I den prisklassen har du inte så mkt att välja på om du har tänkt dig en ny kamera. Begagnat är sällan något alternativ i det här segmentet. Priserna har sjunkit så mycket det senaste året att begagnade kameror ofta är dyrare än nya med samma funktioner. Detta pga att säljaren troligen har köpt sin kamera för mer än det dubbla priset.
Nytt alltså...
Det är dom enklaste modellerna med enbart dv-ut som gäller. Canon MV600 (4400

, Panasonic DS60 (4400

, Sony TRV14 eller TRV12(samma kamera, med eller utan fjärr, 5000

och JVC D20 (4400

är fyra alternativ med ca-pris angivet. Netonnet rekommenderas för bra pris.
Av dessa olika modeller tycker jag att Sonys kamera är det bästa valet för skidåkning. Detta främst därför att Sonys stabilisator är mycket bättre än de andras. Man filmar ju oftast på frihand, för hur många orkar släpa med sig ett stativ ut i backen? Ett minus rörande TRV14 är är dock att den har ett alldeles för litet zoomreglage, vilket kommer bli svårt att använda med handskar. Alla inställningar sker med hjälp av touchscreen. Det finns både för- och nackdelar med det. Visst blir det enkelt att navigera i menyer, men i solljus funkar det dåligt och speciellt den manuella fokusen borde ha fått ett separat reglage. Det borde åtminstone ha funnits ett fokus-/exponeringslås på en knapp. Det är mycket användbart att kunna låsa fokusen i vissa lägen, tex när man filmar en ensam åkare på ett stort snöfält. Autofokusen kan då få lite spel och börja leta fokuspunkter mitt i sekvensen. Man kan låsa fokus genom att gå in i menyn och välja manuell fokus, men det är lite bökigt. En störande detalj är att kameran spelar in lite för mycket av sitt eget mekanismljud på bandet. Visst får man räkna med lite missljud på en så här pass liten och billig kamera, men nog kunde Sony ha satsat lite mer på att isolera och rikta mikrofonen alternativt dämpa upp chassit.
Canon MV600:as stabilisator är helt ok den med, men reagerar något ryckigare när den inte orkar med. Plus för Canon för bra ergonomi och ett bra zoomreglage. Den är lite större på höjden än de andra nämnda kamerorna och är troligen den som passar bäst att hantera med handskar. Tyvärr har Canon valt att byta ut den fullständigt lysande zoomspaken som fanns på förra årets modell till en ny. Den är fortfarande bra, men man kan ju inte låta bli att undra vad det är för ärkeägg som byter ut en sådant lyckat reglage. Kvalitetsmässigt har den här kameran ett lite dåligt rykte. Jag har hört från flera håll att årets MV-serie har problem med att de tuggar band. Det är ju inga problem att lösa det med garantier, men det kan ju vara ruggigt störigt om kameran tjallar just när polaren drar sin största linje på hela vintern. Många verkar dock nöjda med den och ovan nämnda problem kan vara begränsat till tidiga serier eller liknande. Menysystemet styrs av ett litet rullhjul på sidan med tryckfunktion. Det tar ett tag att vänja sig, men det fungerar utmärkt. Fördelen jämfört med Sonys touchscreenlösning är att man kan bläddra i menyerna i sökaren utan att aktivera displayen. Därmed sparar man batteri, något som är väldigt viktigt när kameran ska användas i kyla. Batterier tappar som bekant ordentligt med kapacitet i minusgrader och man vill ju helst inte bränna batterier på att bläddra i menyer på lcd-displayen. Canon har 18x optisk zoom, mot de andras 10. Ett klart viktig funktion om man ska filma "andrasidandalen"-sekvenser med stativ.
Panasonics DS60 känns klart plastigare än Sony och har en ganska dålig stabilisator. Ergonomin och reglagen är dock i särklass bäst bland dessa fyra. Den ligger bra i handen och har ett väl utformat zoomreglage och mjuk, lättmanövrerad zoomrörelse. Det finns separata knappar för fokuslås och exponering och man kan navigera i menyer med rullhjul utan att behöva flytta handen eller byta grepp. Detta gör det möjligt att ändra inställningar under tagning utan att riskera oönskade kamerarörelser orsakade av att man fumlar efter reglage med den fria handen (eller fingrar på lcd:n). Hade det inte varit för stabilisatorn hade Panasonicen varit det bästa valet, förutsatt att man har överseende rörande den plastiga känslan. Nu fungerar den som sagt inget vidare. Den rycker markant vid överbelastning och klarar inte av normal handhållning vid 7-8x zoom och över. Av den anledningen rekommenderas denna kamera inte för frihandsfilmning.
JVC D20 falerar totalt när det gäller en punkt, nämligen stabilisatorn. Den är fullständigt värdelös. Man märker knappt ngn skillnad om man slår av den. Räkna inte med att det går att zooma mer än 5 ggr om du vill ha ett användbart resultat. Jag skippar övrig info om den här modellen pga att den är helt oanvändbar för skidfilmning.
Många kan kanske tycka att jag lägger för stor vikt vid just bildstabilisatorn i ovanstående beskrivningar. Faktum är dock att det oftast är just den faktorn som gör att vissa amatörfilmer ser just väldigt amatörmässiga ut. Bildkvalitet och ljud osv är mycket likvärdiga och tillräckligt bra för privatbruk på alla fyra kamerorna.