Köp & Sälj
Artiklar
Forum
Nya inlägg
Forumlista
Sök trådar
Medlemmar
Regler/Hjälp
Skidorter
Snödjup
Boende
Prylar
Video
Shop
Logga in
Bli medlem
Vad är nytt
Sök
Sök
Sök bara rubriker
Notera
Av:
Nya inlägg
Forumlista
Sök trådar
Medlemmar
Regler/Hjälp
Meny
Logga in
Bli medlem
Ladda ner Freeride som app
JavaScript är inaktiverat. För en bättre upplevelse, vänligen aktivera JavaScript i din webbläsare innan du fortsätter.
Du använder en gammal webbläsare. Den kanske inte visar den här eller andra webbplatser korrekt.
Du bör uppgradera eller använda en
alternativ webbläsare
.
Forum
Utrustning
Freeride - Skidor
-- MnO&Co:s SKIDTEST 2015 --
Svara på tråd
Meddelande
<blockquote data-quote="MnO" data-source="post: 1054561" data-attributes="member: 12152"><p><strong>TESTADE SKIDOR</strong></p><p><strong></strong></p><p><strong>Icelantic Nomad RKR 181cm</strong></p><p><img src="https://www.freeride.se/img/review/original/13434_pic1b.jpg" alt="" class="fr-fic fr-dii fr-draggable " data-size="" style="" /></p><p>140/105/130 19m</p><p>Testad av: MnO</p><p>Testad i: Lindvallen</p><p></p><p>Icelantic har relativt små rörelser i sitt sortiment och sin vana trogen läggs saker till i produktlinjen, men inget tas bort. Nomad RKR är en 100mm:are med tydliga allroundambitioner som är tillbaka i oförändrad form, om än med den obligatoriska grafikuppdateringen. Nomad RKR har en relativt kort radie och har traditionellt spann på mitten som ackompanjeras av en kort, men tydlig tip- och tailrocker. Det här är en skida som ur ett geometriperspektiv kommer från ett pisttänkande, men som har försetts med med ett antal offpistattribut. Det märks i testpisterna i Lindvallen där Nomad verkligen hittar sin hemmabana i de snälla förhållandena.</p><p></p><p>Nomad RKR fullkomligt sprudlar av åkglädje med en alert och poppig karaktär. Pisten blir en lekpark och plötsligt hittar man småpucklar, vallar och krön att lattja på som man inte ens noterat innan. Det är rena roliga timmen i Gustavbacken under ett antal teståk. RKR är krispig och nästan åt det ihåliga hållet i snökontakten och dämpningsgraden är tydligt låg. Underlaget i Lindvallen är som sagt mestadels snällt och det är lättbettat i större delen av testområdet, men här och där finns hårdare partier. RKR uppvisar en fullt godkänt spårsäkerhet och isgreppet är förvånande bra för att vara Icelantic som annars ofta satsar mer på åkkänsla än rå prestanda. Framförallt har RKR en fullständigt fantastisk balans. Kortsvängar läggs som ett pärlband och för ett ögonblick känns det som att om det bara vore 90-tal hade jag haft en klar chans att kvala in till Demo-SM. Nackdelen med lekfullheten är att skidan liksom aldrig blir nöjd och den lugnar ner sig i något läge. Den strävar snarare alltid efter att åkas aktivt och returnerar input med direkt respons i alla lägen. Vissa kommer uppfatta det som tecken på nervositet när andra jublar över lekfullheten. Skidan passar bäst för de som vill ha ett lättsamt och rappt allroundverktyg på berget. Det här borde bli en mycket populär modell de närmaste säsongerna med tanke på hur framgångsrika den här typen av skidor, tex Ross Soul7, har blivit den senaste tiden. </p><p></p><p><strong>Black Crows Atris 189 </strong></p><p><img src="https://www.freeride.se/img/review/original/13465_pic1c.jpg" alt="" class="fr-fic fr-dii fr-draggable " data-size="" style="" /></p><p>139/108/129 r=19m</p><p>Testad i: Lindvallen, Åre och Hemsedal</p><p>Testad av: MnO och PNyberg</p><p></p><p>Black Crows har smugit sig in som en stor aktör på friåkningsmarknaden är efter ett relativt kort tid ett etablerat märke att räkna med. Märket kännetecknas av stabila och väldämpade konstruktioner som drar åt det tyngre hållet. En av deras mest populära modeller genom åren är Nocta, en 125mm bred offpistprioriterad friåkare av modernt snitt. Atris är en nedskalad variant av Nocta och det känns verkligen att man kliver på mini-Nocta från första sväng. Noctan är helt enligt Black Crows märkes-DNA tung och lite död i bygget, vilket för många gör att den känns väl stor i 125mm:s-versionen. En mindre version har varit efterlängtad av många och nu lanseras alltså Atris. </p><p></p><p>Med Atris smalare fotavtryck blir paketet betydligt lättare att hantera. Konstruktionen är väldigt lik Nocta med en gummistinn sandwich, men Atris är mycket mer direkt i reaktionerna på grund av sin mindre storlek. Atris går kanon både över välpreparerade jämna områden och över stök och skrotsnö. Åsikterna går här isär mellan MnO och PNyberg när det gäller snökontakt och dämpningsgrad. Jag, MnO, gillar inte skidor med mycket dämpning och indirekt snökontakt och jag tycker att Atris är för död för min smak. Per däremot tycker precis tvärtom och vill stoppa i mer dämpning. Allt handlar om preferenser, men Atris är definitivt en skida som är mer dov och diffus i snökontakten i relation till medelskidan på marknaden. </p><p></p><p>Precis som med övriga Black Crows är konstruktionen åt det tunga och sävliga hållet. Det innebär det att den känns aningen seg i manövrar för sin breddkategori. Bettet är mycket bra, precis som förväntat med tanke på hur mogen konstruktionen känns. Balansen drar åt centrerat utan att bli mittmonterat och det är lätt att hitta rätt viktfördelning om man är van vid den typen av skidor. Balansen mellan fram- och bakände är neutral oavsett om det svängväxlas mellan skär eller om det sladdas. </p><p></p><p>PNyberg testar Atris i Hemsedal och har stora förväntningar på skidan inför provturen:</p><p>“Atris har lovordats av många Black Crowsfans som det bästa sen Pågen köpte in sin brödskivarmaskin. Upp till bevis med andra ord! En liten disclaimer kan här vara på sin plats. Paret som testas är ett lånepar från WeSki-personalen, och är inte riktigt i topptrim. </p><p></p><p>I pist gick det kanon så länge farten var moderat till lite högre och underlaget var hyfsat jämnt. I dessa förhållanden var de en fröjd att åka på. Pontus på WeSki säger ”man ska ha roligt som fan på dessa skidor”. Och - det kan man verkligen ha! Atris är mindre dämpad än Noctan, vars dämp är som att åka på ett stort suddgummi. Här får man mer feedback från underlaget och därmed mer vibrationer som når genom hela skidan. Detta märktes tydligt i lite brantare hang, speciellt där det var uppkört efter några hundra alpinkids ivriga träning. Där det är hårt kan den ibland bli väl flytig och drifta ut ur skäret. Som sagt var kanterna inte speciellt väl underhållna så det är ingen vild gissning att en del av anledningen fanns där. </p><p></p><p>Utanför pisten var den pålitlig, men faktiskt på gränsen till tråkig. Den stack inte ut åt något håll. Den imponerar inte direkt men gör precis det den ska. För åkare som söker en neutral välpresterande one-quiver-ski passar Atris perfekt. Jag hade gärna sett att Black Crows hade petat i lite mer dämpning i Atris, även om det är en balans att inte gå för långt i den aspekten. Jag tycker också att det är något i nosen som inte riktigt känns rätt. En lite mer tydligare och mer inspirerande svänginitiering hade gjort skidan roligare.” </p><p></p><p>Vi är alltså inte helt överrens när det gäller den optimala mängden gummi i Atris. Vad vi däremot är helt eniga om är att Atris är en perfekt skida för de som gillar känslan i Black Crows modernt balanserade modeller, men som tycker att Nocta blir för mycket skida. Atris kommer säkerligen att bli en av Black Crows storsäljare framöver. </p><p></p><p><strong>Black Crows Navis 187</strong></p><p><img src="https://www.freeride.se/img/review/original/13466_pic1c.jpg" alt="" class="fr-fic fr-dii fr-draggable " data-size="" style="" /></p><p>134/103/121 r=21m</p><p>Testad i: Lindvallen</p><p>Testad av: MnO</p><p></p><p>Om Atris är en mini-Nocta är Navis snarare en mikro-Sevun. Det här är en traditionellt balanserad 100mm:are. Den har tiprocker, men annars är det ont om den typ av inslag som man brukar kalla moderna, men som numera snarare är standard på marknaden. Det här är en skida som passar den konservative åkaren som vet att han/hon trivs bäst på skidor som balanseras som skidor alltid har gjort…</p><p></p><p>För min del är Navis en smal rackare som jag inte hittar rätt på alls. Den är verkligen balanserad med massvis med framände och skidan sträcker ut låååångt framför bindningen. Eftersom den samtidigt är smal ser den väldigt lång ut, trots att den inte är det. Ett optiskt intryck är dock som bekant inte alltid förenligt med hur skidan känns i praktiken, men i det här fallet visar det sig vara det. Tippen känns bångstyrig och lite väl greppig, speciellt när man åker över mjukare pucklar eller liknande. Är man van vid en kraftinlagring i tip och tail som oftast tar ut varandra blir det en kulturkrock att kliva på en skida där framänden är så totalt dominerande. Det blir total pannkaka för mig, trots testpistens brist på utmaning. </p><p></p><p>Jag åker direkt till tältet och lånar skruvmejseln efter första åket och skruvar fram postitionen två