Köp & Sälj
Artiklar
Forum
Nya inlägg
Forumlista
Sök trådar
Medlemmar
Regler/Hjälp
Skidorter
Snödjup
Boende
Prylar
Video
Shop
Logga in
Bli medlem
Vad är nytt
Sök
Sök
Sök bara rubriker
Notera
Av:
Nya inlägg
Forumlista
Sök trådar
Medlemmar
Regler/Hjälp
Meny
Logga in
Bli medlem
Ladda ner Freeride som app
JavaScript är inaktiverat. För en bättre upplevelse, vänligen aktivera JavaScript i din webbläsare innan du fortsätter.
Du använder en gammal webbläsare. Den kanske inte visar den här eller andra webbplatser korrekt.
Du bör uppgradera eller använda en
alternativ webbläsare
.
Forum
Utrustning
Freeride - Skidor
-- MnO&Co:s SKIDTEST 2015 --
Svara på tråd
Meddelande
<blockquote data-quote="MnO" data-source="post: 1054563" data-attributes="member: 12152"><p><strong>Fat-ypus M5 188</strong></p><p><img src="https://www.freeride.se/img/review/original/14325_pic1c.jpg" alt="" class="fr-fic fr-dii fr-draggable " data-size="" style="" /></p><p>122/106/117, r=15m</p><p>Testad i: Åre</p><p>Testad av: MnO</p><p></p><p>Fatypus har en linje skidor som i stor mån är oförändrad sen förra året. Nyheterna är en miniserie 5-points i form av den megabreda 139-mm:aren Mack 5 och dess betydligt mindre M5. I tider av varierande midjebredder krävs det en del för att man ska haja till över en skidas bredd, men Mack 5 är en sjuhelsikes stor skida utan omskrivningar. En av de allra bredaste skidorna på marknaden just nu förmodligen. Den testar vi dock inte, utan här är det lillebror M5 med sin beskedliga midjebredd på 106mm som får åka ut på en provtur. </p><p></p><p>M5 för direkt tankarna tillbaka till tidiga fivepoints, som JJ och liknande clones, förutom den givna, men ack så missvisande namnkopplingen till BMW:s prestandabil. Det här är ingen autobahnmaskin, det står klart efter tio meters åkning. Det är snarare en skida med otroligt mycket svängvilja i sig som hela tiden ska åkas aktivt och med inlevelse. M5:an har en utpräglat kompakt känsla med kort aktiv kant och mycket skärning. Som vanligt när radien är snäv och kanten kort är det svårt att hitta balansen och tryggheten i skäret. Det finns ingen större mån för några utflykter i viktplacering, utan här är det full koncentration och precision som gäller om det ska bli någon ordning på Fatypusen. Det är också inte alls förvånande att tryckfördelningen i växling mellan skär och sladd är lite oroligt sned. Den hookar tydligt i fronten framförallt vid sladdande fartdämpning. Det är svårt att balansera en kärna med så kort längd att jobba med helt enkelt. Det i kombination med den begränsade sweetspoten gör att det är en skida som inte är helt enkel att ha att göra med. I partier med lite snällare lutning och bra underlag carvar M5 som besatt, men när det blir mer krävande reder jag inte ut den riktigt, utan blir passiv och får gå på sladd istället. </p><p></p><p>Det här kan säkert vara en kul skida i mjukare pister och diverse snöarter utanför markeringarna för åkare som gillar att svänga mycket, ofta och snabbt. Men Åre i testhelgen är inte rätt arena för den här modellen. </p><p></p><p><strong>Faction Chapter</strong></p><p><img src="http://skipass.fr/p/guidematos/103861/173328.jpg" alt="" class="fr-fic fr-dii fr-draggable " data-size="" style="" /></p><p>142-116-132mm, 19m</p><p>Testad i: Hemsedal</p><p>Testad av: MarkusO och PNyberg</p><p></p><p>I Hemsedal fanns det som vanligt en hel del märken som är mer eller mindre osynliga på den svenska marknaden. Faction är ett av dom, även om de har setts på fötterna på en del åkare de senaste åren. Senast i klippet One Of Those Days 2, som få bör ha missat. De kännetecknas av välbyggda konstruktioner och en lätt konservatism som kan tolkas som sund av många. Modellprogrammet i år är väl beprövat och innehåller inga större utsvägningar. Chapter är en 5-pointinspirerad allrounder med 116 mm under foten. Den har en försiktig rocker som lyfter den annars traditionella profilen runt 10mm mot tippen och lite mindre i tailen. Som vanligt med Faction är slutkurvan lite för brant, vilket kan orsaka plogproblem i djupare snö. Det är det dock inte tal om i någon större omfattning i Hemsedal, utan där testas skidan enbart i pisten och i dess omedelbara närhet. </p><p></p><p>Chapter ger en skön grundkänsla med ett förtroendeingivande lugn i konstruktionen, framförallt på kant. Den är åt det styvare hållet i flex och upplevs en aning träig och lite plankig i vissa lägen. Det är dock inte något som nödvändigtvis är av ondo, utan det är snarare en egenskap som gör att den känns förtroendeingivande i ojämna pariter. Det styva flexet kompenseras i stor mån av en följsam shape och ett bygge som känns lagom dämpat. Den är en aning tung i framänden i relation till skidor med mer avancerad konstruktion i det avseendet, tex Koroydförsedda skidor som Opinion som annars är ganska lik geometriskt sett. En lätt justering av monteringen med lite framflyttning på nån halvcentimeter lättar upp intrycket av spetsen och det är mer ett intryck än ett problem. Det går utmärkt att dra på rejält med bekvämlighet, oavsett om det dyker upp lite hårdare partier framför spetsarna. Den bettar väl och säkert även på isfläckar och spårar jämnt och drivet genom blandade underlag. Det här är en neutral skida med moderna inslag som kommer att passa många åkare, då i första hand de som väger en aning mer än genomsnittet. </p><p>PNyberg är tydligt nöjd efter ett par teståk på Chapter: </p><p>“En av mina favoritskidor i testet! Ny shape från Faction som annars är väldigt sparsamma med nyheter… Det inträffar väl vartannat skottår kommer de med något helt nytt... </p><p></p><p>Chapter är en välbalanserad pjäs med en uns ambivalens rörande om man ska snurra eller åka fort med dom i första hand. Jag kommer ihåg första gången jag såg dom i Tinges förra året och tog då för givet att det var en jibbinriktad skida för mjuka förhållanden. Efter att nu ha testat den kan jag konstatera att den inledande analysen var rejält fel. Redan efter några svängar känner jag att den här skidan ska åkas fort och stort. Det betyder dock inte att det är en skidan som kräver stor insats. Shapen är verkligen superlättåkt, i alla fall om man är van vid skidor i den här storleksklassen. Även om shapen drar åt centerbalans är rockern direktionell. Faction anger flextal på sin hemsida och Chapter anges ha flex 3,5 på den hemsnickrade skalan som går till 5. Det låter rimligt, men då innebär det förmodligen att Faction Thirteen har flex 7 av 5 <img src="https://cdn.jsdelivr.net/joypixels/assets/8.0/png/unicode/64/1f642.png" class="smilie smilie--emoji" loading="lazy" width="64" height="64" alt=":)" title="Smile :)" data-smilie="1"data-shortname=":)" />”</p><p></p><p>I pisten fungerar Chapter fint med sin korta radie på 19m. Den initierar fint och håller ett ok skär utan att vare sig hitta på eller bjuda på något extra. Skidan har något som Faction kallar för STP, som kort kan förklaras som en ”våg” som är inpressad i kärnan. Idén påminner mycket om Elans mer kända Waveflex. Det gemensamma med den typen av lösningar är att man strävar efter att rikta flexmönstret i skidan. Den här kärnkonstruktioen ska enligt Factions utsago göra att skidan kan göras 10-15% mjukare med bibehållen stabilitet samtidigt som den blir 20-45% lättare men fortfarande behåller vridstyvheten. Om det fungerar eller ej låter vi vara osagt, men Elans modeller med liknande teknik har ju varit framgångsrika de senaste vintrarna. </p><p></p><p>Skidan presterar oavsett anledning mycket bra över hela testberget. Skidan känns relativt lätt och håller skäret även när den pressas över hårdare partier. Dämpgraden när bra avvägd, vilket brukar innebära relativt hög när det är PNyberg som står för utlåtandet. </p><p></p><p>Offpist är Chapter okomplex. Det är en stabil konstruktion i en lekfull shape. Det är bara att tuta och köra eller som PNyberg uttrycker det: </p><p>”let ’er buck’ som Ski Boss en gång sa”. Glasklart, kommenterar MnO, som inte förstår vad Per menar riktigt, men det lät ju fräckt