Köp & Sälj
Artiklar
Forum
Nya inlägg
Forumlista
Sök trådar
Medlemmar
Regler/Hjälp
Skidorter
Snödjup
Boende
Prylar
Video
Shop
Logga in
Bli medlem
Vad är nytt
Sök
Sök
Sök bara rubriker
Notera
Av:
Nya inlägg
Forumlista
Sök trådar
Medlemmar
Regler/Hjälp
Meny
Logga in
Bli medlem
Ladda ner Freeride som app
JavaScript är inaktiverat. För en bättre upplevelse, vänligen aktivera JavaScript i din webbläsare innan du fortsätter.
Du använder en gammal webbläsare. Den kanske inte visar den här eller andra webbplatser korrekt.
Du bör uppgradera eller använda en
alternativ webbläsare
.
Forum
Utrustning
Parkskidor
Val av carving skida
Svara på tråd
Meddelande
<blockquote data-quote="MnO" data-source="post: 142635" data-attributes="member: 12152"><p>Problemet med frågor av den här typen är ofta att de skidåkare som köper skidor i den breda allround-budget-gruppen sällan är tillräckligt medvetna för att kunna beskriva en skidas egenskaper. Oftast kan det räcka med att skidan är i rätt färg och presterar ungefär i linje med vad alla andra skidor runt 2500 gör för att köparen ska vara mer än nöjd. Att en sådan åkare ska kunna beskriva skillnader mellan olika märken och modeller är att förvänta sig för mycket. Avancerade åkare med intresse för materialfrågor väljer sällan något annat än top-of-the-line i butikshyllan eller högre och kan därför sällan redogöra för detaljskillnader hos skidor i dom lägre segmenten där antalet modeller exploderar i en oöverskådligt fyrverkeri i färger och modellbeteckningar.</p><p></p><p>Men åsikter finns ju alltid och en hel del bra uttalanden har redan fällts av ovanstående skribenter. Jag tycker liksom Gelendesprung att du ska välja en lite dyrare skida uppemot eller strax över 3000, eller 300 euro då. Då rör du dig fortfarande en bit under topmodellerna, men du kan vara mer säker på att du får en vettig skida utan att för den delen riskera att det blir för svåråkt eller stumt. </p><p></p><p>Fischer SRC Carv är som jag ser det en ren nybörjarskida. Den finns exempelvis också på www.snow-online.de (tack Str8liner för det tipset) för 189 Euro, vilket tyder på att 200 Euro snarare är ett standardpris i Tyskland än ett bra erbjudande. Antagligen är det en dekaltrimmad variant av skidorna i CX-serien omgjord för att lite mer likna Fischers raceskidor. När tyskar och österrikare kommer till alporter och ska hyra eller köpa skidor säljer säkerligen en skida med lite neonkryddad racegrafik bättre än en anonym allroundskida. Jag kan sätta hundra spänn på att SRC Carve är samma skida som CX 2.2, dvs en riktig budgetmodell. </p><p></p><p>Jag kan bjuda på ett intressant perspektiv på Fischers skidor som baseras på mina erfarenheter under ett skidtest på en schweizisk skidort i våras. Jag testade då bla tre skidor ur Fischers RX-serie och kunde jämföra egenskaper i olika prisklasser. RX2, RX6 och RX8 teståktes, just pga att jag ville känna skillnaden mellan skidor i ett marknadssegment som man ofta får frågor om, men där man sällan har något bra svar. Nu har du ju inte låst in dig på Fischer på något sätt, men resonemanget i sig kan nog ändå vara intressant att ta del av och är säkert tillämpart i viss mån på de flesta märken. Skidor i en viss prisklass tenderar att vara ungefär lika påkostade oavsett vilken tillverkare det rör sig om. Jag tar mig friheten att låta dessa tre skidor ensamt representera tre olika prestandasegment.</p><p></p><p>------------------</p><p>Klass BUDGET</p><p>------------------</p><p></p><p>RX2 är en skida i ungefär samma prisklass som ovan nämnda CX2.2. Den är eventuellt ett par hundra dyrare, men det beror i så fall mer på image än tillverkning då det är samma typ av glasfiberburna sprutade skumkärna som hos CX2. Den här skidan bjuder på en plastig och billig känsla. Snökontakten är störande direkt och högfrekventa vibrationer går rakt upp i foten på ett sätt som nästan påminner om ett par inlines med hårda hjul. Med andra ord är det en klassisk massproducerad skumkärneskida med en i det närmaste överdrivet lättsam attityd. Det "passiva" greppet var förvånande bra, men störs hela tiden av att den odämpade konstruktionen inte hanterar ens små ojämnheter i underlaget. Den här skidan passar en 50-årig relativt lätt nybörjare som ändå har ambitioner att lära sig skärande sväng, men framförallt åker skidor för socialt umgänge och naturupplevesler. Skidan går snällt in i svängar och har en för kategorin något förvånande on/off-känsla i skäret, vilket gör att man tydligt upplever när man verkligen skär och när det sladdar. Det är en egenskap som säkert är riktigt bra för en åkare som vill lära sig att skära. Det här är en skida som jag tycker man har passerat iom att man har kommit så långt i sitt skidintresse att man väljer att köpa egna skidor.</p><p></p><p>--------------------------</p><p>Klass MEDEL-ALLROUND</p><p>--------------------------</p><p></p><p>RX6 är en skida som hamnar två snäpp upp i modellserien iom att RX4:an inte testades. Skillnaden i konstruktion jämfört med RX2 är en allmänt uppbiffad glasfiberstruktur som dessutom har fått hjälp av några strimmor kolfiber. Här tar man ett rejält kliv upp i prestanda. Snökänslan är fortfarande för ren jämfört med toppskidor, men här har man ändå nått förbi gränsen för vad som kan accepteras. Det är en skida som ligger och rör sig påfallande lätt på snön på nåt sätt. RX6 känns lite veka i hanteringen olika typer av underlag (det fanns allt mellan stenhårt och slask att välja på den dagen beroende på vilket väderstreck man åkte i). Men nu finns det ett svar och en stuns i botten som man iofs ganska snart övervinner om man trycker på ordentligt. Skillnaden mot RX2 hittas främst i möjligheten till att driva på i skärande svängar och att man kan ta ojämnheter med kraft istället för passivitet. Det här är en skida som jag hade kunnat tänka mig att åka runt på OM jag inte hade vetat att det fanns bättre grejor. Efter ett par åk lär man sig gränserna för vad den klarar av och då går det faktiskt så pass bra att man funderar på om man verkligen behöver en dyrare skida. Denna känsla försvinner såklart direkt när man byter tillbaka igen till ett par högprestandaskidor. Den tidigare frågeställningen i huvudet besvaras efter byte omgående med ett rungande "JA", men jag tycker ändå att det är intressant att konstatera att även en så billig skida kan ge god underhållning så länge man är medveten om begränsningarna. </p><p></p><p>------------------------</p><p>Klass TOP ALLROUND</p><p>------------------------</p><p></p><p>RX8 är en modell som fortfarande har ett något lättsamt skimmer runt omkring sig, men nu börjar man närma sig riktigt bra grejor. Fischer har här pillat in deras AirCarbon Ti-konstruktion, vilket innebär en klart mer påkostad skida. Den här modellen påminner mycket om Race RC i känslan, dvs det är bra skidor, men man saknar den där lilla extra kryddan som ger självförtroende i svåra situationer. Här är snökontakten mer lik prestandaskidor, även om karaktären är tydligt odämpad. Det känns iaf som att det finns någon form av metall i skidan tillsammans med en mer spänstig fiberkonstruktion. Flexet är lite hårdare än tidigare nämnda skidor och det märks framförallt i högre farter. Pressar man på ordentligt blir man snart medveten om att det inte rör sig om några högfartsskidor, men jag kunde ändå åka på i princip som jag normalt gör med mina vanliga butiksraceskidor utan att begränsas av skidan. Returen och svaret i kortsväng och aggressiva svängväxlingar i allmänhet är faktiskt imponerande. Skidan känns verkligen spänstig, vilket iofs kan bero på avsaknaden av dämpning. Med rätt slip hade den här skidan tveklöst kunnat prestera tillräckligt för att vara min pistskida i små anläggningar under en säsong. Totalt sett en riktigt kul skida för åkare i den övre medelklassen som letar efter en snärtig och rapp snöpolare.</p><p></p><p>---------------------</p><p>Alla skidor testades i längden 170cm. </p><p>Om någon undrar hur jag kan komma ihåg så detaljerad info om skidorna så beror det på att jag brukar kort notera och spara mina åsikter efter skidtestning.