centimeter. Det känns som den här skidan har uppenbart fel monteringspunkt markerad och det visar sig att tältpersonalen känner igen mina åsikter. Efter att ha balanserat om skidan genom att flytta fram bootcenter blir det en helt annan upplevelse. Den känns lite plankig och jag saknar följsamhet genom ojämna partier, men det känns ändå hela tiden tryggt och behärskat. Den är snabb från kant till kant såklart eftersom den är så pass smal, men den upplevs som underlig in i sväng där den ibland känns överstyrd och sen nästa sväng understyrd. Skidan har en utpräglat liten sweetspot i viktfördelning och hamnar man lite snett får man snabbt oönskade effekter långt innan man förväntar sig. Trots att jag har gått fram rejält på skidan tycker jag fortfarande att det är alldeles för mycket front i balansen, både i skär och i sladd. Nej, det här är inte min grej. Intrycket kan definitivt påverkas negativt av att den här typen av skidor är relativt ovanliga idag. Man är helt enkelt van vid att åka på mer centermonterade skidor numera. För att den här skidan ska uppskattas fullt ut krävs en åkare som är utpräglat inåkt på bakmonterade skidor. Även då dock är den rekommenderade monteringspunkten på tok för långt bak. Gör om, gör rätt, Black Crows. </p><p></p><p><strong>K2 Annex 108</strong></p><p><img src="https://www.freeride.se/img/review/original/13384_pic1c.jpg" alt="" class="fr-fic fr-dii fr-draggable " data-size="" style="" /></p><p>139/108/127 22m</p><p>Testad i: Lindvallen och Åre</p><p>Testad av: MnO och MarkusO</p><p></p><p>Det händer då och då att man blir lurad av ett nytt namn och en ny grafik och i fallet Annex 108 är det precis så. I liften på vägen upp granskas skidan noggrant och det kontrolleras flex, rocker och respons på det obligatoriska “knacktestet”. Vad har K2 hittat på här? </p><p></p><p>Ett par svängar ner i Gustav räcker för att få besked. De har inte gjort något alls i princip, utan bara dekaltrimmat the good old Sidestash helt enkelt. Även om rockern är lite längre och högre än den första versionens Sidestash så är den mycket snarlik med generation 2. Det innebär samma sköna kortsvängsretur och storslalomkaraktär i längre svängar med ett klassisk K2-aktigt gummidov snökontakt. Skidlärarsvängarna radas på ett pärlband och det går smidigt och enkelt att lattja på pistkanter och speedchecka med en relativt mjuk och lång flexkurva. Dessvärre känns även det ovanligt svåreleminerade bredlaggshacket igen och vi saknar lite kraft i botten. Det blir lite åt det neutralt menlösa hållet när det gäller totalintryck. Den är lite smått driftig och en aning osäker på kant när det stökar till sig och ojämnheter når in ganska långt i den mjuka konstruktionen. Men visst är det en neutral och lättåkt skida i en vettig breddklass som passar många. Annex 108 gör det den ska utan att sticka ut och därmed är det få som kommer bli missnöjda med den här modellen. Samtidigt är det inget för en åkare som söker spänstig åkglädje och inspiration från sina åkdon. </p><p></p><p><strong>K2 Annex 118</strong></p><p><img src="https://www.freeride.se/img/review/original/13385_pic1c.jpg" alt="" class="fr-fic fr-dii fr-draggable " data-size="" style="" /></p><p>145/118/135 23m</p><p>Testad i: Hemsedal och Åre. </p><p>Testad av: PNyberg och MarkusO</p><p></p><p>Seth Morrisons skapelse Annex 118 är helt omgjord till i år och förvandlingen är total. Geometrin är uppdaterad, framförallt med kraftigare och längre indrag både bak och fram, men även rockerkurvan är justerad. Knäcken från SideSeth är borta till förmån för en mer följsam rocker. Monteringen har flyttas framåt. Resultatet ser mer genomtänkt ut och det känns som en skida i marknadens framkant som verkligen tilltalar rent optiskt. En slags hybrid mellan mer direktionella skidor i comp/charger-kategorin och mer mittmonterade new school freeride. Materialvalen sticker ut en aning, med en blandkärna bestående av furu(!), ask och lönn. Plus lite diverse floskler för att beskriva glasfiber och epoxi i förening. </p><p></p><p>Resultatet är mycket bra! Greppet är solitt i Gästrappet, vilket alltså verkligen är ett styggt referensunderlag. Framförallt är “gratisgreppet” väldigt tydligt, alltså det grepp som bara finns där från början så att säga. En viss kvickhet är närvarande, vilken kvantifieras såsom “rimlig” av en testare. Vad det nu innebär… De egenskaper som sticker ut är emellertid snarare tryggheten och framförallt den ovanligt höga grad av förutsägbarhet. Både på skär och i kortsväng. Snökontaktmässigt känner man av en hög grad av dämpning. När det gäller liv och retur är den aningen återhållsam och försiktig i jämförelse med andra skidor i breddklassen, exempelvis Opinion 2.0 som ger klart mer tillbaka. Begränsad retur behöver dock inte vara en negativ egenskap, långt ifrån. Det är mer en fråga om tycke och smak.</p><p></p><p>PNyberg beskriver att han inte behöver en massa fart för att skidan ska vakna till liv, utan att den fungerar redan från medelhög hastighet. I Hemsedals begränsade, men inte obefintliga, offpistterräng fungerar skidan mycket bra och utnämns till helgens favorit. Annexen gör som den blir tillsagd utan att vare sig kännas mesig eller för tungjobbad. </p><p></p><p>Totalt sett en av årets riktiga favoriter i 115-120mm-klassen!</p><p></p><p><strong>Extrem Opinion 118 (2.0)</strong></p><p><img src="https://www.freeride.se/img/review/original/13260_pic1c.jpg" alt="" class="fr-fic fr-dii fr-draggable " data-size="" style="" /></p><p>142/118/132 23m</p><p>Testad i: Lindvallen, Åre och Alperna</p><p>Testad av: MnO, MarkusO, xJonx</p><p></p><p>Opinion har varit en följetång på Freeride ända sedan vi i testgruppen lade ut ett inlägg där vi ville ha forumets åsikter om en friåkningsskida av idag. Resan sedan dess har varit en upplevelse för oss inblandade. Den inledande originalOpinion har nu ersatts av version 2.0 med tillägget 118 och den har fått två mindre syskon i form av Opinion 98 och 108. I jämförelse med den första 118-skidan är version två försedd med lite mer dämpning och en lite styvare kärna under foten, samtidigt som tipparna har mjukats upp en aning. Naturligtvis har vi en speciell relation till den här skidan och därmed inte någon möjlighet att testa den objektivt mot konkurrenterna på marknaden. Istället blir det här en beskrivning av skidan egenskaper, som har fått sig en tydlig uppgradering i och med lanseringen av 2.0-versionen. Det här är en skida som alla i gruppen trivs mycket bra på. Vi gillade LDE/Opinion också, men här har det gått ett steg framåt i form av mer stuns och mognad när det går undan över ojämnheter. Bettet är mindre beroende av kantskärpa nu och det har dessutom balanserats om till att ligga mycket tydligare mitt under foten. Tipparna och tailen har därmed blivit mindre framträdade i sladdbalansen. Resultatet är en skida som verkligen är smidig för att vara så pass bred som 118 och som känns som en mycket lättåkt, men också välpresterande friåkningsskida av idag. </p><p></p><p><strong>Opinion 2.0 194</strong></p><p>Testad av PNyberg och MarkusO</p><p>Testad i Hemsedal och Åre. </p><p></p><p>Precis som 187:an har den längre varianten av mastodontstrådsskidan fått en ny kärnprofil med mer pulver i mitten av skidan och lite mer flex i tipparna. PNyberg konstaterar att det är en uppdatering. PNyberg muttrade en del när det gäller 1.0:s stabilitet i uppkörda förhållanden mot slutet av puderdagarna. 2.0 är mer eller mindre en helt annan skida än första generationen när det gäller den här typen av stabilitet. </p><p></p><p>PNyberg och MarkusO testar dom samtidigt. Skidan är, jämfört med förra årets skida, mer dämpad och driftar aldrig ut ur skäret som 194 1.0 kunde göra när det var riktigt hårt. Nu sitter den och man hade ett jäkla förtroende för den oavsett hårdhet på underlaget. Den behöver dock lite mer fart för att den sa komma till liv. </p><p></p><p>Den testande duon tar tillfället i akt och hänger på (nåja) Jeanette Hargin nerför en backe med opreppad, icke pistad konstsnö. Den var jäkligt ojämn och ömsom hård ömsom mjuk. Svårkalkylerat minst sagt och en del riktigt rejäla slag på vägen. Här märkte man den nya kärnan väldigt väl då man vågade släppa den lite mer än den förra. Å andra sidan är version 2 lite svårare att hämta hem när man hamnat i baksätet eller skenat iväg över några puckar. Det är lite mer skida helt enkelt. </p><p></p><p>Uppdateringen känns mycket lyckad även i den längre längden 194cm.</p><p></p><p><strong>Moment Underworld 187cm</strong></p><p><img src="https://www.freeride.se/img/review/original/14172_pic1c.jpg" alt="" class="fr-fic fr-dii fr-draggable " data-size="" style="" /></p><p>132/106/123 27m</p><p>Testad i: Åre</p><p>Testad av: MnO</p><p></p><p>I Åre går vi in i Momenttältet, där det som traditionen bjuder är hög stämning. “Grabbarna Stoke” är på plats och har sedvanligt stor entusiasm över sin nya produktlinje. Det bjuds på glögg, mandlar och ett allmänt trevligt humör. Vi får en ingående föreläsning om uppdateringar och nyheter i Moments sortiment. Och det behövs en genomgång, för Moments sortiment är inte helt lätt att hålla isär. Det är gått om modeller och förvirringen ligger nära för en förstagångsbetraktare i en linje med gott om överlapp mellan egenskaper. </p><p></p><p>Efter synande visar det sig dock att Moment har förenklat linjen en aning. Alla skidor med backcountry/touring-inriktning heter numera någonting med ‘World’. Först ut på test blir Underworld, som är en 106mm bred skida med tydlig turinriktning. Den har ultralätt paulowniakärna och har fått en del av glasfibern i laminatet utbytt mot kolfiber. Det innebär mindre fiber- och limmängd med samma styvhet. Trots att det är en relativt kolfiberstinn skida är den ändå mycket dämpad, vilket förklarar att den ändå inte är superlätt. Det finns en hel del gummi i konstruktionen, vilket gör att den har en lite dovare och djupare ton mot snön än vad man först skulle kunna anta med tanke på specifikationerna. Den är inte superdöd dock, utan det finns en del ihåligt krispigt lite turaktigt plastiskt ljud kvar, speciellt när man åker över snö med stora kristaller, som var fallet i Åre. Underworld går att åka även i pisten utan att det känns som att man har fel saker på fötterna. </p><p></p><p>Underworld har Moments numera välkända Dirty Mustasche Rocker, vilket innebär att skidan i sin helhet har ett långt spann, men spannet är indelat i två sektioner. En del framför bindningen och en bakom, som samsas om en kontaktpunkt i mitten. I vila har alltså skidan tre tydliga kontaktpunkter. En fram, en bak och en i mitten. Tanken med det är att skapa ett bättre bett på hårt underlag, eftersom det blir mer tryck på en liten yta. Det är svårt att avgöra om det fungerar eller ej, men skidan har i alla fall inte något bett som utmärker sig, utan känns som det mesta annat i kategorin ur den aspekten. Däremot får skidan en lite konstig känsla i inledningen i svängen när det nästan skrapar lite, typ som om man hade en belagsskada under skidan. Förmodligen är det något med de tre tryckpunkterna som skapar effekten. När man väl sätter bara det minsta tryck på skidan försvinner underligheten dock, men på transportsträckor känns det lite ovant minst sagt. </p><p></p><p>Underworld är en skida som man direkt känner att man skulle kunna åka runt på. Den är ganska mjuk och lättjobbad och precis som alltid med Moment är kärnbalansen kanon. Dock upplever vi att den har fått lite för mycket dämpning och därmed vikt i sig för att kännas som att den står ut lite ur produktlinjen. Nu är det förvisso en skida som marknadsförs som en turskida, men det är ändå långt från en sådan om man jämför den med skidor som verkligen är det fullt ut. Det handlar snarare om en aningen lättad resort-ski med god turpotential. Skitiga mustascher är kanske inget för den konservative, men för den vidsynte åkaren som vill ha en lätt 106:a som ändå har en hel del pulver i sig är definitivt Underworld en skida att fundera över. </p><p></p><p><strong>Moment Tahoe 186cm</strong></p><p><img src="https://www.freeride.se/img/review/original/14167_pic1c.jpg" alt="" class="fr-fic fr-dii fr-draggable " data-size="" style="" /></p><p>123 / 96 / 112, r=25m</p><p>Testad i: Åre</p><p>Testad av: MnO</p><p></p><p>Moments representant i den allt mer populära kategorin 100mm allmountain är Tahoe och PB&J. Tahoe är en mer pistinriktad skida med lätt tiprocker och ganska mycket spann, som delas upp i en “triple camber” ala Moments Dirty Mustasch. PB&J är en skida som går betydligt mer åt offpisthållet med rejält med rocker både fram och bak och en mycket spannmässigt lägre mittsektion. Vi har kört på PB&J tidigare år, och den här gången testar vi Tahoe. Det här är en traditionalist med moderna inslag. I breddkategorin kring 100mm brukar skärningen gå ner mot eller strax under 20m. I fallet Tahoe är den istället 25m på 186:an, vilket också upplevs som tämligen rakt. Den är riktigt trevlig i kortsväng och känns rapp och responsiv både på fast och på mjukare underlag. Balansen i skidan är också riktigt, riktigt bra med en fullständigt hookingfri tip och helt parallellt sladdbeteende. Skidorna känns som ett sammanfogat paket nästan och inget verkar kunna störa parallelliteten, eller få skidorna att ens fundera på att korsa sig vid slag och oväntade mjuka partier och liknande. Snökontakten är väldigt lik resten av Momentstallet. Det är i den neutrala sektorn, men drar lite åt diffust. Bettet är en positiv förvåning. Moment brukar inte prestera isbett över det normala, utan snarare strax därunder, men Tahoe är ett undantag. Både sladdgrepp och spårvilja är klart bättre än genomsnittet och med Tahoe är med marginal den skida som klarar av den övre hårda delen av Gästrappet bäst av Momentskidorna den här dagen. </p><p></p><p>En trevlig skida för den som gillar klassisk montering och i princip normalt spann. Även om det finns lite tiprocker och en udda spannprofil i form av triple camber så är Tahoe en okomplex skida när den väl kommer ut på snön. Vill man ha lite mer flyt och offpistinriktning och vill stanna hos Moment, ta en titt på PB&J istället. </p><p> </p><p><strong>Moment Governor 186cm</strong></p><p><img src="https://www.freeride.se/img/review/original/14171_pic1c.jpg" alt="" class="fr-fic fr-dii fr-draggable " data-size="" style="" /></p><p>142-116-128, r=23@186cm</p><p>Testad i: Åre</p><p>Testad av: MnO</p><p></p><p>Josh Bibbys andra promodel som komplement till den numera tydligt puderinriktade Bibby Pro heter Governor. Det är en skida som i praktiken tar över efter den äldre versionen av Bibby Pro som var en allroundskida i 115mm-klassen. Nu när Bibbyn har tagit steget upp till 120mm och dessutom fått mer rocker och ett mjukare flex blir Governor valet för Momenttrogna åkare som vill ha en skida med allroundambitioner och lite mer tryck under foten. </p><p></p><p>Governor är tillbaka i oförändrad form, om än med ny grafik i år. På snön känns den igen. Det är en pintailad geometri med en fin ganska låg tiprocker och ett vanligt spann i mittsektionen. Governor har ingen triple camber som många av de övriga Moment, utan här är det ett helt vanligt hybridspann som ser ut som det mesta annat på marknaden idag i den aspekten. Pintailformen gör att skidan till en början känns väl lös i bakänden, men efter ett par åks invänjning trivs jag riktigt bra på Governor. Det går framförallt smidigt i lägen där vare sig skär eller speciellt rytmiskt ordnade kortsvängar är aktuellt, tex i Gästrappets sockrigt mjuka vänsterkant. Pucklar, skidåkare och isfläckar blandades i en salig mix och när det blir trångt är det fantastiskt användbart med en lättsladdad tail som gör speedchecking enkelt. I större svängar på skär känns tailen aningen släpigt lös i tailen om man lägger kraften med hälen, men om man går in i svängen med lite mer plöstryck spårar den helt ok. Det är hela tiden lätt att pressa ur tailen ur släret dock och pintailkaraktären finns i bakgrunden oavsett svängtyp. </p><p></p><p>Isgreppet är inte det bästa, men i paritet med normalnivån för breddkategorin. Även den här skidan känns väldigt lik de övriga Moment när det gäller snökontakt. Lite dovt och ospänstigt, men tryggt. Governor är ur min synvinkel den bästa skidan från Moment i år. </p><p></p><p><strong>Moment Bibby Pro 192</strong></p><p><img src="https://www.freeride.se/img/review/original/14174_pic1c.jpg" alt="" class="fr-fic fr-dii fr-draggable " data-size="" style="" /></p><p>145/120/136 r=25.5m</p><p>Testad i: Åre</p><p>Testad av: MnO</p><p></p><p>Långköraren Bibby Pro har som sagt vuxit till sig en aning sedan några år tillbaka och har även fått en ny, mjukare flexprofil. Även rockern är längre och högre både fram och bak och det har gjort att den forna allroundmästaren numera snarare är en lekfull bc-jibbig puderskida. Den ökade bredden känns i kantning och trots att den bara är 4mm bredare än Governor upplevs den som klart bredare och även större. Nu är det iofs 192:an vi testar och det är en rejäl skida måttmässigt, men med 120mm under foten behövs det alltid lite extra kraft vid kantning. </p><p></p><p>Bibbyn glänser i sockerpartier där den är extremt förutsägbar. Som vanligt hos Moment är flexprofilen i det närmaste optimalt balanserad vilket gör att skidan beter sig precis som man förväntar sig hela tiden. Den kommer en aning till korta på de hårdare partierna, men det är knappast förvånande med tanke på karaktären. Istället glänser den på mjukare avsnitt och vi får en förnimmelse om stordåd om vi hade fått testa den i sitt rätta element. </p><p></p><p>Bibby må vara en skida som inte riktigt är vad den tidigare har varit egenskapsmässigt, men det är inte desto mindre en mycket trevlig offpistinriktad 120mm:are som hade varit perfekt som säsongsverktyg i Alperna tex, eller som komplementskida till något lite smalare och hårdare i en svensk skidgarderob. </p><p></p><p><strong>SGN Rakkar 185</strong></p><p><img