onekligen. Det uttrycket ska jag börja använda i fler sammanhang… <img src="https://cdn.jsdelivr.net/joypixels/assets/8.0/png/unicode/64/1f642.png" class="smilie smilie--emoji" loading="lazy" width="64" height="64" alt=":)" title="Smile :)" data-smilie="1"data-shortname=":)" /></p><p></p><p><strong>Faction Candide 3.0 183</strong></p><p><img src="https://www.freeride.se/img/review/original/14193_pic1c.jpg" alt="" class="fr-fic fr-dii fr-draggable " data-size="" style="" /></p><p>142-112-132, radie=25m</p><p>Testad i: Hemsedal</p><p>Testad av: MarkusO</p><p></p><p>Går man från Chapter till Candide Pro är det ett tydligt steg mot mer symmetri, och då framförallt i kärnbalans och skärningsplacering. Något förvånande har skidan 10mm taper, vilket är en del ändå med tanke på att det är en utpräglad BC-jibber. Är det något som Candide inte bryr sig om så är det ju vilket som är fram eller bak på ett par skidor… Candide 3.0 upplevs som en svängig och ganska lekfull skida, trots en ganska lång radie rent geometriskt. Det beror förmodligen på att den är helt fri från indrag och nerkortad kant, utan här kan man använda hela skidans längd minus traditionella spetsar såklart, till att lagra in kraft i svängen. Kanten är som sagt lång och det känns genom att den är trygg på kant, men också genom att bakänden blir väldigt framträdande i skäret. Man står långt fram och det är lååångt bak tills att skärningen släpper kontakten bakåt. Bakänden är bistert bestämd och dominerar balansen i skär tydligt. Den puttar på rejält i utgången på sväng, vilket är aningen svårt att bemästra inledningsvis. Efter inåkning däremot övergår det till att ge en rolig och framförallt inspirerande tydlig retur i svängväxlingar. Skidan är lekfull i grunden, men ändå skapligt stabil. Den inbjuder till aktiv åkning i låg position och hanterar även hög fart med bravur. En riktigt bra skida från Faction för den som vill ha en centerbalanserad allroundpresterande bc-jibber. </p><p></p><p><strong>4Frnt Devastator 185cm</strong></p><p><img src="https://www.freeride.se/img/review/original/14450_pic1b.jpg" alt="" class="fr-fic fr-dii fr-draggable " data-size="" style="" /></p><p>136-108-131mm, radie=25m</p><p>Testad i: Hemsedal</p><p>Testad av: MarkusO</p><p></p><p>Sent på lördagen hinner MarkusO med några åk på en mycket trevlig 108mm:are från amerikanska 4Frnt. Det är en skida med en platt spannsektion i mitten som gradvis övergår i tip och tailrocker. Förmodligen blir den efter några veckors inåkning lätt negativt spannad när allt har satt sig. Konstruktionen är okomplex och shapen inrymmer inte heller några som helst överraskningar även om det faktiskt börjar bli ovanligt med skidor med så här lång aktiv kant. Det finns ett visst mått av diffust indrag, eller iaf en kort främre sektion med längre skärning, men i princip är det en skida med fullängds kantkontakt. </p><p> </p><p>Markus fullkomligt jublar över Devastatorns egenskaper: “Oerhört bra! Följsam, bra grepp, förutsägbar och trevlig. Pallar allt mina fågelben lyckas uppbringa utan att säga ifrån och hela upplevelsen blir trygg, positiv och inspirerande. En av helgens absoluta vinnare.”</p><p></p><p>4Frnt har i Devastator vettig twintip med stor allroundpotential i en breddklass som blir alltmer populär.En inspirerande skida. Rekommenderas varmt! </p><p></p><p><strong>WhiteDoctor FT10 Pro 194cm</strong></p><p><img src="http://www.white-doctor.com/1657-large_default/ft10-pro.jpg" alt="" class="fr-fic fr-dii fr-draggable " data-size="" style="" /></p><p>141-106-130, r=24.5m@194cm</p><p>Testad i: Hemsedal</p><p>Testad av: MarkusO</p><p></p><p>Whitedoctor FT10 Pro i 194cm tar priset som den mest biffiga skidan som vi testar i år. Whitedoctor själva säger: "This new ski will satisfy the strongest of skiers" och de har med största sannolikhet rätt. Iaf i slutet av meningen. Just “ny” känns kanske inte riktigt spot in. FT10 i Proversionen är snarare en tidsresa bakåt i tiden. Vi snackar klassisk direktionell bakmonterad charger med lätt tiprocker och en ordentligt stel bakände. Tankarna förs till skidor som gamla goda Titan Pro från Blizzard eller Stöckli Asteroid, om än med en smula modernitet i form av en aning rocker. Det är ett par stora, trygga och tunga plank som upplevs kunna hantera hur mycket fart som helst. Problemet är bara att det är få åkare som gör det och framförallt åkare i vår storleksklass. MarkusO tycker förvisso att skidan är bekväm i hög fart, men bygget ska ner på jorden igen, då blir det problem. Se hit, konservativa tungviktare, men övriga gör bäst i att söka sig annorstädes. </p><p></p><p><strong>Fatypus DSender 184cm</strong></p><p><img src="https://www.freeride.se/img/review/original/14321_pic1b.jpg" alt="" class="fr-fic fr-dii fr-draggable " data-size="" style="" /></p><p>144/112/130, radie: 25m@184cm</p><p>Testad i: Åre</p><p>Testad av: MarkusO</p><p></p><p>Balansen i greppet är mer än lovligt skum på det aktuella paret. Frontbettigheten är inget annat än enorm. Testaren, i det här fallet MarkusO, kämpar med att kontrollera tippen utan större framgång. Antalet tip-hopslag och halvkorsningar blir fler under två åk med DSendern än vad MarkusO lyckas få ihop totalt under hela hans skidkarriär. Hävdar han iaf, samtidigt som han beklagar sig i allmänhet och hävdar att han knappt tog sig ner. Det är rimligen en trimfråga, möjligen i kombination med en olämplig montering och kanske kanske hög vikt i tippen? Oklart. Men bra går det inte just de här åken, det kan konstateras. </p><p></p><p><strong>Elan Boomerang TBT 190cm</strong></p><p><img src="http://www.elanskis.com/img/products/boomerang-tbt.jpg" alt="" class="fr-fic fr-dii fr-draggable " data-size="" style="" /></p><p>138/119/138, r=21m</p><p>Testad i: Åre </p><p>Testad av: Markus O</p><p></p><p>Förra årets stora favorit i den kortare längden, 180. TBT:n ter sig oförändrad till i år med bibehållen generöst spoonad spets och liknande grafik. Bibehållet är också den helt briljanta kontrollen över framänden. En mer styrbar och, enbart i positivit hänseende, lätthanterlig tip är svårt att finna. Spoonade spetsar innebär en utmaning rent tillverkningsmässigt, men frågan är om inte fler skulle våga testa iom att det verkar fungera så fantastiskt bra. Bygget på TBT lämpar sig bättre i 180. I 190 känns skidan lite svajig och väl mjuk. Dessutom upplever testaren att han tappar lite tempo i småmanövrar, att det ligger en liten hinna av sävlighet över uppträdandet. </p><p></p><p>Trots mjukheten är greppet inga problem i den måttliga hastighet som MarkusO lyckas uppbringa i det aningen fostrande Gästrappet. Det är förvånande, men likväl finns tryggheten på kant. Medan många andra skidor uppenbart halkar runt levererar TBT faktiskt ett riktigt riktigt bra bett. </p><p></p><p>TBT bibehåller titeln som en av de allra mest intressanta skidorna, trots att ett år passerat sen senast. </p><p></p><p><strong>CMD Wizard 189 </strong></p><p><img src="https://www.freeride.se/img/review/original/13262_pic1b.jpg" alt="" class="fr-fic fr-dii fr-draggable " data-size="" style="" /></p><p>144/117/140, r=19m</p><p>Testad i Hemsedal. </p><p>Testad av: PNyberg. </p><p></p><p>CMD:s The Wizard har uppdaterats i det tysta och har numera lite mer muskler under huven samtidigt som spetsarna är upplättade med Åre Skidfabriks bikakematerial TubeComb. </p><p></p><p>PNyberg kommer neddansande med Wizarden med Hemsedals kanske bredaste leende. Först skrålar han lika glatt som högljutt några rader ur 2 Unlimiteds gamla dänga “Jump for joy”, innan han raskt utmärker skidan till den mest lekfulla skida han någonsin nyttjat. I hårdare åkning på hårdare underlag finner han den aningen vek, men så snart det är lite mjukare eller farten lite lägre startar underhållningen på allvar. </p><p></p><p>“Montering och radie faller mig i smaken här och jag fann mig lekande överallt så fort tillfälle gavs. Inte helt min åktstil i vanliga fall men denna skida lockade fram det ur mig. Butters - javisst! ”, fortsätter han, fortfarande tydligt stokad. </p><p></p><p>Uppe i offpistterrängen så var detta den skida som han upplever sig kunna släppa på mest med där det blir lite tajtare och ojämnare. Den är så lätt att slänga runt och styra att man aldrig behöver tänka särskilt mycket. Kommer något i vägen så kan man kasta sig bort från det hur enkelt som helst.</p><p></p><p>Den som söker en skida som är lätt och har en mer parkig känsla för lekfullhet, kanske på ett berg med mycket features, skog och en del snö har här ett mycket starkt alternativ att beakta. CMD har inte riktigt fått det erkännande de förtjänar, men med skidor i den här kalibern i kogret kan det snart bli ändring på det. </p><p></p><p><strong>Elan Amphibio 78 176cm och Elan GSX Fusion 176cm</strong></p><p><img src="http://sk1.it//foto/skitest/2015/elan-gsx-fusion_lr.jpg" alt="" class="fr-fic fr-dii fr-draggable " data-size="" style="" /></p><p>Testad i: Hemsedal</p><p>Testad av: PNyberg</p><p> </p><p>För ovanlighetens skull kliver Per i ett par moderna pistsmiskare i Hemsedal. Först testas Elans Amphibio 78, vilket är en pistskida med viss allmountaininriktning. Skidan har Elans sneda frontrocker Amphibio, vilket innebär att fronten är en aning vriden i princip. Rocker på utsidan och spann på insidan, eller om det är tvärtom. PNyberg konstaterar direkt att 78:an inte räcker till, oavsett hur mycket teknologi Elan har tryck in i den. Det är en trevlig, mycket lättkörd skida för den stora massan. För den som inte vill eller kan få ner så mycket kraft i skidan och som gillar när det svänger på mjukare natursnöunderlag passar den säkerligen alldeles ypperligt. Men PNyberg kallar den mesig och börjar genast leta efter annat i Elans utbud. Han byter på tältpersonalens inrådan mot den mer högpresterande GSX Fusion och har följande kommentar efter test: </p><p></p><p>“Pistskidor har aldrig varit min grej och jag vet inte om jag är rätt person för att uttrycka mig rörande deras egenskaper egentligen. Men nu blev det ju ett test och då kan man ju likagärna beskriva intrycken. Det jag har att jämföra med är Hendryx och mina egna Rossignol 9X 185 som jag köpt av Jarle som i sin tur köpte dem av portnötaren Nike Bent. Rejäla doningar med andra ord. Jag är alltså van vid RIKTIGT dämpade pistlagg som krossar allt av vad hårt heter. Det gör inte Elans GSX. Killen i tältet sa att detta var the shit. Nja, säger jag. Visst svänger det som satan och de är riktigt roliga i fart så länge det är jämnt. Men i slutet av testpisten var det bitvis riktigt isigt och småslagigt. Här kände jag inget förtroende för skidorna. Jag blev istället passiv och nästan lite rädd för underlaget när skidan slog och vägrade betta när jag som mest behövde det.</p><p></p><p>I lite snällare förhållanden konstaterar jag dock att skidorna var väldigt svängvilliga. De sticker in kvicksilversnabbt i sväng i jämförelse med de stora lagg som jag åker mest på, men jag fick jobba en del med att få någon retur (säkert bristande teknik i pisten…?). Jag säger som jag alltid har gjort. Ska jag köpa ett par skidor för att dräpa pist med, hade jag köpt ett par Hendryx 917 i 188 och aldrig tittat tillbaka.”</p><p></p><p></p><p><strong>Stöckli Stormrider Pro 115 195cm</strong></p><p><img src="https://www.freeride.se/img/review/original/14195_pic1b.jpg" alt="" class="fr-fic fr-dii fr-draggable " data-size="" style="" /></p><p>137-115-128, radie 24m@185cm</p><p>Testad i: Hemsedal</p><p>Testad av: PNyberg</p><p></p><p>Stormrider har alltid varit rejäla skidor. Så även i detta fall och det gäller i synnerhet den mycket manliga längden 195cm. PNyberg är störst i testgänget och blir den som får förtroendet att kliva i bindningen på den här fullvuxna skidan. Och han kan konstatera att den känns precis så stor som den ser ut: </p><p></p><p>“Det krävdes MASSA fart och yta för att Stormridern skulle vakna till liv, men annars ett riktigt intressant flex och ett fint bygge i övrigt! SJUKT väldämpade. Svårt att recensera en sån här skida när killen i tältet säger ”ABSOLUT INGEN OFFPIST”…med en skarp ton, trots att snöförhållandena ändå tillät ett visst mått av utforskande utanför pistmarkeringarna. Trist uppmaning, även om jag förstår rädslan över att få skidorna sönderkörda. “</p><p></p><p>Det blir ett kort test, men PNyberg vittnar och en upplevelse utöver det vanliga. I kontrast till att allt ska vara så lättsamt numera vågar Stöckli braka på rejält både i storlek och konstruktion. Shapen är geometriskt riktigt väl avvägd och den här skidan seglar upp som ett starkt alternativ till riktigt stora åkare som vill ha ett par schweiziska kvalitetslagg under fötterna. Det krävs dock att man gillar skidor med låg snöfeedback och mycket dämp. </p><p></p><p><strong>Moment Chipotle Banana 186cm </strong></p><p><img src="http://www.nevasport.com/fotos/110914/573999.jpg" alt="" class="fr-fic fr-dii fr-draggable " data-size="" style="" /></p><p>139-122-134, r=33m@186cm</p><p>Testad i: Hemsedal</p><p>Testad av: PNyberg</p><p></p><p>PNyberg tar sina egna bananskidor från Moment ut på en sväng. Det oskyldiga utseendet till trots är Chipotle en skida som kräver en del av åkaren. Chipotle Banana är en rak, symmetrisk, bred och ganska styv offpistinriktad promodel signerad Carston Oliver. Det är föga förvånande att just PNyberg har skaffat sig ett par, eftersom han gillar långa radier, rejäl bredd och stöddiga flex. Även om skidan har attribut som drar tankarna mot en charger är det ändå en relativt lätthanterlig skida enligt Per. Det är något av en PB&J i puderformat. Den är väldämpad, men samtidigt ger styvheten ändå någon form av direkthet i känslan. En nyhet i modellen är något som Moment kallar för Radial Rocker, vilket innebär att rockern har anpassats efter sidoskärningsradien. Tanken är att tryckfördelningen i skidan ska harmonisera med rockern. Det är alltså samma tankesätt som bland annat Line och 4Frnt förespråkar. Rockern i Chipotlen är symmetrisk i tip och tail och är lång och kraftig, men tippen är relativt låg för att vara Moment. </p><p></p><p>I pisten krävs fart och utrymme. Det märks att skidan har en ovanligt lång radie. Det är få skidor som går över 30 meter på marknaden i dag i radiemått. På skär sitter de dock fint när väl trycket är tillräckligt och de fungerar klart bättre än förväntat. Det är såklart långt från en pistskida, men det känns ändå tryggt och säkert hela tiden. Inga toppbetyg för pistegenskaperna, men med marginal godkänt. </p><p>.</p><p>Offpistmöjligheterna var som vanligt begränsade under testhelgen, men Per har hunnit lufta skidan i blandade snökvaliteter vid andra tillfällen. Den går bra i det mesta som är mjukt, från veckogammal kallsnö till nattfallen lätt, djup snö. Däremot är den lite svåråkt i bristskare och svårare vindpåverkad snö, vilket med största sannolikhet beror på att den är så pass styv i flexet. </p><p></p><p>I trånga passager och skog gäller det att verkligen åka skidan aktivt. Den känns lättmanövrerad och kvick så länge benen är pigga och motivationen är hög. Slappnar man av eller hamnar i baksätet tar det hårda flexet kommandot och det blir istället skidan som är ute och åker med dig. Men åk med insats och skidan förblir förvånanade lättmanövrerad. </p><p></p><p>På öppna, större ytor är det centrerad balans som gäller. Den reagerar segt på klassiskt plöstryck och ska åkas som en modern mittmonterad puderskida. Som så många andra skidor i den kategorin krävs det en aning fart för att det ska plana, men väl där flyter den fint och är nästan helt fri från taildrag. Den låga och långa rockern bak är klart bättre än många andra fulltwinnade bc-jibbers där det ofta känns som att handbromsen ligger i när de skjuter snö mot himlen med tailen. </p><p></p><p>PNyberg avslutar: “I riktigt lätt, djup snö sjunker de ner under snön och bjuder på lätta ”fusk face-shots” (vad jag kallar när man får lite fart och tvärställerskidorna för att provocera fram ett face-shot) tack vare den väl avvägda monteringspunkten. Svingvikten är också påtagligt låg för en så stor skida. Den är med andra ord väldigt lätt att dra runt för diverse manövrar. Jag hade väl kanske gärna sett att den planade lite bättre men det kanske kommer en längre variant (tror att jag egentligen borde ha haft en 4-5cm längre skida) längre fram i tiden. En sådan hade passat mig bättre. Vi blev riktigt goda vänner på kort tid trots den lite korta längden och för mig blir det en lagom kombo mellan en chargig underton och ett lekfullt format.”