Fakta om kärnkraft taget från
http://www.svenskenergi.se/energifakta/
Fin fakta som stryker ett streck över många argument mot kärnkraft som många i sverige använder.
väl läst!
Så tillverkas el - kärnkraft---
Ett kärnkraftverk är ett värmekraftverk, där vatten värms upp till ånga som strömmar genom en ångturbin. Ångturbinen driver en generator som producerar el. Värmen som krävs för ångframställningen frigörs när bränslet i reaktorn, uran-235, klyvs med hjälp av kärnpartiklar, så kallade neutroner. Neutronerna träffar uranatomerna med hög hastighet, så att nya neutroner frigörs som klyver nya uranatomer i en kedjereaktion. Bränslet är inkapslat i långa bränslestavar.
I Sverige finns två typer av kärnkraftverk, kokarreaktorer (se beskrivning) och tryckvattenreaktorer. I tryckvattenreaktorn är trycket på reaktorvattnet så högt att vattnet inte kan koka. Det varma vattnet värmer en annan vattenkrets där vattnet kokar till ånga som driver ångturbinerna och generatorn. I kokarreaktorn används samma vatten i reaktorn och i turbinerna. Båda typerna av reaktorer är kondenskraftverk, d.v.s producerar bara el. Den varma ångan från ångturbinen kyls med havsvatten i en kondensor. Havsvattnet pumpas därefter tillbaka till havet.
Sverige har tolv reaktorer på fyra platser, varav 10 är i drift. I Ringhals finns tre tryckvatten- och en kokarreaktor med en sammanlagd effekt på 3.550 MW, i Forsmark finns tre kokarreaktorer på sammanlagt 3.075 MW, och i Oskarshamn tre kokarreaktorer på tillsammans 2.210 MW. De har tillsammans producerat 1 596,5 TWh t o m år 2004. Anläggningarna togs i drift mellan 1972 och 1985.
Barsebäck 1, som är på 600 MW, ställdes av den 30 november 1999 och den 31 maj 2005 stängdes Barsebäck 2, (600 MW).
År 2004 gav den svenska kärnkraften 75 TWh, vilket är det högsta värdet någonsin. Energitillgängligheten (ett mått på hur stor del av årets tillgängliga tid som kraft produceras) var ca 92 procent år 2004. Det kan jämföras med 75 procent som är ett genomsnittsvärde för världens kärnkraftverk av motsvarande typer.
Kärnkraften och vattenkraften kompletterar varandra i det svenska systemet. Kärnkraften är den egentliga baskraften. Den är, som all värmekraft, mest effektiv när den får gå för fullt. Vattenkraften är mycket lättare att reglera (snabbare och med mindre förluster) när elbehovet ändras. På sommaren då elbehovet är lågt i Sverige ställs kärnkraftverken av i omgångar för översyn, bränslebyten och säkerhetshöjande åtgärder.
Kärnkraften i Sverige---
I lag (1984:3) om kärnteknisk verksamhet § 6 står att läsa:
"Ingen får utarbeta konstruktionsritningar, beräkna kostnader, beställa utrustning eller vidta andra sådana förberedande åtgärder i syfte att inom landet uppföra en kärnreaktor".
Men debatten om våra framtida energikällor pågår ständigt med olika tema och inriktning. Just nu är rösterna som förordar att kärnkraften ska behållas, eller t o m byggas ut, ganska vanliga, trots att Sverige i en folkomröstning beslutat att denna energikälla ska vara avvecklad år 2010. Detta beslut har dock tagits bort i efterhand
Barsebäck 1, som är på 600 MW, ställdes av den 30 november 1999 och den 31 maj 2005 stängdes Barsebäck 2, (600 MW).
Samtidigt pågår en höjning av effekten i de flesta kärnkraftverk. Det sker genom byte av utrustning. Äldre komponenter ersätts med nya och effektivare och genom att höja den termiska effekten i några reaktorer ökas förmågan att producera värme i reaktorn. Planer finns på att öka effekten med över 1 000 MW (från nuvarande 9 471 MW). Arbetet har redan börjat i och med att man i Forsmark bytt turbiner i en reaktor.
Kärnkraftverken satsar kontinuerligt på säkerhetshöjande åtgärder.
Kärnkraften i världen----
Reaktorolyckan 1979 i Harrisburg, USA, innebar stopp för fortsatt utbyggnad av kärnkraften i de flesta västländer.
Tjernobylkatastrofen cementerade denna attityd. Men den negativa synen på kärnkraften har ändrats i USA och flera europeiska länder. Där finns nu en positiv attityd hos allmänheten, framträdande politiker och inom industrin. Beställning av flera nya reaktorprojekt väntas inom de närmaste åren.
Detta har Kärnkraftsäkerhet och Utbildning AB (KSU) kommit fram till i en analys publicerad i februari 2006. Bland de viktigaste skälen till den nya synen på kärnkraftens frammarsch är enligt KSU:
* Ny kapacitet för elproduktion behövs
* Utbyggnaden av förnyelsebara energikällor anses vara dyr och alltför långsam
* Kärnkraftproduktion är praktiskt taget fri från koldioxidutsläpp
* Ny kärnkraft anses även långsiktigt ha god konkurrenskraft
* Driftsäkerheten och tillgängligheten har visats vara väsentligt bättre än vad man kunde förutse
* Säkerheten vid världens kärnkraftverk har förbättrats avsevärt under de senaste tjugo åren
* Nya reaktortyper med bättre driftegenskaper finns tillgängliga för beställningar
* Studier visar att världens tillgångar på uran kommer att räcka under många generatione
* Avfallsfrågan är inte på samma sätt som tidigare en akilleshäl för kärnkraften.
Kärnkraftens utbredning
I slutet av 2005 fanns 443 kärnkraftreaktorer i drift i 31 läder. De producerade 16 procent av världens elkraft. Antalet reaktorer har de senaste åren varit oförändrat, men den totala kärnkraftproduktionen har ökat. Flera länder bygger nu nya reaktorer, 23 stycken är under uppförande i 11 länder. Dessutom är drygt 150 nya reaktorer nära beställning eller planerade.
De tolv länder som för närvarande bygger nya rektorer är:
Argentina, Finland, Indien, Iran, Japan, Kina, Nordkorea, Rumänien, Ryssland, Taiwan och Ukraina. I bl a U.S.A, Kanada, Storbritannien och Frankrike överväger man nya reaktorprojekt.
Världens elförsörjning
Världens befolkning på 6,5 miljarder människor fortsätter att öka. Elförbrukningen i världen ökar ännu snabbare - 2 procent - nästan 1 000 TWh, per år. En fjärdedel av världens befolkning saknar tillgång till el.
Av världens el produceras 66 procent med fossila bränslen (kol, olja och naturgas) och bara 2 procent kommer från andra förnyelsebara energikällor än vattenkraft.
Källa: IEAs (International Energy Agency) elstatistik för 2003.
Hållbar utveckling
Sedan några årtionden finns en tydlig långsiktig internationell inriktning på en hållbar utveckling ("sustainable development"). Första gången detta begrepp användes var vid FN:s första miljökonferens i Stockholm 1972.
En genomtänkt, och numera klassisk definition av begreppet hållbar utveckling formulerades av Gro Harlem Brundtland, som var ordförande i Världskommissionen för Miljö och Utveckling, i slutrapporten "Our Common Future" 1987:
"Hållbar utveckling är en utveckling som tillgodoser de nuvarande behoven utan att kompromissa om möjligheterna för kommande generationer att tillgodose deras behov".
I flera länder, däribland Sverige, har man hittills betonat att hållbar utveckling inom energiområdet innebär en hård prioritering av förnyelsebara energikällor som sol (inklusive biobränsle), vind och vatten. Det är energikällor som är en del av naturens kretslopp och som därför anses som outtömliga, om än med begränsat effektuttag.
Kärnkraften är inte en förnyelsebar energikälla, men eftersom den är praktiskt taget koldioxidfri anses den uppfylla kravet på hållbar utveckling.
Växthusgaserna måste minskas
Chefen för IEA, Claude Mandil, framhöll vid FNs klimatkonferens i Buenos Aires 2004 bland annat följande:
"Ingen enskild energikälla kan ensam svara för den långsiktiga minskningen av växthusgaserna.
De teknologier som finns måste förbättras, nya måste utvecklas och brukas.
Flera förnyelsebara energitekniker är på väg mot lägre kostnader och håller på att bli konkurrenskraftiga på marknaden.
Andra fordrar fortfarande stöd för teknisk och ekonomisk utveckling.
Kärnkraft samt teknik för uppsamling och underjordisk förvaring av kondioxid kommer också att spela en roll."
