Efter en sådan passning från FF kan jag ju inte låta frågan ligga orörd.
Oversizeskidorna, som de ofta kallas, riktar sig främst till åkare som är inåkta på korta carvingskidor och som vill få lite mer allroundpotential utan att släppa för mycket av karaktären av en kort och kraftigt skuren skida. Det är orättvist att jämföra offpistegenskaperna med klassiska 100mm:are, eller ens lite smalare midfats med rakare skärning och en överlag mjukare konstruktion. Även om oversizeskidorna aspirerar på att bemästra ett brett spektrum av åkning ur ett allroundperspektiv så attackeras problemet från en helt annan vinkel. Här handlar det om att behålla pistegenskaperna och kortskidekänslan i första hand. Egenskaper i lösare snö och offpist blir sekundärt.
Jämför man tex CX80 med ett par Mantra eller godtycklig 95-105:a så har den inte mycket att hämta utanför pisten. Men om man däremot jämför den med de skidor som den härstammar ur, dvs en slalomcarver, eller en racecarver med 15-17m radie och 68-72mm midja så presterar den mycket bättre. Även om de flesta på den här sidan skulle klassa en 170cm slalomcarver/folkraceskida som oåkbar utanför pisten så pumpas det ganska mycket puder med den typen av skidor i alperna mellan pisterna en solig nysnödag. För det klientelet åkare innebär steget upp till 80mm en klar förbättring av egenskaperna utanför pisten.
Iom att du kommer från ett par GS9, vilken för övrigt inte är en ren storslalomskida, utan en butiks/folkracevariant med betydligt mer skärning, så beror det på hur du ser på skidvalet. Om du har tänkt dig att i första hand ersätta GS9:an och du vill "på köpet" få en skida som dessutom hjälpligt kan hantera lössnö om du skulle ha lite flyt och pricka in ett 30cm-dump i Åre, då har du valt rätt kategori. Om du däremot har tänkt att ta steget mot mer offpiståkning, och vill utveckla din åkning utanför pisten, då gör du bättre i att välja en bredare skida. Det handlar också om hur du vill åka och hur du vill se på terrängen på ett berg i stort. Med ett par CX80 under fötterna så letar blicken efter jämna partier och du åker med mycket styrning av skidans egenskaper eller hur jag ska säga. Eftersom radien är så pass kort lägger man fokus på just skidan och svängen. Med ett par bredare och längre skidor med längre radie öppnar man upp blicken lite och man åker mer efter terrängen och berget. Jag upplever det som ganska trist i längden att köra en för pistorienterad skida i alperna, även om jag åker enbart pist en dag. Personligen tycker jag att en skida som Mantra eller Prorider, som ofta får stå som exempel för 100mm:are med goda pistegenskaper, presterar klart BÄTTRE än en ren pistskida i just pisten. Det kan låta lite konstigt kanske, men jag känner mig helt enkelt bättre rustad för vad naturen och berget kan komma att presentera framför spetsarna med den typen av skida under fötterna. Och då menar jag som sagt inte bara det faktum att man hanterar lössnö enormt mycket bättre, utan också att de är riktigt bra i "real world conditions" i pist. Dålig sikt och snöfall, grov rullsnö, vinddriven snö, hårt, löst, vårslask, pucklar, perfekt pistat och soligt, osv osv. En skida av den typen är ett bra verktyg för skidåkning i alla dess former.
Sen om vi ska gå in och detaljstudera dina alternativ lite närmare så skiljer sig de skidor du nämner mycket i karaktären.
Ross CX80 är en ganska tung och kantdominerad skida som åks med en på gränsen till bastant snökontakt hela tiden. Den kräver kraft, men ger också en imponerande respons tillbaka när man hittar rätt på den. Isgreppet är nästan i klass med racestockskidor, och i vissa fall upplever man det tom som bättre iom att kantnärvaron och kraften från kantningen blir större med en bredare skida. CX80 är överlag en skida som inbjuder till en kraftfull och aktiv åkning. "Rakt igenom" är ett honnörsord och skidan väljer den vägen framför alternativet "över" allt som oftast. Nackdelen är att den är ganska trög och slö i kortare svängar och pulsen stiger snabbt när man vill hitta en snabbare rytm i kortsvängar eller i pucklar. Likväl som de flesta skidor i kategorin letar CX80 sig in i skäret hela tiden. Att hålla en rundad sladd i fartdämpande svängar kräver att man aktivt håller ur skidan ur skäret. Offpist ska den som tidigare sagts snarare ses som en pistskida med ett stänk av allroundegenskaper, än som ett alternativ för offpiståkning.
Dynastar Mythic Rider är en helt annan typ av skida och i min sinnebild är det inte några oversizeplank. Den riktar sig egentligen till ungefär samma målgrupp, men attityden är fullständigt omvänd. Här är det istället en friåkningsskida som härstammar ur den klassiska Big/Legendserien som har försetts med mer skärning för att vinna mer pistegenskaper. Snökontakten är krispig och mer odämpad än ovan nämnda Ross, och åkningen är betydligt mer poppig och snärtig. Det på bekostnad av en betydligt mindre biffig och dämpad känsla i jämförelse med CX80. Mythic är en förvisso ganska smal, men ändå lättåkt skida utanför pisten. Den låga vikten gör den lättmanövrerad och spetsen är i sann "freeride-Dynastar av idag"-anda något uppmjukad vilket ytterligare förstärker den effekten. Sammanfattat är det en trevlig och lättåkt midfat som också är riktigt rolig i pisten. Detta ska dock inte tolkas som att det är ett par fladdriga och dåliga skidor, utan ska ses som en jämförelse med CX80 och AC40.
Völkl AC40 hamnar någonstans mittemellan Mythic och CX. Det är en skida som härstammar från den gamla G41, och senare G4. Den är alltså faktiskt, trots sitt beskedliga midjemått, ett syskon till en skida som för ett antal år sedan kallades för fatski. Personligen gillar jag verkligen den här skidan. Den är neutral och välbalanserad och kombinerar en hanterbarhet utanför pisten med riktigt bra pistegenskaper. Isgreppet är riktigt bra så länge kanterna hålls vassa och den är nästan lika stabil som CX80, men kräver mindre insats för att leverera åkglädje. Lägger man in ett driv över framänden så kan man korta upp svängarna och låta skidan styra rytmen på ett betydligt mer lättsamt sätt än med Rossen ovan. Då bör jag direkt tillägga att jag generellt gillar lite snärtigare och kvickare skidor framför mer dämpade och tunga diton. AC 40 har inte den gummidoftande nästan fullständiga utdämpningingen av högfrekventa vibrationer som CX80, men för min egna del är det bara en fördel. Jag tycker att man tappar lite kommunikation med underlaget om det är för mycket dämpning på vägen. Det finns ett uns av plast i snökontakten som stör någonstans i frekvensbilden, men det är finlir vi pratar om. Utanför pisten handlar det inte om några stordåd, men den går ändå helt ok i de flesta förhållanden och räcker till om man ska ut och känna lite på snön här och där.
Sammanfattat:
Vill du fokusera på pistegenskaper, men vill ha lite breddning så välj skida bland de du nämner efter vad som känns bäst enligt mina beskrivningar ovan. Vill du ta ett steg mot större och mer seriös offpiståkning och känna lite på vad bredlaggskategorin har att erbjuda, testa en skida i stil med Mantra eller Prorider. Dom är inte så stora i känslan som du kanske tror. Ett skidtest på försäsongen är att rekommendera. Det kommer att ge dig ett svar på frågan direkt hämtad från praktiken på berget.
/MnO