JP_Collen
Ny medlem
Känslan
En förväntan kom till mig idag under kvällen när vi plockade ner skidutrustningen från vinden där de har tillbringat månader av isolering från omvärlden. Jag kände ett sug efter att dra ner fötterna i de trånga utrymmet som pjäxorna inger och utger. Ville höra ljudet från när man spänner fast spännena på pjäxan, ville känna trycket över foten liksom den nästan inte får något blod ut i tårna..Kände ett sug efter att dela på skidorna och lägga ner de på marken. Titta på de. Höra deras skrik efter att få glida iväg och få ta svängar. Vill höra det klickande härliga ljudet av när pjäxan passar in i bindningen. Känna att nu sitter jag fast på skidorna. Ville stå och se på skidorna som att det var ett av mig, som om vi hörde ihop, som gifta par. Ville fatta stavarna och trä igenom mina kallfrusna händer igenom öglorna som sitter på stavarna. Ville fatta greppet på handtaget på stavarna och pressa händerna tills det onda börjar ta vid och jag måste ge efter. Ville sätta stavarna vid sidan av mig och hänga lite lätt på dom. Känna att flexet i stavarna finns kvar. Ville känna att det var rätt längd på stavarna i år också.. Jag ville blicka ut över vidderna när man står högst upp på berget. Känna kylan i kinderna som börjar skifta färg till babyröd. Ville dra ner goggelsarn över ögonen ifrån där de satt på pannan. Rätta till dom och blicka igenom en ny värld i en ny färgskepnad. Ville se andedräkten från munnen frysa till is och dala ner till marken. Ville dra upp blixtlåset på jackan ända upp i topp, dra åt snoddarna i ärmarna så inte den kyliga snön kommer in på dom varma armarna. Ville börja så smått börja glida nerför backen i låg fart, ta några stavtag och börja skata i lagom tempo. Vill känna vinden i kinderna i form av frihet när jag känner att det börjar gå fortare och fortare. Stänger ute omvärlden och fokuserar enbart på min åkning över den lätt kalla pudersnön som ligger och sprakar mitt framför mig. Ville känna pudret flyga upp över min adrenalinstansade kropp och lägga sig bakom mig i form av uppåkt snö. Vill se spår efter mig i den härliga snön. Vill känna den där "surf-känslan" i svängarna och veta att skidorna och benen är i symbios med varandra. Veta att benen inte sviker en fastän benen skriker av mjölksyra och bara vill stanna och vila för att återhämta sig. Men kroppen bara glider på, den vill inte stanna. Hjärtat pumpar ut blodet snabbare och snabbar ju längre tiden går. Kroppen blir varm och kylan släpper i händerna, men tilltar runt ansiktet. Börjar se isbildning vid jackkanten och börjar se slutet på åket. Andningen blir snabbare och snabbare. Slutet närmare sig i lavinartad takt. Stannar och andas kraftigt av syrebristen som uppstod. Blickar uppåt i backen och ser mina spår ligga färska och nygjorda, nästan varma känns dom. Kroppen skriker efter vila och jag hänger på stavarna. Borstar av mig snön och drar ner blixtlåstet på jackan. Den varma luften stiger som rök ut från kroppen ut i luften. Ville svälja men det går inte. Drar upp goggelsarna och ser åter världen i dess rätta färgelement. Känna kylan tillta i händerna och tårna. Sätta stavarna i bindningen och trycka till och höra klickande ljudet och dra ur pjäxorna ur dom. Bindningarna skriker om mer, men pjäxorna väljer att inte svara på anropet. Plockar upp skidorna och för ihop dom till en skida. Ser på dom och ler. Lägger upp dom på axeln och fattar stavarna i ena handen och börjar traska. Kanske ett nytt åk på gång, kanske inte.
Den känslan kom till mig idag under kvällen. Jag LER...
Skrivet av Jonas Collén 12/12-2003
Den känslan kom till mig idag under kvällen. Jag LER...
Skrivet av Jonas Collén 12/12-2003
