Slipning av stålkanterna!

Cruff

Ny medlem
Slipning av stålkanterna!
Vet att den här frågan har varit uppe flera ggr men är inte tillfredstäld med de gamla trådarna så jag tänkte bara ställa några snabba frågor!

1. Om man inte är en tävlingåkare är vinkeln så viktig eller kan man köra 90 grader över hela stålkanten?
2. Är hängningen så viktig? Åker själv rätt aggresivt så skulle uppskatta att slippa hugg i pisten. Om det är viktigt var ska man hänga skidan och hur?
3. Vilken utrustning behövs för få till en någorlunda bra slipning?
4. Är det någon varning någon vill utfärda som kan förstöra skidorna rejält? SÅ man slipepr göra det misstaget?

/Nybörjare inom slipning
 
Slipning av stålkanterna!
Som sagt, det finns fler trådar i ämnet.

1. Jag tror knappt att du hittar en filhållare för 90 graders vinkel längre.
Mina friåkingsskidor Stöckli SR DP slipar jag i 88 grader (en av mina 2 filhållare) Mina storslaomlagg för hård konstsnö lägger jag fr o m i år på 87 grader (tidigare 88). Mina SL-carvers slipar jag också till 87.
Det är ju samma slipteknik vilken vinkel du än väljer

2. Hängning på carvinglagg som alltid körs på kant behövs i princip inte. Nu blir kanten ändå lite hängd när man filar kanten från belagsidan. Här kan man peta hur mycket som helst, och nu snackar vi inte tävlingspreparerering. Själv känner jag uppriktigt sagt ingen nämnvärd skillnad på hängning 1 grad eller 0 grader. Fartskidor skall i princip hängas, men åsikterna är lika många som åkarna. Nu kör ju inte vanligt folk på såna lagg direkt.

3. Skruvstycken för fastspänning, filhållare, en grov pansarfi för forming av kanten, en fin enkelgradig fil, ett diamantbryne för polering och borttagnig av råeggar.

4. Hitta nån skidvårdsinstruktion från t ex SWIX och prova dig fram. Varningar? Ta det lugnt med pansarfilen! Den tar som f-n!

Åkmässigt är skillnaden mellan vassa och slöa kanter är himmelsvid!
Kör vasst, alltid!

/A
 
Slipning av stålkanterna!
Jag kör 89 grader på friåkningsskidor och 87 på mina pistlagg (SL/GS-hybrid) med motivering att 89 grader ger ett tillräckligt bett på offpistskidor samtidigt som det iaf mentalt känns som att skärpan håller längre. 87 ger ett lite tydligare grepp på pistskidorna men det blir ändå inte svårhanterbart bett som 85-86 grader kan ge på vissa skidor.

Att ge sig på hängningen är lite småfarligt iom att det är lurigt att veta hur mkt vinkel man egentligen använder. Hänger man mer än 1-2 grader blir skidorna flytiga och svårbettade. Jag slipar inte från belagsidan alls när jag slipar på egen hand iom att jag tycker att det är riktigt svårt att få det bra. Ofta blir det snarare sämre istället för att bara köra från sidokanten. Undantaget är naturligtvis vid stensmällar eller andra tydliga kantdefekter. Det enklaste är nog att låta den hängning som tillverkaren eller den senaste servicen innebar få vara orörd till nästa slip. Fischer tex leverar sina skidor i butiksracekategorin med 0,5 graders hängning (och 87 graders kant).

När det gäller sidokantens vinkel bör man tänka på att det är enkelt att öka vinkeln (tex från 87 till 90 grader) iom att det då endast behövs avverkning längs eggen och någon mm upp. Att gå åt andra hållet (tex 90-87) är däremot rätt så slitsamt och kräver rätt verktyg i form av sidokantshyvel mm för att det ska gå någorlunda smidigt. Då måste man ju avverka och förändra hela stålkantens vinkel. Trots att jag har en eldriven slip lägger jag sällan om kantvinkel själv. Istället kontrollerar man vinkeln med ett lätt drag med slipen och ställer in efter nuvarande. Då blir kanten vass med ett eller ett fåtal drag med slipen istället för att man får stå och avverka en massa kant i onödan bara för att man har fel vinkel inställd. När man väl har slipat ett par skidor i en viss vinkel kan det vara praktiskt att skriva upp vinkeln med en spritpenna någonstans på skidorna, alternativt notera det någon annanstans. Har man fyra-fem par skidor är det inte helt självklart att hålla koll på vinklar hit och dit om man har lämnat in på service på lite olika ställen.

Mitt tips är att alltid testa på ett par skräpskidor först om man har handlat nya slipverktyg. Det tar alltid en liten stund att få koll på handgreppen, speciellt när det gäller eldrivna slipar.

En annan fallgrop som man ska undvika är att låta filen/brynet punktbelastas för mycket. Om man fixerar filen i en hållare kommer anläggningspunkten mot kanten att vara två begränsade ytor i bak- och framkant. Det här är tydligare ju mer skärning man har på skidorna. Om man slipar länge med samma filfixering ger det slitageskador på filytan relativt snart, vilket medför att man rundar av kanten istället för att skärpa den. Se alltså till att flytta filen ibland så att man fördelar slitaget över en större yta.

En liten anekdot i sammanhanget är att jag efter några isiga alpdagar med dåligt slipade skidor förra vintern kom till den tillfälliga insikten att "isgrepp kan man inte ha för mycket av", följt av "undrar vilka skidor i garderoben som kan presentera det värsta greppet?". En kort stund av funderande resulterade i att jag lämnade in mina 190cm Explosive till en gammal rutinerad skidserviceman och beordrade honom att slipa dom i 86 grader och utan någon rundning eller annat prestandasänkande trams. "Rennschliff bitte", helt enkelt. Trots att den äldre herren gjorde sitt bästa för att förklara att det kommer bli jäkligt svåråkt med ett par X-pl med den typen av slip lät jag mig inte övertalas utan stog fast vid ordern. Sagt och senare också gjort. Sylvasst. Dags för teståkning. Redan i första svängen kände jag att det här är fanimej oåkbart. Det var ett fullkomligt sanslöst bett och tryckte man till i stoppsladdarna var det tom svårt att klara sig från sidovolter. Att åka på sladd var inte ens att tänka på om man inte verkligen gjorde sitt bästa för att undvika att få ner kraft i snön. Jag har aldrig testat några skidor i någon kategori som har bjudit på samma brutala grepp. Givetvis kunde man ju av prestigemässiga skäl inte gå tillbaka till affären och säga att man ville detuna för att man inte klarade av skidorna, utan det var bara att tacka storligen för den väl genomförda slipningen. Han hade ju gett mig precis vad jag ville ha. Den gubben kunde slipa rennschliff! På ett par mindre skidor i pistklassen hade en sådan slip inneburit att man hade varit kung i backen isiga dagar. Nästa gång jag är där ska jag se till att få en likadan slip på mina raceskidor.

Efter ett par dagars brottning med Explosiven har jag nu slipat om den till 89 grader. Det var intressant att se hur stor skillnaden blir mellan 86 och 89 och det var värt servicepengarna att bara få testa att åka med en så totalt aggressiv slip.
 
Tillbaka
Topp