src="https://www.freeride.se/img/review/original/13169_pic1c.jpg" alt="" class="fr-fic fr-dii fr-draggable " data-size="" style="" /></p><p>140/115/137 r=17m</p><p>Testad i: Hemsedal</p><p>Testad av: MarkusO</p><p></p><p>Norrmännen gillar uddamärken i allmänhet och inhemska sådana i synnerhet. SGN är ett märke som hittills inte har synts speciellt mycket utanför hemlandet. De fokuserar fullt ut på friåknings- och turskidor och har ett modellprogram som sträcker sig från den 89mm smala ultralätta turskidan Hurrungane via storabergsskidan 1184 till puderplayern Togga. Någonstans där mittemellan hamnar den lekfulla allroundern Rakkar med sitt 115mm breda fotavtryck. Rakkar har påfallande kort radie, indrag fram och bak och ett numera väntat hybridspann med en lång och ganska hög tiprocker. Tailrockern är något lägre, men ändå markant. </p><p></p><p>Skidorna härstammar alltså från Norge rent designmässigt, men tillverkas i Kina i en fabrik som gör flera andra märken, bland annat DPS. Rakkar är en mycket väl utformad genometri och den har en utpräglad känsla av jump on and go. MarkusO hittar direkt rätt på den och tycker att den är förutsägbar och mycket styrbar i sitt beteende. Även om radien är kort är det lätt att variera långa och korta svängar både på fast och mjukt underlag. Testparet var riktigt dåligt underhållna med slöa kanter och därför saknas bettet när underlaget går mot isigt, men så länge det är mjukt följer Rakkar med i varje vink. Det här är en mycket lagom storlek på skida för många åkare. Inte överdrivet bred och inte så smal att den inte får hänga med en puderdag. </p><p></p><p>Testgruppen känner igen sig i shapen som är väldigt lik Opinion, om än med betydligt kortare radie och ett snäpp högre rocker i tippen. Vi hoppas kunna testa den i bättre skick någon annan gång, men vi kan redan nu konstatera att det är en skida som utan vidare skulle fungera som huvudskida i vinter för många av oss. Trevligt var ordet, SGN. </p><p></p><p><strong>Åsnes Bratt Pro 187</strong></p><p><img src="http://www.rasc.ru/gear/skis/images/2015/asnes/brattpro-0.jpeg" alt="" class="fr-fic fr-dii fr-draggable " data-size="" style="" /></p><p>141/118/130 mm, radie 29,5m@187cm</p><p>Testad i: Hemsedal</p><p>Testad av: MarkusO</p><p></p><p>Åsnes är ytterligare ett märke som är i huvudsak inriktat på den norska marknaden. De bygger en mängd modeller där de flesta är rena turskidor av mycket smal art, dvs vad man brukar kalla “Fjällskidor”. Åsnes har sedan ett par år tillbaka även satsat rejält på bredare skidor och har nu ett fullt komplett sortiment från rena längdskidor upp till det senaste tillskottet Bratt Pro, som är något av ett syskon till Extrem Opinion, fast i Åsnesversion. Åsnes och Extrem byggs till stora delar i samma frabrik, Åre Skidfabrik, och Bratt Pro:s konstruktion känns igen. Måtten påminner också om Opinion, liksom rockerkurvan. Radien är längre och skidan har mindre grad av dämpning för att bättre sammanfalla med Åsnes topptursprofil. </p><p></p><p>Bratt Pro känns geometrisk väl avvägd och ser ut att vara en chargerversion av Opinon med sin nära nog identiska tip, men i övrigt rakare shape. Det visar sig dock inte stämma speciellt bra i praktiken. MarkusO gillar Bratt Pro så länge det är mjukt, men i fastare pist levererar den inte alls. Den är alltför odämpad och greppet är mycket begränsat. Bratt Pro förmodligen skön i dess rätta element med stora berg och mycket snö, men under bister försäsong i fast pist räcker den inte till.</p><p><strong>Åsnes Eggi 176cm</strong></p><p><img src="http://www.rasc.ru/gear/skis/images/2015/asnes/eggi-0.jpeg" alt="" class="fr-fic fr-dii fr-draggable " data-size="" style="" /></p><p>Testad i: Hemsedal</p><p>Testad av: MarkusO</p><p></p><p>Näst i Åsnes linje hittar vi Eggi. Det är en lätt, lekfull och turinriktad skida med mycket kolfiber i sig och med en krispig, direkt keramikaktig snökontakt. Det låter verkligen som en ihålig kruka när man åker över blandade snöavsnitt och skidan är otroligt lätt och poppig på snön. Där slutar fördelarna dock. Den är för fladdrig och odämpad och precis som ofta med kolfiberstinna skidor får man en väldigt kort betänketid på alla slag och oönskade effekter. Det slår, det greppar och det kastar åt helt oväntade håll när det dyker upp stökigheter framför spetsarna. Det här är en skida som i första hand riktar sig till åkaren som prioriterar en lätt skida på uppvägen, eller möjligen för de som gillar lättsam snökontakt och poppighet framför allt annat. </p><p>Skidan finns bara tillgänglig i 176cm vid testet och det känns alldeles kort för att vi ska få en rättvis bild. Scenariot att använda skidan på en solig vårtur i lite lagom tempo tilltalar ändå. Geometriskt ser den faktiskt väldigt go ut, så vi får hoppas att Åsnes släpper en lite rejälare variant under kommande säsonger. Potentialen måste anses stor. </p><p></p><p><strong>Evi 976FRIKK 190cm</strong></p><p><img src="http://i61.tinypic.com/978xmc.png" alt="" class="fr-fic fr-dii fr-draggable " data-size="" style="" /></p><p>okänt-113mm-okänt, radie 28m</p><p>Testad i: Hemsedal</p><p>Testad av: MarkusO</p><p></p><p>Evi Skis är den välkände norske skidbyggaren Endre Hals serieproduktionsprojekt. Endre är mannen bakom Prog Skis som bygger skidor med i princip full custommöjlighet. Evi Skis byggs i samma bohemiska fabrik, men där finns istället ett mer marknadsklassiskt modellprogram. Om man nu kan kalla det klassiskt, för det är sannerligen ingen enkel sak att förstå Evi Skis produktlinje. Det finns modeller i princip på varannan millimeters midjebredd från 90mm upp till 120 och det är pintail, symmetri, tur och chargers i en sällan skådad blandning.På hemsidan får man uppfattningen av att det finns ett 50-tal olika modeller att välja mellan, men det framgår efter en stunds detektivarbete att det rör sig om ett femtontal modeller som finns i olika längder och grafiker. Det finns säkert någon form av logik i uppställningen, men det är inget man reder ut som en förstagångsbesökare utan specifika kunskaper. Förvirringen är stor, och det är nog att rekommendera att ta en genomgång med ägaren innan man beställer något om man ska vara säker på att välja rätt modell. </p><p></p><p>I Hemsedal nöjer vi oss dock med att ta en skida ut på en testrunda, vilket blir modellen 976-Frikk. Det är en 113mm bred manöverinriktad freerider som ligger mitt mellan lätta turskidor och mer stabila chargers. MarkusO kliver i bindningen och känner på Frikken ett par varv i Hemsedal. </p><p></p><p>Geometriskt och optiskt ser skidan väldigt skön ut med en väl avvägd tip och lite lätt indrag, ackompanjerat med en ganska rak skärning på 28 meter. Tiprockern är hög, men ganska lång och tailrockern är subtilt lång och låg. Hela skidan andas formmässig harmoni. Väl på snön kommer dock inte Markus riktigt överrens med Frikken. Greppet är obevekligt och vasst. Det går inte att avgöra om det är skidan i sig som orsakar det, eller om det beror på en aggressivt trim, men det är hur som helst en mycket framträdande egenskap. I relation till den annars lekfulla shapen och ett lättarbetat flex uppstår en svårtolkad kontrast i egenskaper. Markus hittar ingen harmoni i åkningen. Tillsammans med tältpersonalen görs ett försök i att reda ut hur nuvarande trim är lagt på skidan, men ingen verkar veta hur den är slipad. Markus konstaterar att det är något med nuvarande konfiguration som gör skidan svåråkt och även svåranalyserad. Ett rejält test med olika kantvinklar hade behövts, eller åtminstone en ordentlig detune på befintligt trim. </p><p></p><p><strong>Stereo Skis Impact 186</strong></p><p><img src="http://www.stereoskis.com/media/catalog/product/cache/5/image/900x1400/9df78eab33525d08d6e5fb8d27136e95/i/m/impact_product_image.png" alt="" class="fr-fic fr-dii fr-draggable " data-size="" style="" /></p><p>140-115-127, R 23.5</p><p>Testad i: Hemsedal</p><p>Testad av: MarkusO</p><p></p><p>Det stegas vidare bland tälten i Hemsedal och nästa stop blir Stereo Skis. Det är ett i Sverige okänt märke, men som har börjat synas här och där som bergsverktyg hos vissa entusiaster. Impact är en bred allrounder i den lite mer direktionella kategorin. Hybridspann, indrag fram och bak, elliptisk rocker samsas i en klassisk glasfiberburen sandwich. Det är lätt att få höga förväntningar efter lite förbesiktning på den här skidan, för den ser onekligen oehört skön ut. </p><p></p><p>I pisten stämmer det inte riktigt dock. För en gångs skull har vi svårt att specificera vad det är, men det finns något obekvämt i hur rockern, radien och flexprofilen samverkar. Skidan känns underligt balanserad och otrygg i svängväxlingar i lite högre fart. Upprundade kortsvängar däremot fungerar ypperligt, men så fort farten ökar och svängarna bli större byggs en olustig känsla upp i skidan. Bakänden är hård och oförlåtande och bidrar till att skidan känns svårbemästrad. Skidan hamnar i kategorin lekfull charger, med en shape som förefaller vara manöverorienterad, men med ett flex som är