan. Fram, bak eller mitt på ger ju bara olika resultat. Så visst spelar skidorna stor roll om du alltid gör exakt likadana rörelser men vem gör det. Summering; kroppens rörelser är det enda vi kan använda för att få önskat resultat. Vilket resultat du önskar vet bara du. Men det är just resultatet mellan skida och snön som e viktigt. Om du har plöstryck eller fäller fram överkroppen eller skjuter fram stavarna eller trycker ned stortån för att skapa mer tryck på slidans främre del spelar väl mindre roll. Men vissa rörelser borde vara effektivare och snyggare än andra kan jag tänka. Det borde väl vara det som experterna har luskat ut. eller?
 

allan_sladd

Medlem
Glidaren sa:
Kul tanke och jag tror jag fattar vad du menar.
Men jag tror du övertolkar eller delar upp syftet från rörelsen. Syftet med en rörelse måste väl alltid vara; att få en effekt i kontakten mellan skida och snön.
Jag hoppas att detta är alla trådars grundinställning, om inte är det svårt att föra en dialog. ...

..... Är kroppen och dess rörelser inte det enda vi har att tillgå för att skapa det som behövs för att svänga. ......
Tack för responsen. Jag sitter nu i en fjällstuga med bara en padda att skrivs på, så det blir lite grovt tillyxat. (Provåkt skidor idag och funderat.)
Javisst är det interaktionen mellan skida och snö som man bör utgå från.

Min tanke är ungefär så att det man har att jobba med är krafter och moment (kraftpar, t.ex. tå-häl, stortå-lilltå och häl-skenben) mellan pjäxorna och skidorna. (Dessutom har vi masströghetskrafter.) Dessa används för att ge effekter mellan skida och snö.
För att generera dessa krafter och moment jobbar man med sina muskler, som får kroppsrörelser som en konsekvens. Men nu menar jag att man inte entydigt kan utläsa önskade krafter och moment utifrån observerade rörelser. Var landar man om man istället för att diskuterar kroppsrörelser diskuterar vilka krafter och moment man skall ta till för att uppnå önskad interaktion mellan skida och snö? Framvikt genereras genom att man trycker ner pjäxans framdel samtidigt som man lyfter pjäxans bakdel. Åkarens tyngdpunkt ligger då framskjuten samtidigt som ett böjmoment införes i skidan. Detta kan väl åstadkommas genom att trycka mer med trampdynan bakom stortån samtidigt som man lyfter med hälen eller också kan man bara hänga på plösen ( och trycka bakåt med hälen, men det tänker man nog inte på).
 
Senast ändrad:

allan_sladd

Medlem
Jag låter tankarna löpa, kanske lite OT men i alla fall... apropå plöstryck:
Plöstryck kan väl innebära lite olika saker. Om det åstadkoms genom att lyfta stortån, så händer väl inget av värde mellan pjäxa och skida? Knäar jag ner händer heller ingenting men om jag både lutar mig framåt och knäar ner så flyttar jag min tyngdpunkt framåt samtidigt som jag inför ett böjmoment mellan pjäxa och skida. Förutom att skidans dom ändras , så ändras också tryckfördelningen mellan skida och snö. Nu tycker jag inte att man skall förmedla åkteknik med hjälp av klassisk mekanik och balkböjningsteori, så jag säger att man kan trycka fast skidans främre del samtligt som man böjer den del av skidan som finns mellan skidspetsen och bindning genom att luta sig framåt samtidigt som trycker skenbenet mot plösen. Eller omvänt formulerat: Pressa med brättet.
 

RWD

Medlem
Som du säger så för att få tryck på främre delen av skidan så måste man ju åstadkomma ett böjmoment vilket man gör genom att flytta fram tyngdpunkten, men det hade inte hänt mycket utan en hävarm vilket ju är pjäxskaftet. Vill man alltså böja skidan mer i ingången av svängen än vad den gör om man bara står med neutralt tryck ner på skidan så måste man lägga lite tryck på plösen.

allan_sladd sa:
Jag låter tankarna löpa, kanske lite OT men i alla fall... apropå plöstryck:
Plöstryck kan väl innebära lite olika saker. Om det åstadkoms genom att lyfta stortån, så händer väl inget av värde mellan pjäxa och skida? Knäar jag ner händer heller ingenting men om jag både lutar mig framåt och knäar ner så flyttar jag min tyngdpunkt framåt samtidigt som jag inför ett böjmoment mellan pjäxa och skida. Förutom att skidans dom ändras , så ändras också tryckfördelningen mellan skida och snö. Nu tycker jag inte att man skall förmedla åkteknik med hjälp av klassisk mekanik och balkböjningsteori, så jag säger att man kan trycka fast skidans främre del samtligt som man böjer den del av skidan som finns mellan skidspetsen och bindning genom att luta sig framåt samtidigt som trycker skenbenet mot plösen. Eller omvänt formulerat: Pressa med brättet.
 

allan_sladd

Medlem
Bra! Jag låter mina tankar löpa, eftersom jag tittat på för många instruktionsfilmer!!!!
Jag fortsätter med att undra om det går att instruera utan att gå omvägen via mekanik och hållfasthetslära, dvs. utan att ställa stora krav på elevens akademiska (?) kunskaper? Vad händer om man bara använder vardagsuttryck för att beskriva vad man skall åstadkomma mellan skida och snö? Sedan får det bli rörelser som kan diskuteras utifrån att eleven förstått vad som skall åstadkommas nere under skidorna.

Jag fortsätter .... inte carving men ....
Motvridning kan visas som en pose men har man förstått idén bara för att man står rätt? Jag resonerar från det andra hållet. Hur gör jag för att kantställa ytterskidan (dalskidan) och samtidigt pressa ner den? Blir inte min kroppsposition då motvriden? Om jag inte käntställer får jag väl medvridning?
 
Senast ändrad:

Ake_Astrom

Medlem
allan_sladd sa:
Bra! Jag låter mina tankar löpa, eftersom jag tittat på för många instruktionsfilmer!!!!
Jag fortsätter med att undra om det går att instruera utan att gå omvägen via mekanik och hållfasthetslära, dvs. utan att ställa stora krav på elevens akademiska (?) kunskaper? Vad händer om man bara använder vardagsuttryck för att beskriva vad man skall åstadkomma mellan skida och snö? Sedan får det bli rörelser som kan diskuteras utifrån att eleven förstått vad som skall åstadkommas nere under skidorna.