</p><p></p><p><strong>Stereo Skis Volume 192</strong></p><p><img src="http://www.stereoskis.com/media/catalog/product/cache/5/image/900x1400/9df78eab33525d08d6e5fb8d27136e95/v/o/volume_product-image.png" alt="" class="fr-fic fr-dii fr-draggable " data-size="" style="" /></p><p>130-100-118, R 21</p><p>Testad i: Hemsedal</p><p>Testad av: PNyberg</p><p></p><p>En smal allmountain med bra tryck. Pnyberg kommenterar: </p><p>“Dagens näst bästa pistköttarskida. Enligt Jens-Martin (designer och ägare av Stereo Skis) är detta deras swissarmy knife för åkare som menar att frammontering är något som hör hemma i parken och inget annat! Volume är en relativt lätt skida som bjuder på ett jäkla tryck i pisten för att ändå ha vissa offpistambitioner. Samtidigt upplever jag den som relativt lättåkt. Det här är en skida med en bred publik. </p><p></p><p>Det blev inte så mycket mer än just ett pisttest med Volume, men i och med att det är en 100m:are är det ju för dom flesta det som prioriteras i den breddklassen. Flexprofilen är tydligt tailstyv och den övergår sen i en tip av medelkaraktär. Rockern är låg och relativt lång i nosen och kort i tailen. Det är i det närmaste fullkontakt i kantning, vilket ger en pistig känsla. Konstruktionen är lätt och ganska odämpad, men flexet gör ändå att det finns en hel del pondus och isgreppet är suveränt bra. Den sitter som f*n rent ut sagt och jag kände att jag litade 100% på laggen i pisten. Det här är ett mycket potent alternativ i 100mm-klassen!”</p><p><strong>DPS RPC 112 192cm</strong></p><p><img src="https://www.freeride.se/img/review/original/13428_pic1b.jpg" alt="" class="fr-fic fr-dii fr-draggable " data-size="" style="" /></p><p>142/115/127, r=25m@192cm</p><p>Testad i: Hemsedal</p><p>Testad av: PNyberg</p><p></p><p>PNyberg kliver på RPC av år 2015 och sammanfattar den enligt följande: </p><p></p><p>“Ja, nu var det väl 2 år sedan jag testade RPC och förra gången var jag inte överdrivet imponerad. Då var den i mina ögon för styv och lätt för sitt eget bästa. Den kändes bångstyrig och det var svårt att klura ut hur man skulle få dom att kännas smooth när underlaget inte var det. Årets variant är bättre, men det är svårt att sätta fingret på vad som egentligen har ändrats i konstruktionen. Jag bara konstaterar att jag trivs betydligt bättre på den här versionen. </p><p></p><p>Den allra tydligaste förbättringen är den numera eleminerade hookingen i skräpsnö. Det var det som verkligen störde förra gången, till den grad att jag verkligen höll på att krascha här och där. I ojämn snö fastnade nosen i tid och otid utan förvarning. Det tillsammans med ett styvt flext och ett obönhörligt grepp gjorde att det var ett mycket svåråkt paket. Hooken är borta men pistgreppet är kvar tillsammans med en makalöst bra stabilitet. Jag hittar ingen övre gräns för skidorna, utan det är bara att gasa mer och mer. Det hade varit kul att släppa iväg nån riktigt driven portåkare och se vad de kan göra på ett par sådana här skidor. Nån som har numret till good old Hermann? </p><p></p><p>I offpisten, och då i synnerhet på fast och krävande underlag, är den lösare tippen en fröjd jämfört med den övergreppiga nosen i förra versionen. Det är fortfarande en greppig skida dock och det märks framförallt i skog och trånga passager. Ska man göra riktningsförändringar snabbt gäller det att vara koncentrerad. Annars hugger det till med kraft och det är lätt att totalt tappa kontrollen. Det är baksidan av det fenomenala greppet i pisten helt enkelt. Överlag gör prestandan att skidan blir ganska krävande ur ett muskulärt och uthållighetsperspektiv. Personligen hade jag inte orkat åka på den här skidan en hel dag utan att vara riktigt bra tränad och ha haft ett gäng skiddagar i bagaget redan. Men DPS:s profil är att ge topprestanda till åkare som vill ha något utöver det vanliga. DPS utger sig för att vara branschens Ferrari med kolfiberstinna byggen och udda geometrier. Då ska det också finnas pulver under huven och det gör det sannerligen i RPC.”</p><p></p><p></p><p><strong>DPS Wailer 105 Pure3 och HybridT2 188cm </strong></p><p><img src="https://www.freeride.se/img/review/original/13439_pic1b.jpg" alt="" class="fr-fic fr-dii fr-draggable " data-size="" style="" /></p><p>Testad i: Hemsedal</p><p>Testad av: PNyberg</p><p></p><p>Per tar en snabb runda på Wailer 105 i Pure3-varianten och imponeras som vanligt när det gäller DPS över vilket otroligt grepp som går att få fram i ett par skidor som är så pass odämpade och lätta. På kant kör den över det mesta och Per känner sig förvånande trygg trots att han normalt sett inte alls gillar odämpade skidor. Krisp och mer krisp. </p><p></p><p>Efter några åk byter Per till den andra konstruktionen, vilket innebär HybridT2. Den känns mycket tyngre och även rätt så mycket styvare. Bettet är vulgärt kraftigt och PNyberg utbrister: “Jaja.... det var väl kul att ha haft hela korsband så här länge!”, då syftandes på att skidan är svårsladdad och bettar nåt vansinnigt i alla lägen. En detune på kanterna är ett måste om man vill åka mer avslappnat. </p><p></p><p>Nyberg fortsätter: </p><p>“I pisten finns det inget som hejdar mig! W105 Hybrid kör igenom allt och då menar jag allt! Alla isbollar i det branta hänget där kidsen tränade är som borttrollade. Alla andra skidor har haft problem här. Nu… KROSS!! Muhahahaha…</p><p></p><p>Jag försöker att blanda mellan att köra den på så rena skär som möjligt, för att sen pressa upp svängarna till rundare för fartkontroll. Lönlöst. Det går bara fortare och fortare och till slut måste jag slänga mig på nödbromsen och dra en bredsladd för att inte komma in i turisthavet längst ner i pisten i överljudsfart. Skidan är hård. Per med, men inte lika hård…”, avslutar Per med ett visst mått av besvikelse i rösten över att inte ha kunnat tämja besten. </p><p></p><p>När PNyberg har samlat sig en aning efter åkturen infinner sig det trots smällen på fingrarna ett stort habegär när det gäller W105. Han utbrister ord som “jag vill lära mig att åka den fullt ut” och “man borde ju ha en chargerplanka i sin arsenal”. Blir det en DPS som får kliva in i Nybergs skidgarderob månne? I så fall varnas allmänheten. Då kommer det att gå undan. </p><p></p><p><strong>DPS RP2-112 Pure3 190cm </strong></p><p><img src="https://www.freeride.se/img/review/original/11448_pic1c.jpg" alt="" class="fr-fic fr-dii fr-draggable " data-size="" style="" /></p><p>141/112/128, r=18m@190cm</p><p>Testad i: Hemsedal</p><p>Testad av: PNyberg</p><p></p><p>Den gamla puderfuncarvern RP112 från DPS har genomgått en översyn och heter numera RP2. Kvar är en kort radie och en mycket lätt och direkt kolfiberkonstruktion i versionen som kallas Pure3. Den är inte lika ettrig kolfibrig som ur-Pure:en, men det är ändå en skida som är en av de lättaste skidorna på marknaden idag om man rör sig utanför rena turskidor. Den största nyheten är förändringen av rockern i tippen. Vi i testgruppen kunde redan 2010 konstatera att rockern på RP112 på den tiden var på tok för hög. I pisten fungerade den bra, men så fort snön blev lätt är den rena snöplogen. Att tro att det ska flyta mer när man höjer en rocker är ett fundamentalt tankefel i skidkonstruktion. Det är kul att se att DPS nu så här fyra år senare har insett samma sak och kommer ut med en 112:a med rejält sänkt rocker. Den är fortfarande onödigt hög, men den är MYCKET bättre än den förra. </p><p></p><p>Per Nyberg sammanfattar sina uppleverser: </p><p>“Jag känner igen mycket från den gamla när det kommer till lättåkthet och flex under foten. Det är kul att åka på RP och den gör som man vill. Den har begåvats med en ny rocker och det var fan i mig var på tiden! Den där snöflyttande bananen i förra versionen var med alldeles för länge. Förmodligen för att RP112:an har varit en kassako för DPS och den har sålt i mängder. Massan är okritisk när det gäller hajpade skidor och det har RP112 levt på i många år. Det krävs mod för att ändra en storsäljare. “Kill your darlings” är ett uttryck som jag gillar när det kommer till produktutveckling och äntligen har alltså DPS tagit steget och rätat upp nosen. Den nya rockern är, som den alltid borde varit, lägre… och det rejält. Tack DPS för att poletten äntligen har trillat ner i myntinkastet. Som väntat har rockerförändringen enbart fördelar. I pisten har mycket av tippfladdret försvunnit och den går mycket bättre i djup snö. Bromskänslan är helt borta och istället finns en renhet i känslan som säkerligen många vänner av kolfiberskidor gillar.”