</p><p></p><p></p><p></p><p>Vad får man då ut av ovanstående resonemang? Jag tycker att du ska sätta en högre gräns för vilka skidor du kan acceptera. Tänk på att man med lätthet bränner tusen spänn i liftkort under en enda långhelg och i den aspekten är 1500 inte speciellt mycket extra för att få ett par bättre skidor. Totalt sett blir merkostnaden per skiddag inte stor, men däremot är mervärdet av att åka på ett par bättre skidor ovärderligt i mina ögon. Den i det här fallet angivna typskidan RX6 kan ses som ett mått på en prestandanivå som man inte bör underskrida om man har intresse av att utveckla sin åkning. Jag vet inte vad den skidan kostar, men jag skulle tippa på att den hamnar strax under 300 Euro, därmed inte sagt att jag rekommenderar den modellen utan jag är mer ute efter att nämna ett exempel. Just Fischer tycker jag faktiskt är ett rätt dåligt val när det gäller budgetskidor. Jag har aldrig testat någon Fischerskida som har förvånat i prestation så pass mycket att man har tagit den för en dyrare skida, men däremot har motsatsen inträffat vid ett flertal tillfällen. En skida som jag däremot blev positivt överraskad av när jag testade den var Atomic Izor 7 som teståktes på samma skidtest som ovan. Den kostar 299 på Snow-Online och var en trevlig bekantskap. Jag sitter på jobbet nu och har inte tid med någon längre svada här på forumet, men jag tyckte iaf att den var bäst av dom skidor jag testade i 2500-3000kr-klassen. </p><p></p><p>Ibland är det ekonomin som styr. Det ska man inte glömma. Om du har bestämt dig för att lägga 2000kr på ett par skidor kan det kännas tungt att gräva fram ytterligare en dryg tusing. Om du tänker i dom banorna tycker jag att du ska ta en något längre längd på skidorna än vad som är brukligt. En billig skida som dessutom är kort känns väldigt fladdrig. Om du har tänkt handla en 170 väljer du en 175:a istället tex. Då lurar man till sig lite mer stabilitet och prestanda till samma pris. </p><p></p><p>Jag kollade runt lite snabbt och hittade det som jag tycker är den bästa budgetlösningen: Ett par Head C200 på Snow-Online för 169 Euro. Jag tycker att Head överlag är ganska bra på att bygga in skapliga prestanda i riktigt billiga skidor. 200:an är en populär modell hos uthyrare bla och jag har flera kompisar som har hyrt den i tex Åre och som har uppskattat den. Egentligen är det skrämmande att man kan få så mycket skida för så lite pengar med tanke på hur mycket man själv lägger på prylar varje år. Ibland önskar man att man kunde gå tillbaka till den tid när man kunde handla ett par sådana skidor och vara nöjd med dom. (Den typen av funderingar infaller oftast strax efter att det rasslar till i kontoutdragsskrivaren i Bankomaten). För mig är det helt otroligt att man fortfarande ser folk som åker med gamla slitna raklagg när det finns sådana här erbjudanden. Men det är en annan historia.</p><p></p><p>Jag bifaller den redan kraftiga kören när det gäller pjäxinköp. INTE postorder för bövelen.</p><p></p><p>Back to work. </p><p></p><p>/MnO</p></blockquote><p></p>
[QUOTE="MnO, post: 142635, member: 12152"] Problemet med frågor av den här typen är ofta att de skidåkare som köper skidor i den breda allround-budget-gruppen sällan är tillräckligt medvetna för att kunna beskriva en skidas egenskaper. Oftast kan det räcka med att skidan är i rätt färg och presterar ungefär i linje med vad alla andra skidor runt 2500 gör för att köparen ska vara mer än nöjd. Att en sådan åkare ska kunna beskriva skillnader mellan olika märken och modeller är att förvänta sig för mycket. Avancerade åkare med intresse för materialfrågor väljer sällan något annat än top-of-the-line i butikshyllan eller högre och kan därför sällan redogöra för detaljskillnader hos skidor i dom lägre segmenten där antalet modeller exploderar i en oöverskådligt fyrverkeri i färger och modellbeteckningar. Men åsikter finns ju alltid och en hel del bra uttalanden har redan fällts av ovanstående skribenter. Jag tycker liksom Gelendesprung att du ska välja en lite dyrare skida uppemot eller strax över 3000, eller 300 euro då. Då rör du dig fortfarande en bit under topmodellerna, men du kan vara mer säker på att du får en vettig skida utan att för den delen riskera att det blir för svåråkt eller stumt. Fischer SRC Carv är som jag ser det en ren nybörjarskida. Den finns exempelvis också på www.snow-online.de (tack Str8liner för det tipset) för 189 Euro, vilket tyder på att 200 Euro snarare är ett standardpris i Tyskland än ett bra erbjudande. Antagligen är det en dekaltrimmad variant av skidorna i CX-serien omgjord för att lite mer likna Fischers raceskidor. När tyskar och österrikare kommer till alporter och ska hyra eller köpa skidor säljer säkerligen en skida med