Jag fortsätter .... inte carving men ....
Motvridning kan visas som en pose men har man förstått idén bara för att man står rätt? Jag resonerar från det andra hållet. Hur gör jag för att kantställa ytterskidan (dalskidan) och samtidigt pressa ner den? Blir inte min kroppsposition då motvriden? Om jag inte käntställer får jag väl medvridning?
Tänkte inte fördjupa mig men för att kantställa så kan du flytta tyngdpunkten till blivande ytterskida (inte dalskidan för då kommer du inte neråt i backen) och knä/höftkanta (egentligen mycker mer komplicerade rörelser men det kan räcka med att tänka och göra detta). Då blir skidan kantställd och kommer att böjas eftersom du har tyngden/trycket på ytterskidan. Resultat, du har en sväng :)

Notera att jag inte pratat om plöstryck vilket mer handlar om din position på skidan som kommer att förändras genom svängen.
Vill du prata plöstryck tycker jag att du skall mer utgå ifrån utgångs/neutralposition. Då vi vill stå mitt på skidan så att vi har så mycker rörelsereserv som möjligt åt samtliga håll.
 

carl_couloir

Aktiv medlem
allan_sladd sa:
Bra! Jag låter mina tankar löpa, eftersom jag tittat på för många instruktionsfilmer!!!!
Jag fortsätter med att undra om det går att instruera utan att gå omvägen via mekanik och hållfasthetslära, dvs. utan att ställa stora krav på elevens akademiska (?) kunskaper? Vad händer om man bara använder vardagsuttryck för att beskriva vad man skall åstadkomma mellan skida och snö? Sedan får det bli rörelser som kan diskuteras utifrån att eleven förstått vad som skall åstadkommas nere under skidorna.

Jag fortsätter .... inte carving men ....
Motvridning kan visas som en pose men har man förstått idén bara för att man står rätt? Jag resonerar från det andra hållet. Hur gör jag för att kantställa ytterskidan (dalskidan) och samtidigt pressa ner den? Blir inte min kroppsposition då motvriden? Om jag inte käntställer får jag väl medvridning?
Kan väl säga efter min hittills relativt korta karriär som skidlärare så pratar man aldrig "skidakademiska" med en klient. Det är svängknappar i pjäxan under stortån, glasstrutar/pizza-slice:ar, att stå som en fotbollsmålvakt mm. som gäller! ;)

/C
 
Senast ändrad:

Glidaren

Medlem
allan_sladd sa:
Bra! Jag låter mina tankar löpa, eftersom jag tittat på för många instruktionsfilmer!!!!
Jag fortsätter med att undra om det går att instruera utan att gå omvägen via mekanik och hållfasthetslära, dvs. utan att ställa stora krav på elevens akademiska (?) kunskaper? Vad händer om man bara använder vardagsuttryck för att beskriva vad man skall åstadkomma mellan skida och snö? Sedan får det bli rörelser som kan diskuteras utifrån att eleven förstått vad som skall åstadkommas nere under skidorna.

Jag fortsätter .... inte carving men ....
Motvridning kan visas som en pose men har man förstått idén bara för att man står rätt? Jag resonerar från det andra hållet. Hur gör jag för att kantställa ytterskidan (dalskidan) och samtidigt pressa ner den? Blir inte min kroppsposition då motvriden? Om jag inte käntställer får jag väl medvridning?
Jag gillar din tanke att man använder vardagstermer och det tror jag de gör i skidskolan men hur vi än pratar och utrycker oss så borde det väl ändå vara så att kroppens så kallade position gör att kraften påverkar skida och snö på ett speciellt sätt. Är du bak med tyngdpunkten kommer kraften att träffa bakre delen av skidan och den svänger mindre. Att tänka krafter, hävarmar eller muskel rörelser eller positioner spelar väl egentligen ingen roll bara den du pratar med förstår vad den ska uppnå. Mer tryck på brättet eller mindre tryck där.
Angående plöstryck så provade jag i backen i dag och om du hänger i plösen tappar du helt känslan, för min del var jag tvungen att spänna fotleden (stå på foten) samtidigt som jag hade mycket lätt tryck på skenbenet för att göra en följsam sväng. Att hänga på plösen gav noll tryck på foten.
 

allan_sladd

Medlem
Glidaren sa:
Jag gillar din tanke att man använder vardagstermer och det tror jag de gör i skidskolan men hur vi än pratar och utrycker oss så borde det väl ändå vara så att kroppens så kallade position gör att kraften påverkar skida och snö på ett speciellt sätt. Är du bak med tyngdpunkten kommer kraften att träffa bakre delen av skidan och den svänger mindre. Att tänka krafter, hävarmar eller muskel rörelser eller positioner spelar väl egentligen ingen roll bara den du pratar med förstår vad den ska uppnå. Mer tryck på brättet eller mindre tryck där. ....
Jag spånar vidare ...
Det jag far efter är att man inte bara kan efterlikna en annan åkares position eller rörelser. Nej man måste förstå varför åkaren försätter sig i en viss position och varför han rör sig på ett visst sätt och då hamnar jag i ett resonemang runt vad han vill åstadkomma med sina skidor. Det är väl det som är avgörande? Och mellan åkaren och skidorna finns de via bindning fastsatta pjäxorna. => Ansätt tryck (stortåsidan, lilltåsidan, hälen, ...) eller böj framåt/bakåt(stortå - vrist, vrist - skenben, häl - skenben, ...) eller böj i sidled (vrid vristen, sidoförskjut underbenet, ....)