</p><p></p><p>PNyberg avslutar med ett uttalande som mycket väl sammanfattar testgruppens åsikter: </p><p>“Jag känner ett behov att skriva ett mail till herr Drake där det står ”I told you so”…även fast jag aldrig have told him so <img src="https://cdn.jsdelivr.net/joypixels/assets/8.0/png/unicode/64/1f642.png" class="smilie smilie--emoji" loading="lazy" width="64" height="64" alt=":)" title="Smile :)" data-smilie="1"data-shortname=":)" />”. </p><p>DPS har förbättrat RP112:an rejält. Numera är det en allrounder av rang för åkare som gillar mycket lätta skidor med direkt snökontakt och kort svängradie. </p><p></p><p></p><p>-------</p><p></p><p>Det var allt för i år! Det brukar lägga iväg i längd när vi i gruppen sätter igång och testar skidor och så även denna gång märkte jag. Hoppas du/ni har haft en trevlig stunds läsning om vinterns skidor. Ha en fortsatt bra vinter!</p><p></p><p>/MnO</p></blockquote><p></p>
[QUOTE="MnO, post: 1054563, member: 12152"] [b]Fat-ypus M5 188[/b] [img]https://www.freeride.se/img/review/original/14325_pic1c.jpg[/img] 122/106/117, r=15m Testad i: Åre Testad av: MnO Fatypus har en linje skidor som i stor mån är oförändrad sen förra året. Nyheterna är en miniserie 5-points i form av den megabreda 139-mm:aren Mack 5 och dess betydligt mindre M5. I tider av varierande midjebredder krävs det en del för att man ska haja till över en skidas bredd, men Mack 5 är en sjuhelsikes stor skida utan omskrivningar. En av de allra bredaste skidorna på marknaden just nu förmodligen. Den testar vi dock inte, utan här är det lillebror M5 med sin beskedliga midjebredd på 106mm som får åka ut på en provtur. M5 för direkt tankarna tillbaka till tidiga fivepoints, som JJ och liknande clones, förutom den givna, men ack så missvisande namnkopplingen till BMW:s prestandabil. Det här är ingen autobahnmaskin, det står klart efter tio meters åkning. Det är snarare en skida med otroligt mycket svängvilja i sig som hela tiden ska åkas aktivt och med inlevelse. M5:an har en utpräglat kompakt känsla med kort aktiv kant och mycket skärning. Som vanligt när radien är snäv och kanten kort är det svårt att hitta balansen och tryggheten i skäret. Det finns ingen större mån för några utflykter i viktplacering, utan här är det full koncentration och precision som gäller om det ska bli någon ordning på Fatypusen. Det är också inte alls förvånande att tryckfördelningen i växling mellan skär och sladd är lite oroligt sned. Den hookar tydligt i fronten framförallt vid sladdande fartdämpning. Det är svårt att balansera en kärna med så kort längd att jobba med helt enkelt. Det i kombination med den begränsade sweetspoten gör att det är en skida som inte är helt enkel att ha att göra med. I partier med lite snällare lutning och bra underlag carvar M5 som besatt, men när det blir mer krävande reder jag inte ut den riktigt, utan blir passiv och får gå på sladd istället. Det här kan säkert vara en kul skida i mjukare pister och diverse snöarter utanför markeringarna för åkare som gillar att svänga mycket, ofta och snabbt. Men Åre i testhelgen är inte rätt arena för den här modellen. [b]Faction Chapter[/b] [img]http://skipass.fr/p/guidematos/103861/173328.jpg[/img] 142-116-132mm, 19m Testad i: Hemsedal Testad av: MarkusO och PNyberg I Hemsedal fanns det som vanligt en hel del märken som är mer eller mindre osynliga på den svenska marknaden. Faction är ett av dom, även om de har setts på fötterna på en del åkare de senaste åren. Senast i klippet One Of Those Days 2, som få bör ha missat. De kännetecknas av välbyggda konstruktioner och en lätt konservatism som kan tolkas som sund av många. Modellprogrammet i år är väl beprövat och innehåller inga större utsvägningar. Chapter är en 5-pointinspirerad allrounder med 116 mm under foten. Den har en försiktig rocker som lyfter den annars traditionella profilen runt 10mm mot tippen och lite mindre i tailen. Som vanligt med Faction är slutkurvan lite för brant, vilket kan orsaka plogproblem i djupare snö. Det är det dock inte tal om i någon större omfattning i Hemsedal, utan där testas skidan enbart i pisten och i dess omedelbara närhet. Chapter ger en skön grundkänsla med ett förtroendeingivande lugn i konstruktionen, framförallt på kant. Den är åt det styvare hållet i flex och upplevs en aning träig och lite plankig i vissa lägen. Det är dock inte något som nödvändigtvis är av ondo, utan det är snarare en egenskap som gör att den känns förtroendeingivande i ojämna pariter. Det styva flexet kompenseras i stor mån av en följsam shape och ett bygge som känns lagom dämpat. Den är en aning tung i framänden i relation till skidor med mer avancerad konstruktion i det avseendet, tex Koroydförsedda skidor som Opinion som annars är ganska lik geometriskt sett. En lätt justering av monteringen med lite framflyttning på nån halvcentimeter lättar upp intrycket av spetsen och det är mer ett intryck än ett problem. Det går utmärkt att dra på rejält med bekvämlighet, oavsett om det dyker upp lite hårdare partier framför spetsarna. Den bettar väl och säkert även på isfläckar och spårar jämnt och drivet genom blandade underlag. Det här är en neutral skida med moderna inslag som kommer att passa många åkare, då i första hand de som väger en aning mer än genomsnittet. PNyberg är tydligt nöjd efter ett par teståk på Chapter: “En av mina favoritskidor i testet! Ny shape från Faction som annars är väldigt sparsamma med nyheter… Det inträffar väl vartannat skottår kommer de med något helt nytt... Chapter är en välbalanserad pjäs med en uns ambivalens rörande om man ska snurra eller åka fort med dom i första hand. Jag kommer ihåg första gången jag såg dom i Tinges förra året och tog då för givet att det var en jibbinriktad skida för mjuka förhållanden. Efter att nu ha testat den kan jag konstatera att den inledande analysen var rejält fel. Redan efter några svängar känner jag att den här skidan ska åkas fort och stort. Det betyder dock inte att det är en skidan som kräver stor insats. Shapen är verkligen superlättåkt, i alla fall om man är van vid skidor i den här storleksklassen. Även om shapen drar åt centerbalans är rockern direktionell. Faction anger flextal på sin hemsida och Chapter anges ha flex 3,5 på den hemsnickrade skalan som går till 5. Det låter rimligt, men då innebär det förmodligen att Faction Thirteen har flex 7 av 5 :)” I pisten fungerar Chapter fint med sin korta radie på 19m. Den initierar fint och håller ett ok skär utan att vare sig hitta på eller bjuda på något extra. Skidan har något som Faction kallar för STP, som kort kan förklaras som en ”våg” som är inpressad i kärnan. Idén påminner mycket om Elans mer kända Waveflex. Det gemensamma med den typen av lösningar är att man strävar efter att rikta flexmönstret i skidan. Den här kärnkonstruktioen ska enligt Factions utsago göra att skidan kan göras 10-15% mjukare med bibehållen stabilitet samtidigt som den blir 20-45% lättare men fortfarande behåller vridstyvheten. Om det fungerar eller ej låter vi vara osagt, men Elans modeller med liknande teknik