Köp & Sälj
Artiklar
Forum
Nya inlägg
Forumlista
Sök trådar
Medlemmar
Regler/Hjälp
Skidorter
Snödjup
Boende
Prylar
Video
Shop
Logga in
Bli medlem
Vad är nytt
Sök
Sök
Sök bara rubriker
Notera
Av:
Nya inlägg
Forumlista
Sök trådar
Medlemmar
Regler/Hjälp
Meny
Logga in
Bli medlem
Ladda ner Freeride som app
JavaScript är inaktiverat. För en bättre upplevelse, vänligen aktivera JavaScript i din webbläsare innan du fortsätter.
Du använder en gammal webbläsare. Den kanske inte visar den här eller andra webbplatser korrekt.
Du bör uppgradera eller använda en
alternativ webbläsare
.
Forum
Utrustning
Freeride - Skidor
MnO&Co presenterar: PROJECT OPINION
Svara på tråd
Meddelande
<blockquote data-quote="MnO" data-source="post: 1007786" data-attributes="member: 12152"><p>Man ska nog inte tolka vårt val att inte ta med kolfiber eller titanal i konstruktionen som en alltför hård dissning, men vi gör bedömningen att skidan helt enkelt går klart bättre utan blanda in dessa material. </p><p></p><p>Att det inte passar med titanal har i fallet Opinion med bredden att göra i första hand. En så bred skida som 118mm blir helt enkelt alltför krävande för en dödlig åkare om man petar i titanal i någon form av betydelsefull mängd, speciellt i kombination med det gummi som vi var tvungna att addera för att få styr på den. Titanal tillför stabilitet i slag och kantgrepp, eller spårvilja om man väljer den beskrivningen. I en så här bred skida blir alltför mycket grepp påfrestande, svårt och jobbigt. Man vill ha bra bett på hårt underlag när man behöver det, men att hela tiden åka runt på en rälsig och överbettig skida är mycket tufft i längden och kräver ständig koncentration. Vi gillade det inte. </p><p></p><p>Valet att inte integrera kolfiber är mer en fråga om tycke och smak. Ingen av oss i testgruppen gillade den oförutsägbara nervositet som det tillförde i skidorna. Däremot kunde i alla fall jag uppskatta direktheten och kvickheten som var andra sidan på myntet i perfekt orört underlag. I orörd lössnö tyckte jag att kolskidorna var kanonroliga, men så fort verkligheten trängde sig på med uppkört, omfruset eller något på andra sätt krävande underlag, då var dom RIKTIGT svåra att hålla styr på i rent carbonutförande. Gummiaddon lugnade ner skidorna betänkligt, men som jag sa innan så tyckte vi att när vi nådde ett acceptabelt beteende, då var framme vid skidor som var tyngre än glasfiberalternativen, utan någon egentlig prestandavinst. Vissa nackdelar med kolfibret, som alltför snabb respons från slag och ojämnheter i underlaget kom vi inte ifrån hur mycket gummi vi än petade i (inom rimliga gränser såklart...). </p><p></p><p>Neutral var inte en odelat positiv beskrivning. Det betyder också i viss mån anonym, och det är antingen negativt eller positivt, beroende på vem man frågar och när. Framförallt kolfiber och titanal tillför en identitet i skidan som gör att den känns speciell och egen vid ett snabbt test. DPS 112 i Pure-konstruktion är ett typexempel. Den är extremt krispig och lätt och ingen undgår att konstatera att den inte liknar något annat. Jag tycker personligen att den är skitkul att köra ett par åk på, men efterhand börjar man tröttna på direktheten, den ständiga feedbacken från underlaget och kanske framförallt den sjukt korta radien. Sen att rockern på 112:an är för brant och därmed rätt kass när det är riktigt bra snö är ju en annan femma. En rolig skida är det helt klart, men den är för specialiserad tycker jag för att ha som huvudkamrat på berget under en säsong. Opinion har inte samma tydliga aha-upplevelse och det har vi inte heller försökt bygga in. </p><p></p><p>Under testerna börjar man fundera ingående på vad man egentligen vill ha. Det är