För mig blir det bara tilltrasslat om man använder tyngdpunkt som ett instruktionsbegrepp. Står jag i strumplästerna helt stilla på plan mark, så kan jag bara flytta min tyngdpunkt, så att tyngdkraften håller sig inom den ruta som ges av mina tår och hälar. För att komma utanför denna ruta måste jag sätta på mig pjäxorna och skidorna för att kunna införa moment mellan pjäxorna och bindningarna, dvs. jag kommer att kantställa och/eller böja skidorna. Dock kan jag både böja och kantställa utan att flytta tyngdpunkten! => Jag hamnar i slutsatsen att tyngdpunktsförflyttning inte är "den enda möjliga grejen". Det kan t.o.m. vara en källa till missförstånd. Tar vi det ett steg till och börjar åka slalom, så är det inte bara tyngdkraften som skall hanteras utan summan av alla krafter, som är i farten. Håller de sig inom den ovan nämnda rutan så kan man åka avslappat. Vill jag t.ex. trycka fast skidspetsarna, så måste jag införa moment, t.ex. genom att luta överkroppen framåt (flytta min tyngdpunkt framåt och tappa kontrollen) eller genom att trycka med stortån nedåt och vristen uppåt. Står jag på "för mig fel skidor" så måste jag kanske tillgripa en kombination att tåtryck, vristtryck, hältryck och plöstryck?
ÅTER IGEN: Jag tror inte på det här med att använda begrepp från klassisk mekanik. Förslag på alternativa begrepp: pressa, tryck, vrid, böj, luta, kantställ, ....
Glidaren sa:
Angående plöstryck så provade jag i backen i dag och om du hänger i plösen tappar du helt känslan, för min del var jag tvungen att spänna fotleden (stå på foten) samtidigt som jag hade mycket lätt tryck på skenbenet för att göra en följsam sväng. Att hänga på plösen gav noll tryck på foten.
Jag har en liknande upplevelse, när jag provåkte ett par R19-skidor. Jag fick en flash back från de år som jag åkte på Head Supershape Speed och försökte få till skärande svängar genom att böja skidorna (hänga på plösarna). Tacka vet jag mina Head WC Rebels i.sl RD. Jag åker med helt neutral position. På sin höjd trycker jag nedåt med trampdynan och trycker uppåt med vristen. På kall natursnö behöver jag inte ens spänna de övre spännena (= Det går att åka trots glapp i pjäxskaften.)

Allt detta skrivande gick igång efter tittande på ett antal (amerikanska) instruktionsfilmer.

En sista undran: Behöver jag regelmässigt hänga på plösarna, så åker jag på fel skidor? ELLER HUR? Vad säger ni?
 
Senast ändrad:

dallan

Medlem
Känns som att trycket ska va mitt på skidan, vilket man får genom plöstryck men på kantad skida, inte att man inleder med plöstrycket.

Om jag försöker inleda med plöstryck känns det som att man ska ramla framåt på grund av att skidan böjs i nosen och dom gräver ned sig.
Utnyttjar man farten och lägger sitt tryck mitt på skidan så böjs ju på både fram och bakändar proportionerligt med farten

Sen om du lägger mer tryck mitt på skidan i högre fart böjer sig skidan mer och svängen blir snävare. Detta med en neutral, lätt framåtlutad vikt.

Så ja, om man måste hänga på plösarna har man fel skidor, och fel teknik :)

Inser efter helgen att man jobbar ruskigt med fotbladet/tårna. Känner träningsverk framförallt i vaderna.
 

allan_sladd

Medlem
dallans sätt att resonera attraherar mig. Det är var, när och hur man hanterar skidorna som gäller!

Sedan kan vi börja fundera på hur man hanterar olika skidkonstruktioner! Det måste väl finnas en harmoni mellan åkarens sätt att vilka åka och skidans styrkor och svagheter?

Exempel: Jag har en bekant som envisats med att åka zic-zac med korta omstigningar och sladdar. (=Risk för benbrott och snön är tung?) Skidorna hade benämningen "damskidor".Jag ville se mera av en kedja med runda svängar för att så småningom komma fram till carving. Är det skidan som försvårar åkningen? Provåkning på andra damskidor gav inget "tummen upp". Hmmmm,....vad händer om man ställer henne på en typisk carvingskida (Atomic S9). Jo, det blev "tummen upp" med en inbillning att det är en alltför avancerad skida. Vi backade ner till en Völkl Racetiger STR. Det blev "tummen halvvägs ner" och jag kunde se att zic-zac-åkning började komma tillbaka. Jaha, då provar vi med lite mer carving-stuk (Völkl Racetiger SL) och vips nu var tummen upp igen och jag kunde se att zic-zac tynade bort till förmån för runda svängar.

Med detta vill jag bara säga att man inte skall pusha på någon att åka på ett sätt som inte passar skidorna. Vad säger experterna? Och vad säger skidinstruktörerna - går det att lära någon en viss teknik om skidorna inte duger för tekniken? (Jag minns att jag faktiskt uppmanades att byta bort mina Kneissl White Star SL för att utvecklas.)
 
Senast ändrad:

GNU

Aktiv medlem
Trycket här eller där. Skidor som är byggda si eller så.
Jag tycker man ska åka som man vill.
 

allan_sladd

Medlem
Jag kontrar med ett kanske provokativt OT-påstående:
Mina alldeles egna skidor får jag använda precis som jag själv vill, bara jag inte ställer till med något för någon annan. Men .... att ta helt nya top-of-the-line-skidor och såga sönder dem för att göra en stol av dem tycker jag är smaklöst. Det visar på bristande respekt för alla dem som lagt ner möda på att konstruera och tillverka "världens bästa skida".
 