har ju varit framgångsrika de senaste vintrarna. Skidan presterar oavsett anledning mycket bra över hela testberget. Skidan känns relativt lätt och håller skäret även när den pressas över hårdare partier. Dämpgraden när bra avvägd, vilket brukar innebära relativt hög när det är PNyberg som står för utlåtandet. Offpist är Chapter okomplex. Det är en stabil konstruktion i en lekfull shape. Det är bara att tuta och köra eller som PNyberg uttrycker det: ”let ’er buck’ som Ski Boss en gång sa”. Glasklart, kommenterar MnO, som inte förstår vad Per menar riktigt, men det lät ju fräckt onekligen. Det uttrycket ska jag börja använda i fler sammanhang… :) [b]Faction Candide 3.0 183[/b] [img]https://www.freeride.se/img/review/original/14193_pic1c.jpg[/img] 142-112-132, radie=25m Testad i: Hemsedal Testad av: MarkusO Går man från Chapter till Candide Pro är det ett tydligt steg mot mer symmetri, och då framförallt i kärnbalans och skärningsplacering. Något förvånande har skidan 10mm taper, vilket är en del ändå med tanke på att det är en utpräglad BC-jibber. Är det något som Candide inte bryr sig om så är det ju vilket som är fram eller bak på ett par skidor… Candide 3.0 upplevs som en svängig och ganska lekfull skida, trots en ganska lång radie rent geometriskt. Det beror förmodligen på att den är helt fri från indrag och nerkortad kant, utan här kan man använda hela skidans längd minus traditionella spetsar såklart, till att lagra in kraft i svängen. Kanten är som sagt lång och det känns genom att den är trygg på kant, men också genom att bakänden blir väldigt framträdande i skäret. Man står långt fram och det är lååångt bak tills att skärningen släpper kontakten bakåt. Bakänden är bistert bestämd och dominerar balansen i skär tydligt. Den puttar på rejält i utgången på sväng, vilket är aningen svårt att bemästra inledningsvis. Efter inåkning däremot övergår det till att ge en rolig och framförallt inspirerande tydlig retur i svängväxlingar. Skidan är lekfull i grunden, men ändå skapligt stabil. Den inbjuder till aktiv åkning i låg position och hanterar även hög fart med bravur. En riktigt bra skida från Faction för den som vill ha en centerbalanserad allroundpresterande bc-jibber. [b]4Frnt Devastator 185cm[/b] [img]https://www.freeride.se/img/review/original/14450_pic1b.jpg[/img] 136-108-131mm, radie=25m Testad i: Hemsedal Testad av: MarkusO Sent på lördagen hinner MarkusO med några åk på en mycket trevlig 108mm:are från amerikanska 4Frnt. Det är en skida med en platt spannsektion i mitten som gradvis övergår i tip och tailrocker. Förmodligen blir den efter några veckors inåkning lätt negativt spannad när allt har satt sig. Konstruktionen är okomplex och shapen inrymmer inte heller några som helst överraskningar även om det faktiskt börjar bli ovanligt med skidor med så här lång aktiv kant. Det finns ett visst mått av diffust indrag, eller iaf en kort främre sektion med längre skärning, men i princip är det en skida med fullängds kantkontakt. Markus fullkomligt jublar över Devastatorns egenskaper: “Oerhört bra! Följsam, bra grepp, förutsägbar och trevlig. Pallar allt mina fågelben lyckas uppbringa utan att säga ifrån och hela upplevelsen blir trygg, positiv och inspirerande. En av helgens absoluta vinnare.” 4Frnt har i Devastator vettig twintip med stor allroundpotential i en breddklass som blir alltmer populär.En inspirerande skida. Rekommenderas varmt! [b]WhiteDoctor FT10 Pro 194cm[/b] [img]http://www.white-doctor.com/1657-large_default/ft10-pro.jpg[/img] 141-106-130, r=24.5m@194cm Testad i: Hemsedal Testad av: MarkusO Whitedoctor FT10 Pro i 194cm tar priset som den mest biffiga skidan som vi testar i år. Whitedoctor själva säger: "This new ski will satisfy the strongest of skiers" och de har med största sannolikhet rätt. Iaf i slutet av meningen. Just “ny” känns kanske inte riktigt spot in. FT10 i Proversionen är snarare en tidsresa bakåt i tiden. Vi snackar klassisk direktionell bakmonterad charger med lätt tiprocker och en ordentligt stel bakände. Tankarna förs till skidor som gamla goda Titan Pro från Blizzard eller Stöckli Asteroid, om än med en smula modernitet i form av en aning rocker. Det är ett par stora, trygga och tunga plank som upplevs kunna hantera hur mycket fart som helst. Problemet är bara att det är få åkare som gör det och framförallt åkare i vår storleksklass. MarkusO tycker förvisso att skidan är bekväm i hög fart, men bygget ska ner på jorden igen, då blir det problem. Se hit, konservativa tungviktare, men övriga gör bäst i att söka sig annorstädes. [b]Fatypus DSender 184cm[/b] [img]https://www.freeride.se/img/review/original/14321_pic1b.jpg[/img] 144/112/130, radie: 25m@184cm Testad i: Åre Testad av: MarkusO Balansen i greppet är mer än lovligt skum på det aktuella paret. Frontbettigheten är inget annat än enorm. Testaren, i det här fallet MarkusO, kämpar med att kontrollera tippen utan större framgång. Antalet tip-hopslag och halvkorsningar blir fler under två åk med DSendern än vad MarkusO lyckas få ihop totalt under hela hans skidkarriär. Hävdar han iaf, samtidigt som han beklagar sig i allmänhet och hävdar att han knappt tog sig ner. Det är rimligen en trimfråga, möjligen i kombination med en olämplig montering och kanske kanske hög vikt i tippen? Oklart. Men bra går det inte just de här åken, det kan konstateras. [b]Elan Boomerang TBT 190cm[/b] [img]http://www.elanskis.com/img/products/boomerang-tbt.jpg[/img] 138/119/138, r=21m Testad i: Åre Testad av: Markus O Förra årets stora favorit i den kortare längden, 180. TBT:n ter sig oförändrad till i år med bibehållen generöst spoonad spets och liknande grafik. Bibehållet är också den helt briljanta kontrollen över framänden. En mer styrbar och, enbart i positivit hänseende, lätthanterlig tip är svårt att finna. Spoonade spetsar innebär en utmaning rent tillverkningsmässigt, men frågan är om inte fler skulle våga testa iom att det verkar fungera så fantastiskt bra. Bygget på TBT lämpar sig bättre i 180. I 190 känns skidan lite svajig och väl mjuk. Dessutom upplever testaren att han tappar lite tempo i småmanövrar, att det ligger en liten hinna av sävlighet över uppträdandet. Trots mjukheten är greppet inga problem i den måttliga hastighet som MarkusO lyckas uppbringa i det aningen fostrande Gästrappet. Det är förvånande, men likväl finns tryggheten på kant. Medan många andra skidor uppenbart halkar runt levererar TBT faktiskt ett riktigt riktigt bra bett. TBT bibehåller titeln som en av de allra mest intressanta skidorna, trots att ett år passerat sen senast. [b]CMD Wizard 189 [/b] [img]https://www.freeride.se/img/review/original/13262_pic1b.jpg[/img] 144/117/140, r=19m Testad i Hemsedal. Testad av: PNyberg. CMD:s The Wizard har uppdaterats i det tysta och har numera lite mer muskler under huven samtidigt som spetsarna är upplättade med Åre Skidfabriks bikakematerial TubeComb. PNyberg kommer neddansande med Wizarden med Hemsedals kanske bredaste leende. Först skrålar han lika glatt som högljutt några rader ur 2 Unlimiteds gamla dänga “Jump for joy”, innan han raskt utmärker skidan till den mest lekfulla skida han någonsin nyttjat. I hårdare åkning på hårdare underlag finner han den aningen vek, men så snart det är lite mjukare eller farten lite lägre startar underhållningen på allvar. “Montering och radie faller mig i smaken här och jag fann mig lekande överallt så fort tillfälle gavs. Inte helt min åktstil i vanliga fall men denna skida lockade fram det ur mig. Butters - javisst! ”, fortsätter han, fortfarande tydligt stokad. Uppe i offpistterrängen så var detta den skida som han upplever sig kunna släppa på mest med där det blir lite tajtare och ojämnare. Den är så lätt att slänga runt och styra att man aldrig behöver tänka särskilt mycket. Kommer något i vägen så kan man kasta sig bort från det hur enkelt som helst. Den som söker en skida som är lätt och har en mer parkig känsla för lekfullhet, kanske på ett berg med mycket features, skog och en del snö har här ett mycket starkt