en stor skillnad på att testa en skida och få ett habegär mot att faktiskt kunna få precis exakt det man vill ha själv, i alla fall under prototypfasen. Man måste på ett förståeligt sätt förklara för skidkonstruktören vilka egenskaper man vill få fram och det kräver en del funderande. Det är betydligt svårare än att dissekera en befintlig skidas egenskaper, även om vi ofta gör det ner till minsta detalj. Några av de prototyper vi har testat har varit extremer åt ena eller andra hållet. Andra har varit mer rimliga lagomvägar i sitt respektive spår. Efter att ha testat en bred skala av konstruktioner och egenheter, så landar alla i gruppen i att man egentligen inte behöver några konstigheter. En skida med gammal klassisk netural skidkänsla kombinerat med en modern shape och en välpresterande och i våra ögon väldigt genomtänkt rocker piskar i längden alla andra försök till att hitta på spektakulära egenheter. Det blir inget annat än en riktigt jävla bra skida och sen är det bra med det. Vi får en skida som är varken superlätt eller onödigt tung, ett isgrepp som är kanon, men inte titanal-extremt på hårt underlag och väl avvägt i mjukare och en pondus som en glasfiberburen lagom dämpad sandwich ger. Faktiskt har alla teståkare hittills varit överrens. Den grundkonstruktion vi har nu är riktigt, riktigt bra och presterar i alla tänkbara underlag. </p><p></p><p>För mig tar Opinion hand om en väldigt stor del av behovet av en skida. Jag aktar mig för att säga att den klarar allt, för den skidan finns inte, men för mig är den typen av skida en skida som väldigt ofta går tillräckligt bra. jag kompletterar med en liten slalomcarver för ren låglandsåkning. För piståkning i Sälen, Åre eller liknande hade säkerligen en 80-85mm:are gått bättre, men jag föredrar att åka på en större skida då så att jag slipper ställa om till ökad bredd sen när det blir "riktig" åkning. Precis som du säger är de en klar fördel att åka mycket på och vänja sig vid en skida så att man vet hur den reagerar i olika snöförhållanden och situationer. Jag gillar att testa skidor, men jag har alltid en skida som är huvudskidan, och det är just där Opinion kommer in för nästa vinter.</p></blockquote><p></p>
[QUOTE="MnO, post: 1007786, member: 12152"] Man ska nog inte tolka vårt val att inte ta med kolfiber eller titanal i konstruktionen som en alltför hård dissning, men vi gör bedömningen att skidan helt enkelt går klart bättre utan blanda in dessa material. Att det inte passar med titanal har i fallet Opinion med bredden att göra i första hand. En så bred skida som 118mm blir helt enkelt alltför krävande för en dödlig åkare om man petar i titanal i någon form av betydelsefull mängd, speciellt i kombination med det gummi som vi var tvungna att addera för att få styr på den. Titanal tillför stabilitet i slag och kantgrepp, eller spårvilja om man väljer den beskrivningen. I en så här bred skida blir alltför mycket grepp påfrestande, svårt och jobbigt. Man vill ha bra bett på hårt underlag när man behöver det, men att hela tiden åka runt på en rälsig och överbettig skida är mycket tufft i längden och kräver ständig koncentration. Vi gillade det inte. Valet att inte integrera kolfiber är mer en fråga om tycke och smak. Ingen av oss i testgruppen gillade den oförutsägbara nervositet som det tillförde i skidorna. Däremot kunde i alla fall jag uppskatta direktheten och kvickheten som var andra sidan på myntet i perfekt orört underlag. I orörd lössnö tyckte jag att kolskidorna var kanonroliga, men så fort verkligheten trängde sig på med uppkört, omfruset eller något på andra sätt krävande underlag, då var dom RIKTIGT svåra att hålla styr på i rent carbonutförande. Gummiaddon lugnade ner