betydligt mer åt charge. Här och där finns det partier i pisten som mer påminner om uppåkt stök och där kommer Impact mer till sin rätt, med krävs kraft och en driven inställning för att det ska livas upp. En ganska krävande skida som kräver inåkning, men potential finns, speciellt för tyngre åkare. MarkusO konstaterar att det är en modell som inte passar honom alls bra när det gäller åkning i pist. </p><p></p><p><strong>Stereo Skis Paramount 188</strong></p><p><img src="http://www.stereoskis.com/media/catalog/product/cache/5/image/900x1400/9df78eab33525d08d6e5fb8d27136e95/p/a/paramount_product-image_1.png" alt="" class="fr-fic fr-dii fr-draggable " data-size="" style="" /></p><p>138-108-127 R 20m</p><p>Testad i: Hemsedal</p><p>Testad av: MarkusO</p><p></p><p>Nästa Stereo att luftas är Paramount i längden 188cm. Paramount är en mer centerbalanserad och -monterad modell än Impact och är tydligt mindre direktionell i attityden. Den påminner rent geometriskt väldigt mycket om Salomons storsäljare Rocker2 108, i alla fall framför bindningen. Paramount drar, relativt Impact, lite åt det lättsammare hållet utan att bli mesig. Känslan är liknande Impact, även om åkningen fungerar lite bättre med den här modellen. Uppträdandet är också aningen bättre än Impacten, men den lider av precis samma skumma oförutsägbara känsla i skäret. Det ger en återhållsam och aningen försiktig åkning och det är direkt obekvämt när farten ökar. Möjligen gör det lite nättare formatet att egenskaperna tonas ner, men det räcker inte. MarkusO trivs inte alls och lämnar tillbaka.</p></blockquote><p></p>
[QUOTE="MnO, post: 1054561, member: 12152"] [b]TESTADE SKIDOR Icelantic Nomad RKR 181cm[/b] [img]https://www.freeride.se/img/review/original/13434_pic1b.jpg[/img] 140/105/130 19m Testad av: MnO Testad i: Lindvallen Icelantic har relativt små rörelser i sitt sortiment och sin vana trogen läggs saker till i produktlinjen, men inget tas bort. Nomad RKR är en 100mm:are med tydliga allroundambitioner som är tillbaka i oförändrad form, om än med den obligatoriska grafikuppdateringen. Nomad RKR har en relativt kort radie och har traditionellt spann på mitten som ackompanjeras av en kort, men tydlig tip- och tailrocker. Det här är en skida som ur ett geometriperspektiv kommer från ett pisttänkande, men som har försetts med med ett antal offpistattribut. Det märks i testpisterna i Lindvallen där Nomad verkligen hittar sin hemmabana i de snälla förhållandena. Nomad RKR fullkomligt sprudlar av åkglädje med en alert och poppig karaktär. Pisten blir en lekpark och plötsligt hittar man småpucklar, vallar och krön att lattja på som man inte ens noterat innan. Det är rena roliga timmen i Gustavbacken under ett antal teståk. RKR är krispig och nästan åt det ihåliga hållet i snökontakten och dämpningsgraden är tydligt låg. Underlaget i Lindvallen är som sagt mestadels snällt och det är lättbettat i större delen av testområdet, men här och där finns hårdare partier. RKR uppvisar en fullt godkänt spårsäkerhet och isgreppet är förvånande bra för att vara Icelantic som annars ofta satsar mer på åkkänsla än rå prestanda. Framförallt har RKR en fullständigt fantastisk balans. Kortsvängar läggs som ett pärlband och för ett ögonblick känns det som att om det bara vore 90-tal hade jag haft en klar chans att kvala in till Demo-SM. Nackdelen med lekfullheten är att skidan liksom aldrig blir nöjd och den lugnar ner sig i något läge. Den strävar snarare alltid efter att åkas aktivt och returnerar input med direkt respons i alla lägen. Vissa kommer uppfatta det som tecken på nervositet när andra jublar över lekfullheten. Skidan passar bäst för de som vill ha ett lättsamt och rappt allroundverktyg på berget. Det här borde bli en mycket populär modell de närmaste säsongerna med tanke på hur framgångsrika den här typen av skidor, tex Ross Soul7, har blivit den senaste tiden. [b]Black Crows Atris 189 [/b] [img]https://www.freeride.se/img/review/original/13465_pic1c.jpg[/img] 139/108/129 r=19m Testad i: Lindvallen, Åre och Hemsedal Testad av: MnO och PNyberg Black Crows har smugit sig in som en stor aktör på friåkningsmarknaden är efter ett relativt kort tid ett etablerat märke att räkna med. Märket kännetecknas av stabila och väldämpade konstruktioner som drar åt det tyngre hållet. En av deras mest populära modeller genom åren är Nocta, en 125mm bred offpistprioriterad friåkare av modernt snitt. Atris är en nedskalad variant av Nocta och det känns verkligen att man kliver på mini-Nocta från första sväng. Noctan är helt enligt Black Crows märkes-DNA tung och lite död i bygget, vilket för många gör att den känns väl stor i 125mm:s-versionen. En mindre version har varit efterlängtad av många och nu lanseras alltså Atris. Med Atris smalare fotavtryck blir paketet betydligt lättare att hantera. Konstruktionen är väldigt lik Nocta med en gummistinn sandwich, men Atris är mycket mer direkt i reaktionerna på grund av sin mindre storlek. Atris går kanon både över välpreparerade jämna områden och över stök och skrotsnö. Åsikterna går här isär mellan MnO och PNyberg när det gäller snökontakt och dämpningsgrad. Jag, MnO, gillar inte skidor med mycket dämpning och indirekt snökontakt och jag tycker att Atris är för död för min smak. Per däremot tycker precis tvärtom och vill stoppa i mer dämpning. Allt handlar om preferenser, men Atris är definitivt en skida som är mer dov och diffus i snökontakten i relation till medelskidan på marknaden. Precis som med övriga Black Crows är konstruktionen åt det tunga och sävliga hållet. Det innebär det att den känns aningen seg i manövrar för sin breddkategori. Bettet är mycket bra, precis som förväntat med tanke på hur mogen konstruktionen känns. Balansen drar åt centrerat utan att bli mittmonterat och det är lätt att hitta rätt viktfördelning om man är van vid den typen av skidor. Balansen mellan fram- och bakände är neutral oavsett om det svängväxlas mellan skär eller om det sladdas. PNyberg testar Atris i Hemsedal och har stora förväntningar på skidan inför provturen: “Atris har lovordats av många Black Crowsfans som det bästa sen Pågen köpte in sin brödskivarmaskin. Upp till bevis med andra ord! En liten disclaimer kan här vara på sin plats. Paret som testas är ett lånepar från WeSki-personalen, och är inte riktigt i topptrim. I pist gick det kanon så länge farten var moderat till lite högre och underlaget var hyfsat jämnt. I dessa förhållanden var de en fröjd att åka på. Pontus på WeSki säger ”man ska ha roligt som fan på dessa skidor”. Och - det kan man verkligen ha! Atris är mindre dämpad än Noctan, vars dämp är som att åka på ett stort suddgummi. Här får man mer feedback från underlaget och därmed mer vibrationer som når genom hela skidan. Detta märktes tydligt i lite brantare hang, speciellt där det var uppkört efter några hundra alpinkids ivriga träning. Där det är hårt kan den ibland bli väl flytig och drifta ut ur skäret. Som sagt var kanterna inte speciellt väl underhållna så det är ingen vild gissning att en del av anledningen fanns där. Utanför pisten var den pålitlig, men faktiskt på gränsen till tråkig. Den stack inte ut åt något håll. Den imponerar inte direkt men gör precis det den ska. För åkare som söker en neutral välpresterande one-quiver-ski passar Atris perfekt. Jag hade gärna sett att Black Crows hade petat i lite mer dämpning i Atris, även om det är en balans att inte gå för långt i den aspekten. Jag tycker också att det är något i nosen som inte riktigt känns rätt. En lite mer tydligare och mer inspirerande svänginitiering hade gjort skidan roligare.” Vi är alltså inte helt överrens när det gäller den optimala mängden gummi i Atris. Vad vi däremot är helt eniga om är att Atris är en perfekt skida för de som gillar känslan i Black Crows modernt balanserade modeller, men som tycker att Nocta blir för mycket skida. Atris kommer säkerligen att bli en av Black Crows storsäljare framöver. [b]Black Crows Navis 187[/b] [img]https://www.freeride.se/img/review/original/13466_pic1c.jpg[/img] 134/103/121 r=21m Testad i: Lindvallen Testad av: MnO Om Atris är en mini-Nocta är Navis snarare en mikro-Sevun. Det här är en traditionellt balanserad 100mm:are. Den har tiprocker, men annars är det ont om den typ av inslag som man brukar kalla moderna, men som numera snarare är standard på marknaden. Det här är en skida som passar den konservative åkaren som vet att han/hon trivs bäst på skidor som balanseras som skidor alltid har gjort… För min del är Navis en smal rackare som jag inte hittar rätt på alls. Den är verkligen balanserad med massvis med framände och skidan sträcker ut låååångt framför bindningen. Eftersom den samtidigt är smal ser den väldigt lång ut, trots att den inte är det. Ett optiskt intryck är dock som bekant inte alltid förenligt med hur skidan känns i praktiken, men i det här fallet visar det sig vara det. Tippen känns bångstyrig och lite väl greppig, speciellt när man åker över mjukare pucklar eller liknande. Är man