Kärnkraften och miljön------
Miljöutsläppen från kärnkraften är obetydliga. Diskussionen handlar mer om säkerheten, och frågor kring bränslet. Strålning varken syns, hörs, luktar eller känns. Ändå är verkningarna av stråning bättre kända än verkningarna av andra miljörisker. Det beror på att strålning är lätt att mäta och att verkningarna har studerats vetenskapligt under mer än 100 år.
Svensken får i genomsnitt en stråldos varje år på 4 mSV (millisievert). Att påvisa ett annat kemiskt giftigt ämne i en mängd som riskmässigt motsvarar denna dos ligger på gränsen av vad venenskapen klarar av.
Exempel på stråldoser (millisievert)
0,1 mSv Dosen vid flygning t o r över Atlanten
1 mSv Dosen vid magröntgen, eller genomsnittlig årlig naturlig dos från marken
4 mSV Sammanlagd årlig dos från alla strålkällor för en svensk i genomsnitt
50 mSv Dosen vid medicinsk avbildning av sköldkörteln, eller högsta tillåtna enstaka dos
500 mSv Dosen inom 10 km från kärnkraftverket i Tjernobyl efter olyckan 1986
5 000 mSv Dödar direkt de flesta som får denna dos över hela kroppen utan intensivvård
Säkerheten vid våra kärnkraftverk och vid hantering av radioaktivt avfall höjs hela tiden och är idag betydligt högre än för tio år sedan. Statens Kärnkraftinspektion (SKI) och Statens Strålskyddsinstitut (SSI) kontrollerar säkerheten i de svenska kärnkraftverken. Analysgruppen vid KSU (Kärnkraftsäkerhet och Utbildning AB) sammanställer och analyserat fakta kring reaktorsäkerhet, strålskydd, radiologi och riskforskning.
Flera skyddsbarriärer
Säkerhetsarbetet har tre syften; att förebygga fel, att motverka att fel leder till ett haveri och att lindra konsekvenserna av ett
Det finns fem skyddsbarriärer. Den första är själva uranbränslet, som är i keramisk form, lika svårlöst i vatten som tegel. Den andra barriären är bränslets gastäta kapslingsrör. Den tredje är reaktortanken av 10-15 cm tjockt stål som klarar höga tryck och höga temperaturer. Nummer fyra är inneslutningen i metertjock betong som tål mycket höga tryck.
Skulle trycket ändå bli för högt sker tryckavlastning via ett filter som tar hand om radioaktiviteten. Den femte barriären är reaktorbyggnaden.
Bränslet till de svenska reaktorerna kommer från gruvor i Kanada, Australien och Ryssland samt från anläggningar i Kazakstan och Uzbekistan. Efter brytning av uranet anrikas bränslet, så att halten av uran-235 blir cirka tre procent. The Uranium Institute är en internationell sammanslutning av företag som utvinner eller förädlar uran, kraftföretag som använder kärnbränsle och andra företag med anknytning till kärnbränsle eller kärnavfall.
Kärnkraften ger upphov till radioaktivt avfall som avger strålning och måste tas om hand. Det är driftavfall, rivningsavfall och använt kärnbränsle. En del av avfallet friklassas direkt efter mätning medan annat avfall kan slutförvaras ovan jord vid kärnkraftverken. En del av avfallet läggs i slutförvar 50 m under havsytan i SFR-lagret i Forsmark. Svensk Kärnbränslehantering AB (SKB) har till uppgift att ta hand om Sveriges radioaktiva avfall.
Det använda kärnbränslet har hög aktivitet under en längre tid. Det mellanlagras först i CLAB i Oskarshamn innan det, enligt nuvarande planering, ska djupförvaras 500 m ner i berggrunden.
Klicka på bilden för förstoring
Bränslet är i det närmaste omöjligt att lösa upp i den kemiska miljö som råder i berget. En inre stålbehållare skyddar mot mekaniskt tryck medan kapseln har ett korrosionsskydd av koppar som isolerar bränslet från grundvattnet. Bentonitlera hindrar grundvattenflöde runt kapseln och skyddar mot mindre rörelser i berget. Berget runt förvaret fungerar slutligen som ett filter för grundvattnet och ger dessutom mekaniskt skydd. Det är inte bestämt var i Sverige djupförvar ska byggas. Två platser har dock valts ut för platsundersökningar - Oskarshamn, och Östhammar.