skidorna betänkligt, men som jag sa innan så tyckte vi att när vi nådde ett acceptabelt beteende, då var framme vid skidor som var tyngre än glasfiberalternativen, utan någon egentlig prestandavinst. Vissa nackdelar med kolfibret, som alltför snabb respons från slag och ojämnheter i underlaget kom vi inte ifrån hur mycket gummi vi än petade i (inom rimliga gränser såklart...). Neutral var inte en odelat positiv beskrivning. Det betyder också i viss mån anonym, och det är antingen negativt eller positivt, beroende på vem man frågar och när. Framförallt kolfiber och titanal tillför en identitet i skidan som gör att den känns speciell och egen vid ett snabbt test. DPS 112 i Pure-konstruktion är ett typexempel. Den är extremt krispig och lätt och ingen undgår att konstatera att den inte liknar något annat. Jag tycker personligen att den är skitkul att köra ett par åk på, men efterhand börjar man tröttna på direktheten, den ständiga feedbacken från underlaget och kanske framförallt den sjukt korta radien. Sen att rockern på 112:an är för brant och därmed rätt kass när det är riktigt bra snö är ju en annan femma. En rolig skida är det helt klart, men den är för specialiserad tycker jag för att ha som huvudkamrat på berget under en säsong. Opinion har inte samma tydliga aha-upplevelse och det har vi inte heller försökt bygga in. Under testerna börjar man fundera ingående på vad man egentligen vill ha. Det är en stor skillnad på att testa en skida och få ett habegär mot att faktiskt kunna få precis exakt det man vill ha själv, i alla fall under prototypfasen. Man måste på ett förståeligt sätt förklara för skidkonstruktören vilka egenskaper man vill få fram och det kräver en del funderande. Det är betydligt svårare än att dissekera en befintlig skidas egenskaper, även om vi ofta gör det ner till minsta detalj. Några av de prototyper vi har testat har varit extremer åt ena eller andra hållet. Andra har varit mer rimliga lagomvägar i sitt respektive spår. Efter att ha testat en bred skala av konstruktioner och egenheter, så landar alla i gruppen i att man egentligen inte behöver några konstigheter. En skida med gammal klassisk netural skidkänsla kombinerat med en modern shape och en välpresterande och i våra ögon väldigt genomtänkt rocker piskar i längden alla andra försök till att hitta på spektakulära egenheter. Det blir inget annat än en riktigt jävla bra skida och sen är det bra med det. Vi får en skida som är varken superlätt eller onödigt tung, ett isgrepp som är kanon, men inte titanal-extremt på hårt underlag och väl avvägt i mjukare och en pondus som en glasfiberburen lagom dämpad sandwich ger. Faktiskt har alla teståkare hittills varit överrens. Den grundkonstruktion vi har nu är riktigt, riktigt bra och presterar i alla tänkbara underlag. För mig tar Opinion hand om en väldigt stor del av behovet av en skida. Jag aktar mig för att säga att den klarar allt, för den skidan finns inte, men för mig är den typen av skida en skida som väldigt ofta går tillräckligt bra. jag kompletterar med en liten slalomcarver för ren låglandsåkning. För piståkning i Sälen, Åre eller liknande hade säkerligen en 80-85mm:are gått bättre, men jag föredrar att åka på en större skida då så att jag slipper ställa om till ökad bredd sen när det blir "riktig" åkning. Precis som du säger är de en klar fördel att åka mycket på och vänja sig vid en skida så att man vet hur den reagerar i olika snöförhållanden och situationer. Jag gillar att testa skidor, men jag har alltid en skida som är huvudskidan, och det är just där Opinion kommer in för nästa vinter. [/QUOTE]
Verifiering
Skicka svar
Forum
Utrustning
Freeride - Skidor
MnO&Co presenterar: PROJECT OPINION
Tillbaka
Topp