lite neonkryddad racegrafik bättre än en anonym allroundskida. Jag kan sätta hundra spänn på att SRC Carve är samma skida som CX 2.2, dvs en riktig budgetmodell. Jag kan bjuda på ett intressant perspektiv på Fischers skidor som baseras på mina erfarenheter under ett skidtest på en schweizisk skidort i våras. Jag testade då bla tre skidor ur Fischers RX-serie och kunde jämföra egenskaper i olika prisklasser. RX2, RX6 och RX8 teståktes, just pga att jag ville känna skillnaden mellan skidor i ett marknadssegment som man ofta får frågor om, men där man sällan har något bra svar. Nu har du ju inte låst in dig på Fischer på något sätt, men resonemanget i sig kan nog ändå vara intressant att ta del av och är säkert tillämpart i viss mån på de flesta märken. Skidor i en viss prisklass tenderar att vara ungefär lika påkostade oavsett vilken tillverkare det rör sig om. Jag tar mig friheten att låta dessa tre skidor ensamt representera tre olika prestandasegment. ------------------ Klass BUDGET ------------------ RX2 är en skida i ungefär samma prisklass som ovan nämnda CX2.2. Den är eventuellt ett par hundra dyrare, men det beror i så fall mer på image än tillverkning då det är samma typ av glasfiberburna sprutade skumkärna som hos CX2. Den här skidan bjuder på en plastig och billig känsla. Snökontakten är störande direkt och högfrekventa vibrationer går rakt upp i foten på ett sätt som nästan påminner om ett par inlines med hårda hjul. Med andra ord är det en klassisk massproducerad skumkärneskida med en i det närmaste överdrivet lättsam attityd. Det "passiva" greppet var förvånande bra, men störs hela tiden av att den odämpade konstruktionen inte hanterar ens små ojämnheter i underlaget. Den här skidan passar en 50-årig relativt lätt nybörjare som ändå har ambitioner att lära sig skärande sväng, men framförallt åker skidor för socialt umgänge och naturupplevesler. Skidan går snällt in i svängar och har en för kategorin något förvånande on/off-känsla i skäret, vilket gör att man tydligt upplever när man verkligen skär och när det sladdar. Det är en egenskap som säkert är riktigt bra för en åkare som vill lära sig att skära. Det här är en skida som jag tycker man har passerat iom att man har kommit så långt i sitt skidintresse att man väljer att köpa egna skidor. -------------------------- Klass MEDEL-ALLROUND -------------------------- RX6 är en skida som hamnar två snäpp upp i modellserien iom att RX4:an inte testades. Skillnaden i konstruktion jämfört med RX2 är en allmänt uppbiffad glasfiberstruktur som dessutom har fått hjälp av några strimmor kolfiber. Här tar man ett rejält kliv upp i prestanda. Snökänslan är fortfarande för ren jämfört med toppskidor, men här har man ändå nått förbi gränsen för vad som kan accepteras. Det är en skida som ligger och rör sig påfallande lätt på snön på nåt sätt. RX6 känns lite veka i hanteringen olika typer av underlag (det fanns allt mellan stenhårt och slask att välja på den dagen beroende på vilket väderstreck man åkte i). Men nu finns det ett svar och en stuns i botten som man iofs ganska snart övervinner om man trycker på ordentligt. Skillnaden mot RX2 hittas främst i möjligheten till att driva på i skärande svängar och att man kan ta ojämnheter med kraft istället för passivitet. Det här är en skida som jag hade kunnat tänka mig att åka runt på OM jag inte hade vetat att det fanns bättre grejor. Efter ett par åk lär man sig gränserna för vad den klarar av och då går det faktiskt så pass bra att man funderar på om man verkligen behöver en dyrare skida. Denna känsla försvinner såklart direkt när man byter tillbaka igen till ett par högprestandaskidor. Den tidigare frågeställningen i huvudet besvaras efter byte omgående med ett rungande "JA", men jag tycker ändå att det är intressant att konstatera att även en så billig skida kan ge god underhållning så länge man är medveten om begränsningarna. ------------------------ Klass TOP ALLROUND ------------------------ RX8 är en modell som fortfarande har ett något lättsamt skimmer runt omkring sig, men nu börjar man närma sig riktigt bra grejor. Fischer har här pillat in deras AirCarbon Ti-konstruktion, vilket innebär en klart mer påkostad skida. Den här modellen påminner mycket om Race RC i känslan, dvs det är bra