van vid en kraftinlagring i tip och tail som oftast tar ut varandra blir det en kulturkrock att kliva på en skida där framänden är så totalt dominerande. Det blir total pannkaka för mig, trots testpistens brist på utmaning. Jag åker direkt till tältet och lånar skruvmejseln efter första åket och skruvar fram postitionen två centimeter. Det känns som den här skidan har uppenbart fel monteringspunkt markerad och det visar sig att tältpersonalen känner igen mina åsikter. Efter att ha balanserat om skidan genom att flytta fram bootcenter blir det en helt annan upplevelse. Den känns lite plankig och jag saknar följsamhet genom ojämna partier, men det känns ändå hela tiden tryggt och behärskat. Den är snabb från kant till kant såklart eftersom den är så pass smal, men den upplevs som underlig in i sväng där den ibland känns överstyrd och sen nästa sväng understyrd. Skidan har en utpräglat liten sweetspot i viktfördelning och hamnar man lite snett får man snabbt oönskade effekter långt innan man förväntar sig. Trots att jag har gått fram rejält på skidan tycker jag fortfarande att det är alldeles för mycket front i balansen, både i skär och i sladd. Nej, det här är inte min grej. Intrycket kan definitivt påverkas negativt av att den här typen av skidor är relativt ovanliga idag. Man är helt enkelt van vid att åka på mer centermonterade skidor numera. För att den här skidan ska uppskattas fullt ut krävs en åkare som är utpräglat inåkt på bakmonterade skidor. Även då dock är den rekommenderade monteringspunkten på tok för långt bak. Gör om, gör rätt, Black Crows. [b]K2 Annex 108[/b] [img]https://www.freeride.se/img/review/original/13384_pic1c.jpg[/img] 139/108/127 22m Testad i: Lindvallen och Åre Testad av: MnO och MarkusO Det händer då och då att man blir lurad av ett nytt namn och en ny grafik och i fallet Annex 108 är det precis så. I liften på vägen upp granskas skidan noggrant och det kontrolleras flex, rocker och respons på det obligatoriska “knacktestet”. Vad har K2 hittat på här? Ett par svängar ner i Gustav räcker för att få besked. De har inte gjort något alls i princip, utan bara dekaltrimmat the good old Sidestash helt enkelt. Även om rockern är lite längre och högre än den första versionens Sidestash så är den mycket snarlik med generation 2. Det innebär samma sköna kortsvängsretur och storslalomkaraktär i längre svängar med ett klassisk K2-aktigt gummidov snökontakt. Skidlärarsvängarna radas på ett pärlband och det går smidigt och enkelt att lattja på pistkanter och speedchecka med en relativt mjuk och lång flexkurva. Dessvärre känns även det ovanligt svåreleminerade bredlaggshacket igen och vi saknar lite kraft i botten. Det blir lite åt det neutralt menlösa hållet när det gäller totalintryck. Den är lite smått driftig och en aning osäker på kant när det stökar till sig och ojämnheter når in ganska långt i den mjuka konstruktionen. Men visst är det en neutral och lättåkt skida i en vettig breddklass som passar många. Annex 108 gör det den ska utan att sticka ut och därmed är det få som kommer bli missnöjda med den här modellen. Samtidigt är det inget för en åkare som söker spänstig åkglädje och inspiration från sina åkdon. [b]K2 Annex 118[/b] [img]https://www.freeride.se/img/review/original/13385_pic1c.jpg[/img] 145/118/135 23m Testad i: Hemsedal och Åre. Testad av: PNyberg och MarkusO Seth Morrisons skapelse Annex 118 är helt omgjord till i år och förvandlingen är total. Geometrin är uppdaterad, framförallt med kraftigare och längre indrag både bak och fram, men även rockerkurvan är justerad. Knäcken från SideSeth är borta till förmån för en mer följsam rocker. Monteringen har flyttas framåt. Resultatet ser mer genomtänkt ut och det känns som en skida i marknadens framkant som verkligen tilltalar rent optiskt. En slags hybrid mellan mer direktionella skidor i comp/charger-kategorin och mer mittmonterade new school freeride. Materialvalen sticker ut en aning, med en blandkärna bestående av furu(!), ask och lönn. Plus lite diverse floskler för att beskriva glasfiber och epoxi i förening. Resultatet är mycket bra! Greppet är solitt i Gästrappet, vilket alltså verkligen är ett styggt referensunderlag. Framförallt är “gratisgreppet” väldigt tydligt, alltså det grepp som bara finns där från början så att säga. En viss kvickhet är närvarande, vilken kvantifieras såsom “rimlig” av en testare. Vad det nu innebär… De egenskaper som sticker ut är emellertid snarare tryggheten och framförallt den ovanligt höga grad av förutsägbarhet. Både på skär och i kortsväng. Snökontaktmässigt känner man av en hög grad av dämpning. När det gäller liv och retur är den aningen återhållsam och försiktig i jämförelse med andra skidor i breddklassen, exempelvis Opinion 2.0 som ger klart mer tillbaka. Begränsad retur behöver dock inte vara en negativ egenskap, långt ifrån. Det är mer en fråga om tycke och smak. PNyberg beskriver att han inte behöver en massa fart för att skidan ska vakna till liv, utan att den fungerar redan från medelhög hastighet. I Hemsedals begränsade, men inte obefintliga, offpistterräng fungerar skidan mycket bra och utnämns till helgens favorit. Annexen gör som den blir tillsagd utan att vare sig kännas mesig eller för tungjobbad. Totalt sett en av årets riktiga favoriter i 115-120mm-klassen! [b]Extrem Opinion 118 (2.0)[/b] [img]https://www.freeride.se/img/review/original/13260_pic1c.jpg[/img] 142/118/132 23m Testad i: Lindvallen, Åre och Alperna Testad av: MnO, MarkusO, xJonx Opinion har varit en följetång på Freeride ända sedan vi i testgruppen lade ut ett inlägg där vi ville ha forumets åsikter om en friåkningsskida av idag. Resan sedan dess har varit en upplevelse för oss inblandade. Den inledande originalOpinion har nu ersatts av version 2.0 med tillägget 118 och den har fått två mindre syskon i form av Opinion 98 och 108. I jämförelse med den första 118-skidan är version två försedd med lite mer dämpning och en lite styvare kärna under foten, samtidigt som tipparna har mjukats upp en aning. Naturligtvis har vi en speciell relation till den här skidan och därmed inte någon möjlighet att testa den objektivt mot konkurrenterna på marknaden. Istället blir det här en beskrivning av skidan egenskaper, som har fått sig en tydlig uppgradering i och med lanseringen av 2.0-versionen. Det här är en skida som alla i gruppen trivs mycket bra på. Vi gillade LDE/Opinion också, men här har det gått ett steg framåt i form av mer stuns och mognad när det går undan över ojämnheter. Bettet är mindre beroende av kantskärpa nu och det har dessutom balanserats om till att ligga mycket tydligare mitt under foten. Tipparna och tailen har därmed blivit mindre framträdade i sladdbalansen. Resultatet är en skida som verkligen är smidig för att vara så pass bred som 118 och som känns som en mycket lättåkt, men också välpresterande friåkningsskida av idag. [b]Opinion 2.0 194[/b] Testad av PNyberg och MarkusO Testad i Hemsedal och Åre. Precis som 187:an har den längre varianten av mastodontstrådsskidan fått en ny kärnprofil med mer pulver i mitten av skidan och lite mer flex i tipparna. PNyberg konstaterar att det är en uppdatering. PNyberg muttrade en del när det gäller 1.0:s stabilitet i uppkörda förhållanden mot slutet av puderdagarna. 2.0 är mer eller mindre en helt annan skida än första generationen när det gäller den här typen av stabilitet. PNyberg och MarkusO testar dom samtidigt. Skidan är, jämfört med förra årets skida, mer dämpad och driftar aldrig ut ur skäret som 194 1.0 kunde göra när det var riktigt hårt. Nu sitter den och man hade ett jäkla förtroende för den oavsett hårdhet på underlaget. Den behöver dock lite mer fart för att den sa komma till liv. Den testande duon tar tillfället i akt och hänger på (nåja) Jeanette Hargin nerför en backe med opreppad, icke pistad konstsnö. Den var jäkligt ojämn och ömsom hård ömsom mjuk. Svårkalkylerat minst sagt och en del riktigt rejäla slag på vägen. Här märkte man den nya kärnan väldigt väl då man vågade släppa den lite mer än den förra. Å andra sidan är version 2 lite svårare att hämta hem när man hamnat i baksätet eller skenat iväg över några puckar. Det är lite mer skida helt enkelt. Uppdateringen känns mycket lyckad även i den längre längden 194cm. [b]Moment Underworld 187cm[/b] [img]https://www.freeride.se/img/review/original/14172_pic1c.jpg[/img] 132/106/123 27m Testad i: Åre Testad av: MnO I Åre går vi in i Momenttältet, där det som traditionen bjuder är hög stämning. “Grabbarna Stoke” är på plats och har sedvanligt stor entusiasm över sin nya produktlinje. Det bjuds på glögg, mandlar och ett allmänt trevligt humör. Vi får en ingående föreläsning om uppdateringar och nyheter i Moments sortiment. Och det behövs en genomgång, för Moments sortiment är inte helt lätt att hålla isär. Det är gått om modeller och förvirringen ligger nära för en förstagångsbetraktare i en linje med gott om överlapp mellan egenskaper. Efter synande visar det sig dock att Moment har förenklat