alternativ att beakta. CMD har inte riktigt fått det erkännande de förtjänar, men med skidor i den här kalibern i kogret kan det snart bli ändring på det. [b]Elan Amphibio 78 176cm och Elan GSX Fusion 176cm[/b] [img]http://sk1.it//foto/skitest/2015/elan-gsx-fusion_lr.jpg[/img] Testad i: Hemsedal Testad av: PNyberg För ovanlighetens skull kliver Per i ett par moderna pistsmiskare i Hemsedal. Först testas Elans Amphibio 78, vilket är en pistskida med viss allmountaininriktning. Skidan har Elans sneda frontrocker Amphibio, vilket innebär att fronten är en aning vriden i princip. Rocker på utsidan och spann på insidan, eller om det är tvärtom. PNyberg konstaterar direkt att 78:an inte räcker till, oavsett hur mycket teknologi Elan har tryck in i den. Det är en trevlig, mycket lättkörd skida för den stora massan. För den som inte vill eller kan få ner så mycket kraft i skidan och som gillar när det svänger på mjukare natursnöunderlag passar den säkerligen alldeles ypperligt. Men PNyberg kallar den mesig och börjar genast leta efter annat i Elans utbud. Han byter på tältpersonalens inrådan mot den mer högpresterande GSX Fusion och har följande kommentar efter test: “Pistskidor har aldrig varit min grej och jag vet inte om jag är rätt person för att uttrycka mig rörande deras egenskaper egentligen. Men nu blev det ju ett test och då kan man ju likagärna beskriva intrycken. Det jag har att jämföra med är Hendryx och mina egna Rossignol 9X 185 som jag köpt av Jarle som i sin tur köpte dem av portnötaren Nike Bent. Rejäla doningar med andra ord. Jag är alltså van vid RIKTIGT dämpade pistlagg som krossar allt av vad hårt heter. Det gör inte Elans GSX. Killen i tältet sa att detta var the shit. Nja, säger jag. Visst svänger det som satan och de är riktigt roliga i fart så länge det är jämnt. Men i slutet av testpisten var det bitvis riktigt isigt och småslagigt. Här kände jag inget förtroende för skidorna. Jag blev istället passiv och nästan lite rädd för underlaget när skidan slog och vägrade betta när jag som mest behövde det. I lite snällare förhållanden konstaterar jag dock att skidorna var väldigt svängvilliga. De sticker in kvicksilversnabbt i sväng i jämförelse med de stora lagg som jag åker mest på, men jag fick jobba en del med att få någon retur (säkert bristande teknik i pisten…?). Jag säger som jag alltid har gjort. Ska jag köpa ett par skidor för att dräpa pist med, hade jag köpt ett par Hendryx 917 i 188 och aldrig tittat tillbaka.” [b]Stöckli Stormrider Pro 115 195cm[/b] [img]https://www.freeride.se/img/review/original/14195_pic1b.jpg[/img] 137-115-128, radie 24m@185cm Testad i: Hemsedal Testad av: PNyberg Stormrider har alltid varit rejäla skidor. Så även i detta fall och det gäller i synnerhet den mycket manliga längden 195cm. PNyberg är störst i testgänget och blir den som får förtroendet att kliva i bindningen på den här fullvuxna skidan. Och han kan konstatera att den känns precis så stor som den ser ut: “Det krävdes MASSA fart och yta för att Stormridern skulle vakna till liv, men annars ett riktigt intressant flex och ett fint bygge i övrigt! SJUKT väldämpade. Svårt att recensera en sån här skida när killen i tältet säger ”ABSOLUT INGEN OFFPIST”…med en skarp ton, trots att snöförhållandena ändå tillät ett visst mått av utforskande utanför pistmarkeringarna. Trist uppmaning, även om jag förstår rädslan över att få skidorna sönderkörda. “ Det blir ett kort test, men PNyberg vittnar och en upplevelse utöver det vanliga. I kontrast till att allt ska vara så lättsamt numera vågar Stöckli braka på rejält både i storlek och konstruktion. Shapen är geometriskt riktigt väl avvägd och den här skidan seglar upp som ett starkt alternativ till riktigt stora åkare som vill ha ett par schweiziska kvalitetslagg under fötterna. Det krävs dock att man gillar skidor med låg snöfeedback och mycket dämp. [b]Moment Chipotle Banana 186cm [/b] [img]http://www.nevasport.com/fotos/110914/573999.jpg[/img] 139-122-134, r=33m@186cm Testad i: Hemsedal Testad av: PNyberg PNyberg tar sina egna bananskidor från Moment ut på en sväng. Det oskyldiga utseendet till trots är Chipotle en skida som kräver en del av åkaren. Chipotle Banana är en rak, symmetrisk, bred och ganska styv offpistinriktad promodel signerad Carston Oliver. Det är föga förvånande att just PNyberg har skaffat sig ett par, eftersom han gillar långa radier, rejäl bredd och stöddiga flex. Även om skidan har attribut som drar tankarna mot en charger är det ändå en relativt lätthanterlig skida enligt Per. Det är något av en PB&J i puderformat. Den är väldämpad, men samtidigt ger styvheten ändå någon form av direkthet i känslan. En nyhet i modellen är något som Moment kallar för Radial Rocker, vilket innebär att rockern har anpassats efter sidoskärningsradien. Tanken är att tryckfördelningen i skidan ska harmonisera med rockern. Det är alltså samma tankesätt som bland annat Line och 4Frnt förespråkar. Rockern i Chipotlen är symmetrisk i tip och tail och är lång och kraftig, men tippen är relativt låg för att vara Moment. I pisten krävs fart och utrymme. Det märks att skidan har en ovanligt lång radie. Det är få skidor som går över 30 meter på marknaden i dag i radiemått. På skär sitter de dock fint när väl trycket är tillräckligt och de fungerar klart bättre än förväntat. Det är såklart långt från en pistskida, men det känns ändå tryggt och säkert hela tiden. Inga toppbetyg för pistegenskaperna, men med marginal godkänt. . Offpistmöjligheterna var som vanligt begränsade under testhelgen, men Per har hunnit lufta skidan i blandade snökvaliteter vid andra tillfällen. Den går bra i det mesta som är mjukt, från veckogammal kallsnö till nattfallen lätt, djup snö. Däremot är den lite svåråkt i bristskare och svårare vindpåverkad snö, vilket med största sannolikhet beror på att den är så pass styv i flexet. I trånga passager och skog gäller det att verkligen åka skidan aktivt. Den känns lättmanövrerad och kvick så länge benen är pigga och motivationen är hög. Slappnar man av eller hamnar i baksätet tar det hårda flexet kommandot och det blir istället skidan som är ute och åker med dig. Men åk med insats och skidan förblir förvånanade lättmanövrerad. På öppna, större ytor är det centrerad balans som gäller. Den reagerar segt på klassiskt plöstryck och ska åkas som en modern mittmonterad puderskida. Som så många andra skidor i den kategorin krävs det en aning fart för att det ska plana, men väl där flyter den fint och är nästan helt fri från taildrag. Den låga och långa rockern bak är klart bättre än många andra fulltwinnade bc-jibbers där det ofta känns som att handbromsen ligger i när de skjuter snö mot himlen med tailen. PNyberg avslutar: “I riktigt lätt, djup snö sjunker de ner under snön och bjuder på lätta ”fusk face-shots” (vad jag kallar när man får lite fart och tvärställerskidorna för att provocera fram ett face-shot) tack vare den väl avvägda monteringspunkten. Svingvikten är också påtagligt låg för en så stor skida. Den är med andra ord väldigt lätt att dra runt för diverse manövrar. Jag hade väl kanske gärna sett att den planade lite bättre men det kanske kommer en längre variant (tror att jag egentligen borde ha haft en 4-5cm längre skida) längre fram i tiden. En sådan hade passat mig bättre. Vi blev riktigt goda vänner på kort tid trots den lite korta längden och för mig blir det en lagom kombo mellan en chargig underton och ett lekfullt format.” [b]Stereo Skis Volume 192[/b] [img]http://www.stereoskis.com/media/catalog/product/cache/5/image/900x1400/9df78eab33525d08d6e5fb8d27136e95/v/o/volume_product-image.png[/img] 130-100-118, R 21 Testad i: Hemsedal Testad av: PNyberg En smal allmountain med bra tryck. Pnyberg kommenterar: “Dagens näst bästa pistköttarskida. Enligt Jens-Martin (designer och ägare av Stereo Skis) är detta deras swissarmy knife för åkare som menar att frammontering är något som hör hemma i parken och inget annat! Volume är en relativt lätt skida som bjuder på ett jäkla tryck i pisten