skidor, men man saknar den där lilla extra kryddan som ger självförtroende i svåra situationer. Här är snökontakten mer lik prestandaskidor, även om karaktären är tydligt odämpad. Det känns iaf som att det finns någon form av metall i skidan tillsammans med en mer spänstig fiberkonstruktion. Flexet är lite hårdare än tidigare nämnda skidor och det märks framförallt i högre farter. Pressar man på ordentligt blir man snart medveten om att det inte rör sig om några högfartsskidor, men jag kunde ändå åka på i princip som jag normalt gör med mina vanliga butiksraceskidor utan att begränsas av skidan. Returen och svaret i kortsväng och aggressiva svängväxlingar i allmänhet är faktiskt imponerande. Skidan känns verkligen spänstig, vilket iofs kan bero på avsaknaden av dämpning. Med rätt slip hade den här skidan tveklöst kunnat prestera tillräckligt för att vara min pistskida i små anläggningar under en säsong. Totalt sett en riktigt kul skida för åkare i den övre medelklassen som letar efter en snärtig och rapp snöpolare. --------------------- Alla skidor testades i längden 170cm. Om någon undrar hur jag kan komma ihåg så detaljerad info om skidorna så beror det på att jag brukar kort notera och spara mina åsikter efter skidtestning. Vad får man då ut av ovanstående resonemang? Jag tycker att du ska sätta en högre gräns för vilka skidor du kan acceptera. Tänk på att man med lätthet bränner tusen spänn i liftkort under en enda långhelg och i den aspekten är 1500 inte speciellt mycket extra för att få ett par bättre skidor. Totalt sett blir merkostnaden per skiddag inte stor, men däremot är mervärdet av att åka på ett par bättre skidor ovärderligt i mina ögon. Den i det här fallet angivna typskidan RX6 kan ses som ett mått på en prestandanivå som man inte bör underskrida om man har intresse av att utveckla sin åkning. Jag vet inte vad den skidan kostar, men jag skulle tippa på att den hamnar strax under 300 Euro, därmed inte sagt att jag rekommenderar den modellen utan jag är mer ute efter att nämna ett exempel. Just Fischer tycker jag faktiskt är ett rätt dåligt val när det gäller budgetskidor. Jag har aldrig testat någon Fischerskida som har förvånat i prestation så pass mycket att man har tagit den för en dyrare skida, men däremot har motsatsen inträffat vid ett flertal tillfällen. En skida som jag däremot blev positivt överraskad av när jag testade den var Atomic Izor 7 som teståktes på samma skidtest som ovan. Den kostar 299 på Snow-Online och var en trevlig bekantskap. Jag sitter på jobbet nu och har inte tid med någon längre svada här på forumet, men jag tyckte iaf att den var bäst av dom skidor jag testade i 2500-3000kr-klassen. Ibland är det ekonomin som styr. Det ska man inte glömma. Om du har bestämt dig för att lägga 2000kr på ett par skidor kan det kännas tungt att gräva fram ytterligare en dryg tusing. Om du tänker i dom banorna tycker jag att du ska ta en något längre längd på skidorna än vad som är brukligt. En billig skida som dessutom är kort känns väldigt fladdrig. Om du har tänkt handla en 170 väljer du en 175:a istället tex. Då lurar man till sig lite mer stabilitet och prestanda till samma pris. Jag kollade runt lite snabbt och hittade det som jag tycker är den bästa budgetlösningen: Ett par Head C200 på Snow-Online för 169 Euro. Jag tycker att Head överlag är ganska bra på att bygga in skapliga prestanda i riktigt billiga skidor. 200:an är en populär modell hos uthyrare bla och jag har flera kompisar som har hyrt den i tex Åre och som har uppskattat den. Egentligen är det skrämmande att man kan få så mycket skida för så lite pengar med tanke på hur mycket man själv lägger på prylar varje år. Ibland önskar man att man kunde gå tillbaka till den tid när man kunde handla ett par sådana skidor och vara nöjd med dom. (Den typen av funderingar infaller oftast strax efter att det rasslar till i kontoutdragsskrivaren i Bankomaten). För mig är det helt otroligt att man fortfarande ser folk som åker med gamla slitna raklagg när det finns sådana här erbjudanden. Men det är en annan historia. Jag bifaller den redan kraftiga kören när det gäller pjäxinköp. INTE postorder för bövelen. Back to work. /MnO [/QUOTE]
Verifiering
Skicka svar
Forum
Utrustning
Parkskidor
Val av carving skida
Tillbaka
Topp