Glidaren

Medlem
allan_sladd sa:
Jag kontrar med ett kanske provokativt OT-påstående:
Mina alldeles egna skidor får jag använda precis som jag själv vill, bara jag inte ställer till med något för någon annan. Men .... att ta helt nya top-of-the-line-skidor och såga sönder dem för att göra en stol av dem tycker jag är smaklöst. Det visar på bristande respekt för alla dem som lagt ner möda på att konstruera och tillverka "världens bästa skida".
Jag måste nog först påstå att du nog inte är speciellt välinformerad när det gäller undervisning allmänt i Sverige (jag har litet eller inget förtroende för svensk skidskola i allmänhet) Det finns nästan ingen instruktör i Sverige som använder utryck från mekaniken. De använder, luta, böj, sträck, vrid, hållfast, rör dig, och massvis med andra vanliga liknelser. Vilket gör att din tes är vad de gör och är antagligen bäst. Med det sagt så hur vi än gör så finns dom där krafterna och som du säger och som jag tycker alla säger i denna tråden så är det; orsak verkan som gäller, alltså om du vill sladda så vrider du skidorna om du vill skära så ställer du upp skidorna på kant (genom att flytta tyngdpunkten åt sidan (lutar dig åt det hållet du önskar svänga) osv.
Jag tror vi alla talar om samma sak men pratar bredvid varandra. För att svänga krävs allt vi skrivit om hur mycket av vad är ju själva skidtekniken. (detta med att det är kontakten mellan skida och snö som orsakar friktion som svänger våra skidor när olika krafter krockar måste vi från början ta för givet annars är det svårt att diskutera och analysera vad som bör göras för en viss sak ska ske med laggen)
men det är kul att byta tankar.
Jag vill dock påpeka att resonemanget att utan pjäxor kan vi bara flytta tyngdpunkten innanför häl/tå.
Prova detta; Luta dig så långt fram du vågar med helt rak kropp, allts så långt fram du vågar maximalt innan du faller fram. Slappna sedan av helt i fotlederna….. Vad händer och varför.
Prova detta i backen; Ställ dig i din grundposition och åk tvärs över en flack backe, vinkla sedan skidorna så att du ska svänga åt andra hållet Utan att flytta tyngdpunkten och se vad som händer. Jag tror du får vissa av dina funderingar där.
Jag vill även hålla med dig i dit resonemang att utrustningen spelar roll. En för mjuk skida (vridstyv) är svårare att hålla ett skär på, en för vridstyv skida med vassa kanter är svårare att sladda på osv Ju bättre teknik desto lättare kan man tygla olikheterna. Man kan alltså köpa utrustning som är bäst för sin stil, nivå osv.
Viktigaste, du kan köpa ett par skidor som tvingar dig att åka med bra teknik. Då behöver man inte ta lektioner eller tänka på vad utta bara försöka få skidan att göra det man vill. När man kan det så byter man backe (brantare) eller underlag (hårdare, puckligare) osv Vad ska man då ha skidlärare till då det finns massvis med schyst clip på coola åkare på tuben. Härma den still du önskar. Har jag dödat ett yrke nu? Inte min mening.
 

allan_sladd

Medlem
Glidaren sa:
...Jag måste nog först påstå att du nog inte är speciellt välinformerad när det gäller undervisning allmänt i Sverige (jag har litet eller inget förtroende för svensk skidskola i allmänhet) Det finns nästan ingen instruktör i Sverige som använder utryck från mekaniken. De använder, luta, böj, sträck, vrid, hållfast, rör dig, och massvis med andra vanliga liknelser.....
Du har helt rätt. Jag är helt oinformerad, när det gäller dagens skidskolor. Jag går bara igång på det jag ser på Youtube och sådan som jag fiskar upp på detta forum. Det är absolut inget angrepp på någon utan det visar bara hur mina tankar löper när jag läser hur man försöker förklara något genom att gå (om-)vägen via klassisk mekanik.

Ett exempel refererade till trådens namn: Borde det inte alltid vara så att den som är demonstrator i en film förklara vilken typ av skidor som passar för den övning som demonstreras?

Nu drar jag till med: Skall man bygga en skidåkande robot, så klara man sig knappat utan att väva in klassik mekanik men för att utveckla det intuitiva, som vi har med oss från barnsben, så tror jag att man inte behöver gå denna omväg. Flyttar vi oss då till yrkesmässig skidskoleundervisning, som jag absolut inte ville dra in i diskussion, så är det alltså så att jag ofrivilligt slår in öppna dörrar.
 

allan_sladd

Medlem
Glidaren sa:
Jag vill dock påpeka att resonemanget att utan pjäxor kan vi bara flytta tyngdpunkten innanför häl/tå.
Prova detta; Luta dig så långt fram du vågar med helt rak kropp, allts så långt fram du vågar maximalt innan du faller fram. Slappna sedan av helt i fotlederna….. Vad händer och varför.
Jag skriver nu om den tidigare texten. Var beredd på att det kan bli trassigt:

Jag försöker göra som du föreslår samtidigt som jag plockar fram lite teori för stelkroppsmekanik, dvs. statisk jämvikt som styrs av krav på kraft- och momentjämvikt. Nu tittar jag på de yttre krafter som verkar på mig, dvs. tyngdkraft och reaktionskrafter från golvet. (Inga dragkrafter mellan fot och golv och inget vindtryck!)

Jag ställer mig raklång med fötterna parallella. Sedan lyfter jag tår och hälar, så att jag bara har en punktkontakt mellan fot och golv. Jag hamnar då automatiskt i ett läge där tyngdkraftsvektorn pekar rätt genom en linje mellan punktkontakterna. Jag är i balans, vilket tyder på att jag har både kraft- och momentjämvikt. Det räcker sedan med att försiktigt (liten acceleration) röra på armarna för att jag skall komma ur balans och börja falla. Jag flyttar nämligen mitt masscentrum, så att jag förstör momentjämvikten. (Jag ät fortfarande i kraftjämvikt.) Slappnar jag av i fotlederna, så faller hålarna i golvet och jag står stadigare. Jag kan fortfarande inte luta mig framåt utan att falla men bakåt går det bra eftersom jag kan använda hälarna för att fördela trycket mot golvet och därmed bibehålla kraft- ochmomentjämvikt.
Gör jag istället samma övning men med hälarna och stortårna mot golvet, så blir det så att tyngdkraften och reaktionskrafterna från golvet pekar någonstans mellan stortå och trampdyna. Kraft- och momentjämvikt råder. När jag slappnar av i fotleden, så slappnar jag även av i stortårna och jag faller framåt i och med att jag flyttar den främre kontaktpunkten bakåt till stramdynan. Reaktionskraften från golvet flyttas alltså bakåt medan tyngdkraften inte flyttas förrän jag börjar falla. I mekanikansatsen så hänger det ihop med att jag förlorar momentjämvikten. Notera att jag inte har några skidbindningar som kan dra ner hälen. (Eftersom jag varken lyfter från golvet eller faller igenom så råder hela tiden kraftjämvikt. När jag faller så orsakas det av att jag förlorar momentjämvikten. Detta inom teorin för klassisk stelkroppsmekanik.)
Har jag missuppfattat hur jag skulle göra?

Visst var det jobbigt att följa med i detta resonemang, som väl bara trasslar de självklarheter, som örats balansorgan sköter om! Åter igen hamnar jag i reflektionen att det inte är värt mödan att dra in stelkroppsmekanik i diskussioner om hur vi hanterar balans- och skidmanövreringsproblem.