för att ändå ha vissa offpistambitioner. Samtidigt upplever jag den som relativt lättåkt. Det här är en skida med en bred publik. Det blev inte så mycket mer än just ett pisttest med Volume, men i och med att det är en 100m:are är det ju för dom flesta det som prioriteras i den breddklassen. Flexprofilen är tydligt tailstyv och den övergår sen i en tip av medelkaraktär. Rockern är låg och relativt lång i nosen och kort i tailen. Det är i det närmaste fullkontakt i kantning, vilket ger en pistig känsla. Konstruktionen är lätt och ganska odämpad, men flexet gör ändå att det finns en hel del pondus och isgreppet är suveränt bra. Den sitter som f*n rent ut sagt och jag kände att jag litade 100% på laggen i pisten. Det här är ett mycket potent alternativ i 100mm-klassen!” [b]DPS RPC 112 192cm[/b] [img]https://www.freeride.se/img/review/original/13428_pic1b.jpg[/img] 142/115/127, r=25m@192cm Testad i: Hemsedal Testad av: PNyberg PNyberg kliver på RPC av år 2015 och sammanfattar den enligt följande: “Ja, nu var det väl 2 år sedan jag testade RPC och förra gången var jag inte överdrivet imponerad. Då var den i mina ögon för styv och lätt för sitt eget bästa. Den kändes bångstyrig och det var svårt att klura ut hur man skulle få dom att kännas smooth när underlaget inte var det. Årets variant är bättre, men det är svårt att sätta fingret på vad som egentligen har ändrats i konstruktionen. Jag bara konstaterar att jag trivs betydligt bättre på den här versionen. Den allra tydligaste förbättringen är den numera eleminerade hookingen i skräpsnö. Det var det som verkligen störde förra gången, till den grad att jag verkligen höll på att krascha här och där. I ojämn snö fastnade nosen i tid och otid utan förvarning. Det tillsammans med ett styvt flext och ett obönhörligt grepp gjorde att det var ett mycket svåråkt paket. Hooken är borta men pistgreppet är kvar tillsammans med en makalöst bra stabilitet. Jag hittar ingen övre gräns för skidorna, utan det är bara att gasa mer och mer. Det hade varit kul att släppa iväg nån riktigt driven portåkare och se vad de kan göra på ett par sådana här skidor. Nån som har numret till good old Hermann? I offpisten, och då i synnerhet på fast och krävande underlag, är den lösare tippen en fröjd jämfört med den övergreppiga nosen i förra versionen. Det är fortfarande en greppig skida dock och det märks framförallt i skog och trånga passager. Ska man göra riktningsförändringar snabbt gäller det att vara koncentrerad. Annars hugger det till med kraft och det är lätt att totalt tappa kontrollen. Det är baksidan av det fenomenala greppet i pisten helt enkelt. Överlag gör prestandan att skidan blir ganska krävande ur ett muskulärt och uthållighetsperspektiv. Personligen hade jag inte orkat åka på den här skidan en hel dag utan att vara riktigt bra tränad och ha haft ett gäng skiddagar i bagaget redan. Men DPS:s profil är att ge topprestanda till åkare som vill ha något utöver det vanliga. DPS utger sig för att vara branschens Ferrari med kolfiberstinna byggen och udda geometrier. Då ska det också finnas pulver under huven och det gör det sannerligen i RPC.” [b]DPS Wailer 105 Pure3 och HybridT2 188cm [/b] [img]https://www.freeride.se/img/review/original/13439_pic1b.jpg[/img] Testad i: Hemsedal Testad av: PNyberg Per tar en snabb runda på Wailer 105 i Pure3-varianten och imponeras som vanligt när det gäller DPS över vilket otroligt grepp som går att få fram i ett par skidor som är så pass odämpade och lätta. På kant kör den över det mesta och Per känner sig förvånande trygg trots att han normalt sett inte alls gillar odämpade skidor. Krisp och mer krisp. Efter några åk byter Per till den andra konstruktionen, vilket innebär HybridT2. Den känns mycket tyngre och även rätt så mycket styvare. Bettet är vulgärt kraftigt och PNyberg utbrister: “Jaja.... det var väl kul att ha haft hela korsband så här länge!”, då syftandes på att skidan är svårsladdad och bettar nåt vansinnigt i alla lägen. En detune på kanterna är ett måste om man vill åka mer avslappnat. Nyberg fortsätter: “I pisten finns det inget som hejdar mig! W105 Hybrid kör igenom allt och då menar jag allt! Alla isbollar i det branta hänget där kidsen tränade är som borttrollade. Alla andra skidor har haft problem här. Nu… KROSS!! Muhahahaha… Jag försöker att blanda mellan att köra den på så rena skär som möjligt, för att sen pressa upp svängarna till rundare för fartkontroll. Lönlöst. Det går bara fortare och fortare och till slut måste jag slänga mig på nödbromsen och dra en bredsladd för att inte komma in i turisthavet längst ner i pisten i överljudsfart. Skidan är hård. Per med, men inte lika hård…”, avslutar Per med ett visst mått av besvikelse i rösten över att inte ha kunnat tämja besten. När PNyberg har samlat sig en aning efter åkturen infinner sig det trots smällen på fingrarna ett stort habegär när det gäller W105. Han utbrister ord som “jag vill lära mig att åka den fullt ut” och “man borde ju ha en chargerplanka i sin arsenal”. Blir det en DPS som får kliva in i Nybergs skidgarderob månne? I så fall varnas allmänheten. Då kommer det att gå undan. [b]DPS RP2-112 Pure3 190cm [/b] [img]https://www.freeride.se/img/review/original/11448_pic1c.jpg[/img] 141/112/128, r=18m@190cm Testad i: Hemsedal Testad av: PNyberg Den gamla puderfuncarvern RP112 från DPS har genomgått en översyn och heter numera RP2. Kvar är en kort radie och en mycket lätt och direkt kolfiberkonstruktion i versionen som kallas Pure3. Den är inte lika ettrig kolfibrig som ur-Pure:en, men det är ändå en skida som är en av de lättaste skidorna på marknaden idag om man rör sig utanför rena turskidor. Den största nyheten är förändringen av rockern i tippen. Vi i testgruppen kunde redan 2010 konstatera att rockern på RP112 på den tiden var på tok för hög. I pisten fungerade den bra, men så fort snön blev lätt är den rena snöplogen. Att tro att det ska flyta mer när man höjer en rocker är ett fundamentalt tankefel i skidkonstruktion. Det är kul att se att DPS nu så här fyra år senare har insett samma sak och kommer ut med en 112:a med rejält sänkt rocker. Den är fortfarande onödigt hög, men den är MYCKET bättre än den förra. Per Nyberg sammanfattar sina uppleverser: “Jag känner igen mycket från den gamla när det kommer till lättåkthet och flex under foten. Det är kul att åka på RP och den gör som man vill. Den har begåvats med en ny rocker och det var fan i mig var på tiden! Den där snöflyttande bananen i förra versionen var med alldeles för länge. Förmodligen för att RP112:an har varit en kassako för DPS och den har sålt i mängder. Massan är okritisk när det gäller hajpade skidor och det har RP112 levt på i många år. Det krävs mod för att ändra en storsäljare. “Kill your darlings” är ett uttryck som jag gillar när det kommer till produktutveckling och äntligen har alltså DPS tagit steget och rätat upp nosen. Den nya rockern är, som den alltid borde varit, lägre… och det rejält. Tack DPS för att poletten äntligen har trillat ner i myntinkastet. Som väntat har rockerförändringen enbart fördelar. I pisten har mycket av tippfladdret försvunnit och den går mycket bättre i djup snö. Bromskänslan är helt borta och istället finns en renhet i känslan som säkerligen många vänner av kolfiberskidor gillar.” PNyberg avslutar med ett uttalande som mycket väl sammanfattar testgruppens åsikter: “Jag känner ett behov att skriva ett mail till herr Drake där det står ”I told you so”…även fast jag aldrig have told him so :)”. DPS har förbättrat RP112:an rejält. Numera är det en allrounder av rang för åkare som gillar mycket lätta skidor med direkt snökontakt och kort svängradie. ------- Det var allt för i år! Det brukar lägga iväg i längd när vi i gruppen sätter igång och testar skidor och så även denna gång märkte jag. Hoppas du/ni har haft en trevlig stunds läsning om vinterns skidor. Ha en fortsatt bra vinter! /MnO [/QUOTE]
Verifiering
Skicka svar
Forum
Utrustning
Freeride - Skidor
-- MnO&Co:s SKIDTEST 2015 --
Tillbaka
Topp