linjen en aning. Alla skidor med backcountry/touring-inriktning heter numera någonting med ‘World’. Först ut på test blir Underworld, som är en 106mm bred skida med tydlig turinriktning. Den har ultralätt paulowniakärna och har fått en del av glasfibern i laminatet utbytt mot kolfiber. Det innebär mindre fiber- och limmängd med samma styvhet. Trots att det är en relativt kolfiberstinn skida är den ändå mycket dämpad, vilket förklarar att den ändå inte är superlätt. Det finns en hel del gummi i konstruktionen, vilket gör att den har en lite dovare och djupare ton mot snön än vad man först skulle kunna anta med tanke på specifikationerna. Den är inte superdöd dock, utan det finns en del ihåligt krispigt lite turaktigt plastiskt ljud kvar, speciellt när man åker över snö med stora kristaller, som var fallet i Åre. Underworld går att åka även i pisten utan att det känns som att man har fel saker på fötterna. Underworld har Moments numera välkända Dirty Mustasche Rocker, vilket innebär att skidan i sin helhet har ett långt spann, men spannet är indelat i två sektioner. En del framför bindningen och en bakom, som samsas om en kontaktpunkt i mitten. I vila har alltså skidan tre tydliga kontaktpunkter. En fram, en bak och en i mitten. Tanken med det är att skapa ett bättre bett på hårt underlag, eftersom det blir mer tryck på en liten yta. Det är svårt att avgöra om det fungerar eller ej, men skidan har i alla fall inte något bett som utmärker sig, utan känns som det mesta annat i kategorin ur den aspekten. Däremot får skidan en lite konstig känsla i inledningen i svängen när det nästan skrapar lite, typ som om man hade en belagsskada under skidan. Förmodligen är det något med de tre tryckpunkterna som skapar effekten. När man väl sätter bara det minsta tryck på skidan försvinner underligheten dock, men på transportsträckor känns det lite ovant minst sagt. Underworld är en skida som man direkt känner att man skulle kunna åka runt på. Den är ganska mjuk och lättjobbad och precis som alltid med Moment är kärnbalansen kanon. Dock upplever vi att den har fått lite för mycket dämpning och därmed vikt i sig för att kännas som att den står ut lite ur produktlinjen. Nu är det förvisso en skida som marknadsförs som en turskida, men det är ändå långt från en sådan om man jämför den med skidor som verkligen är det fullt ut. Det handlar snarare om en aningen lättad resort-ski med god turpotential. Skitiga mustascher är kanske inget för den konservative, men för den vidsynte åkaren som vill ha en lätt 106:a som ändå har en hel del pulver i sig är definitivt Underworld en skida att fundera över. [b]Moment Tahoe 186cm[/b] [img]https://www.freeride.se/img/review/original/14167_pic1c.jpg[/img] 123 / 96 / 112, r=25m Testad i: Åre Testad av: MnO Moments representant i den allt mer populära kategorin 100mm allmountain är Tahoe och PB&J. Tahoe är en mer pistinriktad skida med lätt tiprocker och ganska mycket spann, som delas upp i en “triple camber” ala Moments Dirty Mustasch. PB&J är en skida som går betydligt mer åt offpisthållet med rejält med rocker både fram och bak och en mycket spannmässigt lägre mittsektion. Vi har kört på PB&J tidigare år, och den här gången testar vi Tahoe. Det här är en traditionalist med moderna inslag. I breddkategorin kring 100mm brukar skärningen gå ner mot eller strax under 20m. I fallet Tahoe är den istället 25m på 186:an, vilket också upplevs som tämligen rakt. Den är riktigt trevlig i kortsväng och känns rapp och responsiv både på fast och på mjukare underlag. Balansen i skidan är också riktigt, riktigt bra med en fullständigt hookingfri tip och helt parallellt sladdbeteende. Skidorna känns som ett sammanfogat paket nästan och inget verkar kunna störa parallelliteten, eller få skidorna att ens fundera på att korsa sig vid slag och oväntade mjuka partier och liknande. Snökontakten är väldigt lik resten av Momentstallet. Det är i den neutrala sektorn, men drar lite åt diffust. Bettet är en positiv förvåning. Moment brukar inte prestera isbett över det normala, utan snarare strax därunder, men Tahoe är ett undantag. Både sladdgrepp och spårvilja är klart bättre än genomsnittet och med Tahoe är med marginal den skida som klarar av den övre hårda delen av Gästrappet bäst av Momentskidorna den här dagen. En trevlig skida för den som gillar klassisk montering och i princip normalt spann. Även om det finns lite tiprocker och en udda spannprofil i form av triple camber så är Tahoe en okomplex skida när den väl kommer ut på snön. Vill man ha lite mer flyt och offpistinriktning och vill stanna hos Moment, ta en titt på PB&J istället. [b]Moment Governor 186cm[/b] [img]https://www.freeride.se/img/review/original/14171_pic1c.jpg[/img] 142-116-128, r=23@186cm Testad i: Åre Testad av: MnO Josh Bibbys andra promodel som komplement till den numera tydligt puderinriktade Bibby Pro heter Governor. Det är en skida som i praktiken tar över efter den äldre versionen av Bibby Pro som var en allroundskida i 115mm-klassen. Nu när Bibbyn har tagit steget upp till 120mm och dessutom fått mer rocker och ett mjukare flex blir Governor valet för Momenttrogna åkare som vill ha en skida med allroundambitioner och lite mer tryck under foten. Governor är tillbaka i oförändrad form, om än med ny grafik i år. På snön känns den igen. Det är en pintailad geometri med en fin ganska låg tiprocker och ett vanligt spann i mittsektionen. Governor har ingen triple camber som många av de övriga Moment, utan här är det ett helt vanligt hybridspann som ser ut som det mesta annat på marknaden idag i den aspekten. Pintailformen gör att skidan till en början känns väl lös i bakänden, men efter ett par åks invänjning trivs jag riktigt bra på Governor. Det går framförallt smidigt i lägen där vare sig skär eller speciellt rytmiskt ordnade kortsvängar är aktuellt, tex i Gästrappets sockrigt mjuka vänsterkant. Pucklar, skidåkare och isfläckar blandades i en salig mix och när det blir trångt är det fantastiskt användbart med en lättsladdad tail som gör speedchecking enkelt. I större svängar på skär känns tailen aningen släpigt lös i tailen om man lägger kraften med hälen, men om man går in i svängen med lite mer plöstryck spårar den helt ok. Det är hela tiden lätt att pressa ur tailen ur släret dock och pintailkaraktären finns i bakgrunden oavsett svängtyp. Isgreppet är inte det bästa, men i paritet med normalnivån för breddkategorin. Även den här skidan känns väldigt lik de övriga Moment när det gäller snökontakt. Lite dovt och ospänstigt, men tryggt. Governor är ur min synvinkel den bästa skidan från Moment i år. [b]Moment Bibby Pro 192[/b] [img]https://www.freeride.se/img/review/original/14174_pic1c.jpg[/img] 145/120/136 r=25.5m Testad i: Åre Testad av: MnO Långköraren Bibby Pro har som sagt vuxit till sig en aning sedan några år tillbaka och har även fått en ny, mjukare flexprofil. Även rockern är längre och högre både fram och bak och det har gjort att den forna allroundmästaren numera snarare är en lekfull bc-jibbig puderskida. Den ökade bredden känns i kantning och trots att den bara är 4mm bredare än Governor upplevs den som klart bredare och även större. Nu är det iofs 192:an vi testar och det är en rejäl skida måttmässigt, men med 120mm under foten behövs det alltid lite extra kraft vid kantning. Bibbyn glänser i sockerpartier där den är extremt förutsägbar. Som vanligt hos Moment är flexprofilen i det närmaste optimalt balanserad vilket gör att skidan beter sig precis som man förväntar sig hela tiden. Den kommer en aning till korta på de hårdare partierna, men det är knappast förvånande med tanke på karaktären. Istället glänser den på mjukare avsnitt och vi får en förnimmelse om stordåd om vi hade fått testa den i sitt rätta element. Bibby må vara en skida som inte riktigt är vad den tidigare har varit egenskapsmässigt, men det är inte desto mindre en mycket trevlig offpistinriktad 120mm:are som hade varit perfekt som säsongsverktyg i Alperna tex, eller som komplementskida till något lite smalare och hårdare i en svensk skidgarderob. [b]SGN Rakkar 185[/b] [img]https://www.freeride.se/img/review/original/13169_pic1c.jpg[/img] 140/115/137 r=17m Testad i: Hemsedal Testad av: MarkusO Norrmännen gillar uddamärken i allmänhet och inhemska sådana i synnerhet. SGN är ett märke som hittills inte har synts speciellt mycket utanför hemlandet. De fokuserar fullt ut på friåknings- och turskidor och har ett modellprogram som sträcker sig från den 89mm smala ultralätta turskidan Hurrungane via storabergsskidan 1184 till puderplayern Togga. Någonstans där mittemellan hamnar den lekfulla allroundern Rakkar med sitt 115mm breda fotavtryck. Rakkar har påfallande kort radie, indrag fram och bak och ett numera väntat hybridspann med en lång och ganska hög tiprocker. Tailrockern är något lägre, men ändå markant. Skidorna härstammar alltså från Norge rent designmässigt, men tillverkas i Kina i en fabrik som gör flera andra märken, bland annat DPS. Rakkar är en mycket väl utformad genometri och den har en utpräglad känsla av jump on and go. MarkusO hittar direkt rätt på den och tycker att den är förutsägbar och mycket styrbar i sitt beteende. Även om radien är kort är det lätt att variera långa och korta svängar både på fast och mjukt underlag. Testparet var riktigt dåligt underhållna med slöa kanter och därför saknas bettet när underlaget går mot isigt, men så länge det är mjukt följer Rakkar med i varje vink. Det här är en mycket lagom storlek på skida för många åkare. Inte överdrivet bred och inte så smal att den inte får hänga med en puderdag. Testgruppen känner igen sig i shapen som är väldigt lik Opinion, om än med betydligt kortare radie och ett snäpp högre rocker i tippen. Vi hoppas kunna testa den i bättre skick någon annan gång, men vi kan redan nu konstatera att det är en skida som utan vidare skulle fungera som huvudskida i vinter för många av oss. Trevligt var ordet, SGN. [b]Åsnes Bratt Pro 187[/b] [img]http://www.rasc.ru/gear/skis/images/2015/asnes/brattpro-0.jpeg[/img] 141/118/130 mm, radie 29,5m@187cm Testad i: Hemsedal Testad av: MarkusO Åsnes är ytterligare ett märke som är i huvudsak inriktat på den norska marknaden. De bygger en mängd modeller där de flesta är rena turskidor av mycket smal art, dvs vad man brukar kalla “Fjällskidor”. Åsnes har sedan ett par år tillbaka även satsat rejält på bredare skidor och har nu ett fullt komplett sortiment från rena längdskidor upp till det senaste tillskottet Bratt Pro, som är något av ett syskon till Extrem Opinion, fast i Åsnesversion. Åsnes och Extrem byggs till stora delar i samma frabrik, Åre Skidfabrik, och Bratt Pro:s konstruktion känns igen. Måtten påminner också om Opinion, liksom rockerkurvan. Radien är längre och skidan har mindre grad av dämpning för att bättre sammanfalla med Åsnes topptursprofil. Bratt Pro känns geometrisk väl avvägd och ser ut att vara en chargerversion av Opinon med sin nära nog identiska tip, men i övrigt rakare shape. Det visar sig dock inte stämma speciellt bra i praktiken. MarkusO gillar Bratt Pro så länge det är mjukt, men i fastare pist levererar den inte alls. Den är alltför odämpad och greppet är mycket begränsat. Bratt Pro förmodligen skön i dess rätta element med stora berg och mycket snö, men under bister försäsong i fast pist räcker den inte till. [b]Åsnes Eggi 176cm[/b] [img]http://www.rasc.ru/gear/skis/images/2015/asnes/eggi-0.jpeg[/img] Testad i: Hemsedal Testad av: MarkusO Näst i Åsnes linje hittar vi Eggi. Det är en lätt, lekfull och turinriktad skida med mycket kolfiber i sig och med en krispig, direkt keramikaktig snökontakt. Det låter verkligen som en ihålig kruka när man åker över blandade snöavsnitt och skidan är otroligt lätt och poppig på snön. Där slutar fördelarna dock. Den är för fladdrig och odämpad och precis som ofta med kolfiberstinna skidor får man en väldigt kort betänketid på alla slag och oönskade effekter. Det slår, det greppar och det kastar åt helt oväntade håll när det dyker upp stökigheter framför spetsarna. Det här är en skida som i första hand riktar sig till åkaren som prioriterar en lätt skida på uppvägen, eller möjligen för de som gillar lättsam snökontakt och poppighet framför allt annat. Skidan finns bara tillgänglig i 176cm vid testet och det känns alldeles kort för att vi ska få en rättvis bild. Scenariot att använda skidan på en solig vårtur i lite lagom tempo tilltalar ändå. Geometriskt ser den faktiskt väldigt go ut, så vi får hoppas att Åsnes släpper en lite rejälare variant under kommande säsonger. Potentialen måste anses stor. [b]Evi 976FRIKK 190cm[/b] [img]http://i61.tinypic.com/978xmc.png[/img] okänt-113mm-okänt, radie 28m Testad i: Hemsedal Testad av: MarkusO Evi Skis är den välkände norske skidbyggaren Endre Hals serieproduktionsprojekt. Endre är mannen bakom Prog Skis som bygger skidor med i princip full custommöjlighet. Evi Skis byggs i samma bohemiska fabrik, men där finns istället ett mer marknadsklassiskt modellprogram. Om man nu kan kalla det klassiskt, för det är sannerligen ingen enkel sak att förstå Evi Skis produktlinje. Det finns modeller i princip på varannan millimeters midjebredd från 90mm upp till 120 och det är pintail, symmetri, tur och chargers i en sällan skådad blandning.På hemsidan får man uppfattningen av att det finns ett 50-tal olika modeller att välja mellan, men det framgår efter en stunds detektivarbete att det rör sig om ett femtontal modeller som finns i olika längder och grafiker. Det finns säkert någon form av logik i uppställningen, men det är inget man reder ut som en förstagångsbesökare utan specifika kunskaper. Förvirringen är stor, och det är nog att rekommendera att ta en genomgång med ägaren innan man beställer något om man ska vara säker på att välja rätt modell. I Hemsedal nöjer vi oss dock med att ta en skida ut på en testrunda, vilket blir modellen 976-Frikk. Det är en 113mm bred manöverinriktad freerider som ligger mitt mellan lätta turskidor och mer stabila chargers. MarkusO kliver i bindningen och känner på Frikken ett par varv i Hemsedal. Geometriskt och optiskt ser skidan väldigt skön ut med en väl avvägd tip och lite lätt indrag, ackompanjerat med en ganska rak skärning på 28 meter. Tiprockern är hög, men ganska lång och tailrockern är subtilt lång och låg. Hela skidan andas formmässig harmoni. Väl på snön kommer dock inte Markus riktigt överrens med Frikken. Greppet är obevekligt och vasst. Det går inte att avgöra om det är skidan i sig som orsakar det, eller om det beror på en aggressivt trim, men det är hur som helst en mycket framträdande egenskap. I relation till den annars lekfulla shapen och ett lättarbetat flex uppstår en svårtolkad kontrast i egenskaper. Markus hittar ingen harmoni i åkningen. Tillsammans med tältpersonalen görs ett försök i att reda ut hur nuvarande trim är lagt på skidan, men ingen verkar veta hur den är slipad. Markus konstaterar att det är något med nuvarande konfiguration som gör skidan svåråkt och även svåranalyserad. Ett rejält test med olika kantvinklar hade behövts, eller åtminstone en ordentlig detune på befintligt trim. [b]Stereo Skis Impact 186[/b] [img]http://www.stereoskis.com/media/catalog/product/cache/5/image/900x1400/9df78eab33525d08d6e5fb8d27136e95/i/m/impact_product_image.png[/img] 140-115-127, R 23.5 Testad i: Hemsedal Testad av: MarkusO Det stegas vidare bland tälten i Hemsedal och nästa stop blir Stereo Skis. Det är ett i Sverige okänt märke, men som har börjat synas här och där som bergsverktyg hos vissa entusiaster. Impact är en bred allrounder i den lite mer direktionella kategorin. Hybridspann, indrag fram och bak, elliptisk rocker samsas i en klassisk glasfiberburen sandwich. Det är lätt att få höga förväntningar efter lite förbesiktning på den här skidan, för den ser onekligen oehört skön ut. I pisten stämmer det inte riktigt dock. För en gångs skull har vi svårt att specificera vad det är, men det finns något obekvämt i hur rockern, radien och flexprofilen samverkar. Skidan känns underligt balanserad och otrygg i svängväxlingar i lite högre fart. Upprundade kortsvängar däremot fungerar ypperligt, men så fort farten ökar och svängarna bli större byggs en olustig känsla upp i skidan. Bakänden är hård och oförlåtande och bidrar till att skidan känns svårbemästrad. Skidan hamnar i kategorin lekfull charger, med en shape som förefaller vara manöverorienterad, men med ett flex som är betydligt mer åt charge. Här och där finns det partier i pisten som mer påminner om uppåkt stök och där kommer Impact mer till sin rätt, med krävs kraft och en driven inställning för att det ska livas upp. En ganska krävande skida som kräver inåkning, men potential finns, speciellt för tyngre åkare. MarkusO konstaterar att det är en modell som inte passar honom alls bra när det gäller åkning i pist. [b]Stereo Skis Paramount 188[/b] [img]http://www.stereoskis.com/media/catalog/product/cache/5/image/900x1400/9df78eab33525d08d6e5fb8d27136e95/p/a/paramount_product-image_1.png[/img] 138-108-127 R 20m Testad i: Hemsedal Testad av: MarkusO Nästa Stereo att luftas är Paramount i längden 188cm. Paramount är en mer centerbalanserad och -monterad modell än Impact och är tydligt mindre direktionell i attityden. Den påminner rent geometriskt väldigt mycket om Salomons storsäljare Rocker2 108, i alla fall framför bindningen. Paramount drar, relativt Impact, lite åt det lättsammare hållet utan att bli mesig. Känslan är liknande Impact, även om åkningen fungerar lite bättre med den här modellen. Uppträdandet är också aningen bättre än Impacten, men den lider av precis samma skumma oförutsägbara känsla i skäret. Det ger en återhållsam och aningen försiktig åkning och det är direkt obekvämt när farten ökar. Möjligen gör det lite nättare formatet att egenskaperna tonas ner, men det räcker inte. MarkusO trivs inte alls och lämnar tillbaka. [/QUOTE]
Verifiering
Skicka svar
Forum
Utrustning
Freeride - Skidor
-- MnO&Co:s SKIDTEST 2015 --
Tillbaka
Topp
