Snowjunkie
Aktiv medlem
Puderporr, förväntningar och besvikelse.
Har under en tid funderat på det här med hur våra förväntningar på en skidsemester påverkas av alla filmer och klipp med åkare som ständigt badar i puder eller de där perfekta orörda sluttningarna i solsken.
Jag har kommit på mig själv med att känna stor besvikelse när det stora dumpet uteblivit och verkligheten har varit vindpackad betongsnö eller en vecka med dimma och snålblåst och utan nederbörd. Eller så vaknar man upp på rummet och förbannar solen varje morgon.
Jag har kommit fram till att förväntningarna jag har (och många med mig) är alldeles skruvade. Jag är matad med att det ska snöa 50 decimeter varje natt och pudret ska spruta. Jag ser mig själv hoppa över jättelika pillows och landa i kratrar med snö som skvätter åt sidorna och jag kommer ut ur puderdrömmen med snö i hela ansiktet och ett stort leende. Och alla sekvenser går i Slow Motion och är perfekt.
Men verkligheten är att det handlar om tur och tajming. Få av oss kan komma loss och åka iväg på kort varsel när de stora ovädren drar in över fjällen eller Alperna. Det kan t.ex. gå en månad i Alperna utan nederbörd. En dal kan få 30 cm över natten och dalen bredvid 2 cm. Vill du maxa dina möjligheter att pricka in dumpen måste man göra en säsong, eller ett par månader på en ort där det historiskt set kommer mycket snö.
Jag har försökt intala mig själv att en skidsemester inte är misslyckad om dumpet uteblir. Det gäller att inse och gilla läget, att vädrets makter är inget man kan råda över. Njut av annat istället. Kanske är pisterna helt suveräna istället. Hyr dig ett par pistlagg och smiska pist istället. Ta det soft på en servering i backen och njut av miljön och inse att du är lyckligt lottad som överhuvudtaget kan åka på en skidsemester (och vara besviken).
Jag har kommit på mig själv med att känna stor besvikelse när det stora dumpet uteblivit och verkligheten har varit vindpackad betongsnö eller en vecka med dimma och snålblåst och utan nederbörd. Eller så vaknar man upp på rummet och förbannar solen varje morgon.
Jag har kommit fram till att förväntningarna jag har (och många med mig) är alldeles skruvade. Jag är matad med att det ska snöa 50 decimeter varje natt och pudret ska spruta. Jag ser mig själv hoppa över jättelika pillows och landa i kratrar med snö som skvätter åt sidorna och jag kommer ut ur puderdrömmen med snö i hela ansiktet och ett stort leende. Och alla sekvenser går i Slow Motion och är perfekt.
Men verkligheten är att det handlar om tur och tajming. Få av oss kan komma loss och åka iväg på kort varsel när de stora ovädren drar in över fjällen eller Alperna. Det kan t.ex. gå en månad i Alperna utan nederbörd. En dal kan få 30 cm över natten och dalen bredvid 2 cm. Vill du maxa dina möjligheter att pricka in dumpen måste man göra en säsong, eller ett par månader på en ort där det historiskt set kommer mycket snö.
Jag har försökt intala mig själv att en skidsemester inte är misslyckad om dumpet uteblir. Det gäller att inse och gilla läget, att vädrets makter är inget man kan råda över. Njut av annat istället. Kanske är pisterna helt suveräna istället. Hyr dig ett par pistlagg och smiska pist istället. Ta det soft på en servering i backen och njut av miljön och inse att du är lyckligt lottad som överhuvudtaget kan åka på en skidsemester (och vara besviken).
Senast ändrad:
