Ska vi veckla ut det hela lite...?
Uppe från toppen på Mont Fort är det en puckelpist. Den är svart, men ute vid vänstra kanten (sett uppifrån) brukar pucklarna bli snällare och nerfarten blir på gränsen till mörkröd efter några svängar. Jobbigt för en del är att det är tunn och syrefattig luft, jobbigt för de flesta är att man mot slutet behöver ta fart då det hela slutar med en uppförsbacke till liften (om man vill upp igen) och speciellt för lätta barn blir det ofta stakning.
Sedan finns, som nämnt, de två nedfarterna mot Tortin. De flesta tar den högra, eftersom den är bredare (?), men dess början ser också "värre" ut. Dessa två nedfarter är mycket svårare än puckeln uppe på glaciären, men när vi åkte ner där hindrade det varken en familjs sjuåriga tjej eller "Norska telemarkslandslaget" (de var i alla fall norsk telemarkselit). Tortin-puckeln har i alla fall det gemensamt med "Le Mur" (på gränsen in till Schweiz, från Avoriaz" att de är brantast i början och sedan planar ut, samt är breda. Den konvexa typen av puckelpist som Hummelbranten i Åre är mycket jobbigare.
Värst var Tortinpuckeln en gång när det kommit 30-50 cm nysnö på kvällen och sedan på morgonen slagit om till +6 grader, så det var 15-20 cm tung slask ovanpå lössnön. Skidorna skar ne igenom slasket, slog i en dold puckel - och sedan orkade man inte få upp spetsarna över slaskytan igen...
Barn har för övrigt ofta lättare, pga den låga vikten, att hålla farten nere i branta puckelpister och är inte lika känsliga för om det blir riktigt brant. Medan Sportresors guide tog liften ner i Le Mur tillsammans med hälften av deltagarna i pistvisningen fick vi sällskap i backen av familjer med småbarn, troligen 8-10 år gamla.
Menar alltså inte från Mont Fort mot Veysonnaz utan mot Verbier, den svarta pisten. 