Är det inte bättre att utgå från skidans konstruktion? Jag spinner vidare:
Varför blir det så att det första jag analyser och bedömer vid en provåkning på nya skidor är hur överens jag blir med uppförandet framme vid brättarna? Måste jag anpassa mig till dem eller finns de bara där? Hugger fast=> dra av kanterna en aning? Viker undan eller skär in => Trimma in min åkteknik? (Mina Read WC Rebels i.sl RD (=mina referensskidor idag) är så styva att jag inte förmår deformera (=böja) dem, inbillar jag mig. Jag försöker åka med neutral position och tänker att det endast krävs små rörelse från min sida för att förändra tryckfördelningen mot snön. Brättarnas uppförande förändrar inte. När jag skall över eller igenom en snövall så vet jag att det bara är att trycka på alternativt sluka. Ingen parering av brättflex behövs.)
 
Senast ändrad:

Glidaren

Medlem
allan_sladd sa:
Jag kontrar med ett kanske provokativt OT-påstående:
Mina alldeles egna skidor får jag använda precis som jag själv vill, bara jag inte ställer till med något för någon annan. Men .... att ta helt nya top-of-the-line-skidor och såga sönder dem för att göra en stol av dem tycker jag är smaklöst. Det visar på bristande respekt för alla dem som lagt ner möda på att konstruera och tillverka "världens bästa skida".
 

Glidaren

Medlem
Jag tror jag hänger med I ditt resonemang och mitt exempel var bara att du skulle uppleva att du faller när du slappnar av, detta bevisar att du kan flytta massans tp utanför fötterna pga att du spänner musklerna och håller emot fallande kraften. Det är alltså inte jämnvikt utan du motverkar med muskler att du faller. Detta är ett verktyg inom skidåkning ;att använda sina muskler för att hamna centrerat i mellan svängarna. Men håll dig i balans så är du rätt, enkelt konkret och antagligen det bästa sättet, åka sidor med balans NÄR skidorna är i kontakt/friktion med snön. Annars spelar balansen egentligen noll roll, alltså när skidan är avlastad.
Nu till det viktiga ang skidåkning; Förenklat, Det ända du behöver göra för att svänga dina lagg på skär, är att Kanta skidorna och se till att du har kraftens angreppspunkten framför bindningen. Skidans konstruktion och din fart samt kantningen avgör hur snäv din sväng blir.
Vill du skapa en ännu snävare sväng måste du vrida in skidan lite i början av svängen och sedan göra vad farten och skidan är skapt för. Visst kan du påverka svängens radie en del genom att trycka framåt med skenbenet, men ack så lite i förhållandet till insats.
Oftast när jag trycker på hårt tappar ( ialla fall jag) skäret bakändan sladdar ut. Är skidan mjuk böjs skidan mer och det blir ännu svårare med skäret. Är skidan stenhård så händer det nästan noll om du trycker på framåt. Öka farten si the shit.
Titta på en raceare, höften är långt fram i svängen = TP är längre fram mellan är den längre bak. Frågan blir då, Kör de med stort plöstryck? När det gäller gs tror jag inte det för i dessa farter tror jag de flyttar bak tycket på foten så att den största delen av kraften går rakt ned genom skenbenet, inte vid stortån. Men de har nog kontakt med skenbenet för kontrollen samt att angreppspunkten måste vara framför bindningen i inledningen för att svänga. Men kantningen är a och o samt vilken fart vi har.
Obs Är inte skidteknik med mitt resonemang egentligen då; vi ska röra vår kropp så att kraften träffar skidan där vi önskar för att få resultatet vi vill, I Balans. Alltså inte trycka, bända osv. Men genom att ha skenbenet lite pressat mot plösen kan vi finjustera vart på skidan kraften träffar, ibland fram ibland bak men till störst del på hela foten samtidigt.
 

allan_sladd

Medlem
Glidaren sa:
Jag tror jag hänger med I ditt resonemang och mitt exempel var bara att du skulle uppleva att du faller när du slappnar av, detta bevisar att du kan flytta massans tp utanför fötterna pga att du spänner musklerna och håller emot fallande kraften. Det är alltså inte jämnvikt utan du motverkar med muskler att du faller. Detta är ett verktyg inom skidåkning ;att använda sina muskler för att hamna centrerat i mellan svängarna. Men håll dig i balans så är du rätt, enkelt konkret och antagligen det bästa sättet, åka sidor med balans NÄR skidorna är i kontakt/friktion med snön. Annars spelar balansen egentligen noll roll, alltså när skidan är avlastad. .....
Jag frestas att leka lite mer med fysikresonemang i syfte att belysa hur mycket krångel man kan tvingas ta sig igenom om man försöker gå en stringent fysikväg.
Hur är det med fysiken, om jag står på endast en skida i en utförsbacke? Vi börjar med att inte ha några bindningar på skidan. Om någon hjälper till med att hålla i skidan, så kan jag stå kvar i upprätt position utan att falla, eftersom jag riktar upp mig så att tyngdkraft och reaktionskraft från skidorna ligger i samma linje. Kraft- och momentjämvikt råder. Vad händer om min hjälpreda släpper taget om skidan. Jo skidan glider iväg och jag faller bakåt trots att min TP låg rätt. Vad vill jag nu säga med detta? Jo, det finns flera krafter att föra in i diskussionen. I det här faller är det skidans accelerationen ner för backen som måste tas med. Fortfarande har jag inga bindningar, som hjälper mig att överföra moment mellan pjäxa om skida. Genom att luta mig framåt på precis rätt sätt, dvs. förlägga tyngdkraften framför foten, så kan jag kompensera för att skidorna accelererar framåt och vill dra med mig. Fortfarande behöver jag inga bindningar. Jag står nog i det som kallas neutral position (ungefär vinkelrätt upp från skidan?). Monterar jag på bindningarna, så får jag möjlighet att överföra moment mellan pjäxa och skida. Jag behöver då inte se till att accelerationskraften i kombination med tyngdkraften går genom fotbädden. Jag kan flytta mig extramycket framåt eller bakåt med hjälp av muskelkraft men det kräver att jag kan införa böjmoment i skidan med konsekvensen att tryckfördelningen mellan skida och snö ändras. Mjuka skidor kan då medföra att snökontakten förloras fram eller bak.

