Eftersom jag tycker att ämnet börjar kana iväg lite i brist på fakta samt att jag känner mig lite slö ikväll, tar jag tar mig friheten att förmedla delar av ett tidigare svar på ungefär samma fråga. Det mycket uttömmande inlägget kommer från en av dom flitigaste monoskidåkande materielkommentatorerna på Freeride.
Alltså...
***Ju aggresivare du lägger dina skär, desto "mer" platta skall du ha. Med "mer" menar jag då inte högre utan snarare "biffigare" (ett av mina favoritord för att beskriva karaktär på utrustning).
I ökande biffighetsgrad finns i princip följande plattor:
1. Inga plattor utan endast den upphöjning som nära nog alla moderna bindningar har inbyggt. Detta blir lätt och många bindningar är gjorda för att låta skidan flexa fritt under skon. Tunna mellanläggsplattor faller även de in i denna kategori.
2. Plastplattor. En enkel upphöjningsplatta av plats, ofta med någon typ av gummimaterial inlagt för att öka dämpningen. Dessa plattor består i regel av en fram- och en bakdel som skruvas separat i skidan. Bindningen skruvas sedan i plattan. Desa blir lite tyngre, högre och ger lite dämpning mellan skida och bindning. De påverkar dock inte nämnvärt skidans dämpning eller styvhet/böjkurva.
3. Hanglplatta med vänner. Även Vist och Völkl tillverkar/har tillverkat denna typ av platta. Denna kategori karakteriseras av att plattan är mycket styv men endast skruvad i skidan med ett gäng skruvar på mitten. Detta ger skidan en extremt fri böjlinje. Beroende på fabrikat kan viss dämpning vara inbyggd och då handlar det snarare om dämpning av skidan än dämpning mellan skidan och bindningen. Hangl är egentligen för riktig carcing på hyfsat mjuka skidor, men jag har sett att vissa värlscupsåkare börjat använde varianter av denna konstruktion.
4. Raceplattor. Här återfinns aluminium/gummikonstruktionen som Salomons Deflex, Heads gamla Traction Plate, Ross gamla Deflexkopia, EPB, Vist Race, Fischers fast monterade alu/gummiplatta m.fl. Det finns också ett flertal plattor i plast och gummi som faller i denna kategori, t.ex. Rossignols nya platta som har en slags båge på mitten. Klassikern är den gamla Derbyflex, som startade hela platthysterin men egentligen var till för folk med ryggproblem(Salomon köpte senare patentet). Karakteristiskt för dessa plattor att de styvar upp skidan rejält på mitten (men utan att skapa knäckar i böjkurvan). Desutom både dämpar de själva skidan och dämpar mella skida och bindning. Slutligen väger de iblend nära nog lika mycket som själva skidorna. Detta är valet för de som vill åka riktigt fort och håller skidorna på skär även då underlaget är slagit. En sådan här platta på en vilken skida som helst gör skidan flera klasser raceigare.
Även om du vill carva rejält i pisten med dina nya skidor räcker antagligen en bra plastplatta. Är du villig att lägga 2-3000 till för en Raceplatta får du dock ett par riktige lok under fötterna. Det ÄR definitivt skillnad***
men i alla fall är det en ganska lång platta som ärt ruskigt styv vilket minimerar vibrationerna i skidan, mäste spec. beställas och kostar ca. 1800 för ett par. De sitter på de helröda tävlingsskidorna från förra året.
