Jag gjorde en säsong i Sölden för många år sedan och bodde då i Huben, vilket ligger i den övre änden av Längenfeldplatån. Det var lugnt och behagligt att bo där, men det lämnade en del att önska i aspekten att ta del av säsongarkulturen i huvudbyn. Busstrafiken i dalen är tät dagtid och en bit in på kvällen, så för skidåkningen var det inga problem, vare sig upp på morgonen eller ner på kvällen. För uteliv däremot får man räkna med en och annan taxiresa om det blir sena tider. Fördelen med att bo en bit från byn är som Oliver säger ovan att man slipper högljudda tyskar och engelsmän som festar varje dag genom hela vintern längs huvudgatan. Det är också ganska mycket trafik längs huvudgatan framförallt på helger när dagsbesökare och veckobytare ska hem eller upp till Obergurgl och de andra mindre orterna ovanför Sölden i dalgången. Hade jag gjort en säsong till hade jag försökt hitta ett boende i Sölden på andra sidan floden där det är lugnt när man vill att det ska vara det, men tillräckligt nära huvudgatan för att man ska kunna ta del av kommersen och feststämningen när man så önskar och sen gå hem.
Bergmässigt är Sölden ganska trevligt med sina två huvudberg och en glaciärbackup. Tittar man på pistkartan har man Giggijoch till höger och Gaislachkogl till vänster, och sen då glaciäralternativen i mitten. Giggijoch är mjukt, brett, snällt och soligt. Det är sorglös åkning både i och utanför pisten, tyvärr en aning begränsat av staketinramade området med åkförbud i skogen, vilket gör att alternativen ner inte är så många som det först ser ut. Men det är ett mycket bra berg om man är ny på antingen pist- eller offpiståkning, utan att för den skull vara för snällt om man är mer avancerad, förutsatt att man gillar lite cruisingkänsla. Gaislachkogl å andra sidan är brant, hårt, vasst och tufft. Det finns några riktigt håriga linjer ner på sydsidan tex om man klättrar över staketen från utsiktsplattformen och letar sig ner i ett antal rännor med riktigt bra lut. Det finns också flera bra alternativ ner i Rettenbachdalen på nordsidan, bland annat ett klassiskt åk i form av en s-formad colouir som enkelt ses från Giggijoch, vad nu den rännan hette. De stora lite "enklare" (läs lättare att hitta i många fall, inte nödvändigtvis enkla åkmässigt) i och runt Wasserkar och ner mot Rettenbachtal kräver dock en bra snöbas för att fungera. Det är en hel del sten där, jämfört med gräsängarna vid Giggijoch. Systemet är stort och vidsträckt och det räcker mer än väl till för en hel säsong. En stor fördel som man kanske inte tänker på i Sölden är att man vid normalt snöläge faktiskt var man än är i systemet, inkl det mesta av offpisten, alltid kan åka ner till byn utan att knata, förutom nån flack här och där. Det gör att man kan hänga kvar på berget, tura en extra gång, bygga en kick i maklig takt eller ta en fika i solen utan att behöva passa någon sista lift. Det tyckte jag var rätt trevligt och stresslöst på nåt sätt. Man åker ner när man är klar, inte när liftarna stänger, typ.
Snötillgången är ofta ett problem i Sölden tyvärr. Inte så att det är stängt, men det snöar inte lika mycket som i Aarlberg och inte heller som i Obergurgl högre upp i dalen. Sölden ligger i nederbördsskugga på de flesta riktningar, och då framförallt på nordvästliga lågtryck då det inte finns mycket fukt kvar i molnen när de väl har letat sig förbi Aarlberg, Paznaun, Inntal och Pitztal. I mina kretsar kallar vi ett snöfall med små snöflingor men bra frekvens för "Söldensnö". Det snöar, men det blir ingen volym. När det kommer 50-70 cm nytt i Aarlberg är känslan att det kommer lika många flingor i Sölden, men flingorna är en femtedel så stora, typ. Så istället för en halvmeter blir det 15cm i Sölden. Antalet stora puderdump i Sölden kommer högst sannolikt att vara färre än i tex Aarlbergområdet även nästa vinter. Är det en bra snövinter är det inga problem. Så kommer det snöa även i Sölden. Men är det en vinter med en del torka och man sitter och väntar på dumpen, då kan det bli frustrerande när man väntar på snö och det börjar hagla in Instagrambilder på djupa svängar i andra delar av Alperna, men det kom bara en decimeter i på det egna berget. Den vintern jag var där var det dock istället en fördel eftersom lavinfaran var så hög att många andra berg stängde periodvis, men Sölden kunde hålla öppet. Är det 50cm mot 200 cm är det plötsligt en fördel att det kommer mindre...
Stämningen i byn var i alla fall på den tiden ganska mycket chartervecka med festinriktning på gott och ont. Det är fullt ladd från eftermiddag till en bit i på småtimmarna varenda dag och sen byts laguppställningen till nya krafter varje helg när nya veckoturister tar vid med påfyllda pluntor och nytryckta rosa lag-t-shirts med passande Nürnberg Apres Schi-profis-loggor. Det är på gott och ont som vanligt. Är man sugen på att festa med överförfriskade tyskar finns det oerhört goda möjligheter till detta
Det ger också fördelen av att man ganska snabbt kan skapa sig en relation till lokalbefolkningen om man är aningen mer seriös som skidåkare. Jämför man tex med St Anton i nämnda Aarlberg där det går 13 bredlaggsåkare på dussinet kommer en säsongare med skidåkarinriktning och intresse för bergen att märkas på ett helt annat sätt i Sölden. Det kommer sannolikt inte heller bli något lika stort svensk-community på plats. I StAnton är det svenskar överallt och man behöver inte interagera speciellt mycket med lokalbefolkningen om man inte vill. Likadant är det i Engelberg och Andermatt, där det också finns svenska grupperingar varje vinter. Det är också både bra och dåligt, men vill man ta en större del i den lokala kulturen, språket och sammanhangen har Sölden och andra mer svensk-glesa orter en fördel. Gillar man däremot att vara en del i en större grupp säsongarsvenskar är det bättre att sikta på de mer klassiska säsongarorterna St Anton, BadGastein, kanske Saalbach, Engelberg, Andermatt mfl.
