Köp & Sälj
Artiklar
Forum
Nya inlägg
Forumlista
Sök trådar
Medlemmar
Regler/Hjälp
Skidorter
Snödjup
Boende
Prylar
Video
Shop
Logga in
Bli medlem
Vad är nytt
Sök
Sök
Sök bara rubriker
Notera
Av:
Nya inlägg
Forumlista
Sök trådar
Medlemmar
Regler/Hjälp
Meny
Logga in
Bli medlem
Ladda ner Freeride som app
JavaScript är inaktiverat. För en bättre upplevelse, vänligen aktivera JavaScript i din webbläsare innan du fortsätter.
Du använder en gammal webbläsare. Den kanske inte visar den här eller andra webbplatser korrekt.
Du bör uppgradera eller använda en
alternativ webbläsare
.
Forum
Utrustning
Freeride - Skidor
MnO&Co presenterar: PROJECT OPINION
Svara på tråd
Meddelande
<blockquote data-quote="Corin" data-source="post: 1007454" data-attributes="member: 54815"><p>PA:t blev inskickat i tid (herregud vad skönt!) och jag hann även sova nån timme innan skolan. Så här har vi den utlovade rapporteringen.</p><p></p><p><strong>Inledning</strong></p><p>Jag testade som sagt inte riktigt nog mycket för att kunna göra en bedömning av prototypserien som helhet. Däremot fick jag kört två av de olika versionerna, varav en jag kunde bilda mig en ganska bra uppfattning om. Serien såg ut så att de olika versionerna hade främst olika honeycomb och dämpningskontrusktioner. De versioner jag testade var den med samma honeycomb och dämpning som den "styvaste", men med tunnare träkärna i tailen, och den med den "näst styvaste" kombinationen av carbonstringers och den NATO-utvecklade honeycombkonstruktionen.</p><p></p><p><strong>Första paret</strong></p><p>Den första modellen hann jag alltså inte så mycket på. Det blev ett varv i WC-liften. Så därför fick jag inte ut lika mycket information som jag kanske hade fått vid mer genomgående testning, men de lämnade ändå några bestående intryck. Dessa hade nummer 14 och utmärkte sig alltså genom att ha en något tunnare tail. </p><p></p><p>Initialt kändes det direkt att skidan hade en ganska livlig tail. I kombination med relativt moderata tailrockern inbjöd de till tailpressar och sköna slashar. Tyvärr var det rätt kassa snöförhållanden, så lekandet blev därför något begränsat. Istället blev det först en bit puckel, och sedan köttig piståkning ner i Slalombacken, med något litet hopp vid sidan.</p><p></p><p>I puckeln var skidan lättmanövrerad, och trots bredden gick de och sladda ner i groparna utan problem. Mot slutet kom jag bak lite och märkte hur tailarna inte riktigt kickade ut mig ur svängen, utan istället gav mig valmöjligheten. Det gav en bra känsla av välbalanserad skida.</p><p></p><p>Ner i pisten poppade jag först med lätthet utför ett krön. Landningen var ganska stabil och inga problem. Det tog sedan ett par svängar att vänja sig vid radien. 23 meter är större än jag åkt på ett tag, och det kändes lite skumt till en början. Men ju mer jag vågade släppa dem, desto bättre spårade dem. Vid högre fart och hyfsat tryck kändes den livliga tailen av, och jag vågade inte riktigt släppa dem till 100%. Värt att tilläggas där är att pisten var väl inte i perfekt skick, och jag hade aldrig åkt där innan, så jag visste inte riktigt hur det såg ut bakom krönen. </p><p></p><p>Sammanfattningsvis var nr 14 rätt kul, men jag borde ha testat mer.</p><p></p><p><strong>Andra paret</strong></p><p>Efter endast ett åk på 14 var det tyvärr dags för mig att dra tillbaka till Rödkullen igen, där kursen jag gick strax skulle fortsätta. Jag hörde "nåt par står väl i containern" och tolkade det som att det var lugnt att ta ett annat par med sig bort. 14 var ju lite speciell, så den fick vara kvar. Men jag skulle komma tillbaka på någon timme, så det var inga problem. Trodde jag.</p><p></p><p>Jag tog ut nr 11. De stod längst ut och var passande nog redan inställda efter samma mått som jag har på pjäxorna. Klick sa det och upp i WC-liften. Eller inte. Toaliften, som den även kallas, stod, och en ganska redig kö hade bildats. Då liften drog igång igen och jag äntligen kom fram i kön och kunde kliva på var jag redan sen. Väl upp var det så fort det bara gick bort mot Rödkullen. Då man inte tar sig hela vägen bort från toppen på WC-liften blev det bort till Bräcke och upp. Till min fördel var att skidorna kändes väldigt bra preparerade, så de gled ändå ganska bra. </p><p></p><p>Framme i Rödkullen lite stående och en del blickar och frågor om skidorna. Sen var det dags för lite plogsväng, och detta klarade Opinionen med bravur. Även skärande sväng i flack terräng funkade bra, och det är något som kan vara väldigt svårt med bredare skidor. 11an hade inget problem med att cruisa upp på kant i ganska låg fart, och var lättbalanserade genom hela svängen. Ett bra sätt att känna på balansen och dynamiken hos ett par skidor enligt mig.</p><p></p><p>Då det var dags för lite ordentlig åkning, som paus mellan plogandet, gjordes det ner genom den på sina ställen väldigt täta skogen. Längst upp är det ju dock kalt, och där var det verkligen bara att köra dit jag ville. Inga problem. En känsla av trygghet och stabilitet infann sig, men samtidigt en liten oro inför skogen. Skulle de gå att manövrera bland träden? Svaret jag fick var överraskande. Jag åker i vanliga fall på Patron, och är van med enkelt styrda skidor i tätare skog, men detta var likt någonting jag aldrig känt förut. Trots dålig snö och trötta ben var det synnerligen enkelt att skicka ner dem mellan träden. Blev riktigt imponerad. Och när det kom små klippor var det nästintill autostomp. Tryckte på allt jag kunde hitta, och var inte med om en enda tveksam landning. </p><p></p><p>Anledningen till detta kändes som en bra, responsiv tail i en oerhört bra balans med resten av skidan. Ett symbios av bra egenskaper, vilket ju var hela grundtanken med skidan från början. Tyvärr var snön som sagt väldigt dålig och det blev ingen provtur i puder eller kallsnö. Tippen vet jag att den kommer gå hur fint som helst i puder, men tailarna kan jag inte säga något om utan att prova. Slasher och McConkey-turns är bra testmetoder.</p><p></p><p>Följande paus-åk tryckte jag på ordentligt i pisten, och även där gick det riktigt bra. De spårade riktigt fint, och till skillnad från 14 vågade jag släppa på till 100%. Gjorde det även på vägen tillbaka, och det var aldrig några problem. Det enda jag har att anmärka på är en tendens till fladder i tippen. I skidor med rocker är detta självklart inget ovanligt, och inget jag stör mig på egentligen (har uppmätt över 100km/h i slaktad eftermiddagspist med mina Patron). Men det kommer alltid upp som en åsikt under skidtester. På Opinionen kan jag känna att det lilla fladdret inte påverkar stabiliteten hos skidan, särskilt inte när den ligger på kant. </p><p></p><p>Sammanfattningsvis är nr 11 en av de bättre skidorna jag någonsin åkt på, och detta kan bli en riktigt succé. Och jag är oerhört tacksam för att jag fick möjligheten att prova, om det än bli lite hastigt och lustigt. </p><p></p><p>Ber även om ursäkt för ett lite för långt inlägg.</p></blockquote><p></p>
[QUOTE="Corin, post: 1007454, member: 54815"] PA:t blev inskickat i tid (herregud vad skönt!) och jag hann även sova nån timme innan skolan. Så här har vi den utlovade rapporteringen. [b]Inledning[/b] Jag testade som sagt inte riktigt nog mycket för att kunna göra en bedömning av prototypserien som helhet. Däremot fick jag kört två av de olika versionerna, varav en jag kunde bilda mig en ganska bra uppfattning om. Serien såg ut så att de olika versionerna hade främst olika honeycomb och dämpningskontrusktioner. De versioner jag testade var den med samma honeycomb och dämpning som den "styvaste", men med tunnare träkärna i tailen, och den med den "näst styvaste" kombinationen av carbonstringers och den NATO-utvecklade honeycombkonstruktionen. [b]Första paret[/b] Den första modellen hann jag alltså inte så mycket på. Det blev ett varv i WC-liften. Så därför fick jag inte ut lika mycket information som jag kanske hade fått vid mer genomgående testning, men de lämnade ändå några bestående intryck. Dessa hade nummer 14 och utmärkte sig alltså genom att ha en något tunnare tail. Initialt kändes det direkt att skidan hade en ganska livlig tail. I kombination med relativt moderata tailrockern inbjöd de till tailpressar och sköna slashar. Tyvärr var det rätt kassa snöförhållanden, så lekandet blev därför något begränsat. Istället blev det först en bit puckel, och sedan köttig piståkning ner i Slalombacken, med något litet hopp vid sidan. I puckeln var skidan lättmanövrerad, och trots bredden gick de och sladda ner i groparna utan problem. Mot slutet kom jag bak lite och märkte hur tailarna inte riktigt kickade ut mig ur svängen, utan istället gav mig valmöjligheten. Det gav en bra känsla av välbalanserad skida. Ner i pisten poppade jag först med lätthet utför ett krön. Landningen var ganska stabil och inga problem. Det tog sedan ett par svängar att vänja sig vid radien. 