Det går att fortsätta:
Visst försätter jag mig ur balans och i balans, när jag kortsvänger eller kör puckelpist. Att förklar detta med fysik får bli en utmaning för någon.
Men till vilken nytta?
 

Henric-s

Medlem
Jag kan flytta mig extramycket framåt eller bakåt med hjälp av muskelkraft men det kräver att jag kan införa böjmoment i skidan med konsekvensen att tryckfördelningen mellan skida och snö ändras. Mjuka skidor kan då medföra att snökontakten förloras fram eller bak.


Om man tänker exempelvis en svängövergång kan ju faktiskt fötter och skidor relativt sett flyttas bakåt istället för att kroppen flyttad framåt. Eller att benen/ skidor förflyttas under kroppen i kortsväng.
 
Senast ändrad:

allan_sladd

Medlem
Henric-s sa:
Jag kan flytta mig extramycket framåt eller bakåt med hjälp av muskelkraft men det kräver att jag kan införa böjmoment i skidan med konsekvensen att tryckfördelningen mellan skida och snö ändras. Mjuka skidor kan då medföra att snökontakten förloras fram eller bak.

Om man tänker exempelvis en svängövergång kan ju faktiskt fötter och skidor relativt sett flyttas bakåt istället för att kroppen flyttad framåt. Eller att benen/ skidor förflyttas under kroppen i kortsväng.
Jag vill dra det ett steg längre: Det är helt naturligt att alternera mellan i och ur balans bara för att få till den önskade framfarten. Ofta försätter man sig ur balans utan att egentligen använda momentskapande muskelkraft. Det är väl helt naturligt.

Med ”att vara i balans” menar jag då att inte vara på väg att falla. Inom mekaniken innebär ”att vara i balans” något annat: Jag förblir i mitt tillstånd av konstant translations- och rotationshastighet. Detta innebär då att om jag accelererar utför backen, så är jag inte i balans. Så använda begrepp måste kopplas till rätt sammanhang.
Ex.: Vid puckelpiståkning kan man skjuta fram skidorna över och ner på baksidan av puckeln. Förhoppningsvis hinner den egna kroppen ikapp de tvärställda och inbromsande skidorna så att man inte dyker.
Jämför också med cykling. Där måste man försätta sig ur balans för att kunna initiera en sväng. Inte talar man om för en 4-åring, som vill lära sig cykla att det gäller att försätta sig ur balans för att få till den allra första kurvtagningen. Åter igen hamnar jag i reflektionen att man inte skall teoretisera sådant som man lär sig rent intuitivt.

Så jag tror att man mest hela tiden alternerar mellan i och ur balans när man ägnar sig åt utförsåkning på skidor.

Det hela leder till min tes (avser friåkning): Har jag disharmoni mellan skida och åkstil så tvingas jag använda muskelkraft för att bryta och bända med pjäxorna =införa moment i skidorna via tå- och hälbindning.

Hur lång tid tar det innan tesen blir nermald?
 
Senast ändrad:

Henric-s

Medlem
allan_sladd sa:
Henric-s sa:
Jag kan flytta mig extramycket framåt eller bakåt med hjälp av muskelkraft men det kräver att jag kan införa böjmoment i skidan med konsekvensen att tryckfördelningen mellan skida och snö ändras. Mjuka skidor kan då medföra att snökontakten förloras fram eller bak.

Om man tänker exempelvis en svängövergång kan ju faktiskt fötter och skidor relativt sett flyttas bakåt istället för att kroppen flyttad framåt. Eller att benen/ skidor förflyttas under kroppen i kortsväng.
Jag vill dra det ett steg längre: Det är helt naturligt att alternera mellan i och ur balans bara för att få till den önskade framfarten. Ofta försätter man sig ur balans utan att egentligen använda momentskapande muskelkraft. Det är väl helt naturligt.

Med ”att vara i balans” menar jag då att inte vara på väg att falla. Inom mekaniken innebär ”att vara i balans” något annat: Jag förblir i mitt tillstånd av konstant translations- och rotationshastighet. Detta innebär då att om jag accelererar utför backen, så är jag inte i balans. Så använda begrepp måste kopplas till rätt sammanhang.
Ex.: Vid puckelpiståkning kan man skjuta fram skidorna över och ner på baksidan av puckeln. Förhoppningsvis hinner den egna kroppen ikapp de tvärställda och inbromsande skidorna så att man inte dyker.
Jämför också med cykling. Där måste man försätta sig ur balans för att kunna initiera en sväng. Inte talar man om för en 4-åring, som vill lära sig cykla att det gäller att försätta sig ur balans för att få till den allra första kurvtagningen. Åter igen hamnar jag i reflektionen att man inte skall teoretisera sådant som man lär sig rent intuitivt.

Så jag tror att man mest hela tiden alternerar mellan i och ur balans när man ägnar sig åt utförsåkning på skidor.

Det hela leder till min tes (avser friåkning): Har jag disharmoni mellan skida och åkstil så tvingas jag använda muskelkraft för att bryta och bända med pjäxorna =införa moment i skidorna via tå- och hälbindning.

Hur lång tid tar det innan tesen blir nermald?
Tror dock att du får sätta in rörelserna i ett helt sammanhang, att förflytta kropp/fötter eller hela kroppen från tex ett del i svängen till en annan kan absolut innebära att man befinner sig i en dynamisk balans. Exempelvis när vi går initierar vi första stegen genom att falla framåt men så länge vi klarar av att flytta rätt fot vid rätt tillfälle klarar vi av att upprätthålla en dynamisk balans.
 

allan_sladd

Medlem
Henric-s sa:
Tror dock att du får sätta in rörelserna i ett helt sammanhang, att förflytta kropp/fötter eller hela kroppen från tex ett del i svängen till en annan kan absolut innebära att man befinner sig i en dynamisk balans. Exempelvis när vi går initierar vi första stegen genom att falla framåt men så länge vi klarar av att flytta rätt fot vid rätt tillfälle klarar vi av att upprätthålla en dynamisk balans.
Ja då tar vi ett STORT steg om vi lämnar stelkroppsmekaniken, hoppar över stelkroppskinematiken och stelkroppsdynamiken och ger oss in i biomekanik och dess definition av statisk och dynamisk balans:

Citiat: Förmågan att kunna stå upprätt eller röra sig utan att falla omkull, kan alltså inte beskrivas med några enkla fysiologiska eller biomekaniska förklaringsmodeller, utan är en oerhört komplex förmåga där involverade muskler och leder samspelar med omgivningens balanskrav. Människans måste under sin kontroll av hållning och balans upprätthålla en ”steady stance”, ett slags balanskontroll i presensform med hänsyn till rådande förhållanden, samtidigt som den måste förutse och anpassa sig till förändringar orsakade av både frivilliga och ofrivilliga rörelser.
Ref.: centrumforidrottsforskning.se/.../uploads/2014/04/Balans.pdf ”Bra” eller ”dålig” balans – Vad är det vi mäter?

