Arvidspappa: Håller helt med dig.
Om jag var ihop med någon som var ovan skidåkare/kan åka helt okej men inte gillar det lika mycket som jag/inte vill lägga ner lika mycket tid på skidåkningen som jag, så skulle jag tänka enligt följande.
1. Man måste inte dela alla intressen. Så länge man är överens om det (och inte kommit så långt i vuxenstadiet att man har barn/delad ekonomi osv) så är det helt okej att dra iväg en/några veckor med kompisarna istället, och att pojkvännen/flickvännen gör samma sak med sina vänner fast något som roar hen. Det är faktiskt nyttigt att göra saker åtskilda ibland. Sen kan man ju försöka åka tillsammans en vecka/långhelg på hennes/hans villkor. Förslagsvis på våren när det är gött att bara hänga i solen och fulåka (och mindre risk för tokdump).
2. Därmed inte sagt att man inte ska försöka få hen att börja uppskatta skidåkning. Som några redan nämnt så blir det enklare för en mindre fanatisk person att uppskatta fjällen/alperna om det fixas schysst resesällskap, trevligt boende och en ort som både har glidarbackar i solen, afterski/uteliv/bad och möjlighet till bravader för dig själv vid eventuellt snöfall.
3. Sällskap. Åk iväg ett kompisgäng med blandade nivåer, och förklara innan ni åker att snälla-söta-rara-om-det-dumpar-kan-jag-väl-få-åka-fort-en-dag? Om ni åker själva så får du helt enkelt bita ihop och anpassa dig. Precis som när man åker offpist - den minst vana åkaren sätter gränserna. Eller komma överens om att du får dra iväg på äventyr si-och-så mycket
4. Utrustning. Min skidhatande brorsa blev tio snäpp bättre när han fick låna prylar av mig. Det kanske låter löjligt, men att känna att man ser häftig ut kan faktiskt hjälpa på traven ibland. Givetvis är det orimligt att köpa dyra skidprylar till någon du precis träffat, men har ni varit ihop ett tag så är det ingen dum idé att sponsra lite. Men för guds skull inte som julklappar/födelsedagspresenter. Inte om hen inte nämnt det själv. Det kan bli otroligt fel.
5. Skidskola. Bara för att du kan åka skidor, och kanske har lärt kompisar/föräldrar/syskon på traven betyder det inte att du kan lära din flick/pojkvän att åka. Och det betyder inte att ni hatar varandra, kanske bara att det är alldeles för lätt att bli alldeles för arg på någon man tycker mycket om. För att man vågar bli arg och vägra.
Låt hen gå i skidskola för att komma igång/förbättra sig utan dig och få lära sig av någon som bara är lärare.
6. Låt hen bestämma. Nej, du kommer inte stå först i liften alla dagar, eller vara sist kvar på berget på eftermiddagen. Försök hitta en gyllene medelväg. Åk snowboard en dag (om du inte är bra på det alltså), så hamnar ni på en mer jämn nivå. Anpassa destination och åkmängd efter hen - inte dig själv. Har du riktig tur lyckas du få en person du gillar att gilla samma saker som du, och då är det värt lite uppoffringar på vägen.
Alla relationer är olika, men det handlar egentligen bara om kommunikation.
Du: "Hej, jag gillar dig jättemycket och vill vara ihop med dig men det är en sak du borde veta."
Hen: "Eeeh, jaha vadå? (Målar upp domedagsscenarion)
Du: "Alltså, jag är beroende.."
Hen: *planerar sin flykt*
Du: "..det är inget farligt, men jag behöver verkligen åka skidor x antal veckor per vinter för att inte balla ur. Är det okej?"
Hen: [svarar förhoppningsvis ja. annars får du helt enkelt väga kärleken till skidorna mot kärleken till personen och utgå därifrån.]
Det är faktiskt bara ni två som kan komma fram till hur mycket ni vill/borde göra tillsammans, och hur. Och om hen går med på att åka skidor för din skull får du kanske göra något annat i retur.
(Ursäkta alla hen, men jag orkar inte skriva pojk/flickvän hela tiden.)
Det underlättar även att man har en fin stuga med öppen spis, precis vid en sjö. Med en brasa, lite vin och mys kommer man undan med mycket. 