23 meter är större än jag åkt på ett tag, och det kändes lite skumt till en början. Men ju mer jag vågade släppa dem, desto bättre spårade dem. Vid högre fart och hyfsat tryck kändes den livliga tailen av, och jag vågade inte riktigt släppa dem till 100%. Värt att tilläggas där är att pisten var väl inte i perfekt skick, och jag hade aldrig åkt där innan, så jag visste inte riktigt hur det såg ut bakom krönen. Sammanfattningsvis var nr 14 rätt kul, men jag borde ha testat mer. [b]Andra paret[/b] Efter endast ett åk på 14 var det tyvärr dags för mig att dra tillbaka till Rödkullen igen, där kursen jag gick strax skulle fortsätta. Jag hörde "nåt par står väl i containern" och tolkade det som att det var lugnt att ta ett annat par med sig bort. 14 var ju lite speciell, så den fick vara kvar. Men jag skulle komma tillbaka på någon timme, så det var inga problem. Trodde jag. Jag tog ut nr 11. De stod längst ut och var passande nog redan inställda efter samma mått som jag har på pjäxorna. Klick sa det och upp i WC-liften. Eller inte. Toaliften, som den även kallas, stod, och en ganska redig kö hade bildats. Då liften drog igång igen och jag äntligen kom fram i kön och kunde kliva på var jag redan sen. Väl upp var det så fort det bara gick bort mot Rödkullen. Då man inte tar sig hela vägen bort från toppen på WC-liften blev det bort till Bräcke och upp. Till min fördel var att skidorna kändes väldigt bra preparerade, så de gled ändå ganska bra. Framme i Rödkullen lite stående och en del blickar och frågor om skidorna. Sen var det dags för lite plogsväng, och detta klarade Opinionen med bravur. Även skärande sväng i flack terräng funkade bra, och det är något som kan vara väldigt svårt med bredare skidor. 11an hade inget problem med att cruisa upp på kant i ganska låg fart, och var lättbalanserade genom hela svängen. Ett bra sätt att känna på balansen och dynamiken hos ett par skidor enligt mig. Då det var dags för lite ordentlig åkning, som paus mellan plogandet, gjordes det ner genom den på sina ställen väldigt täta skogen. Längst upp är det ju dock kalt, och där var det verkligen bara att köra dit jag ville. Inga problem. En känsla av trygghet och stabilitet infann sig, men samtidigt en liten oro inför skogen. Skulle de gå att manövrera bland träden? Svaret jag fick var överraskande. Jag åker i vanliga fall på Patron, och är van med enkelt styrda skidor i tätare skog, men detta var likt någonting jag aldrig känt förut. Trots dålig snö och trötta ben var det synnerligen enkelt att skicka ner dem mellan träden. Blev riktigt imponerad. Och när det kom små klippor var det nästintill autostomp. Tryckte på allt jag kunde hitta, och var inte med om en enda tveksam landning. Anledningen till detta kändes som en bra, responsiv tail i en oerhört bra balans med resten av skidan. Ett symbios av bra egenskaper, vilket ju var hela grundtanken med skidan från början. Tyvärr var snön som sagt väldigt dålig och det blev ingen provtur i puder eller kallsnö. Tippen vet jag att den kommer gå hur fint som helst i puder, men tailarna kan jag inte säga något om utan att prova. Slasher och McConkey-turns är bra testmetoder. Följande paus-åk tryckte jag på ordentligt i pisten, och även där gick det riktigt bra. De spårade riktigt fint, och till skillnad från 14 vågade jag släppa på till 100%. Gjorde det även på vägen tillbaka, och det var aldrig några problem. Det enda jag har att anmärka på är en tendens till fladder i tippen. I skidor med rocker är detta självklart inget ovanligt, och inget jag stör mig på egentligen (har uppmätt över 100km/h i slaktad eftermiddagspist med mina Patron). Men det kommer alltid upp som en åsikt under skidtester. På Opinionen kan jag känna att det lilla fladdret inte påverkar stabiliteten hos skidan, särskilt inte när den ligger på kant. Sammanfattningsvis är nr 11 en av de bättre skidorna jag någonsin åkt på, och detta kan bli en riktigt succé. Och jag är oerhört tacksam för att jag fick möjligheten att prova, om det än bli lite hastigt och lustigt. Ber även om ursäkt för ett lite för långt inlägg. [/QUOTE]
Verifiering
Skicka svar
Forum
Utrustning
Freeride - Skidor
MnO&Co presenterar: PROJECT OPINION
Tillbaka
Topp