Jag hamnar ännu djupare in i mitt tvivel att det är möjligt att på lekmannanivå förklara skidåkning genom att ta vägen via fysikbegrepp,

Jag undrar fortfarande om det går att med hjälp av de egenskaper man givit en skida förklara hur den skall användas.
Ex.:
Böjveka resp. böjstyva brättar skall utnyttjas på följande sätt......men inte såhär ....
Vridveka resp. bridstyva brättar skall ....
Tiprocker skall utnyttjas såhär ...
Bred brätte i kombination med böjstyv/böjvek alt. vridstyv/vridvek ...
Slalomskärning framför bindningen och storslalomskärning bakom bindning utnyttjas på följande sätt ...
etc.
 

Henric-s

Medlem
allan_sladd sa:
Henric-s sa:
Tror dock att du får sätta in rörelserna i ett helt sammanhang, att förflytta kropp/fötter eller hela kroppen från tex ett del i svängen till en annan kan absolut innebära att man befinner sig i en dynamisk balans. Exempelvis när vi går initierar vi första stegen genom att falla framåt men så länge vi klarar av att flytta rätt fot vid rätt tillfälle klarar vi av att upprätthålla en dynamisk balans.
Ja då tar vi ett STORT steg om vi lämnar stelkroppsmekaniken, hoppar över stelkroppskinematiken och stelkroppsdynamiken och ger oss in i biomekanik och dess definition av statisk och dynamisk balans:

Citiat: Förmågan att kunna stå upprätt eller röra sig utan att falla omkull, kan alltså inte beskrivas med några enkla fysiologiska eller biomekaniska förklaringsmodeller, utan är en oerhört komplex förmåga där involverade muskler och leder samspelar med omgivningens balanskrav. Människans måste under sin kontroll av hållning och balans upprätthålla en ”steady stance”, ett slags balanskontroll i presensform med hänsyn till rådande förhållanden, samtidigt som den måste förutse och anpassa sig till förändringar orsakade av både frivilliga och ofrivilliga rörelser.
Ref.: centrumforidrottsforskning.se/.../uploads/2014/04/Balans.pdf ”Bra” eller ”dålig” balans – Vad är det vi mäter?

Jag hamnar ännu djupare in i mitt tvivel att det är möjligt att på lekmannanivå förklara skidåkning genom att ta vägen via fysikbegrepp,

Jag undrar fortfarande om det går att med hjälp av de egenskaper man givit en skida förklara hur den skall användas.
Ex.:
Böjveka resp. böjstyva brättar skall utnyttjas på följande sätt......men inte såhär ....
Vridveka resp. bridstyva brättar skall ....
Tiprocker skall utnyttjas såhär ...
Bred brätte i kombination med böjstyv/böjvek alt. vridstyv/vridvek ...
Slalomskärning framför bindningen och storslalomskärning bakom bindning utnyttjas på följande sätt ...
etc.
Antar att du inte menar skillnad mellan olika bredder och skärningar? menar du skillnader i skidor av samma kategori så finns det en massa andra skillnader i konstruktion och uppbyggnad som skapar en viss egenskap. Det enda raka är att prova grejorna, känns det rätt utifrån behov och tekniska färdigheter så kan det ju vara så att du faktiskt får svaret på hur den skall användas.
 

allan_sladd

Medlem
Henric-s sa:
Antar att du inte menar skillnad mellan olika bredder och skärningar? menar du skillnader i skidor av samma kategori så finns det en massa andra skillnader i konstruktion och uppbyggnad som skapar en viss egenskap. Det enda raka är att prova grejorna, känns det rätt utifrån behov och tekniska färdigheter så kan det ju vara så att du faktiskt får svaret på hur den skall användas.
Nu är det bara pistskidor som jag tänker på:
Att prova utan att få en beskrivning av vad som karaktäriserar en skida känns lite fattigt. Om jag får tips om skidans finesser, så kan jag försöka framkalla dem och kanske tycka att det skulle vara en utmaning att lära sig att dra nytta av dem. (En skida som jag uppfattar som lättåkt redan vid provåket framtvingar ju ingen åkteknikutveckling för mig.)
Exempel:
Jag minns en test av en Fischer-skida. Jag visste inget om den men jag noterade att om jag i en sväng vinklade till lite extra innan jag passerade fallinjen, så styrde spetsarna in under mig , så att jag kunde slänga över skidorna och initiera nästa sväng genom att sätta i spetsarna igen. De blev någon sorts kortsvängsteknik. Jag vet nu inte om jag gjorde rätt i någon mening men det blev ett kul sätt att åka. Jag frågade lite om skidorna och fick som spekulerande(?) svar att man gjort partiet framme vid brättarna lite vekare. Var det den egenskapsförändringen som jag fått tag på kanske? Jag trodde att det var slalomskärning där framme som jag kommit på att trixa med.
Tänk om jag fått tips om hur jag skulle åka för att få ut det bästa ur skidan, redan innan jag åkte iväg!

Är det helt meningslöst att börja med att gå igenom en skidans finesser och få en beskrivning av hur man skall dra nytta av dem? Sedan är det upp till mig att utveckla åkteknik som passar och eventuellt finna glädje i det?

Jag kan vrida till det såhär också: Att välja en skida som passar min dåliga åkteknik konserverar mig och min teknik. Om jag istället väljer skida först och sedan lär mig hantera den så utvecklas jag, om jag nu förhoppningsvis har talang. Men då krävs att någon kan beskriva skidans karaktär!
 
Senast ändrad:

Mountain_Man

Ny medlem

@allan_sladd
Självklart kan och måste man ta hänsyn till skidans konstruktion när man diskuterar åkteknik. Men det är betydligt mer komplext än så ... snöns kvalitet, väder, terrängens variationer, hastigheten, bindningens placering och konstruktion, skidskons konstruktion (förmåga till kraftöverföring), kroppsbyggnad, vikt, styrka och färgen på din hjälm (njae kanske det sistnämnda har mycket liten betydelse).

Som vi kommit fram till tidigare är skidåkning en komplex dynamisk rörelse och svår att beskriva fullt ut i text. Men i grunden är det din kropp du har att arbeta med i samklang (förhoppningsvis) med din utrustning och de krafter som uppkommer när du rör dig. Du har helt rätt i att gör du samma rörelse (belastning på skidan) på två skilda skidmodeller kan resultatet bli mycket olika, samma skida beter sig också olika i skilda snöförhållande och du måste hela tiden anpassa din teknik (dina rörelser) i förhållande till underlaget.

Jag håller med om att det oftast är mycket "knappa" beskrivningar av en skidans åkegenskaper i tillverkarnas beskrivningar och det skulle absolut vara bra med lite mer detaljer kring skidans uppbyggnad och hur det påverkar egenskaperna och hur det är tänkt att skidan ska köras. Precis som du nämner ger en lite mjukare rockad tip på en pistskida (och på en friåkningsskida med) en form av "rodereffekt" som gör att du kan styra in skidan i en tajtare sväng genom lite extra framåtvikt (tryck på plösen).

Hursomhelst ... tror jag det finns en grundposition i alpin skidåkning som är en god idé att utgå ifrån. Lätt isär med skidorna, lätt böjda knän, tyngden på främre delen av foten, armarna framåt framför kroppen ... därefter blir det mer komplext och är beroende av ett stort antal parametrar varav skidans konstruktion är en (tämligen betydande)! :)

/MM
 

Hawk100

Aktiv medlem
Wow!!!!!
Hade jag vetat att det var så här fantastiskt komplicerat att åka skidor bra så hade jag nog aldrig vågat börja.....
 

Kollijox

Ny medlem
allan_sladd sa:
Glidaren sa:
Jag gillar din tanke att man använder vardagstermer och det tror jag de gör i skidskolan men hur vi än pratar och utrycker oss så borde det väl ändå vara så att kroppens så kallade position gör att kraften påverkar skida och snö på ett speciellt sätt. Är du bak med tyngdpunkten kommer kraften att träffa bakre delen av skidan och den svänger mindre. Att tänka krafter, hävarmar eller muskel rörelser eller positioner spelar väl egentligen ingen roll bara den du pratar med förstår vad den ska uppnå. Mer tryck på brättet eller mindre tryck där. ....
Jag spånar vidare ...
Det jag far efter är att man inte bara kan efterlikna en annan åkares position eller rörelser. Nej man måste förstå varför åkaren försätter sig i en viss position och varför han rör sig på ett visst sätt och då hamnar jag i ett resonemang runt vad han vill åstadkomma med sina skidor. Det är väl det som är avgörande? Och mellan åkaren och skidorna finns de via bindning fastsatta pjäxorna. => Ansätt tryck (stortåsidan, lilltåsidan, hälen, ...) eller böj framåt/bakåt(stortå - vrist, vrist - skenben, häl - skenben, ...) eller böj i sidled (vrid vristen, sidoförskjut underbenet, ....)

För mig blir det bara tilltrasslat om man använder tyngdpunkt som ett instruktionsbegrepp. Står jag i strumplästerna helt stilla på plan mark, så kan jag bara flytta min tyngdpunkt, så att tyngdkraften håller sig inom den ruta som ges av mina tår och hälar. För att komma utanför denna ruta måste jag sätta på mig pjäxorna och skidorna för att kunna införa moment mellan pjäxorna och bindningarna, dvs. jag kommer att kantställa och/eller böja skidorna. Dock kan jag både böja och kantställa utan att flytta tyngdpunkten! => Jag hamnar i slutsatsen att tyngdpunktsförflyttning inte är "den enda möjliga grejen". Det kan t.o.m. vara en källa till missförstånd. Tar vi det ett steg till och börjar åka slalom, så är det inte bara tyngdkraften som skall hanteras utan summan av alla krafter, som är i farten. Håller de sig inom den ovan nämnda rutan så kan man åka avslappat. Vill jag t.ex. trycka fast skidspetsarna, så måste jag införa moment, t.ex. genom att luta överkroppen framåt (flytta min tyngdpunkt framåt och tappa kontrollen) eller genom att trycka med stortån nedåt och vristen uppåt. Står jag på "för mig fel skidor" så måste jag kanske tillgripa en kombination att tåtryck, vristtryck, hältryck och plöstryck?
ÅTER IGEN: Jag tror inte på det här med att använda begrepp från klassisk mekanik. Förslag på alternativa begrepp: pressa, tryck, vrid, böj, luta, kantställ, ....
Glidaren sa:
Angående plöstryck så provade jag i backen i dag och om du hänger i plösen tappar du helt känslan, för min del var jag tvungen att spänna fotleden (stå på foten) samtidigt som jag hade mycket lätt tryck på skenbenet för att göra en följsam sväng. Att hänga på plösen gav noll tryck på foten.
Jag har en liknande upplevelse, när jag provåkte ett par R19-skidor. Jag fick en flash back från de år som jag åkte på Head Supershape Speed och försökte få till skärande svängar genom att böja skidorna (hänga på plösarna). Tacka vet jag mina Head WC Rebels i.sl RD. Jag åker med helt neutral position. På sin höjd trycker jag nedåt med trampdynan och trycker uppåt med vristen. På kall natursnö behöver jag inte ens spänna de övre spännena (= Det går att åka trots glapp i pjäxskaften.)

Allt detta skrivande gick igång efter tittande på ett antal (amerikanska) instruktionsfilmer.

En sista undran: Behöver jag regelmässigt hänga på plösarna, så åker jag på fel skidor? ELLER HUR? Vad säger ni?
Jag säger att om man måste åka med mycket tå/plöstryck skall bindningen flyttas framåt tills man känner att man står på hela foten genom svängen
 
Senast ändrad:

Snödjup

Advertisement
Freeride sparar data i cookies. Genom att använda våra tjänster godkänner du det. Läs mer
Topp